Äntligen har jag införskaffat mig en efterlängtad Papasan-stol. Måste vara den ultimata läsplatsen efter. Här vill jag dö. Här vill jag leva. Och just nu med boken Mina fräknar av Sofia Hallberg.
Blev presenterad för denna titel i förra veckan i samband med bokeventet på Damm förlag som Linda Skugges PR-bolag bjöd in till.
Boken handlar om en halvpsykotisk kvinna i 40-års åldern som helt förlorat sig själv efter att hon träffat en utåtriktad och karismatisk man. Hon tynar bort i hans skugga och verkar ganska ok med det.
En dag upptäcker hon att hennes fräknar bildar bokstäver i form av budskap. Längre har jag inte kommit i min läsning, men jag älskar författarens gestaltning och språk. Jag som i vanliga fall spyr på miljöbeskrivningar, åker just nu med i hennes beskrivande vackra värld, om en aning manisk och sjuk. Jag älskar storyn.
Fastnade även för ett ordspråk som Unni Drugge sa under bokkvällen:
"Små sorger talar, stora tiger"
Inga kommentarer än.