flickan bakom soffan

Jag vill tacka er som delar med er av era historier. Att öppna sig inför främlingar är inte lätt, men det blir lättare när man har vänner bland främlingarna. Jag har ingen aning om vilka ni är. Men när jag skriver så riktar jag mig till er som kommenterar, tröstar och ger mig kärlek. Att skriva är min konst. Så som många målar tavlor för att få utlopp för ångest på samma sätt gör jag med mitt skrivande. Jag gråter många gånger jag skriver. Jag får lämna ifrån mig texten och gå ut och skrika lite för att kunna fortsätta skriva den. Jag skriver för min egen skull. Detta är min terapi. Men jag skriver också för din skull. Du som känner igen dig och på något sätt kan finna styrka eller bara tröst i mina ord. Att du är inte ensam. 

Någon skrev att det är svårt att prata. Ibland finns det ingen att prata med och så får man betala någon som lyssnar men så plötsligt känns allt så jävla banalt och man håller käften. Så var det för mig under många psykolog besök. Tanken var att få reda på vad min ångest grundar sig på men det slutade att jag snackade om vardagsproblem som man egentligen kan snacka med en kompis om. Det ska ju vara värt att gå och prata med någon. Herregud. 

Det man ska ha jävligt klart för sig är att ÅNGESTEN framkallas av NÅGOT. Jag trodde jag var född med ångest. Att den var en del av mig liksom. Men all ångest beror på något och man ska gräva och forska tills man får fram varför man får ångest. Det är då man kan lära sig hantera det. Och ofta ligger det djupt inrotat i ett beteende eller minnen. Snälla. Gör det för din skull. Se det som en manikyr eller botoxbehandling. Ta reda på varför du känner som du gör. 

Sen jag fick Damian har jag inte allt haft ångest på samma sätt. Jag vet att jag har jävligt lätt för att hamna i depression. Det har jag i mina gener. Dels har mina piller hjälpt mig att se livet på ett anorlunda sätt för när man är deprimerad så räcker det med en liten motgång och så åker man flera mil ner i en djup säck. När jag kom ur min depression försvann inte alls mina problem. De fanns där lika stora som innan, större till och med. Men jag såg det på ett annat sätt. Jag såg lösningar. Jag kunde avdramatisera mitt liv. Vilket var så skönt då mitt liv varit som en hemsk film under en jävligt lång tid. Damian gav mig ro och idag kan jag må dåligt, gråta eller vara arg utan att bli självmordsbenägen. 

När jag var fyra år blev jag sexuellt utnyttjad av någon som min familj kände. Det hände ett par gånger och jag minns det, trots att jag var så liten, som att det hände igår. Jag minns allt. Jag minns även när det upptäcktes och hur alla vuxna reagerade. Jag minns att jag gömde mig bakom soffan och grät medans mamma och pappa skrek på varandra. Sen minns jag inte mer. Jag vet inte riktigt hur vi alla gick vidare efter detta. Men jag vet en skam infann sig. En skam som följde mig hela min tonår och vuxna liv. Skammen växte till självförakt. Och under många många många år så hatade jag mig själv. När ångesten var som värst slog jag mig själv, jag skar mig själv (emo eller hur) och rev mig på kroppen. Det blev ett sätt att applicera ångesten på något. När ätstörningarna kom var även det ett sätt att leva ut min ångest. 

Någon frågade hur kyrkan påverkat min uppväxt och min ångestresa. Och det gjorde den självklart. Speciellt som barn då jag redan kämpade med alla rädslor. Religonen gav mig ett extra samvete dessutom fruktade jag den allsmäktige. Samtidigt känner jag att jag fan aldrig kunnat ta mig egenom allt detta utan GUD. Efter min kämpiga barndom, trots mina underbara föräldrar, så hade jag likaväl kunnat vara död. JAG VET, att många haft det värre. Men det är ingen tävling och alla bär sitt eget kors. Jag kände flera gånger att jag var döende och jag vet att Gud bar mig på sina armar då. 

Vi pratade aldrig om det som hände då. Det las ett fett stort lock över grytan och det öppnades aldrig igen. Det har jag gjort nu i vuxen ålder. Jag satte mig framför mamma och började prata om det. Hon bröt ihop. Jag antar att hon trodde jag glömt det eftersom jag var så liten. Anledningen till att jag började prata om det beror på att det hann ikapp mig. Ja, förutom det faktum att jag orkar inte känna skam för något en sjuk jävel gjorde mot mig som liten flicka. Men den 10 november 2010 var dagen då de övergrepp som hänt mig aldrig varit så tydliga. Det var under min förlossning som jag återupplevde allt som hände mig som fyra åring. När jag kom tillbaka till Sverige och var helt förstörd och bara grät så fort jag pratade om min förlossning, så sa en psykolog. Har du blivit våldtagen Priscilla? Då var det dags för mig att slita upp locket på grytan och ta itu med det som låg där inne. 

