Hej då Halmstad!

Sitter i bilen på väg hemåt. Tack för denna gång Halmstad/Tylösand. Trevligt som fan! Dock är jag trött som en jude.. Inte hälsosamt att gå upp 7 på morgonen, både lördag och söndag! Blä. Men men.

Lider med Dicken som måste köra i detta makalöst usla väder. Bilden ger inte vädret rättvisa. Man ser fan INGENTING. Vidrigt.

Happ, grupptrycksmänniska som man är så har man nu börjat instagramma. Nemoheden heter jag där, givetvis. Följ mig då! ANNARS!!!! OBS. Det bör tilläggas att jag i princip BARA använder instagram för att redigera bilder på mig själv. Så ni vet. På förhand liksom. Så man funkar som självcentrerat ego. Hihi, kram på er

Skapad:
8 July 2012, 10:37
Läst:
8017 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Mitt hjärta har gått sönder.

Hej. Jag heter Nemo och jag är kär. Jag är upp över öronen hopplöst obotligt förälskad. Jag är detta för första gången i mitt liv just nu. Allt jag tidigare inbillat mig var kärlek bleknar i jämförelse med detta. Alla de gånger jag trott att jag har känslor för någon.. Hah! Jag kan bara fnysa åt det nu när jag sitter här. Detta som jag känner nu bekräftar alla klyschor. Allt som jag tidigare föraktat och skrattat åt. Fjärilar i magen, bara ögon för den personen och hela den där puttinuttiga baletten. Allt som jag alltid hört om kärlek, allt som jag tidigare pissat på och föraktat, det har nu drabbat mig.

Mitt mest lästa blogginlägg någonsin är ett inlägg jag skrev om kändisskap. Det finner ni HÄR! Där beskrev jag kändisskap som den värsta drogen jag provat. Jag hade fel. Kärlek är den värsta drogen jag provat. Och för att göra er rättvisa så tänkte jag berätta hela historien. Ni är så många som mailat, frågat och brytt er på sociala medier. Och jag känner att det är min skyldighet att berätta faktiskt. Jag förstår att ni är nyfikna så nu tänkte jag berätta alltihop ur mitt perspektiv. Hoppas ni är redo på en historia. 

 

Vi är en umgängeskrets på ungefär 7-8 pers. I vårt lilla "gäng" (ja, vi älskar att referera till oss själva som "gänget") så är vi alla snortajta. Vi är bästa vänner och vet i princip allt om varann. Vi dricker öl, umgås, ställer upp för varann och stöttar varann. Har man problem med nåt ragg så ventilerar man det i gänget och så får man skön feedback och respons. Precis som bästa vänner ska göra. Och detta gäng har varit ett "gäng" i flera år nu. I denna lilla umgängeskrets så finns det en tjej. Låt oss kalla henne L. Jag har alltid tyckt att hon är i princip en komplett människa. Hon har allt jag söker hos en tjej. Både till utseendet och när det kommer till insidan. En liten sprallig impulsiv otroligt vacker kvinna som ständigt bär ett leende på läpparna. Helt omöjlig att inte tycka om. Alla gillar henne. Så varm. Så rolig. Så klok. Iaf.. Åter till historien.

Jag och L har alltid haft ett gott öga för varann. När gänget har umgåtts så har hon alltid suttit i min famn. När vi lekt lekar (ja, moget, jag vet) så har hon alltid pekat ut mig som den attraktivaste i sällskapet osv. På den vägen är det. Det har alltid funnits något där så att säga. Även om jag aldrig i mina vildaste drömmar kunde tro att det skulle bli som det blev.. Det var liksom hon. Hon är WAY out of my league. Det var liksom inte realistisk och jag tänkte aldrig ens tanken faktiskt.. Hon var min bästa tjejkompis och nog var väl det. Jag var bara glad att vi kramades ibland på fyllan och så.

