Jag lever, typ.
Hej på er. Det var ett tag sedan. Jag känner för att skriva av mig. Låta fingrarna smattra lite.
Sist vi hördes på riktigt så var jag i Spanien. Ja, vilken briljant idé va? Den impulsiva sidan tog över. Sanningen är att mycket av det äventyret berodde på att lägenheten i Hornstull togs ifrån mig. Han som ägde den behövde tillbaka den så jag stack... Jag skämdes så mycket över att de hade skitit sig för mig IGEN så jag.. Ja, jag flydde. Jag gjorde en Nemo. Körde strutstricket. Jag sa upp mig från bemanningsföretaget och drog ner till Jocke på Gran Canaria. Planen när jag gjorde detta var att jag skulle stanna där ett tag. Några månader iaf tills det blev vår här hemma. Men omständigheterna gjorde att så inte blev fallet.
Jag insåg rätt snart att jag inte mådde bra där nere. Nära till dekadens samt kärleken för hemstaden gjorde min vistelse där nere ohållbar. Det kombinerat med att inte ens Jocke skulle stanna där nere gjorde att det bara blev dryga 10 dagar i Spanien. Sen kom jag hem... Till vad undrar ni? Ja, det undrar jag med. Ingenting. Back to square one. En klassiker när man lever som jag gör. Baksidan me impulsivitet.
Jag hade tur att syrran i samma veva skulle hyra ut sin lägenhet i Bagarmossen. Ja, lillsyster Nelly bor nu ihop med sin kille i Solna så jag fick hyra hennes lilla etta i Bagarmossen där jag nu bor. En jävla tur till och med. För vad hade jag gjort annars? Ja, så långt tänkte inte jag. Såklart. Dum som jag är.
Annars händer inte mycket så att säga. Jag är inne i en rätt kämpig fas. Jag tänker lite för mycket och gör lite för lite. Jag har problem med såväl hälsa som ekonomi. Det är mindre skoj. Sen saknar jag driv. Det som alltid har kännetecknat mig lyser med sin frånvaro. Jag minns när Oscar för några år sedan sa "Ditt driv! Det är så jävla bra. Du tar dig alltid ur saker. Du löser alltid grejor. Du fixar jobb". Men det drivet... Vart är det nu? Jag vill liksom ingenting. Jag borde bara söka jobb, träna, göra saker och ja... Vara människa. Men ingenting händer. Jag sover bort dagarna och tycker synd om mig själv.
Och sen har dom här sömnparalyserna på senare tid inte gjort saken bättre. Jag vet inte om ni vet vad en "sömnparalys" är. Inga lustiga grejor ska ni veta. Jag låter Wikipedia berätta:
Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Det enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i drömmen. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag. Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas
Med andra ord så har det varit riktigt vidriga nätter nu på senare tid.. Jag har gråtit och ringt pappa flera gånger. Jag har varit livrädd för att gå och sova. Jag har upplevt otroligt svåra dygn då detta inträffat i princip varje natt. Men inatt var det lite bättre så jag anar att det är på bättringsvägen nu. Låt oss hoppas det iaf. Håll tummarna för mig.
Jag är ganska ledsen just nu. Det känns som att det enda man gör är att gnälla och tycka synd om sig själv. Att klaga, skriva av sig och så hjälper ju inte. Ingen gillar den ökända offerkoftan. Ångrar att jag sa upp från bemanningen... Kanske vill dom ta tillbaka mig? Kanske inte. Snart (eller ja, NU egentligen) måste jag ta vilket jävla jobb som helst då pengarna sinar. Typ ett sånt där vidrigt säljjobb... Sälja min själ till djävulen. Ve och fasa! Bävar...
Men problemet är att jag vill ju inte. Jag orkar inte. Jag dödar bara tid. Jag är rädd för att tiden inte räcker till i mitt liv, men det enda jag gör är att döda tid... Hör ni hur det låter?! Jag känner mig svingammal nu när jag är 25 år. Jag känner att livet är slut. Att jag inte har någonting att hämta längre. Att min tid är över. Förstår ni hur sjukt det är? Förstår ni hur oförskämt det är mot folk som är typ 30-35 år?
Spyr på mig själv ofta också. SPYR verkligen. Hur missunnsam jag är. Jag kan inte glädjas åt andras framgångar... Inte ens mina bästa vänner! Jag ser hur dom lyckas med jobb, förhållanden och allting. Jag ser det och allt jag känner är avundsjuka. Bitterhet. Varför glädjs jag inte? Är jag en sådan liten människa? ÄR JAG VERKLIGEN DET? Jag vill inte vara det! Vill inte. Sen är jag otacksam också. Jag tar saker och folk för givet. Jag hatar den här människan jag håller på att bli. En jävla gubbe. En jävla typ.
Jag känner mig som en skugga av mitt forna jag. Egenskaperna jag föraktar hos mig själv tar mer och mer över samtidigt som alla egenskaper jag är stolt över börjar lysa med sin frånvaro. Jag måste hitta glöden igen. Jag måste hitta tillbaka. Det är ingen lång väg. Men det är massa småsaker som tillsammans knäcker mig. Jag är inte stark nog för motgångar. Jag är inte stark nog, längre...
Vart börjar man? En sak i taget, jag vet. Men om man hellre ramlar ihop och dör då? Vart börjar man DÅ? Vart finner man glädjen? Motivationen att ta sig ur sånt här? Det är ingen depprission, jag skulle inte kalla det så. Det är något annat. Något jag inte vill känna mig vid. Jag hatar att visa mig svag men just nu är jag faktiskt just det... Svag. Hjälp mig!


















Anette
2013-05-14, 21:26
Alicia
2013-05-14, 21:22
ebba
2013-04-28, 04:20
Anonym
2013-04-13, 08:31
Namn
2013-04-02, 21:12
Sofia
2013-03-09, 17:48
Blogg: Http://kemiskpeeling.bl
my
2013-03-05, 21:53
ellinor
2013-03-02, 16:32
Ellinor
2013-03-02, 16:30
vicky
2013-02-26, 10:02
Emelie
2013-02-24, 08:22
Blogg: ayeartogo.blogg.se
Elina
2013-02-23, 02:34
titti
2013-02-16, 11:17
Blogg: jsttitti@hotmail.com
Amanda
2013-02-12, 19:43
Zeziliah
2013-02-12, 17:28
Emil
2013-02-11, 01:28
Blogg: herrn.blogg.se
Johanna
2013-02-09, 18:25
Lanja
2013-02-08, 23:49
Blogg: Www.lanjas.cm
Robin
2013-02-08, 12:46
Helena
2013-02-08, 10:10
Blogg: hugsandbitchslaps.blogg
T
2013-02-08, 09:48
Blogg: tuvis.tumblr.com
A
2013-02-08, 00:40
Cherry Sander
2013-02-07, 03:57
Blogg: cherrysander.devote.se
Nina..
2013-02-06, 22:51
Blogg: www.stockholmare2013.wo
Michaela
2013-02-06, 22:05
en 40-årig tant som du inte känner men som känner din mamma
2013-02-06, 19:58