Hjälp mig slåss om två EM-guld! :)

Fick ett efterlängtat besked tidigare idag, nämligen att jag är uttagen till landslaget. Och inte bara i en disciplin utan i två vilket innebär att jag får slåss om två medaljer! Då vi har flera discipliner/regelverk i kickboxning delar man upp dem på två mästerskap, dvs det är två EM/VM per år (vartannat EM och vartannat VM).

Nu när jag blivit uttagen i två discipliner kommer jag att få åka på två olika EM (Turkiet och Rumänien) vilket är hur kul som helst men kostar också dubbelt så mycket och därför behöver jag fler sponsorer för att kunna åka på båda. Äger/jobbar du, eller känner någon som äger/jobbar, på ett företag som vill sponsra en världsmästare på resan mot två nya EM-guld så blir jag jätteglad om du hör av dig så kan jag berätta mer om hur vi kan samverka, enklast på min mail: karin_edenius@hotmail.com

Nu ska jag fira min landslagsplats med lite haloumi och kycklingkorv, festligt värre!

Kram!

Bild från Svenska Budo & Kampsportsförbundet

Skapad:
15 August 2012, 18:49
Läst:
1667 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Tips på träningsverktyg med rull

Har sedan en längre tid varit väldigt förtjust i ett träningsverktyg som kallas ”foamroller” som Björn på West Coast 4 introducerade mig till. Ja det är egentligen inte mer avancerat än att en cylinderformad mjuk rulle som man själv kan använda för att öka blodgenomströmningen och komma åt triggerpunkter i muskulaturen. Kort kan man säga att den förbättrar rörlighet, funktion, prestation och förebygger skador.

Hur det funkar? Ja man låter denna ”muskelrulle” sakta rulla under sig (och sin kroppsvikt) på de muskler som man vill komma åt. När det gör ont så in i h-vete så pausar man ett par andetag tills smärtan släpper (en aning) och rullar sedan vidare. Bindväv och gamla slaggprodukter som skräpar får sig en omgång och resultatet blir gladare, piggare och mindre stela muskler.

Jag brukar använda denna efter jag tränat och känner mig stel och eländig, när jag rehabtränade knäet, när jag värmer upp inför match och efter match. Musklerna återhämtar sig betydligt snabbare och presterar bättre vilket ju är intressant oavsett träningsform och nivå.

En bra grej att ha hemma helt enkelt, speciellt då man inte behöver hjälp från någon annan (vilket ju annars kan vara en fördel då man behöver massage som ju normalt sett också kostar) och inte tar någon plats vilket gör att den även är lätt att ta med.

Tips på en bra foamroller till bra pris hittar du här.

Är du osäker på hur man använder den finns det massvis med Youtube-klipp, sök bara på ”foam roller”.

Kram och rulla lugnt!

Skapad:
15 February 2014, 16:53
Läst:
17713 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Träning och vardag

Sociala medier bombar oss dagligen med uppdateringar från vänner och bekanta som för dem flesta går under kategorin ”übermench-typen”. Ni vet dom där som tränar etthundraåttielva gånger i veckan och som oavsett arbetsbörda på jobbet eller antal barn alltid är pigga och glatt delar klämkäcka påhejande statusuppdateringar, incheckningar och tränings-/peppcitat i tid och otid. Och övriga, som snarare skulle anse sig tillhöra ”normalsvensson-kategorin”, känner sig allmänt stressade och onyttiga.

För den som läser mina uppdateringar här på bloggen så skulle säkert de flesta stoppa mig i übermench-facket utan att blinka. Inför ett VM eller större tävling så är det utan tvekan helt rätt fack. En sak som man ofta glömmer är vikten av ett tydligt mål och den drivkraft det medför. Ta ett VM i kickboxning som exempel. Du vet att du kommer att stå öga mot öga med någon som tränar dag ut och dag in för att kunna göra sitt allra yttersta för att slå och sparka dig så mycket och så hårt det bara går tills matchen är slut i hopp om att göra flest poänggivande tekniker. Någon som slagit en stor mängd andra för att ens ta en plats i landets landslag. Då vill man gärna stå där, öga mot öga med sin motståndare, med vetskapen om att man är i den bästa form man kan ha där och då. Då blir det faktiskt inte så svårt att gå upp i ottan eller lägga sig sent för att hinna med alla de pass man vet krävs för att nå den formen. Alternativet att inte kämpa sig igenom alla pass, som resulterar i en form man INTE vill ha på VM, är liksom värre. Drivkraften att vinna, som utan tvekan är ett av de häftigaste lyckorus man kan uppleva, ger ett tydligt mål som i sin tur gör valet att träna hårt väldigt enkelt. Det är inte svårare än så.