Sen skedde en grej för drygt två månader sedan. Jag och L hamnade i säng. Och det var egentligen inget mer med det. Vi var väldigt berusade och kunde ta det hela med en klackspark dagen efter. Vi skämtade om det i gänget men ja, det hade funkat väl. Jag var rädd, absolut, att jag skulle falla dit. Men det gjorde jag inte. 

I samma veva, alltså för några månader sedan, började vi prata intensivare än någonsin. Vi sms:ade nästan dygnet runt. Vi fanns där för varann i med och motgång. När jag var orolig för något så messade jag alltid henne och hon hjälpte mig ur situationen. När hon lyckats med något hon varit rädd för så messade hon mig direkt. Och jag berättade genast hur stolt jag var. Det föll sig liksom naturligt. Vi blev så nära varann som människor kan bli.

Vi låg igen på nyår, utan några problem eller känslor, men sen kom dagen. Dagen som skulle förändra precis allt. Det var Söndag och jag tog mod till mig. Jag tänkte, vafan, vi är ju så goda vänner nu.. Vi kan väl umgås ensamma, nyktra, och inte bara sms:a konstant? Vi kan väl ta en bio eller liknande? Så jag frågade henne om hon ville gå med och se "Anchorman 2". Sagt och gjort, vi gick och såg den. Väl på bioprafen så märkte jag att jag var nervös. Och jag märkte (och har fått bekräftat i efterhand) att hon var likaså. Under filmen så gled min hand sakta över hennes och jag tog ett fast grepp om den. Vad är det som händer egentligen? 

Fan. Jag märker just nu hur jag börjar gråta när jag skriver om detta. Det är redan nu så starkt. Men jag ska inte förstöra historien. Jag ska berätta vidare. 

När filmen var slut så promenerar vi mot Medborgarplatsen. Hon får ett sms från en KK till henne som undrar om hon är ute. Om hon vill ses. Hon nekar honom. Jag rör inte en min när jag förstår detta men inom mig blir jag så glad och stolt att jag svävar. VILL HON HELLRE UMGÅS MED MIG??!!? ALLTSÅ VA???? Overkligt. Helt overkligt. Varför liksom?! Mig av alla...

Väl på Medborgarplatsen så ser jag att min sista tunnelbana precis ska gå. Jag antar att kvällen är slut, kramar L lite snabbt och springer mot tåget. När jag sitter på tunnelbanan så tänker jag "FAN! Vad gör jag? Jag vill ju inte åka hem. Måste kvällen va slut? Sa L att kvällen var slut?". Så när jag kommer hem till Högdalen, och har laddat telefonen igen, så messar jag henne direkt. Kvällen ska inte vara slut här. Det är vi båda överrens om. Jag åker tillbaka till Södermalm. Hem till henne.

Väl hos henne så pratar vi. Vi pratar i säkert 6 timmar. Vi sitter helt spiknyktra men allt känns ändå så naturligt. Inte en minsta gnutta nervositet längre. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och bara skrattar. Vi skrattar så vi gråter. Vi skapar massvis me interna skämt och det hela känns lite som en saga. Som en dröm. Jag förstår inte riktigt att det är sant. Jag förstår inte vad som händer. Vad gör vi? Och ja, kvällen/natten avslutas med att vi har sex. Vi har nyktert sex. Där och då så är jag dock HELT förlorad. Jag känner det så sjukt stark. Det är som en våg som forsar över mig. Innan det hade jag inte haft nyktert sex med någon annan än mina tidigare flickvänner så det blev genast en stark reaktion inom mig. Jag blev kär.

