flickan bakom soffan

Jag vill tacka er som delar med er av era historier. Att öppna sig inför främlingar är inte lätt, men det blir lättare när man har vänner bland främlingarna. Jag har ingen aning om vilka ni är. Men när jag skriver så riktar jag mig till er som kommenterar, tröstar och ger mig kärlek. Att skriva är min konst. Så som många målar tavlor för att få utlopp för ångest på samma sätt gör jag med mitt skrivande. Jag gråter många gånger jag skriver. Jag får lämna ifrån mig texten och gå ut och skrika lite för att kunna fortsätta skriva den. Jag skriver för min egen skull. Detta är min terapi. Men jag skriver också för din skull. Du som känner igen dig och på något sätt kan finna styrka eller bara tröst i mina ord. Att du är inte ensam. 

Någon skrev att det är svårt att prata. Ibland finns det ingen att prata med och så får man betala någon som lyssnar men så plötsligt känns allt så jävla banalt och man håller käften. Så var det för mig under många psykolog besök. Tanken var att få reda på vad min ångest grundar sig på men det slutade att jag snackade om vardagsproblem som man egentligen kan snacka med en kompis om. Det ska ju vara värt att gå och prata med någon. Herregud. 

Det man ska ha jävligt klart för sig är att ÅNGESTEN framkallas av NÅGOT. Jag trodde jag var född med ångest. Att den var en del av mig liksom. Men all ångest beror på något och man ska gräva och forska tills man får fram varför man får ångest. Det är då man kan lära sig hantera det. Och ofta ligger det djupt inrotat i ett beteende eller minnen. Snälla. Gör det för din skull. Se det som en manikyr eller botoxbehandling. Ta reda på varför du känner som du gör. 

Sen jag fick Damian har jag inte allt haft ångest på samma sätt. Jag vet att jag har jävligt lätt för att hamna i depression. Det har jag i mina gener. Dels har mina piller hjälpt mig att se livet på ett anorlunda sätt för när man är deprimerad så räcker det med en liten motgång och så åker man flera mil ner i en djup säck. När jag kom ur min depression försvann inte alls mina problem. De fanns där lika stora som innan, större till och med. Men jag såg det på ett annat sätt. Jag såg lösningar. Jag kunde avdramatisera mitt liv. Vilket var så skönt då mitt liv varit som en hemsk film under en jävligt lång tid. Damian gav mig ro och idag kan jag må dåligt, gråta eller vara arg utan att bli självmordsbenägen. 

När jag var fyra år blev jag sexuellt utnyttjad av någon som min familj kände. Det hände ett par gånger och jag minns det, trots att jag var så liten, som att det hände igår. Jag minns allt. Jag minns även när det upptäcktes och hur alla vuxna reagerade. Jag minns att jag gömde mig bakom soffan och grät medans mamma och pappa skrek på varandra. Sen minns jag inte mer. Jag vet inte riktigt hur vi alla gick vidare efter detta. Men jag vet en skam infann sig. En skam som följde mig hela min tonår och vuxna liv. Skammen växte till självförakt. Och under många många många år så hatade jag mig själv. När ångesten var som värst slog jag mig själv, jag skar mig själv (emo eller hur) och rev mig på kroppen. Det blev ett sätt att applicera ångesten på något. När ätstörningarna kom var även det ett sätt att leva ut min ångest. 

Någon frågade hur kyrkan påverkat min uppväxt och min ångestresa. Och det gjorde den självklart. Speciellt som barn då jag redan kämpade med alla rädslor. Religonen gav mig ett extra samvete dessutom fruktade jag den allsmäktige. Samtidigt känner jag att jag fan aldrig kunnat ta mig egenom allt detta utan GUD. Efter min kämpiga barndom, trots mina underbara föräldrar, så hade jag likaväl kunnat vara död. JAG VET, att många haft det värre. Men det är ingen tävling och alla bär sitt eget kors. Jag kände flera gånger att jag var döende och jag vet att Gud bar mig på sina armar då. 