Det som är svårt, på riktigt, är att träna utan samma tydliga målsättning. Där är jag otroligt imponerad över alla som tar sig till gymmet och krigar sig igenom pass efter pass, utan att egentligen veta varför. Jag funkar inte alls så. Utan mål så har jag ingen motivation. Varför ska jag plåga mig om det inte leder någonvart? Där är jag sannerligen inte mer übermech än någon annan.

Sedan har vi ju även denna så kallade vardag, fylld med arbete och alla åtaganden och prestationer som detta medför. Och så vill vi gärna hinna med vår fritid där vi umgås och upplever saker med dem som betyder mycket för oss och som ger livet mervärde, glädje och kärlek. Vi ska alltså pussla ihop en tillvaro med arbete, fritid och så ska vi helst röra lite på fläsket så vi får en kropp som orkar med all den livstid vi vill ha. Men vem har sagt att livets ekvation ska vara enkel?

Hur får man då tid och ork att hinna med träning, som ju är livsviktigt, oavsett om man ska vinna ett VM eller ”bara” öka sitt allmänna välmående? Jag har listat de fyra lärdomar som jag upplever som viktigast och som jag hoppas kan ha beröringspunkter för andra än mig.

  • Se andra som motivatorer! För det första tror jag det är viktigt att inte jämföra sig med alla andra och vara för hård mot sig själv, du är grym som du är! Välj att se andras käcka incheckningar och uppdateringar som motivation, det är oftast det som är avsikten (inte att göra dig arg). 
  • Avsätt tid! Försök hitta tid och möjligheter för träning som funkar i din vardag. Jag har, genom tidskrävande mästerskapssatsningar, upptäckt nyttan med morgonträning. Det är relativt få andra där då och man hinner få träningen ”avklarad” innan dagen har börjat på riktigt. Dessutom får man en grymt bra start på dagen och blir piggare! 
  • Gör något roligt! För att kunna ha en kontinuitet i din träning så måste du tycka att det är roligt. Det är sällan roligt att träna/göra övningar som man inte alls vet vad de är bra för eller om man egentligen borde göra något helt annat. Ett hett tips är att faktiskt ta hjälp av någon som har bättre kunskap inom ämnet än dig själv, förslagsvis en yrkesman med tillförlitlig och tillräcklig utbildning inom träning (med andra ord ingen ”4 dagars kurs”-tjomme utan en riktig en). Och våga testa någon ny träningsform, det värsta som kan hända är att du tycker att det är kul.
  • Sätt mål. Oavsett skälet till att du tränar så kommer ett uppsatt mål ge dig en drivkraft och känsla av att vara på väg någonstans, vilket är tillfredsställande i sig. Om det inte är ett VM som hägrar så finns det en mängd roliga utmaningar för hurtiga vardagsmotionären (kortare löplopp, hinderbanelopp mm). Om det känns lite väl häftigt, varför inte sikta på att bli lite starkare eller snabbare, tappa ett par extrakilon (om det behövs) eller testa på något nytt? Eller varför inte sätta som mål att ta hjälp av någon att gå igenom din kropp för att sedan skapa ett träningsupplägg efter just dina förutsättningar och svagheter/styrkor? Kunniga människor finns lite här och var men kan vara svåra att hitta. Bäst är att höra sig för bland de man känner, personliga rekommendationer vinner alltid. Ett tips är West Coast 4 som jag får hjälp genom som även hjälper klienter (vardagsmotionär eller elitidrottare spelar ingen roll) på distans om man inte huserar på västkusten.

 

Hoppas du får en härlig alla hjärtans dag! <3

Kram!

 

Skapad:
14 February 2014, 17:21
Läst:
17471 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Jag vann ett VM-silver!