Det var hemskt för mig att inte fått uppleva en "underbar" förlossning. Det var ett misslyckande. Varför ska allt vara så svårt för mig? Varför kan inte jag få vara lycklig någon gång? Denna eviga depression som aldrig släpper taget om mig. Men att äntligen förstå min ångest under förlossningen. Hur jag gjorde motstånd mot sköterskan som ville öppna mina ben. Hur hemskt det kändes att folk som älskade mig bara tittade på och inte ingrepp för att hjälpa mig. Jag blev fyra år igen. Och det var en hemsk upplevelse. 

Någon skrev att den ville plocka upp lilla Priscilla och hålla om henne och berätta att allt är okej. Att hon inte ska må dåligt längre. Jag har gjort det. I flera år så slog jag Priscilla. Jag ströp henne i mina drömmar och kastade ner hennes lilla kropp från ett fönster. När Damian föddes och vi lämnade förlossningsalen så föddes jag om på nytt. Jag tog tag i mitt liv inte bara för hans skull. Även för min. För att jag förtjänar att vara lycklig. Jag har plockat upp Priscilla från golvet. Hon gråter inte bakom soffan längre. Hon har äntligen gått vidare. 

 

 

Skapad:
31 July 2012, 00:10
Läst:
4803 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (34)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2012-08-01, 22:06

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • i
    2012-08-01, 22:06

    Gäst

  • Alessia
    2012-08-01, 22:01

    Gäst

    Du är så sjukt stark som gått igenom detta och har tagit dig dit du är idag, och så sjukt modig som delar med dig på det här sättet. Om det ändå fanns fler människor som du... genom att berätta hjälper du andra och det finns så många som går omkring med fasader de byggt upp, vill att alla ska tro att de är lyckligast, rikast och självsäkrast i världen men sanningen på insidan är en helt annan... men det hjälper ingen, inte ens personen själv. Jag hatar det där och när folk är ärliga med hur de mår och vad de varit med om utan att skämmas så kan man hjälpa andra, sudda bort skammen från en handling/händelse/ett hälsotillstånd man själv inte rår för.

    Du är så jävla bra!

  • Rebecka
    2012-08-01, 16:19

    Gäst

    Du är så stark Priscilla.
    Blir så tagen av vad du skriver, men ändå så hoppfull.

    Stor kram!

  • Namn
    2012-08-01, 14:19

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • Matilda
    2012-08-01, 07:56

    Gäst

  • Lina Axmacher
    2012-08-01, 06:07

    Gäst

    WOW! Tårarna ramlar ned för kinderna när jag läser detta fantastiska inlägg! Jag vet själv hur svårt det kan vara att öppna sig för sina läsare. Vilken stark människa du verkar vara, jag tycker du är grym som berättar om det och du är väldigt duktig på att sätta ord på erfarenheter och känslor. Det är en talang! Har själv kämpat med en lång svår depression och panikångest. Man måste uppleva det för att förstå hur svårt det är att leva normalt över huvudtaget. Bra gjort Priscilla, go getta!!!

    Blogg: finest.se/linaaxmacher

  • P
    2012-08-01, 00:21

    Gäst

    Tenia la misma edad y tanbien alguien cercano a mi. A pesar de que hayan pasado 24 años, recien estoy trabajando conmigo misma.
    Gracias.

  • sara
    2012-08-01, 00:05

    Gäst

    ÅH Herre GUD! Mitt hjärta är krossat! Hoppas detta aldrig händer någon!
    Skulle dö om detta hände min dotter(inte för att jag har en dotter) men endå! Jag skulle vilja leta upp den skiten som gjort dig så illa och strypa honom! människan jag menar odjuret förtjänar inte att leva! hoppas han är djupt olycklig och är ´dödsjuk och lider varje dag av sin smärta!!!!
    Jag är en snäll människa egentligen men jag klarar inte av när barn far illa ut!

    Stoooooooooooooooooooooooooooor kram

  • mathilda
    2012-07-31, 23:15

    Gäst

    tack

  • A.J
    2012-07-31, 21:18

    Gäst

    Åh

  • A.J
    2012-07-31, 21:17

    Gäst

  • Uruguaya
    2012-07-31, 21:12

    Gäst

    Hola hermana, cuando leí tu historia llore... Reconozco todo lo que escribís. A mi me paso lo mismo cuando tenía 10 años y tuve una vida llena de angustia y problemas como los tuyos... Cuando tuve a mi hija en agosto 2010 mi vida cambio totalmente.Nací de nuevo y hoy soy feliz, por favor seguí escribiendo me tocas el alma.