Vi pratade aldrig om det som hände då. Det las ett fett stort lock över grytan och det öppnades aldrig igen. Det har jag gjort nu i vuxen ålder. Jag satte mig framför mamma och började prata om det. Hon bröt ihop. Jag antar att hon trodde jag glömt det eftersom jag var så liten. Anledningen till att jag började prata om det beror på att det hann ikapp mig. Ja, förutom det faktum att jag orkar inte känna skam för något en sjuk jävel gjorde mot mig som liten flicka. Men den 10 november 2010 var dagen då de övergrepp som hänt mig aldrig varit så tydliga. Det var under min förlossning som jag återupplevde allt som hände mig som fyra åring. När jag kom tillbaka till Sverige och var helt förstörd och bara grät så fort jag pratade om min förlossning, så sa en psykolog. Har du blivit våldtagen Priscilla? Då var det dags för mig att slita upp locket på grytan och ta itu med det som låg där inne. 

Det var hemskt för mig att inte fått uppleva en "underbar" förlossning. Det var ett misslyckande. Varför ska allt vara så svårt för mig? Varför kan inte jag få vara lycklig någon gång? Denna eviga depression som aldrig släpper taget om mig. Men att äntligen förstå min ångest under förlossningen. Hur jag gjorde motstånd mot sköterskan som ville öppna mina ben. Hur hemskt det kändes att folk som älskade mig bara tittade på och inte ingrepp för att hjälpa mig. Jag blev fyra år igen. Och det var en hemsk upplevelse. 

Någon skrev att den ville plocka upp lilla Priscilla och hålla om henne och berätta att allt är okej. Att hon inte ska må dåligt längre. Jag har gjort det. I flera år så slog jag Priscilla. Jag ströp henne i mina drömmar och kastade ner hennes lilla kropp från ett fönster. När Damian föddes och vi lämnade förlossningsalen så föddes jag om på nytt. Jag tog tag i mitt liv inte bara för hans skull. Även för min. För att jag förtjänar att vara lycklig. Jag har plockat upp Priscilla från golvet. Hon gråter inte bakom soffan längre. Hon har äntligen gått vidare. 

 

 

Skapad:
31 juli 2012, 00:10
Läst:
4800 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (34)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2012-08-01, 22:06

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • i
    2012-08-01, 22:06

    Gäst

  • Alessia
    2012-08-01, 22:01

    Gäst

    Du är så sjukt stark som gått igenom detta och har tagit dig dit du är idag, och så sjukt modig som delar med dig på det här sättet. Om det ändå fanns fler människor som du... genom att berätta hjälper du andra och det finns så många som går omkring med fasader de byggt upp, vill att alla ska tro att de är lyckligast, rikast och självsäkrast i världen men sanningen på insidan är en helt annan... men det hjälper ingen, inte ens personen själv. Jag hatar det där och när folk är ärliga med hur de mår och vad de varit med om utan att skämmas så kan man hjälpa andra, sudda bort skammen från en handling/händelse/ett hälsotillstånd man själv inte rår för.

    Du är så jävla bra!

  • Rebecka
    2012-08-01, 16:19

    Gäst

    Du är så stark Priscilla.
    Blir så tagen av vad du skriver, men ändå så hoppfull.

    Stor kram!

  • Namn
    2012-08-01, 14:19

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • Matilda
    2012-08-01, 07:56

    Gäst

  • Lina Axmacher
    2012-08-01, 06:07

    Gäst

    WOW! Tårarna ramlar ned för kinderna när jag läser detta fantastiska inlägg! Jag vet själv hur svårt det kan vara att öppna sig för sina läsare. Vilken stark människa du verkar vara, jag tycker du är grym som berättar om det och du är väldigt duktig på att sätta ord på erfarenheter och känslor. Det är en talang! Har själv kämpat med en lång svår depression och panikångest. Man måste uppleva det för att förstå hur svårt det är att leva normalt över huvudtaget. Bra gjort Priscilla, go getta!!!

