Alla har vi dom. Dessa små hål i väggen som man mestadels går förbi och inte ägnar en större tanke på, tills man går in och får sitt livs kulinariska matminne. Helst ska det ju se ut som fan också så att det bli rättvist i kampen på alla de andra restauranger som trängs och skriker om uppmärksamheten. Japp, jag gillar mat. God och vällagad sådan skall det vara och uppgår inte kvaliten med priset så drar jag mig inte heller för att påpeka det. Något som i Sverige anses rätt fult.
Jag anser att det beror helt på hur man lägger fram det. Jag minns att jag hade en pojkvän som tyckte det var extremt jobbigt att jag påpekade maten?!? . Han satt hellre och tugga i sig en biff segare än fan samtidigt som han gnällde värre än ett barn att han aldrig, aldrig skulle komma tillbaka...! Gnäll, gnäll, gnäll!! Så ryggradslöst!
Om det var jag som skulle jag snällt prata med servitören och säja att den var dåligt tilllagad och fråga ifall jag skulle få kunna byta. Inga konstigheter eller hur? Inte skulle jag som en viss exentrisk hotellgäst gjorde. Hon tog helt enkelt tallriken och drämde den i väggen, spottade och fräste samtidigt som hon vägrade att betala. (En femstjärning restaurang på min forna arbetsplats på Hotel W i Barcelona.) Dagens sanning!
Jag tänkte börja med att dela med mig av en utav dessa små pärlor. Första priset går till La Malandrina som ligger i Barceloneta på Carrer de L'Almirall Cervera, 5.
Stället ser ut som skit, är max 20 kvadratmeter, har en lång flottig bar på 6 meter och 4 st bord för 4 personer en enarmad bandit och den bästa grilltallrik med kycklig, biff lamm och chorizo á la super size som finns att äta för 12 euro.
Det är ett måste för den som gillar när det är bra, supergott och billigt.
Nu skall jag ner och grillas lite på stranden.
Adios!

Inga kommentarer än.