  • annelie
    2012-07-31, 20:50

    Gäst

    Hej! Vill tala om att detta är det mest rörande och jag får rysningar när jag läser vad du har gått igenom, det är så oerhört starkt av dig att dels skriva om det och dels dela med dig av det till oss,så oerhört starkt av dig och jag kan bara torka mina tårar över den lilla tjejen och beundras av kvinnan idag..jag vill också beklaga att du skulle behöva gå igenom det...följer din blogg varje dag och har skrattat och gråtit och beundrat den vackra starka kvinnan som du är idag.Har själv haft och har ångest så jag vet vad du går igenom..vilket helvete du lever i när ångesten tar över...jag hoppas att du har fler bra dagar än dåliga..det är så jag tar mig fram..alla bra dagar är en seger i sig...jag kommer självklart att fortsätta följa din blogg...sköt om dig nu och ta hand om dig själv och din vackra underbara familj...stora kramar till dig!

  • Anonym
    2012-07-31, 21:04

    Gäst

    Hej

  • Kwestan
    2012-07-31, 16:07

    Gäst

    Priscilla, tack för att du finns. Du gör ett otroligt jobb bara genom att skriva. Har följt dig sedan ahelyn och genom dig har jag inspirerats. Inspirerats till att älska mig själv och på det viset har jag lärt mig att älska andra. Jag kan inte läsa din blogg utan att bli berörd, oavsett vad du skriver om, du har sådan kraft i dina ord, leker och pyntar med de lite, du lyckas förbrylla oss alla, bara genom att vara dig själv, kanske borde du satsa på att bli författare? Det är nämligen vad jag tänker göra. Precis som du upplever det, är skrivandet terapi för mig. Speciellt om nätterna då allt står stilla och det enda som hörs är klockans tickande ljud och fläktens sus, det är då som mina tankar rör ihop sig till en enda röra som jag sedan dekorerar så fint på tangentbordet. Sluta aldrig skriva Priscilla, du föddes till det här!

  • Namn
    2012-07-31, 15:09

    Gäst

    Du fina människa, jag känner dig egentligen inte men ändå så känner jag att jag gör det ändå ,precis som många andra också förmodligen gör. Vilken glöd du har och framför allt jag förstår inte hur du orkar kvinna. Du verkar ha skapat dig en sån fin familj nu som ser ut att ge dig kärlek i massvis, precis vad du förtjänar. Du ska veta att allting som du skriver berör mig och många stunder känner man att man är med dig. Jag kan inte ana hur svårt det måste vara för dig att gräva i din historia, men alla har en och det gör mig väldigt glad att du vågar dela med dig utav den. Jag kan inte föreställa mig hur det har varit och kan vara att gå i dina steg, men en sak ska du veta att många av dina läsare går med dig överallt! Tack för att du finns och för att du är en sån otrolig inspiration! Och du är en av få kvinnor som jag faktiskt unnar ett fabulous utseende utan att vara bitter och avundsjuk på!

    Kärlek i mängder och tack för att du är du!

  • Namn
    2012-07-31, 14:46

    Gäst

  • Bee
    2012-07-31, 14:31

    Gäst

    Hon gråter inte längre! Nu ler hon stort. Och hon har all rätt att göra det.

  • fanny
    2012-07-31, 14:17

    Gäst

  • Namn
    2012-07-31, 13:34

    Gäst

    Fan priscilla jag befinner mig på ett lunch hak i Göteborg äter min pasta och känner hur mins ögon fylls med tårar, efter detta inlägg . . .
    Nu vet jag varför jag är så rädd när jag går till gynekologen och varför jag fruktar förlossning. . .

  • AL
    2012-07-31, 12:01

    Gäst

    Sitter här med tårar i ögonen... blir så arg när man läser hur sjuka människor det finns. Att ett sånt äckel ska få förstöra för en liten flicka. Har följt dig ett tag och jag har märkt att du bara blir starkare och starkare och jag blir glad för din skull att du tagit tag i ditt liv så du kan få va lycklig. Du av någon förtjänar det.Stora kramar till dig!

  • Gran admiradora
    2012-07-31, 11:20

    Gäst

    Te quiero, me salvastes, gracias

  • Henna
    2012-07-31, 10:11

    Gäst

    Jag finner inga ord. Och vad kan man egentligen säga?

  • Feiia (K)
    2012-07-31, 09:02

    Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner att jag måste skriva någonting.
    Vet vad du gått igenom och hur det känns, eller inte riktigt. Jag var inte 4 och det var inte av nån jag hade någon som helst koppling till.
    Du är stark, många kommer aldrig "över" nåt sånt. Kram!