När jag ligger där i sängen med L vilandes på mitt bröst. Då infinner sig en känsla som jag inte känt på många år. Eufori. Jag känner mig för första gången på 3-4 år genuint lycklig. Jag känner ett sådant lugn. En sån trygghet. Där och då behöver jag inte mer. Jag är liksom klar. Jag behöver ingen sprit, ingen fest, inga one night stands, inga kickar.. INGENTING. Jag är klar med att fly. Fly från mig själv och mina känslor. Allt jag någonsin flytt ifrån (och det är mycket) är liksom historia. Man super och trasar ner sin kropp för att fly från sina egna misslyckanden.. Men när L ligger på mitt bröst så behöver jag inte längre fly. Då känns det som "it". Jag har landat. Det här är liksom vad alla har pratat om. Det händer nu. Det är på riktigt. Det är min tur. Jag är så glad att jag nästan vill gråta. Allt känns fullständigt. Två bästa kompisar som finner varann. Overkligt scenario.

Vi går upp på morgonen och dagen fortsätter. Det vackra och helt overkliga fortsätter. Vi går en lång promenad längst hornstull och vattnet. Vi kastar sten i vattnet, kramas och skrattar. Allt känns som en amerikansk film. Allt känns verkligen för bra för att vara sant. Vilket det också skulle visa sig att vara. 

Dagarna går och vi fortsätter att umgås och prata lika mycket som vanligt. Allt rullar på som vanligt egentligen men i mitt huvud är INGET som vanligt. Jag har en planerad Norrlandsresa som stundar. Jag ska åka upp till Norrland för att skriva klart min självbiografi som jag jobbat på ett par år. Innan jag sticker upp så beslutar jag mig för att ta mod till mig. Jag måste berätta för henne att jag känner något. Jag behöver inte slänga ur mig att jag är TOK-KÄR, det är ju bara idiotiskt. Jag vill inte skrämma henne. Men något måste jag säga innan jag åker.

Jag träffar henne på ett fik och lämnar över ett brev och en present. Brevet ska såklart förbli privat eftersom det var en gåva från mig till henne men det stod i huvudsak att jag nu förstår. Att jag nu förstår varför jag tagit så illa vid mig alla gånger L blivit sårad av killar. Att jag nu förstår varför det gjort så satans ont i mig när hon har blivit tvungen att gråta ut på min axel. Varför jag tagit det så himla personligt. Jag ger henne även en Håkan Hellström-biljett då jag vet att hon älskar Håkan. Tillsammans ska vi gå och se honom i Göteborg i Juni. Eller ja, så var planen iaf.. L blir otroligt glad, rörd och chockad. Hon blir nästan arg på mig.

Vi skljs åt på tunnelbaneperrongen och efter jag kysst henne farväl så hugger det till i hjärtat. När jag kliver på tunnelbanan är det första gången jag gråter över L. Det är första gången jag gråter över någon tjej. Jag vill inte lämna henne. Men Norrland är viktigt och planerat sedan länge. Jag har bestämt sedan tidigare att ta några veckor där uppe för att vila kropp och själ från stockholms stökerier samt att färdigställa den där satans boken.

Jag åker till Norrland. Jag ska berätta lite kort för er hur jag levde där. Jag bodde på en bonngård MITT i skogen. Jag fick mat och husrum i utbyte mot att jag hjälpte till med djuren dag och kväll. Så mitt liv såg ut på EXAKT samma sak varje dag där uppe:

- Äta frukost

- Mata djuren

- Skotta snö/Hugga ved

- Laga lunch

- Skriva två timmar på boken

- Långpromenad med en podcast i örat

- Laga middag

- Mata djuren

Så såg mitt schema ut varje dag där uppe. Jag var där uppe i 14 dagar så det blev ju rätt enformigt. Och ensamt. Och det är just ensamheten som ska bli det stora problemet här. Bonden som jag bor hos jobbar på ett annat jobb under helgerna vilket gör att jag är HELT ensam på helgerna. Och nu kanske ni tror att ni vet vad ensamhet är... Det vet ni inte. Ensamhet är när man sitter totalt öde mitt i skogen. Du har ingen dator. Du har inget telefonnät. Du har ingen människa att prata med. Det ENDA du kan göra är att twittra, instagramma, facebooka och sms:a folk som har iPhone (iMessage). Nix, internet funkade inte på min usla dator. Inte ens film funkade på den. BARA skriva funkade. Så ni kan ju gissa rastlösheten. Ensamheten.