    Blogg: finest.se/linaaxmacher

  • P
    2012-08-01, 00:21

    Gäst

    Tenia la misma edad y tanbien alguien cercano a mi. A pesar de que hayan pasado 24 años, recien estoy trabajando conmigo misma.
    Gracias.

  • sara
    2012-08-01, 00:05

    Gäst

    ÅH Herre GUD! Mitt hjärta är krossat! Hoppas detta aldrig händer någon!
    Skulle dö om detta hände min dotter(inte för att jag har en dotter) men endå! Jag skulle vilja leta upp den skiten som gjort dig så illa och strypa honom! människan jag menar odjuret förtjänar inte att leva! hoppas han är djupt olycklig och är ´dödsjuk och lider varje dag av sin smärta!!!!
    Jag är en snäll människa egentligen men jag klarar inte av när barn far illa ut!

    Stoooooooooooooooooooooooooooor kram

  • mathilda
    2012-07-31, 23:15

    Gäst

    tack

  • A.J
    2012-07-31, 21:18

    Gäst

    Åh

  • A.J
    2012-07-31, 21:17

    Gäst

  • Uruguaya
    2012-07-31, 21:12

    Gäst

    Hola hermana, cuando leí tu historia llore... Reconozco todo lo que escribís. A mi me paso lo mismo cuando tenía 10 años y tuve una vida llena de angustia y problemas como los tuyos... Cuando tuve a mi hija en agosto 2010 mi vida cambio totalmente.Nací de nuevo y hoy soy feliz, por favor seguí escribiendo me tocas el alma.

  • annelie
    2012-07-31, 20:50

    Gäst

    Hej! Vill tala om att detta är det mest rörande och jag får rysningar när jag läser vad du har gått igenom, det är så oerhört starkt av dig att dels skriva om det och dels dela med dig av det till oss,så oerhört starkt av dig och jag kan bara torka mina tårar över den lilla tjejen och beundras av kvinnan idag..jag vill också beklaga att du skulle behöva gå igenom det...följer din blogg varje dag och har skrattat och gråtit och beundrat den vackra starka kvinnan som du är idag.Har själv haft och har ångest så jag vet vad du går igenom..vilket helvete du lever i när ångesten tar över...jag hoppas att du har fler bra dagar än dåliga..det är så jag tar mig fram..alla bra dagar är en seger i sig...jag kommer självklart att fortsätta följa din blogg...sköt om dig nu och ta hand om dig själv och din vackra underbara familj...stora kramar till dig!

  • Anonym
    2012-07-31, 21:04

    Gäst

    Hej

  • Kwestan
    2012-07-31, 16:07

    Gäst

    Priscilla, tack för att du finns. Du gör ett otroligt jobb bara genom att skriva. Har följt dig sedan ahelyn och genom dig har jag inspirerats. Inspirerats till att älska mig själv och på det viset har jag lärt mig att älska andra. Jag kan inte läsa din blogg utan att bli berörd, oavsett vad du skriver om, du har sådan kraft i dina ord, leker och pyntar med de lite, du lyckas förbrylla oss alla, bara genom att vara dig själv, kanske borde du satsa på att bli författare? Det är nämligen vad jag tänker göra. Precis som du upplever det, är skrivandet terapi för mig. Speciellt om nätterna då allt står stilla och det enda som hörs är klockans tickande ljud och fläktens sus, det är då som mina tankar rör ihop sig till en enda röra som jag sedan dekorerar så fint på tangentbordet. Sluta aldrig skriva Priscilla, du föddes till det här!

  • Namn
    2012-07-31, 15:09

    Gäst

    Du fina människa, jag känner dig egentligen inte men ändå så känner jag att jag gör det ändå ,precis som många andra också förmodligen gör. Vilken glöd du har och framför allt jag förstår inte hur du orkar kvinna. Du verkar ha skapat dig en sån fin familj nu som ser ut att ge dig kärlek i massvis, precis vad du förtjänar. Du ska veta att allting som du skriver berör mig och många stunder känner man att man är med dig. Jag kan inte ana hur svårt det måste vara för dig att gräva i din historia, men alla har en och det gör mig väldigt glad att du vågar dela med dig utav den. Jag kan inte föreställa mig hur det har varit och kan vara att gå i dina steg, men en sak ska du veta att många av dina läsare går med dig överallt! Tack för att du finns och för att du är en sån otrolig inspiration! Och du är en av få kvinnor som jag faktiskt unnar ett fabulous utseende utan att vara bitter och avundsjuk på!