  • Carolina
    2012-07-31, 08:24

    Gäst

  • cilla
    2012-07-31, 07:13

    Gäst

    åh så hemskt att någon kan ta en lycka när man är så liten. men är så glad att du mår bättre nu. och det är sjukt inspirerande att DU tagit dig dit där du är idag!

  • Monica
    2012-07-31, 03:10

    Gäst

    Oh herregud. Här ligger jag och gråter. Tack för att DU delar med dig. Herregud.. vet inte vad jag ska säga. När jag läste såg jag en liten flicka framför mig, allt blev så levande. Det är tur att när våra barn kommer föds vi typ om.
    Önskar ingen fick uppleva det du upplevt, önskar jag bara kunde radera det. Stor kram, fan vad du e STARK!!!

  • A123
    2012-07-31, 01:43

    Gäst

    Fina, underbara otroligt starka Priscilla. 
    Tårarna rinner och rinner. Jag vill bara krama dig hårt, hårt ge dig så mycket kärlek och styrka det är helt sjukt vad du har gått genom. Man förstår varför du har haft ångest. Om jag vore du hade jag aldrig klarar av det, jag hade gett upp. Men du Priscilla, du klarade av allt, du gav aldrig upp helt.

    Du borde vara så himla stolt över dig själv.
    För att du är så otroligt stark och så himla bra!
    Du förtjänat det allra bästa, för att du har så fin personlighet och är så ärlig.
    Jag önskar dig det bästa, vackra du.

    Massor av kramar till dig

  • CarrO
    2012-07-31, 00:51

    Gäst

    Kram tilldig fina du

  • Carro
    2012-07-31, 00:50

    Gäst

  • Anne
    2012-07-31, 00:38

    Gäst

    Jag gråter när jag läser, först för att jag blir ledsen och arg, sedan för att jag blir glad och liksom lite arg på samma gång.

    Fortsätt att skriva och beröra (och uppröra vissa). Du gör det så himla bra!

    Blogg: annerosenqvist.blogg.se

  • Melissa
    2012-07-31, 00:28

    Gäst

    finner inga ord... du är en underbar människa som är så ärlig i dina berättelser. Vill krama dig hårt och länge!! Du har helt och hållet rätt i att ångest framkallas av något. Djupt inom oss har vi en burk fylld av känslor som vi inte orkat hantera. I ett barns liv är höga röster skrämmande, för att inte tala om övergrepp... sådant stoppar vi undan i burken, vissa gör så mer än andra. Ångesten är locket för burken. När vi får ångest försöker känslorna ta sig upp, och ångesten blir som ett sista försvar mot dessa skrämmande känslor som vi som barn trodde skulle döda oss. Jag brukar se min ångest som att min själ/min inre röst försöker säga mig något, kanske är det något jag måste förändra, någon jag behöver prata med. Vad glad jag blir att du tar hand om lilla Priscilla, att du är snäll mot dig själv. Tack för den här berättelsen

  • evelinaandersson (K)
    2012-07-31, 00:46

    Barn kan rädda oss på många sätt, är glad att du kom tillbaka för det förtjänar du! Du verkar vara en underbar person och mamma från det jag läst! När vi kmr till Sthlm skall vi leka med våra fina pojkar! Kram!!!

en dålig en.

Förlåt men jag har svackans mamma haha. Har ju alltid mer eller mindre en liten svacka men nu är det lite mer så. Min mamma ligger på sjukhus för magbesvär och det gör oss alla oroliga. Vill att min mamma ska få komma hem. Dami och lillasyster åker till henne imorgon och det gjorde så ont att släppa iväg honom då han är mitt syre mer än någonsin men han var överlycklig så det var bara släppa taget. Hans lycka går före min, alla dagar. Känner mig som världens sämsta mamma då jag råkade "tappa" hans bebis igår och han blev jätteledsen. Sa förlåt både till honom och dockan flera gånger men haft en knut i magen hela dagen. Hatar när mitt tålamod inte räcker till. Alltså det räcker ju jävligt lååååångt, men så är jag ju människa också, jävla skit. Vi bakade kanelbullar idag. Och pussades massa. Och så fick jag en blomma. Så som vanligt.

Skapad:
20 August 2014, 23:40
Läst:
313 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

en vagel i ögat.

Ledsen för dålig uppis men jag är fortfarande segast i stan. Har varit ensam nästan hela förra veckan och helgen och då lägger jag mig tidigt så att dagarna inte blir så långa. Jag har även fått en stor vagel på mitt öga så jag ser helt sjuk ut. Måste inleda varje samtal med att berätta att det är en vagel och inget annat som sitter på mitt öga. Idag börjar jag lite senare så tänkte passa på att träna lite och sen bege mig till jobbet. Hoppas att ni får en bra dag!

