Sveriges finaste fester för landets finaste personer.
Fyll i din mail och du kommer att få inbjudningar från finest.se till VIP-kvällar, förhandsvisningar, klubbkvällar och premiärer i din stad. Vi ses i vimlet!:
Som alltid när jag har mina utomlands-turer så har bloggen blivit lidande.. Såklart. Fullt logiskt. Och ännu värre nu på senare veckor med högsäsong här nere och allt. Jag är väldigt ledsen för detta men snart blir det bättring.. För om 11 dagar är jag på svensk mark igen och ni som känner er Nemo vet att jag bloggar 100 ggr bättre och aktivare når jag är på hemmaplan. Så håll ut, bättre tider kommer!
Nu: Ladies Night!
Hej på er. Det var ett tag sedan. Jag känner för att skriva av mig. Låta fingrarna smattra lite.
Sist vi hördes på riktigt så var jag i Spanien. Ja, vilken briljant idé va? Den impulsiva sidan tog över. Sanningen är att mycket av det äventyret berodde på att lägenheten i Hornstull togs ifrån mig. Han som ägde den behövde tillbaka den så jag stack... Jag skämdes så mycket över att de hade skitit sig för mig IGEN så jag.. Ja, jag flydde. Jag gjorde en Nemo. Körde strutstricket. Jag sa upp mig från bemanningsföretaget och drog ner till Jocke på Gran Canaria. Planen när jag gjorde detta var att jag skulle stanna där ett tag. Några månader iaf tills det blev vår här hemma. Men omständigheterna gjorde att så inte blev fallet.
Jag insåg rätt snart att jag inte mådde bra där nere. Nära till dekadens samt kärleken för hemstaden gjorde min vistelse där nere ohållbar. Det kombinerat med att inte ens Jocke skulle stanna där nere gjorde att det bara blev dryga 10 dagar i Spanien. Sen kom jag hem... Till vad undrar ni? Ja, det undrar jag med. Ingenting. Back to square one. En klassiker när man lever som jag gör. Baksidan me impulsivitet.
Jag hade tur att syrran i samma veva skulle hyra ut sin lägenhet i Bagarmossen. Ja, lillsyster Nelly bor nu ihop med sin kille i Solna så jag fick hyra hennes lilla etta i Bagarmossen där jag nu bor. En jävla tur till och med. För vad hade jag gjort annars? Ja, så långt tänkte inte jag. Såklart. Dum som jag är.
Annars händer inte mycket så att säga. Jag är inne i en rätt kämpig fas. Jag tänker lite för mycket och gör lite för lite. Jag har problem med såväl hälsa som ekonomi. Det är mindre skoj. Sen saknar jag driv. Det som alltid har kännetecknat mig lyser med sin frånvaro. Jag minns när Oscar för några år sedan sa "Ditt driv! Det är så jävla bra. Du tar dig alltid ur saker. Du löser alltid grejor. Du fixar jobb". Men det drivet... Vart är det nu? Jag vill liksom ingenting. Jag borde bara söka jobb, träna, göra saker och ja... Vara människa. Men ingenting händer. Jag sover bort dagarna och tycker synd om mig själv.
Och sen har dom här sömnparalyserna på senare tid inte gjort saken bättre. Jag vet inte om ni vet vad en "sömnparalys" är. Inga lustiga grejor ska ni veta. Jag låter Wikipedia berätta:
Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Det enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i drömmen. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag. Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas
Med andra ord så har det varit riktigt vidriga nätter nu på senare tid.. Jag har gråtit och ringt pappa flera gånger. Jag har varit livrädd för att gå och sova. Jag har upplevt otroligt svåra dygn då detta inträffat i princip varje natt. Men inatt var det lite bättre så jag anar att det är på bättringsvägen nu. Låt oss hoppas det iaf. Håll tummarna för mig.