Så var det plötsligt över. Alla hjärtklappande och nervpirrande ögonblick inför varje VM-match. För att inte tala om alla de träningstimmar som jag lagt i min kamp mot klockan för att hinna bli återställd i lagom tid för att kunna försvara mitt VM-guld. Vägen från att korsbandsoperationen till skrivande stund har varit allt annan än enkel och jag ska erkänna att jag tvivlat på min och knäets förmåga många gånger. Men på något magiskt jäkla vänster så gick det som jag hade tänkt och planerat. Jag hann få det i så pass form att det rent teoretiskt skulle funka att gå match och komma i den form som jag behövde för att kunna tävla mot eliten, som inte behövt tackla en korsbandsskada.

Jag hade en grym känsla i kroppen imorse då jag vaknade. En känsla av att äntligen vara framme vid det ögonblick som jag haft som målbild under mina rehabövningar där knäet var ett enda stort paket av svullnad och stygn. Det som hade känt så långt borta var plötsligt mitt framför mina ögon och allt var på plats. Formen, fokuset och viljan. Uppvärmningen gick klockrent och trots att matchen (såklart) blev framflyttad en halvtimme så fanns det inte som kunde störa min känsla.

Jag och Ana har mötts två gånger tidigare. Första gången gick det inte min väg då hon som obesegrad sparkade sig fram till VM-guld. Andra gången vi möttes hade jag redan gått finalmatchen i huvudet en mijon gånger och jag stod som segrare och hon som besegrad. Nu när min väg kantats av vissa utmaningar så visste jag att jag realistiskt inte kunde begära det jag normalt sett kanske hade kunnat göra. Men ändå så kände jag att om jag bara hann få knäet helt så fanns det en möjlighet. Så när hon stod framför mig i VM-finalen visste jag att jag hade min chans.

Matchen började klockrent och jag ledde då jag gick in i första rondvilan. I andra ronden fick hon in ett par av sina signatursparkar och ställningen jämnades ut och hon gick om. Vi krigade, ramlade och sparkade och slog för allt vi var värda. När det var fem sekunder kvar så vet jag att det är sista chansen och jag slänger mig in för att försöka plocka den sista träffen. Denna gång gick det inte riktigt hela vägen och ställningen är 1-1 då tiden tar slut. Då det står 1-1 så avgörs det hela på vem som fått in flest träffar i sista ronden och turen var inte på min sida idag. I och med detta slutade mitt VM-äventyr med domarsiffrorna 2-1. Jag kan inte annat än buga för Ana som krigade och kämpade så pass att hon får ta med guldmedaljen hem.

Jag kan trots detta inte känna någon sorg. När jag blickar tillbaka på min personliga resa det senaste året så vet jag att jag kan hålla mitt huvud högt. Jag vägrade ge upp när allt kändes eländigt och valde att kämpa mot ett mål som jag visste var högt men inte omöjligt. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv, motgångar och utveckling.

Jag har fått hjälp och stöd av fantastiska personer som jag inte kan tacka nog. Björn Rhodin för all tid och kunskap du lagt på mig, Björn Eklöf som fått mig att fokusera och tänka rätt, Per Olmenius som hållt mitsar och peppat mig i ottan och sent, Kaspar Sinabian som hjälpt mig med boxningen samt sjukgymnaster och läkare som peppat och hjälpt. Och sist men absolut störst är min älskade Peter som stöttar mig i allt och tror på mig mer än jag själv gör i många lägen. Utan dig är jag ingenting. Det är få gånger som det blir så tydligt att kickboxning inte är en enskild sport utan en lagsport på så många sätt.  Utöver tidigare nämnda finns alla nära och kära som har förståelse för elitsatsandet och som stöttar och peppar i vått och torrt, ingen nämnd ingen glömd! <3 Och tack till landslagets fantastiska coacher och landslagskompisarna som hejat och stöttat.

Nu ska jag njuta lite av värmen i Turkiet innan det är dags för återresa till ett vintrigt Sverige. Med mig har jag ett VM-silver, som på många sätt kanske är min största seger.

Kram!