Skapad:
19 August 2014, 09:15
Läst:
3139 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

golare har inga polare

Hej Priscilla, så som jag upplever det är du en lojal fru till Martin..och har vart en lojal flickvän genom åren också...
skulle inte du kunna beskriva för mig hur man är lojal som person? och hur du visar din lojalitet till dom du tycker om... då menar jag inte bara pojkvän utan också vänner, familj mm. såsom jag förstått det gör du ALLT för Martin... hur ser Martin på din lojalitet? Kan du inte fråga honom.. skulle vara intressant å veta.

Var du likadan när du var yngre? om du va förälskad i någon t ex...höll du dig bara till den personen? och tänkte på honom heeeeeela tiden? och inte på någon annan!
Du verkar va en sån person som fastnar för en person....ochnär du fastnat för någon är det bara han han och återigen han som är i dina tankar..Jag tror Martin märker att du är en sån tjej. Som inte vill ens titta efter någon bättre än honom... 

Hur kan man vara lojal utan att bli "desperat", om du förstår vad jag menar? asså vart går gränsen..


Hej, tack för din fråga. Jag troooor att jag förstår vad du menar även om det är svårt att förklara just lojalitet eftersom det en egenskap som är ganska inbyggd i människan. Det jag tycker är fantastiskt är att du genom min blogg fått en sån fin bild av mig. Att jag är en lojal fru till Martin och att jag är även är det med andra. Jag brukar faktiskt säga att jag är världens bästa vän just på grund av min lojalitet även om jag bittert fått erfara att INGEN i princip uppskattar ett skit man gör. Jag skulle kunna flytta ett berg för en vän men många vänner dras tyvärr till mig just av den anledningen men är inte villiga att lyfta ett finger för min skull. MEN SKIT SAMMA. Jag ÄLSKAR att ställa upp för människor. Att hjälpa någon fyller mig med energi och det är JAG  vinner på så det spelar ingen roll att jag får en bajskorv i gengäld. Jag är verkligen en människa som älskar villkorslöst och jag har lärt mig att tycka om denna sidan. Jag får adrenalinrus när jag gör någon glad och kan hjälpa någon.  


Att vara lojal går hand i hand med att vara ärlig. Jag vill alltid vara ärlig mot Martin och berättar allt för honom som jag tycker att han bör veta. Jag har jättelätt för att få dåligt samvete och känna mig skyldig så om jag till exempel står och snackar med en kille länge ute så berättar jag det för Martin. Även om vi inte pratade om någon speciellt så känns det genast bättre att bara säga det. Sen är Martin så jävla skön och trygg i sig själv. Han är verkligen så öppen och låter mig själv sätta gränser för vad som är okej och inte. Självklart förväntar jag mig samma från honom. Och då försöker jag vara likadan tillbaka även om det ibland kan sticka till kroppen och lilla svartsjukan gör sig påmind så tycker jag att den känslan är naturlig då jag är kär i Martin och så är jag latinamerikan hahaha. Han kanske känner likadant, jag tror inte det, men vi båda försöker inte kväva varandra eller ge hän för svartsjukan som är den värsta jobbigaste känslan i världen. Jag vet, för jag har levt i såna relationer. 

Jag är även väldigt noga med att inte berätta mina vänners personliga angelägenheter eller hemligheter för Martin. Jag gillar inte prata illa om de för att mellan vänner så löser sig det mesta och vi glömmer men inte Martin. Och om jag någon gång blir ledsen för något de gjort så brukar jag berätta om alla deras bra egenskaper och försvarar de inför mig själv och honom. Jag vill inte att han ska tycka illa om mina nära och kära. Jag har ett exempel på min lojalitet ska bara försöka berätta detta utan att avslöja för mycket. Jag hade en kompis som blev avslöjad en ganska stor grej och min första instinkt var att skydda henne med mitt liv så jag ljög ihop en historia där jag riskerade mitt förhållande med Martin men jag gjorde det för att jag fick panik och jag hade kunnat lägga mig ner och spela död bara för att jag var tvungen att göra något. Martin tittade på mig med frågande ögon men jag höll mig till min historia och till mitt poker face. Senare så sa min kompis sanningen och hela min patetiska historia var en dålig lögn avslöjades såklart också. Jag ba eeeeh asså hehehehe ...hehe...heh.....  Martin bara garvade åt mig och jag ba håll käften det är min kompis såklart jag måste skydda henne! Alltså kanske inte så sexigt att bli avslöjad i en lögn men jag tror att han såg det fina i att jag utan att blinka gjorde allt för att hjälpa min vän. Det visar mycket vad jag är för typ av människa. Jag skiter ju lätt i Martin om en kompis behöver mig. Detta vet Martin även om han försöker få mig att inse att ingen skiter i någon eller något för min skull. 

