Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

istanbul.

Det var inte alls meningen att vi skulle hamna här men nu är vi i Istanbul. Vi bor på ett jättefint hotell och har upplevt staden nu under två dagar. Vilken puls det är här. Ingen stad jag tidigare besökt kan jämföras med detta. Så mycket människor, så mycket ljud och så många intryck. Det är verkligen en vacker stad med mycket historia. Idag var vi på den asiatiska sidan av Istanbul vi paserade bron som skiljer den asiatistiska och europieska sidorna av Istanbul. Helt sjukt att det bor typ 15 miljoner människor, bara i Istanbul. Vi passade även på att bli blåsta av en taxi -chaufför men sånt hör väl till. 
Damian driver oss till vansinne tyvärr. Man inser nog inte hur jobbigt man har det fram till någon annan får uppleva det och ba Omg vad jobbig han är just nu. Man undrar ju om det är hans personlighet som formas och om ens uppfostran är bajs. Det är liksom fighter var femte minut. Vi blir på så sjukt dåligt humör både Martin och jag. Idag gick vi en bit framför honom och han gick och grät bakom oss. Varje gång vi stannade för att vänta in honom så stannade han också. Och om vi gick tillbaka för att hämta honom så sprang han iväg. PSYKOS. Ingenting skrämmer honom och alla samtal med honom går in genom ett öra och ut ur det andra. Nu ligger han och sover och jag får så sjukt dåligt samvete för att jag är arg på honom 95 % av vår vakna tid. Men asså inte ens Påven skulle palla med honom just nu. Bara att rida ut det här I guess.  
Skapad:
21 September 2014, 20:08
Läst:
1091 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

lyx på hotell.

Vi har det mysigt vi. Vi bor på hotell och det har ju sina fördelar. Jag slipper att städa, tvätta och lags mat. Renbäddat varje dag och fräscha vita handdukar som fylls på. Vi var en sväng i stan idag och besökte lite butiker. Jag blir på fett dåligt humör då jag känner att alla tittar på oss och inne i butiker kan man inte ens kolla på någon utan att fem pers rusar fram med 8 olika storlekar i 150 olika färger. Vet att det är deras sätt att vara hjälpsamma samt att de vill sälja men jag blir så avtänd och trött. Försökte gå en powerwalk igår också men det gick inte heller bra då jag känner mig som en stor rosa elefant. Damian är jättejobbig kaxig och trotsig. Han pratar non stop, gnäller, tjatar och tramsar. Jag bara skrattar när Martin nästan drar av sig dreadsen i frustation. Typ, ja välkommen till min vardag broshan!

Skapad:
18 September 2014, 15:42
Läst:
3536 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • priscilla (K)
    2014-09-21, 20:39

    tack till dig! Du ger samma styrka till mig

  • BabyMama
    2014-09-18, 18:32

    Gäst

    Älskar din jäkla ärlighet!!!!
    Min lilla korv på snart 4 testar varenda nervtråd i kropp och knopp på mig genom trots, skrik och utbrott 24/7!
    Bara att höra nån annan säga detsamma gör att jag pustar ut innan matchen börjar igen!
    Mitt hjärta!

    Du är styrka, fortsätt!!!

on earth with you. kategori: adam och jag.

Jag har tänkt på dig så mycket det senaste tiden. Sagt ditt namn högt. Framför människor. Det låter ju så konstigt. Overkligt. Ditt namn låter konstigt i min mun. Och det känns verkligen inte bra. Det kommer fan aldrig göra det. Du var ett infekterat varande sår som aldrig någonsin läkte ihop, men jag hittade ett sätt att plåstra om det så jag inte behöver se det. Men det räcker med att jag pillar på dig för att se allt det där gula bubbla upp. Jag skrattade åt vår kärlekshistoria. Sa att jag var en fis i rymden för dig. Hur ställd du blev när jag visade allt blod. Hur allt kändes så äkta fast det var ju inte det. Hur kan man ha så jävla fel undrar jag. Det där kommer jag nog aldrig över. När jag tänker tillbaka tvivlar jag på att jag verkligen finns till. Jag får bita mig i kinden för att jag förstå att jag faktiskt ställde mig upp. Du pekade ut min gravsten så många gånger att det inte ens gjorde ont. 

Jag var i flemingsberg för inte så länge sen. Gick runt i högsskolan där. Tittade ut från fönster där jag så många gånger stod. Tittade ner i asfalten försökte hitta spår. En otrolig fantastisk känsla av nostalgi och jag omfamnade den hjärtligt. Det känns ändå så himla bra. Att jag kan röra mig där trots att jag vet att det var där jag dog. Det ritades med en vit krita runt mig och en svart filt var det sista jag såg. Det var ju inte speciellt många som grät, vi skrattade åt det, du och jag. Det spelar ingen roll, min kropp blev aldrig funnen och gravstenen står tom. Vad jag menar är att det känns bra att tänka tillbaka på att jag la mig raklång på motorvägen i väntan på lugn och ro. Det är liksom okej nu. Jag förstår nu varför jag gjorde så. Allt är förlåtet nu. Det gör inget älskling att jag aldrig läker ihop. Jag har vant mig nu. 