Foto: Olof Petterson

Skapad:
6 December 2013, 17:52
Läst:
21660 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (3)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • KarinEdenius (K31)
    2014-02-17, 20:31

    Bättre sent än aldrig, tack Emma!!

  • www.ladore.se
    2013-12-23, 15:49

    Gäst

    Tips

    Passa på - Ange rabattkod IADORE och få 10% rabatt på alla köp.
    Rabattkoden gäller till den 30 dec.

    Nu finns den omtyckta och populära produkten även i Sverige.

    Ladore by Gia-Angelina är ett svenskt företag som just nu fokuserar på en produkt för dig som gärna använder desinfektions-gel för händerna – men som gärna vill ha det där lilla extra. Produkterna doftar ljuvligt, kommer i olika varianter och doften stannar länge på dina händer.

    – Tanken med dessa produkter är att de ska vara i rätt storlek så man smidigt ska kunna ha med sig i väskan, jackan eller fickan utan att de är för stora eller tunga.

    Produkterna är dessutom fuktgivande, snabbtorkande och innehåller bland annat E-vitaminkapslar för lena, fräscha händer.

    Upptäck den enkla vägen till rena och fräscha händer - Handdesinfektion med Parfym ♥

    Hemsida - www.ladore.se
    Webbutik - http://ladorewebbutik.tictail.com
    Facebooksida - https://www.facebook.com/ladorebygiaangelina

    Blogg: www.ladore.se

  • emmathorsell (K37)
    2013-12-17, 00:01

    Grattis till VM-silvret och hoppas du fick njuta av Turkiet

    Blogg: www.finest.se/emmathors

VM-final!!

Har varit lite dålig på att skriva hör på bloggen under VM men Wi-Fi:n på hotellet är konstant överbelastat då drygt 1500 VM-deltagare försöker surfa samtidigt. Går sådär kan man säga. :P

Vi kom till Antalya i söndags och vägde in direkt. Utan några större problem vägde jag in på 69,5 kg. Utan att behöva vätskebanta eller gå hungrig. Metabolic typing FTW! Börjar man i tid så slipper man lida onödigt mycket i slutet.

Efter invägningen undersökte vi all-inclusive-buffén. 1500 deltagare fördelat på drygt 60 länder är inte bara det största världsmästerskapet någonsin utan även KAOS i bufféväg. Tänk dig tusentals postdeffhungriga elitidrottare utan respekt för kösystem eller vett så har du min vardag vid samtliga mål under dagen. Galet är bara förnamnet.

VM äger rum på en femstjärnig resort utanför Antalya vilket innebär att det är lyxigt nära från hotellrummet till arenan där vi går match. Normalt sett så måste man hänga på arenan hela dagarna men nu kan vi vila och ladda på rummet vilket är otroligt skönt. Luften i arenan är en blandning av fuktig värme, ångest och svett från de tusentals deltagare som kämpar så det är sådär bra för fokuset och orken att sitta därinne mer än nödvändigt.

Klev in i turneringen på onsdagen där jag mötte segraren från åttondelsfinalen, slovakiskan Katarina Vilhanova. Hon krigade för allt vad hon var värd och pressade konstant framåt och vevade på allt hon kunde. Var svettigt att hålla undan men jag vann med god marginal. Blockerade ett svingande slag med näsan vilket resulterade i ett ymnigt näsblod men det får man bjuda på då det är VM. Det ska kännas att man möter världens bästa kickboxare.

För ett antal timmar sedan mötte jag italienskan Roberta Cargno i semifinalen. Detta blev en nervpirrande match då jag fick sämre poängutdelning än vad jag trodde och fick öka tempot och köra offensivt för att gå om i sista ronden. Vi krigade på rätt bra men jag vann med domarsiffrorna 2-1. Var en kul match då jag, trots att jag låg under i början, kände att jag hade fler växlar att lägga in och att om jag bara gav mig f-n på att kriga på så skulle det vända.

Nu väntar vila och återhämtning inför VM-finalen som går av stapeln imorgon kl. 11. Jag kommer att möta kroatiska Ana Znaor som jag mötte i finalen förra VM och då vann mot. Hon kommer garanterat att vara revanschsugen så det är fullt ös som gäller om jag ska ha chans att vinna.