Jag har ett stort reliöst samvete och jag lever efter att Guds ögon alltid är på mig. Så det spelar ingen roll om jag kör fulingar i smyg för Gud ser allt och jag lever hellre i frid med honom än ruttnar inombords. 

Du har rätt i att när jag fastnar för någon så fastnar jag. Och det är på gott och ont. Man ska inte vara dum heller. Man ska fastna för den som fastnar för dig också. Jag tror Martin är jätteglad att ha en sån lojal fru som jag är. MEEEEEEEN jag tänker inte sitta hemma och vara lojal om inte han är det. Tand för tand och öga för öga bror.  Att vara lojal är en fantastisk egenskap som jag tror inte kan bli för desperat. Lojalitet är något som uppskattas av alla. Sen kanske man inte får samma tillbaka men det är en annan femma. Tack igen för de fina orden du beskrev mig med. Hoppas jag besvarade din fråga även om min text blev lite flummig. 





Skapad:
16 August 2014, 17:26
Läst:
5604 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • N
    2014-08-17, 10:50

    Gäst

    Asså Guud du är bäst! Önskar du va min vän, jmhade också dödat för dig.
    Kram

  • N
    2014-08-17, 10:50

    Gäst

    Asså Guud du är bäst! Önskar du va min vän, jmhade också dödat för dig.
    Kram

the best you can get.

Hej Priscilla
Jag började läsa din blogg för ca 1 år sedan, efter det har jag varit en trogen läsare och skriver dessa korta rader för att tacka dig för din fina blogg. 
Jag har använt mig av blåa linser sedan jag var 13 år idag är jag 22 och vågar äntligen gå utan linser och ha mina vanliga bruna ögon tack vare dig. Du har hjälpt mig att inse att bruna ögon är vackra dem med. Du inspirerar mig med ditt utseende och har hjälpt mig att våga vara jag och ingen annan bakom linser och en massa hårförlängning. 
Du motiverar mig till att träna och ta hand om min kropp, att vara självständig och stark. Du har fått mig att tänka positivt. Jag känner mig glad och vacker och att min själ mår bra. 

För det vill jag tacka jätte mycket för. 

U go girl!

/A


Den här kommentaren vill jag skriva ut och hänga upp på min vägg. Det här måste vara den bästa feed backen man kan få som bloggare. Man kämpar med selfies och texter som ska intressera inte bara släkten utan även främlingar. Men detta är så stort. Att du inspirerats av mitt utseende när jag själv är så sjukt sjävkritiskt. Om du visste hur din kommentar ger mitt självförakt en spark i rumpan. Det är jag som ska tacka DIG. Jag har i hela mitt liv alltid tänkt att om jag bara hade blåa ögon, var längre, hade den kroppen och det håret så skulle jag må så mycket bättre med mig själv. Men sanningen är att jag kan peta in linser, ha löshår, ha 12 cm klackar och banta ner mig. Jag kan se ut som de där tjejerna som jag jämför mig med. Men blir jag lycklig? Nääää. Jag tycker absolut man ska älska sig själv för den man är men det är viktigt att VÅRDA sig själv och det är en stor hjälp i att tycka om sig själv. Man kan ha ett smutsigt stökigt äckligt hem eller så kan man ha ett städat vackert hem, vilket gillar man mest? Man ska framhäva sina vackra sidor och bejaka dessa. Jag försöker alltid vara mitt bästa snyggaste jag. Ingen annan kommer knacka på min dörr och vara det för mig. DESSUTOM ska man inspireras av tjejer som liknar en själv. Som man kan spegla sig själv i inte som är ens totala motsatt. Jag är 1,60 har bruna ögon och ser väldigt latina ut. Det finns så mycket vackra tjejer av vår sort och dessa ska man inspireras av. Det finns bara en av dig och just du är UNIK. Jag tror att du är jättevacker och det glädjer mig sååååå mycket att du inte döljer dig själv bakom en massa skit. Jag älskar dig. Tack för att du gör mig så lycklig och att gör så att jag kan inspireras lite av mig själv. 
Skapad:
14 August 2014, 21:11
Läst:
7540 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (4)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Maria
    2014-08-19, 00:00

    Gäst

    Hej.