Jag är ganska ledsen just nu. Det känns som att det enda man gör är att gnälla och tycka synd om sig själv. Att klaga, skriva av sig och så hjälper ju inte. Ingen gillar den ökända offerkoftan. Ångrar att jag sa upp från bemanningen... Kanske vill dom ta tillbaka mig? Kanske inte. Snart (eller ja, NU egentligen) måste jag ta vilket jävla jobb som helst då pengarna sinar. Typ ett sånt där vidrigt säljjobb... Sälja min själ till djävulen. Ve och fasa! Bävar...
Men problemet är att jag vill ju inte. Jag orkar inte. Jag dödar bara tid. Jag är rädd för att tiden inte räcker till i mitt liv, men det enda jag gör är att döda tid... Hör ni hur det låter?! Jag känner mig svingammal nu när jag är 25 år. Jag känner att livet är slut. Att jag inte har någonting att hämta längre. Att min tid är över. Förstår ni hur sjukt det är? Förstår ni hur oförskämt det är mot folk som är typ 30-35 år?
Spyr på mig själv ofta också. SPYR verkligen. Hur missunnsam jag är. Jag kan inte glädjas åt andras framgångar... Inte ens mina bästa vänner! Jag ser hur dom lyckas med jobb, förhållanden och allting. Jag ser det och allt jag känner är avundsjuka. Bitterhet. Varför glädjs jag inte? Är jag en sådan liten människa? ÄR JAG VERKLIGEN DET? Jag vill inte vara det! Vill inte. Sen är jag otacksam också. Jag tar saker och folk för givet. Jag hatar den här människan jag håller på att bli. En jävla gubbe. En jävla typ.
Jag känner mig som en skugga av mitt forna jag. Egenskaperna jag föraktar hos mig själv tar mer och mer över samtidigt som alla egenskaper jag är stolt över börjar lysa med sin frånvaro. Jag måste hitta glöden igen. Jag måste hitta tillbaka. Det är ingen lång väg. Men det är massa småsaker som tillsammans knäcker mig. Jag är inte stark nog för motgångar. Jag är inte stark nog, längre...
Vart börjar man? En sak i taget, jag vet. Men om man hellre ramlar ihop och dör då? Vart börjar man DÅ? Vart finner man glädjen? Motivationen att ta sig ur sånt här? Det är ingen depprission, jag skulle inte kalla det så. Det är något annat. Något jag inte vill känna mig vid. Jag hatar att visa mig svag men just nu är jag faktiskt just det... Svag. Hjälp mig!
En stor varm Kram till dig, stunder av hopplöshet är det värsta som man kan ha o när man till och med missunnar sina vänner som man ska stötta o önska lycka till o säga Grattis ibland inte går så mår man nog inte så jättebra, jag har mina stunder jag också men inte så djupa som dig, brukar bli lite bättre när jag tänker att "det ska komma en dag" försöker ha en positiv livssyn oavsett om man har det dåligt ekonomiskt eller annat som är tungt. Man har som up and downs hela livet men det gäller o ta sig upp varje gång när man är nere o det kan vara riktigt riktigt tungt. Är glad att du fick en lägenhet så länge iallafall (något positivt). Du får ta hand om dig o vara rädd om dig, prata mycket med dina vänner (det brukar hjälpa lite) 
Det kommer gå över, jag lovar dig till 100! kämpa bara och fösök göra något av ditt liv å njut medans du , som du faktiskt fortfarande är, UNG! hoppas du får ett underbar liv!
Blogg: Http://kemiskpeeling.bl
nemo elskling! du är en så fin människa! glöm aldrig det. Vad du behöver är kanske bara lite hjälp på traven har du funderat över att gå å prata med någon som är proffs på livet, motivation å sånt..? Har skrivit till dig förr och då har det varit för att jag var i en liknande situation i livet men jag kom över det. Än finns det hopp!!!!! :D Kom igen nu
Fin blogg :D
Vill du göra ett bloglovinbyte med mig?
Förlåt om du inte vill ha dessa kommentarer
Blogg: ayeartogo.blogg.se
Blogg: jsttitti@hotmail.com
sötnos, jag kan hjälpa dig. bit i det sura äpplet och hör av dig!