Det är märkligt ändå. Vid EM förra hösten så svor jag för mig själv när jag låg med lindat och trasigt knä att jag minsann skulle komma tillbaka och försvara mitt VM-guld ett år senare. Det har inte känts självklart hela vägen men nu står jag här. Med två hela knän, två segrar i bagaget och stundande VM-final. Precis som jag hade tänkt mig. På många sätt är bara det faktum att jag tagit mig till VM och så här pass långt en seger med tanke på mitt eländiga korsband. Men samtidigt så vet jag att om jag bara kämpar för allt jag är värld och kör taktiskt och fokuserat så har jag chans att försvara mitt VM-guld. Det kommer inte bli enkelt eller smärtfritt men en sak är säker, hon kommer att få kämpa för allt hon är värd om hon ska försöka ta av mig titeln.

Jag är redo. Och taggad. Nu j-vlar gör vi detta!!

Foto Olof Petterson.

Skapad:
5 December 2013, 19:44
Läst:
21786 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Så var det äntligen dags

Väskorna är packade (mer eller mindre) och klockan ställd på 04:00. För imorgon bär det iväg till Antalya i Turkiet för VM i kickboxning. Vägde 69,5 kg imorse så det blir en relativt trivsam resa ned då jag bara måste hålla vikten.

Det ska bli så kul att åka. Det känns faktiskt som en liten delseger bara att faktiskt vara med med tanke på knäet. Min förhoppning och mitt mål är naturligtvis guld, det måste det vara om jag ska kunna försvara min titel.

Har formtoppat även mentalt sista dagarna och körde ett sista pass med min mentala coach Björn Eklöf idag är vi slipade till det sista. Även vad gäller den fysiska formtoppningen så har allt landat, tack vare Björn Rhodin. Körde sista kickpasset i torsdags och trots kaloriunderskott så kände jag mig lätt som en fjäder och explosiv. Underbar känsla!

Har skrivits en del lokalt och i "branschen" nu när VM närmar sig. Har samlat det mesta här nedan.

Svenska Budo & Kampsportsförbundet

P4 Uppland

24 UNT

Uppsalatidningen

Mr Ringside

Nästa gång jag skriver så är de från ett betydligt varmare Turkiet med en redig kebab i magen. 

Kram!

Foto: Elin Bågviken

Skapad:
30 November 2013, 19:31
Läst:
21982 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

På affisch och i radioetern

Jag är en av de individuella elitidrottare som, tillsammans med ett antal elitidrottslag är uttagna i ett elitidrottsprojekt i Uppsala. En av de grejer vi gjorde tidigare i våras var att fotas i Uppsalatypiska miljöer. Det har jag inte tänkt så mycket mer på då det ju var ett tag sedan men nu så har dessa bilder tryckts upp som affischer runt om i staden. Kul att Uppsala väljer att profilera sig som elitidrottsstad och att man lyfter oss idrottare. Och bra för kickboxningen som sport som får synlighet. Tummen upp Uppsala!

Tidigare idag var jag på besök på P4 Uppland för att ha en pratstund med Bosse Pettersson och Perra Johansson. Vi snackade bland annat om min VM-uppladdning, knärehab, träning och varför man inte vill gå match mot en 150 kg tung rysk babushka. Vill du lyssna på klippet så kan du klicka här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5716347

Tre dagar och 800 gr kvar nu, nalta övervänt (som vi från Norrland säger)!

Skapad:
28 November 2013, 07:04
Läst:
22076 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Fem dagar kvar!

Ja det är galet. Helt plötsligt är det bara fem dagar kvar tills VM i Turkiet drar igång. Jag minns så väl känslan vid EM för drygt ett år sedan då mina guldplaner grusades av ett avslitet korsband. Känslan av att jag så gärna ville kunna köra VM året efter, ta revansch för min egen och knäets skull. Men också ovissheten om det verkligen skulle gå. Om det skulle hinnas med då operation och rehab efter denna typ av knäskada inte kommer med några garantier. 