    Jag har följt din blogg länge nu och inser mer och mer vilken unik person du är. Du verkar vara en helt fantastisk mamma till din son, trots att du går igenom ett helvete. Din förmåga att få läsaren en känsla är helt fantastisk. Och du är också helt fantastisk. Jag vet att några få ord som dessa inte kommer lindra din ångest, men jag vill att du ska veta att jag tycker du är världens finaste och du verkar vara så himla ödmjuk. Det kommer en tid där du kan leva i nuet, utan all den ångest som du idag upplever. Det är jag övertygad om.

    Kram!

  • Lill
    2014-08-16, 10:42

    Gäst

    Hej Priscilla
    Exakt hur många år tog det för ditt hår att växa till så som du har nu, sedan du klippte page?

    MVH
    orolig tjej

  • Namn
    2014-08-15, 00:35

    Gäst

    Det här kanske va en svår fråga men hoppas du fattar. annars kanske Martin kan förklara... Tror han fattar vad jag menar när jag skriver att du är lojal. alla killar vill ha en lojal fru...

    tacksam för svar!!!
    Puss!!

  • Namn
    2014-08-15, 00:34

    Gäst

    Hej Priscilla, så som jag upplever det är du en lojal fru till Martin..och har vart en lojal flickvän genom åren också...
    skulle inte du kunna beskriva för mig hur man är lojal som person? och hur du visar din lojalitet till dom du tycker om... då menar jag inte bara pojkvän utan också vänner, familj mm. såsom jag förstått det gör du ALLT för Martin... hur ser Martin på din lojalitet? Kan du inte fråga honom.. skulle vara intressant å veta.

    Var du likadan när du var yngre? om du va förälskad i någon t ex...höll du dig bara till den personen? och tänkte på honom heeeeeela tiden? och inte på någon annan!
    Du verkar va en sån person som fastnar för en person....ochnär du fastnat för någon är det bara han han och återigen han som är i dina tankar..Jag tror Martin märker att du är en sån tjej. Som inte vill ens titta efter någon bättre än honom...

    Hur kan man vara lojal utan att bli "desperat", om du förstår vad jag menar? asså vart går gränsen..

låt detta inte vara en fas.

Alltså Damian har ju haft alla olika slags perioder när jag lämnar och hämtar. Innan sommaren så fick han ett utbrott så fort han såg mig. Tack för den skitunge man längtar och försöker gå tidigare och kör 110 för att komma fram till nån som blir FÖRBANNAD. Men nuuuuu. Alltså han lyser upp. MAMMAAA skriker han och springer i full fart in i mina armar. Mitt hjärta voltar av lycka. Når lätt nirvana där. Hoppas att detta varar för det verkligen förgyller min dag. Min stora kille har börjat i en ny avdelning för större barn så nya kompisar och fröknar. Mådde skit av det. Jag alltså. Inte Dami. Han är nöjd och glad.

Skapad:
14 August 2014, 17:01
Läst:
7782 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (3)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • MIttlivräknas (K29)
    2014-08-16, 07:45

    Åh det är verkligen de bästa stunderna!!

  • priscilla (K)
    2014-08-14, 22:19

    muchas gracias Isabelle. Damian ya tiene 3,5 esta muy grande y lindo

  • Isabelle
    2014-08-14, 18:36

    Gäst

    q lindo está tu hijo!! cuantos años tiene?
    deseo lo mejor del mundo para ti, y q Dios te bindiga a ti y tu familia. besitos!

wooow.

Idag var träningen riktigt bra. Tror till och med jag tog i för hårt. Sträckte mig typ. Alltså kan inte fatta att jag är gift. Det går fortfarande upp för mig då och då, att referera till min man och att det verkligen är så. STORT. Både Kim och jag är gifta nu <3 Jag är fortfarande lite bröllopskänslig och klarar inte se vita klänningar längre. Jag ska sälja mina båda förresten. Martin vill att vi ska spara men jag vill att mina vackra klänningar ska få göra någon annan lycklig. Jag ska berätta mer om allt men vi väntar på bilder och text blir ju roligare med bilder eller hur? Imorgon ska jag skriva om de låtar vi valde som någon bad om. Idag har jag haft en riktig jävla FULDAG. Känner att mina toppar måste akut klippas men är livrädd för att få en page igen. Hallå Kenza klippte ju sig som mig. Haha jag sa till min syster hon kommer ångra sig. Och mycket riktigt. Nu har hon löshår. Yeeeees jag hade rätt. 1-0 till mig <3 godnatt bebisar

Skapad:
13 August 2014, 23:00
Läst:
8440 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2014-08-14, 12:33

    Gäst

    Ja de låtarna jag menar är de 2 martin lagt upp på instagram.
    Sen berätta om när du såg han i kyrkan osv

grym träning.