Livet går alltid upp och ner. För att ta sig ur en "nergång" måste man börja sträva efter den där uppgången. Vart vill du helst befinna dig i ditt liv just nu? Om du kanske vill ha ett jobb, en stabil inkomst, goda vänner, en bra känsla, så måste du också sträva efter detta och hjälpa livet lite på vägen. Försök föreställa dig vad du önskar dig i livet och fantisera ofta om hur ditt liv skulle se ut när du har dessa saker. Sedan kommer ju punkten då man måste bita i det sura äpplet och anstränga sig lite, för sin egen skull. Om du exempelvis vill ha ett jobb så gör du det som krävs för att detta ska ske, om du vill ha goda vänner och ett trevligt sällskap måste du också vara en trevlig och god vän, du fattar vad jag menar. En god sak föder nya goda saker, vilket leder till den här uppgången. Du skriver att du kanske hellre ramlar ihop och dör än att börja ta tag i situationen. Det krävs inte så mycket för att starta en uppgång, samla kraft och gör en ansträngning Nemo
JAG HEJAR PÅ DIG!
Blogg: herrn.blogg.se
Blogg: Www.lanjas.cm
Blogg: hugsandbitchslaps.blogg
Blogg: tuvis.tumblr.com
Blogg: cherrysander.devote.se
Nemo....Jag har ju alltid stått upp för dig, sen de gamla dagistiderna..haha.. Varför? För att jag känner igen mig i så mycket och vet att det finns så mycket mer, att du har så mycket att ge! Du har alla möjligheter att maxa livet! Fast jag förstår. Förstår dig så väl. Är så bra bra på det du gör och har nu tagit barnen och flytt till Åre. Det måste ju hända nåt! Kör du fast så vet du var jag finns. Jag menar det! Hoppa på tåget och kom hit...om du vill va dig själv för en stund?
Välkommen!
Blogg: www.stockholmare2013.wo
Vet att jag aldrig skriver längre.. Faktum är att de främst beror på ett jag aldrig är vid någon dator. Jag använder bara iPhone och då blir bloggande otroligt knöligt.. Twitter däremot. Perfekt. Nemoheden heter jag på Twitter. Följ mig vetja!
Hej pa er!
Get ready for ett inlagg utan alfabetets tre sista bokstaver... Hehe. Hoppas ni kan lasa anda!
Jag ar nere pa Gran Canaria. Solar, badar och har de allmant nice. Jag akta ner hit den 3e Januari och aker hem den 11e. 8 dagar blir lagom. Jag halsar pa Jocke har nere. Jocke och hans WEBseriekompisar...
Det ar intressant med Jocke. Folk blir som irriterade nar man umgas med honom. Men ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska saga. Jocke ar en snall kille med ett gott hjarta. Han kanske ar acklig, omogen och pinsam pa manga satt.. Absolut. Och MYCKET han gjort ar SKIT.. Men han ar min kompis - Har alltid varit och kommer alltid att vara. ALLA manniskor jag presenterat Jocke for i mitt liv har gillat honom. Oscar, Amanda, Dennis och ja.. Alla. Han ar en synnerligen godhjartad kille.
Nu har han aven fatt kontrakt pa allvar med sin webserie. Bade Aftonbladet och DagensMedia har skrivit om de senaste dagarna.. Och ja, hatten av for det. Grattis Jocke. Tydligen ska de borja ga pa TV i sinom tid och allting. Och detta ar saker jag sett sjalv.. Jag har last mailen han fatt och allt. Jag ar den forsta att ifragasatta nar han sager nagot da han OFTA ljuger och kryddar.. Men detta ar faktiskt sant.
Om jag ska medverka? Jag vet inte. Oklart. Jag ar inte speciell sugen pa ackelpackel-TV men det ar ganska gott har nere... Resa runt lite och spela in sahar.. Och lite sketcher kan man val kanske bidra med nu nar dom sa garna vill att jag hjalper till lite... Och om villkoren och det ekomomiska ar de ratte.. Ja, da kanske jag ar med lite grann. Jag vet inte.