 

 

 

 

Skapad:
17 September 2014, 14:34
Läst:
4261 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2014-09-19, 18:09

    Gäst

    Vad jag har saknat detta. Du sätter ord på allt som jag känner men inte kan få ut.

  • Micaela
    2014-09-19, 16:11

    Gäst

    Du knäcker alla författare jag har läst! Du är äkta Pri! Du är sann, du är på riktigt! Du skriver så det känns i min mage och i mitt hjärta, det gör ont och jag älskar det. Varför älskar jag det, för att jag känner igen mig så väl......

  • d
    2014-09-18, 21:07

    Gäst

    de här texterna asså .. bästa som finns. du är min favorit författare!

  • d
    2014-09-18, 21:07

    Gäst

    de här texterna asså .. bästa som finns. du är min favorit författare!

  • Hoda
    2014-09-18, 11:57

    Gäst

    Åhhhhhhhhh

i mitt hemland.

Alltså Gud har ändå ett gott öga till mig. Jag minns så väl när jag bodde i Skåne och åkte och hälsade på i Sthlm. Jag åkte förbi den stora stockholmsmässa skylten i älvsjö innan tåget stannade på centralen. Varje gång jag såg skylten fanns en sådan stark önskan i mig att någon gång få bo i Sthlm. Jag hade noll aning om hur det skulle gå till och därför ingen direkt plan. Det var bara en önskan. En dröm. Några år senare kom jag in på min utbildning och passerade varje morgon den skylten och hjärtat fylldes med tacksamhet. Likadant med Turkiet. Varje charterresa hit gjorde mig mer och mer kär i landet. Jag ville se mer av landet och kulturen. Jag vet att det är delvis min mormors ursprung som gör att jag dras hit men även det faktum att det påminner en del om Chile. Och nu får jag chansen att bosätta mig här. Kanske lära mig språket. Landet har alltid lockat och att jag får chansen att uppleva det på riktigt gör mig så tacksam!

Resan var lång och vi var helt slut när vi kom fram. Men lyckliga!

Skapad:
16 September 2014, 15:01
Läst:
4996 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (4)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • priscilla (K)
    2014-09-17, 14:41

    Namn: Vi är i Ordu, Turkiet
    Jennie: Jaaa, kanske.
    Namn: Då betyder den känslan något !

  • Namn
    2014-09-16, 20:14

    Gäst

    Vad roligt att dina önskningar slår in :D jag får exakt samma känsla av Stockholm varenda gång jag åker dit

  • Jennie
    2014-09-16, 18:39

    Gäst

    Ska ni flytta?

  • Namn
    2014-09-16, 16:09

    Gäst

    Vart är ni ?

nu måste vi dra.

Hejdå! Fick en finne på näsan dagen till ära. Kommer få problem med den vid passkontrollen jag vet.

Skapad:
15 September 2014, 14:12
Läst:
5802 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

vilken lång söndag.

Hej. Idag har jag varit ingenstans och överallt. Jag tog en pw med lillasyster i ett underbart väder. Jag röstade, sköööönt att det där stressmomentet är över. Fyllt på fransar och häng med våra kusiner. Hem till farmor som har fyllt år med present och blommor. Sen hem och packa. Nu kastar jag in handduken, imorgon hoppas jag på att komma upp och få lite morgonträning så jag kickar igång dagen tidigt. Tvivlar på att jag kommer upp men det är tanken som räknas. Typ.

Skapad:
14 September 2014, 23:58
Läst:
6144 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

medans kaffet blir kallt.

Jag lär verkligen känna mig själv för varje dag som går. I veckan drack jag kaffe med ett par kollegor på jobbet. Ni vet, morgonkaffet, då man tar det lungt en stund innan det är dags att sätta igång. Att sitta i grupp går bra, även om jag har jättesvårt att hålla kvar koncentrationen och det händer jätteofta att jag försvinner i mina egna tankar och bara avlägsnar mig och går från bordet och gemenskapen. Jag kan tänka mig att det är en och annan blick som följer mig. I veckan satt jag kvar längre och skulle precis gå när en kollega ställde en fråga om träning. Jag blir lätt stressad när jag ska kallprata då jag tycker det är svårt att veta exakt vad för frågor som är okej att ställa eller inte. Eller alltså jag vet ju. Jag kan konsten att kallprata men jag blir stressad och det kryper i kroppen och det är så obehagligt. Men jag satt kvar en stund och det är jag sååå glad för. Vi hade ett så himla fint samtal där vi kom in på allt möjligt. Det visade sig att vi hade en del erfarenheter gemensamt. Jag fick en kram och det behövde jag på en torsdag. Jag brukar för det mesta känna att jag pratar för mycket, avslöjar för mycket men denna gång var det precis lagom och på fredag morgon hade jag två böcker på mitt skrivbord. I mörkret känns det alltid ensamt men om man bara håller ut armen lite så kommer du att känna en massa människor som vandrar i samma mörker som du. Har du tur så har någon annan också sträckt ut armen och då kan du hitta en hand att hålla. I allafall en stund. 
Skapad:
14 September 2014, 08:14
Läst:
6754 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.