    Kärlek i mängder och tack för att du är du!

  • Namn
    2012-07-31, 14:46

    Gäst

  • Bee
    2012-07-31, 14:31

    Gäst

    Hon gråter inte längre! Nu ler hon stort. Och hon har all rätt att göra det.

  • fanny
    2012-07-31, 14:17

    Gäst

  • Namn
    2012-07-31, 13:34

    Gäst

    Fan priscilla jag befinner mig på ett lunch hak i Göteborg äter min pasta och känner hur mins ögon fylls med tårar, efter detta inlägg . . .
    Nu vet jag varför jag är så rädd när jag går till gynekologen och varför jag fruktar förlossning. . .

  • AL
    2012-07-31, 12:01

    Gäst

    Sitter här med tårar i ögonen... blir så arg när man läser hur sjuka människor det finns. Att ett sånt äckel ska få förstöra för en liten flicka. Har följt dig ett tag och jag har märkt att du bara blir starkare och starkare och jag blir glad för din skull att du tagit tag i ditt liv så du kan få va lycklig. Du av någon förtjänar det.Stora kramar till dig!

  • Gran admiradora
    2012-07-31, 11:20

    Gäst

    Te quiero, me salvastes, gracias

  • Henna
    2012-07-31, 10:11

    Gäst

    Jag finner inga ord. Och vad kan man egentligen säga?

  • Feiia (K)
    2012-07-31, 09:02

    Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner att jag måste skriva någonting.
    Vet vad du gått igenom och hur det känns, eller inte riktigt. Jag var inte 4 och det var inte av nån jag hade någon som helst koppling till.
    Du är stark, många kommer aldrig "över" nåt sånt. Kram!

  • Carolina
    2012-07-31, 08:24

    Gäst

  • cilla
    2012-07-31, 07:13

    Gäst

    åh så hemskt att någon kan ta en lycka när man är så liten. men är så glad att du mår bättre nu. och det är sjukt inspirerande att DU tagit dig dit där du är idag!

  • Monica
    2012-07-31, 03:10

    Gäst

    Oh herregud. Här ligger jag och gråter. Tack för att DU delar med dig. Herregud.. vet inte vad jag ska säga. När jag läste såg jag en liten flicka framför mig, allt blev så levande. Det är tur att när våra barn kommer föds vi typ om.
    Önskar ingen fick uppleva det du upplevt, önskar jag bara kunde radera det. Stor kram, fan vad du e STARK!!!

  • A123
    2012-07-31, 01:43

    Gäst

    Fina, underbara otroligt starka Priscilla. 
    Tårarna rinner och rinner. Jag vill bara krama dig hårt, hårt ge dig så mycket kärlek och styrka det är helt sjukt vad du har gått genom. Man förstår varför du har haft ångest. Om jag vore du hade jag aldrig klarar av det, jag hade gett upp. Men du Priscilla, du klarade av allt, du gav aldrig upp helt.

    Du borde vara så himla stolt över dig själv.
    För att du är så otroligt stark och så himla bra!
    Du förtjänat det allra bästa, för att du har så fin personlighet och är så ärlig.
    Jag önskar dig det bästa, vackra du.

    Massor av kramar till dig

  • CarrO
    2012-07-31, 00:51

    Gäst

    Kram tilldig fina du

  • Carro
    2012-07-31, 00:50

    Gäst

  • Anne
    2012-07-31, 00:38

    Gäst

    Jag gråter när jag läser, först för att jag blir ledsen och arg, sedan för att jag blir glad och liksom lite arg på samma gång.

    Fortsätt att skriva och beröra (och uppröra vissa). Du gör det så himla bra!