Finest sager att jag inte far ha kvar min blogg har om jag ar med i serien och det kan man val forsta... Men men, jag bloggar ju anda aldrig langre sa... Jag klarar mig bra med bara Twitter sa. Twitter is the new blogg. Inga hard feelings med Finest. Som sagt har jag inte bestamt mig annu.. Ska ge besked till Finest i dagarna.
Sjukaste grejen btw! Vi var inte ute igar... Lugn kvall. Men vet ni vad vi far hora? Stora delar av Man City var har! Clichy, Milner, Joe Hart och Berry va har och festade loss lite igar... Haha, HUR SJUKT? Och det missar vi, saklart. ORKA DEN!! Oflyt. Tror ni vi var glada nar vi motte alla andra i morse? "NI MISSADE FOTBOLLSSTJARNORNA IGAR" fick vi slangda i varat ansikte ganska omgaende... SUCK! Haha.
Blogg: www.lanjas.com
var med i det skulle va kul
Sag dig har nere en kvall pa grabbarna grus .. Ville komma fram och dra en shot med dig men var for feg. 
OTROLIGT sot ar du i vilket fall som helst! Puss!
Blogg: smabarnsmor.blogg.se/?t
Blogg: www.tokigasms.wordpress
Blogg: htto://jonnagustavsson.
Det låter kanske knäppt men tänkte på dig när jag hörde kents senaste låt "ingenkunde röra oss". Ta och lyssna på den vetja så kanske du förstår
Sitter på bussen på väg till Borås. Till mina älskade pojkar - Jocke o Jens! Ville väl egentligen bara önska er alla en god fortsättning..
Haft en bra jul? Det har jag iaf. Om nån undrade. Ville iaf bara säga hej... Finns de nå läsare från Gbg eller framförallt Borås? Isf är jag i krokarna nu i några dagar... Puss!
Julen var super God fortsättning till dig med Vi får hoppas på ett Toppen År i År med mycket kärlek o värme
Kramar i massor
God juul i efterskott!
svar till cazy: jaa haha
Blogg: cazy.blogg.se
Två konsertbiljetter bokade och betalda!
- Lil Wayne, Mac Miller och 2 Chainz som kör i Globen 15e Mars.
- Darin som kör på Cirkus i April.
FETT! Glad! Två av mina absoluta favoriter, Lil Wayne och Darin. Mac Miller är inte heller fy skam...
OCH! På juldagen så åker jag till Borås/Gbg några dagar för att hälsa på Jocke, Jens mfl.. Härligt.
Gud sååå roligt!
Blogg: emil.blogg.se
...Vilket inte alltid är något positivt. Det ska gudarna veta. Ytterst sällan tom skulle jag vilja sträcka mig till.
Jag snöar in på gamla bilder med låtar som hör till dessa bilder. Jag börjar tänka. Jag blir blödig. Jag har så otroligt mycket guldkorn på minnesbanken. Minnen från alla dessa resor, land, äventyr som man ändå mäktat med under åren.
Problemet är att jag så lätt börja sakna dessa händelser, tappar fokus och därmed glömmer bort nutiden... Tar bort nutiden. Jag kan gå genom ett gammalt fotoalbum på facebook och sätta på de låtar som jag lyssnade på just då. Och jag blir helt knäckt av det. Sådär överdrivet nostalgisk, känslig och helt sänkt. Jag blir rent ut sagt ledsen. Det är vackert men så satans vemodigt. Man saknar det. Man påminns om hur snabbt tiden går. Man grämer sig att man inte uppskaffade det hela DÅ, när det skedde! Man vill tillbaka på något jävla sätt... Men samtidigt vet man att:
Det blir aldrig samma sak om man gör det igen.
Det gäller dessvärre alla riktiga bra minnen man har. Det vet ju alla. Oavsett hur fett någonting är så är det aldrig lika ballt andra gången man gör det. Om man åker tillbaka typ... Det kan bli kul, absolut. Men den där riktiga nya fantastiska magin, den skapas bara en gång.