Och nu står jag här, med ett nytt fungerande korsband och en fysisk form som tro det eller ej är ännu bättre än vad den var för ett år sedan. Den sköna känslan av att vara 100% förberedd, att äntligen få användning för den tid jag investerad i träningen det senaste året och den stolthet jag känner över att ha landat där jag är nu med tanke på den allt annat än trivsamma rehab och uppladdning som jag köttat mig igenom.

Det känns lite som att det äntligen är dags att skörda frukterna jag så omsorgsfullt har odlat. Inte så att jag på något sätt tar något för givet vad gäller medalj då jag vet att precis allt måste klaffa på matchdagen för att man ska ha chans att vinna. Men bara att vara på plats, att andas in atmosfären på ett världsmästerskap är en känsla få är förunnande och är lika svår att förklara.

Sedan är jag läskigt matchsugen. Taggad på att få kriga för allt vad jag är värd och göra mitt allra yttersta för att försvara min världsmästartitel. Med i bagaget har jag en osynlig styrka från knäresan, en fysisk styrka och kondition som jag tackar herr Rhodin och West Coast 4 för, en mental trygghet från Björn Eklöf och en norrländsk envishet som inte går av för hackor. Dessutom en boxning som är slipad på armenskt vis genom Kaspar Sinabian. Med denna ryggsäck som ”hemligt vapen” tänker jag kliva upp på matchytan med en stor glädje, ett fokus som heter duga och en vilja som extra växel. Det kommer bli så in i h-vete (ursäkta språket) kul. Det är ju det här jag tränat inför dag ut och dag in. 



Sex dagar, 1½ kilo att bli av med och en målbild som ska nötas in tills jag kan den utantill.

Nu kör vi!

Skapad:
25 November 2013, 22:23
Läst:
22151 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

När inget lämnas åt slumpen

I helgen var jag i Göteborg och körde ett tvådagars träningsläger med bland annat den sista tuffa sparringen inför VM som nu är ca 1½ vecka bort.

Björn Rhodin på West Coast 4 är som bekant författaren till hela mitt träningsupplägg och hade styrt upp grymt bra sparring bara för mig. Bland andra Madeleine Palmersjö, en grym kampsportstjej som exempelvis kan stoltsera med ett beundransvärt EM-guld i taekwon-do. Internationell kickboxning i den disciplin jag tävlar i innehåller ofta en jäkla massa sparkar och då är det klockrent att sparras med en som sparkar mer än de flesta, och med en hiskelig hastighet dessutom. Utöver Madeleine var det ett helt gäng från West Coast Kickboxing som ställde upp och plågade mig, precis vad jag behövde. Stort tack till er alla!

Vi körde lite olika sparringupplägg med varierande intensitet och tryck med byten så att jag fick nya pigga och fräscha sparringpartners hela tiden. Konditionen fick sig ett redigt test och höll beundransvärt bra trots det tuffa motståndet som bjöds. Och så kul det var! Det klaffade på alla sätt och vis och jag fick träna på precis det jag kände att jag behövde träna på. Fick till en riktigt grym känsla som jag tar med som trigger till Turkiet.

Utöver all sparring körde vi grisfysintervaller som kostade svett och hud i händerna. Det ska kännas att man lever(?)! Vi köttade även en hel del mits där Björn pressade mig rätt bra och jag fick jobba både med huvudet och tekniken.

Fick även ära att skriva på Karlavagnens ”Wall of Fame”. Inte illa att få vara med på samma vägg som en världsmästarinna i thaiboxning, europeisk mästarinna i taekwon-do och en grym landslagskompis (flera SM-guld och medaljer vid både VM och EM) i kickboxning.

Med en tom, öm och lite blåslagen kropp åkte jag hem med ett stort leende på läpparna och ett endorfinlager påfyllt till brädden. En bättre uppladdning inför detta VM hade jag inte kunnat få, det är jag alldeles övertygad om. Och känslan jag har i kroppen just nu kan vara den bästa jag någonsin haft inför ett stort mästerskap.

En sak är säker, jag kommer hålla hårt i min VM-titel och den som försöker ta den ifrån mig i Turkiet kommer att få kämpa. Och jag kommer kriga om titeln med ett leende på läpparna.

Kram och tack!

P.S Bilderna är tagna av den grymma fotografen Moije Gutierrez

Skapad:
19 November 2013, 19:41
Läst:
25795 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.