    Blogg: annerosenqvist.blogg.se

  • Melissa
    2012-07-31, 00:28

    Gäst

    finner inga ord... du är en underbar människa som är så ärlig i dina berättelser. Vill krama dig hårt och länge!! Du har helt och hållet rätt i att ångest framkallas av något. Djupt inom oss har vi en burk fylld av känslor som vi inte orkat hantera. I ett barns liv är höga röster skrämmande, för att inte tala om övergrepp... sådant stoppar vi undan i burken, vissa gör så mer än andra. Ångesten är locket för burken. När vi får ångest försöker känslorna ta sig upp, och ångesten blir som ett sista försvar mot dessa skrämmande känslor som vi som barn trodde skulle döda oss. Jag brukar se min ångest som att min själ/min inre röst försöker säga mig något, kanske är det något jag måste förändra, någon jag behöver prata med. Vad glad jag blir att du tar hand om lilla Priscilla, att du är snäll mot dig själv. Tack för den här berättelsen

  • evelinaandersson (K)
    2012-07-31, 00:46

    Barn kan rädda oss på många sätt, är glad att du kom tillbaka för det förtjänar du! Du verkar vara en underbar person och mamma från det jag läst! När vi kmr till Sthlm skall vi leka med våra fina pojkar! Kram!!!

plågsamt härligt.

Vilken helvetes resa. Men ändå alldeles underbar. Dami och jag har myst en massa. Jag fick plötsligt ny mammaenergi. Till att få honom att skratta så där som bara jag kan. jag älskar dig så hjärtat gör ont mitt kärleksbarn. Det finns ett speciellt band mellan oss förevigt. En osynlig navelsträng!

Skapad:
idag 2014, 00:36
Läst:
1262 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Dumtåget.

Tåg 3942 mot Stockholm C är c:a 180 minuter försenat p g a sent vändande tåg i Malmö. Vi beklagar olägenheten. Mvh snälltåget.

Skapad:
28 juli 2014, 19:22
Läst:
1732 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

en ataraxpirog.

Har du atarax ( standard fråga)
Ja...
Tar du det mot ångesten
Nej jag får ångest av dem
Får du ångest av ångestdämpande?
Jepp.
Oooookej... Hehe...

Gillar inte Osby speciellt mycket. Men här uppe på klintabacken är det ganska fint alltså.

Skapad:
26 juli 2014, 23:55
Läst:
4391 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2014-07-27, 00:54

    Gäst

    Atarx är inte ångestmedicin utan medicin mot klåda, allergi. Man blir trött bara, och får mer ångest. Men det är inte beroendeframkallande så många får skiten mot ångest. Bajs

våra dagar.

Så himla skönt för mitt mammahjärta att få höra hans skratt, skrik och panik i vattnet. Sova intill hans solbruna kropp och njuta av lediga dagar tillsammans <3

Skapad:
26 juli 2014, 10:57
Läst:
5184 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

vidrig resa.

Åk ej tåg i denna tropiska värmen. Eller iallafall inte snälltåget. Det är absolut inte SNÄLLT. Sitter i en bastu, folk är dåsiga, svettiga, det luktar, vet ej vad jag heter. Det går inte att öppna ett fönster. En man försökte i panik, flera har försökt efter det. Alltså vet ni vad jag packade ner. Typ första gången ETT RÄTT. Jag packade ner en sån där solfjäder man viftar med. Folk dog när jag tog upp den. Kände mig SÅ SMART. En kille brevid mig satt jättenära och försökte få min luft på sig. Betala eller gå sa jag. Nä det sa jag inte. Lånade ut den sen. En timme kvar. Känner mig som ett paket Bregott extra saltat. Eller nä Bregott havsalt, så jävla gott. Juste, glömde precis allt som jag inte fick glömma. Typ pappas plånbok. Nåns p- piller. Men solfjädern packade jag ner. 1 rätt.