Jag har varit otroligt blödig på senare tid. Det blir kanske så när man bor ensam. Man får så mycket egen tid att fundera över livet. Funderar mycket på saker och ting. Senaste veckan har jag gråtit till Bonde Söker Fru, Så mycket bättre och ja.. Ni fattar. Haha. Jag har en sådan period. En period där man känner sig inte bara nostalgisk utan även väldigt låg, sorgsen, ensam och blödig.
Allt är ju så jävla osäkert just nu. Både min lägenhet och mitt jobb kan tas ur mina händer när som helst. Anyday. Inget är permanent. Och det gör mig illa till mods. Jag vill ha ett plan. En struktur. Mål. Ambitioner. Varför ska det vara så svårt att vilja någonting? Att drömma om någonting? Självklart har jag drömmar men inga av dom är realistiska. Jag har nog för höga krav på livet helt enkelt. På min tillvaro. Jag har svårt att vara nöjd med någonting egentligen. Tacksamheten och ödmjukheten lyser med sin frånvaro... SKÄRP DIG NEMO!
Det brukar ju sägas som så att vi ska vara glada över välmöjligheten vi har i detta land. Ska vi verkligen det? Ibland önskar jag att vi inte hade något val. Att vi från start hade ett bestämt syfte var och en. Du SKA leva så här. Detta är DITT liv. Att någon bestämde allt från start. Fan så det hade underlättat ändå...
Men istället så fastnar man i någon slags tragiskt strutsbeteende. Man doppar huvudet i sanden och ignorerar allt det verkliga. Man låter bara tiden gå och man blir inte direkt yngre. Alla vet att tiden går snabbare (eller ja så känns de iaf) ju äldre man blir.
Precis som Filip & Fredrik säger i sin podcast - MAN MÅSTE TA VARA PÅ LIVET! En annan version på det tröttaste uttrycket i världen - Carpe Diem! För så är det väl ändå på något sätt! Man måste fan ta vara på sin lilla tid här på jorden.
Men vad är defintionen av "Ta vara på" då? Är det någon lagom uppdelning av kul och allvar? Uppleva saker men OCKSÅ hinna fixa bra jobb, familj och allt sånt? Hur ska man hinna det? Vad är facit?
Gräset är ju grönare på andra sidan, oavsett vad man än gör. Oavsett vad det än gäller. Är man här och skaffar lägenhet, jobb och sånt som man LÄNGTAT efter. Lite lugn, normalt liv och stabilitet... Ja, då vill man istället bara fly bort. Göra galna saker. Resa. Se annat. INTE sitta fast.
Om man skaffar tjej... Ja, då vill man vara singel. Varför är hjärnan skapad så? Att man aldrig ska vara nöjd? Att man alltid ska sträva efter det man inte har? Att man alltid ska INBILLA sig att gräset är så mkt grönare på andra sidan? Fastän man vet att det inte är så egentligen? Trött på att bli rövknullad av min egen hjärna.
Är ni nöjda? På riktigt? Med era liv? Eller accepterar ni det bara? Lär ni er att leva med det? Inser ni att det inte går att få allt och nöjer er med det ni åstadkommit istället? Jag kan inte nöja mig. Jag tänker för mycket. Jag är en tänkare. En grubblare.
Skulle jag sticka någonstans nu så skulle alla mina nära och kära förmodligen sucka... Men borde jag bry mig? Är det deras liv? Är de inte mitt? Är man någonsin för gammal för att dra iväg en sväng? Visserligen så BLIR det ju deras problem när jag kommer hem sen. Trasig. Efter ännu en vända kring planeten. Ett år äldre, utan jobb, utan bostad, utan pengar... Då blir det ju deras problem.
Jag har även börjat grubbla något oerhört på folk jag sårat genom åren. Jag tänker så de knackar på tjejer jag behandlat illa eller folk jag utnyttjat eller liknande. Jag försöker liksom reparera gamla relationer med människor jag VET det är OMÖJLIGT att reparera med... För mitt eget samvetes skull. Det är ju själviskt i de långa loppet. Det är jag själv som är så extremt kass på att ha konflikter med människor.
