Främlingar är bara vänner du inte träffat förut..
Sen jag startade min blogg har jag fått 8st mail från människor som är i samma sits som mig, som vill stötta och att vi ska hjälpa varandra, som hejjar på mig eller som har klarat sig helskinnande och lyckliga ur en liknande situation. De kommer med tips och ideer, puffar på och ger mig sparkar där bak. Det är helt otroligt egentligen vad godhjärtade människor det finns, som lägger ner tid och energi på en helt främmande människa. Jag trodde ju ochså att jag, som är full av problem, skulle vara avskräckande att ta kontakt med, men tji fick jag 
Jag har fastnat ordentligt för en tjej. Jag lider med henne eftersom hon är där jag ABSOLUT INTE vill komma. Om jag ger upp nu eller misslyckas så kommer ochså jag att hamna där... Vi har fått bra kontakt och vi lever i stort sett samma liv bortsett från några saker..
Jag har bestämt mig för att hjälpa henne. Min hjälp är absolut inte stor, men den är välkommen hos henne och det glädjer mig. Ni kommer nog tycka att jag har dubbel moral nu, med tanke på vad jag går igenom och det får ni tycka, men när jag får min lön har jag lovat att skänka henne 50kr. Egentligen har jag kanske inte dom pengarna, framför allt inte nu. Men jag tänker helt enkelt prioritera bort något annat. Den 50-lappen hjälper henne aillafall för dagen...
Ni kanske skänker det beloppet till Rädda barnen, nån djurförening eller annan fond varje månad, dit ni anser att pengarna behövs. Pengar ni kanske inte ens märker av att dom försvinner Jag anser att dem behövs här
Jag lägger upp hennes första brev här nedanför. Jag har tagit bort en liten del av hennes brev då hon inte ville att jag skulle visa upp allt.
Ni kanske inte kan förstå eller sätta er in i hennes situation... men jag kan <3
Hej!
Hittade din blogg genom Hanna J:s. Jag fastnade på en gång då jag är i PRECIS samma situation som du. Om inte en värre sådan. Jag beundrar ditt mod att gå ut med detta på internet. Jag önskar att jag hade haft det modet. Hoppas du fortsätter att skriva och dela med dig.
Jag tänker inte tynga dig med mina problem men iallafall ge dig en liten insyn.
Jag är en ensamstående, fattig och arbetslös mamma som ägnar dagarna åt att kämpa. Jag vet att det låter som jag ömkar mig men vad ska jag annars säga när det är så här mitt liv ser ut. Jag vet att många har det mycket sämre än mig men just idag kan jag bara beklaga och försöka sträva efter mitt liv som jag önskar och drömmer om.
Jag har ett barn med en fader som är långt ifrån intresserad. Även han är alkoholist och jag, som det så fint heter, medberoende. Jag var även beroende av dom små slantar han tillförde till hemmet och idag är jag lycklig att jag kunde bryta mig fri från dom klorna. Jag har fått betala mycket för det och står nu helt ensam, utblottad och skamsen. Min kamp har pågått länge. Både med jobb, bidrag och att försöka bli skuldfri. I dagens läge har jag inte ens lyckats skaffa ett ordentligt boende åt mig och min son. Pengar har jag aldrig några.
Ber om hjälp gör jag varje dag men min familj är liten och min mamma gammal och svag. Min vänlista är ytterst sparsam och dom har ju ett eget liv, egna barn och familjer. Och "artig" som jag är ber jag inte om saker i onödan. Jag tar det jag får.
Jag har olika sidor ute på internet där jag helt enkelt ber folk om allmosor, en liten slant att dela med sig av. Ja, jag vet att det är tiggeri men det är inget jag håller hemligt :P Det enda jag försöker vara diskret med är mitt namn och adress.
Dom som känner för att dela med sig och skänka en slant får helt enkelt höra av sig till en mail adress, semmlans@spray.se , där jag berättar hur jag lättast tar emot deras gåva. Än så länge har jag gladeligen tagit emot 265kr För mig är det en förmögenhet.
Ett litet tips
Om du vet något sätt att sprida mitt budskap på, får du mer än gärna göra det. Min mailadress semmlans@spray.se
Tack på förhand och lycka till i din kamp. /Semlan
nattafjong (K30)
2012-08-12, 08:42
Semlan
2012-08-12, 08:40