NOT. Alltså jag har inga krafter till att ta i. Jag känner för INGENTING. Vill ligga i min soffa och titta på serier. Vill inte bre en macka till i mitt liv. Vill inte besöka en lekpark. Orkar ingenting. Och orkar verkligen inte ta ut mig på gymmet. Men jag går hit ändå får ångestens skull. Jag kan typ lura den genom att ändå gå hit sen att jag inte presterar 100 fattar inte ångesten den bryr sig bara om att jag är på gymmet 1 h om dagen fem dagar i veckan. Jag gör vad jag ska värmer upp och kör igenom kroppsdelar men som en pensionär. En halv kalori förbränner jag typ. Äsch, skit samma. Ångesten är korkad och jag är snygg ändå.

Skapad:
12 August 2014, 11:14
Läst:
10365 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2014-08-13, 19:55

    Gäst

    Hej Priscilla
    Jag började läsa din blogg för ca 1 år sedan, efter det har jag varit en trogen läsare och skriver dessa korta rader för att tacka dig för din fina blogg.
    Jag har använt mig av blåa linser sedan jag var 13 år idag är jag 22 och vågar äntligen gå utan linser och ha mina vanliga bruna ögon tack vare dig. Du har hjälpt mig att inse att bruna ögon är vackra dem med. Du inspirerar mig med ditt utseende och har hjälpt mig att våga vara jag och ingen annan bakom linser och en massa hårförlängning.
    Du motiverar mig till att träna och ta hand om min kropp, att vara självständig och stark. Du har fått mig att tänka positivt. Jag känner mig glad och vacker och att min själ mår bra.

    För det vill jag tacka jätte mycket för.

    U go girl!

    /A

  • S
    2014-08-12, 15:47

    Gäst

    Agh, gym är bara för tråkigt! =) Kom och häng med på en löprunda istället =)

    Kram

ord i mörkret lyser upp.

Underbara människa. Känn aldrig dig ensam för i mig kan du alltid hitta någon som förstår. Det konstiga är naturligt för mig. OM du visste hur detta sparas i mitt hjärta och ger MIG kraft. Jag känner mig så ensam ibland att det är sjukt. Rummet fullt med människor men ingen som på riktigt förstår. Och så skriver jag och det brinner. Men ibland skäms jag över min egen text och hur tragisk jag är. Då vill jag radera och sriva ett inlägg om en ny fondation istället. Men jag låter det stå kvar för att kanske sitter det någon i mörkret som gillar ett ord eller en mening. Och när jag får en sån här kommentar så skiter jag i att skämmas. För att jag kan inspirera också även om jag inte är duktig på att skriva om nagellack. Jag är bra ändå! 
  • Hej priscilla. Jag ville bara skriva ett par rader och berätta hur mycket det betyder att du delar med dig av din ångest och din sorg och din sjukdom. Jag lever själv med en psykisk diagnos och det är fan inte lätt alla gånger. Eller ah typ aldrig. Du vet.
    Jag har inte vågat skriva tidigare fastän jag velat, mycket pga att jag inte känner mig betydelsefull nog. Men sen såg jag att du skrev hur glad du blir när någon kommer fram, eller när någon skriver. Så jag tog modet till mig och nu skriver jag till dig. För att tacka. Tacka för att du vågar, att du krossar alla tabun, att du vågar visa verkligheten som den är. När så många bara försöker måla upp en bild som inte är sann, så visar du hur det faktiskt är. Hur det kan vara. Att det finns de som inte tycker att livet och lyckan är en självklarhet. Att vi kämpar och krigar och stångar oss blodiga varje dag. Jag tycker det är fantastiskt. Ärligt och vackert. DU ger mig hopp och inspo. Man kan fan ha ett bra liv trots allt. Det kan finnas magiska dagar fastän att man på något sätt är född med en förbannelse. En kronisk förbannelse. Jag försöker se det som att jag också fått en gåva. För det har gett mig lärdomar och skapat den jag är och mina värderingar och tankesätt. Men det är svårt. Jag ville bara berätta det för dig. Att jag slutade läsa bloggar för att jag märkte hur det påverkade mig negativ att jag bara jämförde mig med andra. Och mitt självhat växte. Men din har jag fortsatt läsa. För den får mig att må bra. För att jag älskar din humor. Din styrka och sättet du så självklart målar dina berättelser. Det är som ett litet ljus i mörkret. Som en sorts terapi. Tack för det. Och sluta aldrig vara du. Jag tror att vi kommer få vara lyckliga en dag. Vi kommer hitta balansen. Och vi är så värda det! Hoppas att du har en fin dag och dina demoner låter dig vara. Kärlek.

Skapad:
12 August 2014, 09:32
Läst:
10452 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.