Jag måste börja släppa saker. Vill inte folk ha med mig att göra så får det vara så. Det beror förmodligen på någonting och då är det så. Man kan inte vara älskad av alla, herregud, det borde jag väl fattat vid det här laget. Pinsamt beteende.
Vad är lycka? Vad är meningen med livet? Alla människor har olika defintioner av det. Olika meningar i frågan. Är det att hinna med så mycket som möjligt? Är det att sina nära och kära är lyckliga och mår bra? Är det en bra karriär och stor familj? Är det att resa, fucka ur och uppleva så galna saker som möjligt? Finns det något svar på det?
Jag är en orolig sökande själ som ständigt söker svar. Svar som jag börja tvivla på om de ens finns.
Fan.
En annan sjuk sak. Jag har ovanligt mycket damer i min närvaro kring dessa tider faktiskt. Eller det där lät ju helt sjukt... Men det finns ett intresse om man säger så. En handfull kvinnor som intresserar sig av mig. Dom hör av sig. Dom vill träffa mig om än bara för sex... Men ändå! Dom vill ha med mig att göra. Dom attraheras av mig av någon skum jävla anledning... Men jag? Jag är helt ointresserad. Jag vill inte ha sex. Jag vill inte "mysa". Jag vill sova ensam. Jag har mindre sex än någonsin, ja, det är sant. Vad fan är det för fel på mig? Otacksamt jävla as, jo tack.
Får hoppas allt detta skumma med mig bara är en fas.
När jag läser genom detta blogginlägg som jag just skrivit så suckar jag bara djupt. Det här är en skadad människa som skrivit detta. Hur inkonsekvent kan man vara som människa? Vem ska få ordning på det här vraket? Haha, jösses. Suck.
Avslutningsvis. Grattis till min två år äldre syster som gifter sig imorgon och väntar sitt första barn och till Calle Schulman som fyller 33 år idag. Grattis gamle gosse.
Det kommer fixa sig men vet du vad du borde göra? Skriva en bok! Här har du en garanterad läsare!
Blogg: dumildetilde.blogg.se
Väldigt intressant att läsa då jag ofta känner & tänker samma sak. Men måste hålla med föregående kommenterare & jag hoppas det löser sig för dig!
Men det gäller att ta reda på vad det är man verkligen gillar & gå ut efter det. Man ska göra det man mår bra utav!
Det kan verka tröttsamt och det är ett tråkigt råd, men med tiden kommer allt lösa sig. Jag hade exat samma tankar när jag var yngre. Är inte livet mer än så här? Ska jag nöjja mig med ett vanligt Svenssonliv hemma i Sverige med barn, villa, volvo och man och eller ska jag bara sticka.
Tro mig att när jag säger att jag förstår din sits, har själv gjort 8 säsonger och vet hur svårt det kan vara att komma tillbaka till vardagen när man levt i paradiset i flera månader och hela livet är en fest. Men som du säger, man inser att tiden fort och snart är man äldre. Då vill man inte vara den där 30-åringen utan fast jobb eller utbildning som festar med 18-åringar. Sätt dig ned, tänk på vad du har har för kvaliteter och skills, försökt att tänka ut vad du vill jobba med och jobba mot det målet. Man kan alltid mer än vad man tror.
Fiffi
Blogg: linnl.devote.se
Blogg: www.lanjas.com
Blogg: Http://litenpyret.wordp
Bruce. Hit. Igen. Orka. Måste han komma varje år? Och måste de VARJE gång bli en så big deal? Blä. Men café bärs får eget program! Äntligen! Härligt! Bra!
Bloggen motiverar mig ungefär lika mig som skoskav... Sååå... Vi hörs på Twitter! Eller här NÅN gång.. ;-)
Inga kommentarer än.
lanjas - www.lanjas.com
2012-08-05, 23:57
Blogg: www.lanjas.com
Katia
2012-08-04, 18:49
Blogg: tavling.kappahl.com/ind
M
2012-08-03, 19:48