Skapad:
24 juli 2014, 19:41
Läst:
6954 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • N
    2014-07-24, 22:46

    Gäst

    älskar älf öjctk
    Asså jag älskar dej o ditt sätt att skriva. Du är som bäst på korta halvklagande inlägg! :-')

  • Jennie
    2014-07-24, 22:42

    Gäst

    Trodde det var en engångsföreteelse när vi åkte upp till Sthlm, att ac:n på snälltåget var paj, men det verkar visst vara deras affärsidé...

starkare än igår.

Igår skrev jag ett ganska långt utförligt inlägg om hur det är att leva i min kropp. Råkade publicera det fem gånger och råkade radera fem inlägg, hur många blir kvar? N O L L. Kanske lika bra. Handlade mest om att måndagen var fruktansvärd men tisdag var bättre. Och att det krävdes en förjävlig måndag för att tisdagen skulle kunna komma. Och att jag är glad att jag på något sjukt starkt sätt tar mig förbi mig själv. Slagsmål med mig själv i princip varje dag. Jag vinner för det mesta men det beror på att jag är envis som en åsna, som utredaren sa. Jag borde inte ens befinna mig där jag är i livet. Men jag står här ändå. Skitsamma tisdag var bättre än måndag. Idag är det onsdag och på torsdag åker jag ner till Skåne. Till min prins D.

Skapad:
23 juli 2014, 10:35
Läst:
8132 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (4)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Aurora Aazaoui
    2014-07-25, 12:05

    Gäst

    Hej Priscilla!

    Jag fick syn på några riktigt snygga nagellack för ett par veckor sedan. jag köpte ett av de diskretaste, vilket är skitsnyggt. men jag ångrar mig nog nästan att jag inte köpte även ett odiskret. Men vad jag ville säga var. Har du provat något Deborah Lippmann-lack?

    Blogg: auroraaazaoui.weebly.co

  • Sara e
    2014-07-25, 10:50

    Gäst

    Du har precis haft ett underbart bröllop, du har tak över huvudet och mat i kylen. Läs en bok och var tacksam för där du befinner dig idag.

  • Namn
    2014-07-24, 22:51

    Gäst

    Såå fin du är ♥kramar Mirna

  • Namn
    2014-07-23, 13:25

    Gäst

    min dimensionella krigare. ska författa ett längre mejl till kvällen! all kärlek / lea

mitt lilla liv.

Nu har Martin åkt. Dami och min kusin är nere i Skåne. Kommer att vara helt ensam hemma. Imorgon är en läskig dag och hela min kropp vet om det. Korta andetag. Såååå jobbigt. Får dessa bilder och mitt hjärta gör ont av saknad. Men han har så roligt. Det är det viktigaste.

Skapad:
20 juli 2014, 21:55
Läst:
10676 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • M
    2014-07-21, 14:56

    Gäst

    Vart ska Martin?

  • Namn
    2014-07-21, 03:41

    Gäst

    Hej priscilla idag har jag ägnat mig åt att läsa din blogg du skriver fantastiskt och jag har en fråga varför gör du inte video inlägg som du gjorde för 1-2 år sen

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Tina
    2014-07-21, 18:12

    Gäst

    Heej Priscilla!
    Du måååste hjälpa mig, jag har suttit och läst igenom alla dina inlägg om Adam och det känns som man läser en sjukt spännande bok...och sen flyttade du bloggen och du har typ 400 sidor med massa inlägg. Kan du länka till de inläggen om Adam..?
    Helt ärligt, hade du skrivit en roman eller något liknande, jag hade köpt varenda en av de. Du skriver sjukt bra!!!

  • Tina
    2014-07-21, 18:12

    Gäst

    Heej Priscilla!
    Du måååste hjälpa mig, jag har suttit och läst igenom alla dina inlägg om Adam och det känns som man läser en sjukt spännande bok...och sen flyttade du bloggen och du har typ 400 sidor med massa inlägg. Kan du länka till de inläggen om Adam..?
    Helt ärligt, hade du skrivit en roman eller något liknande, jag hade köpt varenda en av de. Du skriver sjukt bra!!!