Go Pamela!!! kategori: Allmänt
”Du har en tumör i din hjärna”
Läkarna har hittat en tumör i min hjärna.
Så här gick det till:
”Det är konstigt hur livet kan förändras så snabbt.
Den ena sekunden är man ute och springer med en fantastisk vän, skrattar, planerar semestern och är lyckligare än på mycket, mycket länge.
Den andra vaknar man upp på en brits på ett sjukhus, utan möjlighet att tala, skräckslagen med tårarna rinnande nedför kinderna, panikslagen och oförstående inför alla slangar som är kopplade till olika delar av kroppen.
Några dagar senare böjde en allvarlig läkare sig fram över skrivbordet och tittade mig rakt i ögonen när han sa de ord jag aldrig trott jag skulle höra.
”Du har en tumör i din hjärna. Tyvärr ligger den placerad så att att vi inte kan operera bort hela.”
Så enkelt gick det alltså.
Två käftsmällar – pang-pang! – dolda i två relativt korta meningar var allt som behövdes för att rasera hela min tillvaro, min sommar, mitt liv. Hur länge jag nu får behålla det.
För naturligtvis var det den första tanken som dök upp i min tumördrabbade hjärna.
”Hur mycket tid har jag kvar?”
I dag har det gått nästan en månad sedan den där löprundan i Stockholm och känslorna har varit, som prins Daniel skulle ha sagt, ”all over the place”. Men mestadels ”in place”, om jag ska vara ärlig. För en sak som jag lärt mig nu när saker ställts på sin spets är hur det viktigt det är att behålla fokus.
Jag har länge försökt att leva efter mottot: ”Lägg inte energi på det du inte kan påverka”, och i det här fallet blir det extra viktigt.
Jag kan inte påverka den där tumören, hur gärna jag än skulle vilja. Inget jag gör eller säger kan få den att försvinna.
Det jag däremot kan påverka är hur jag lever fram till operationen.
Och jag kan påverka min inställning till det som hänt.
Samma kväll läkaren gav mig beskedet – efter att alla tårarna tagit slut – tog jag beslutet att slå tillbaka på det enda sätt jag kan: att tro på att detta ska gå bra, och att se till att jag är i så bra fysisk form som jag kan vara den dag jag läggs på operationsbordet för att bättre kunna stå emot ingreppet och snabbare komma tillbaka efter både cellgifter och strålbehandling.
Visst, de säger att jag är svårt sjuk men eftersom jag känner mig sjukt frisk har jag använt den här tiden fram till operationen till att träna både hårdare och intensivare än jag någonsin gjorde i min handbollskarriär. Två-tre gånger om dagen jobbar jag för att öka konditionen inför det som blir min viktigaste match i livet.
”Du trodde du var supermamman, men det var du inte”, grät åttaåringen en av första tunga nätterna när jag låg och höll om honom och kände hjärtat brista.
Jag tänker på det när jag kämpar mig uppför ännu en backe i jakten på en fysik som ska få tumören att darra.
Nej, jag var inte supermamman – men jag lovar att jag ska ge allt för att få en andra chans.”
PAMELA ANDERSSON är chefredaktör för Topphälsa och Allt om resor och läggs snart in för operation.
Lyssna på hans nya singel Hold On så smälter du ännu mer 
Inga kommentarer än.