Och ja, ni kan ju ungefär tänka er hur mycket jag sms:ade till stackars L. Det är svårt att skylla ifrån sig här men just helgerna blev sjuka där borta. Inte nog med att jag var så bitter och avis på att alla mina vänner här hemma hade kul på helgerna. Där satt jag liksom. Ensam. Frös. Panikslagen. Kär. Och ja, ni kanske förstår att jag sakta men säkert drevs till vansinne liksom. Jag messade L hela tiden och blev exakt en sån människa som jag inte vill vara. Jag blev exakt en sån människa som ingen vill vara. Den osexiga, kontrollerande och svartsjuka killen som gör tvärt om emot hur man ska göra.

För det är ju så. Tyvärr. Magin och kraften i kärlek är så stark. Allt sunt förnuft försvinner. Ingenting funkar i huvudet längre. Du gör tvärt emot vad du borde göra HELA JÄVLA TIDEN! Jag kunde sitta och fila på ett sms i 10 min och tänka för mig själva "Okej Nemo, vad gott kan komma ur detta sms? Kan NÅGOT gott komma ur detta eller kommer hon bara tycka att du är jobbig?" och så kan jag komma fram till att jag VERKLIGEN INTE ska skicka det. Men vips, jag klickade visst på "send" ändå... Förstår ni? Ni som har varit kära förstår. 

Jag förstod inte det här innan. Jag bagatelliserade allas kärleksproblem å de grövsta. Alltid när någon var hjärtekrossad så sa jag "Äh, skärp dig, ta en öl, get over it" eller något liknande. Och jag är så jävla ledsen för det idag. Jag skäms så mycket över det idag. Jag ber om ursäkt till alla som jag inte tagit på allvar när ni varit kära. Oscar. Sara. Lillsyrran. Och jag ber också om ursäkt till alla mina ex. Isabel. Emelie. Amanda. Jag fattar NU hur ont det måste gjort för er när ni var så kära i mig och jag bara var...ingenting. Jag förstår nu. Förlåt.

I alla fall. Tiden går i Norrland och jag skaffar mig två nya jobb i Stockholm. Hurra tänker jag! Nu kan jag åka hem igen! Hem till jobb! Hem till L! LIVET VÄNDER! Boken börjar bli klar, kroppen börjar bli hel och jag är redo att möta storstaden igen. Det är Söndag och jag beslutar mig för att åka på Måndag (alltså nu i Måndags blir det). Det är Söndag eftermiddag och L sms:ar mig. Jag är så himla glad och stolt över mig själv då jag väntat hela morgonen och fram till 15.00. HON FICK SKRIVA FÖRSTA SMS:ET FÖR DAGEN! Fan vad duktig jag är! Hon undrar hur läget är med mig.. Jag säger att allt är finemang och undrar hur det är med henne? Och om hon hade kul på krogen igår?

Hon svarar något i stil med "Det var kul men du kommer nog inte bli så glad när du får veta en sak. Jag vet inte hur mycket detaljer du vill ha.". Jag står i denna stund och lagar köttfärssås. Jag står med stekpannan i handen. Och när jag läser detta sms så kortsluts hjärnan. Jag kastar stekpannan i väggen. Jag börjar panikgråta helt hysteriskt. Jag kan liksom inte andas. Jag sparkar sönder min dator (ja, den som jag skrivit hela 120 sidor långa boken på. Och nej, den har än idag inte startat igen..). Jag blir så chockad över min egen reaktion. Där och då vill jag gå ut i skogen och ta mitt liv. Jag tänkte tanken. På riktigt. Det var över. Det var slut.

Jag blir rädd för mig själv. Jag fattar ingenting. Men jag fattar också där och då hur starka mina känslor för L är. Jag blir så jävla arg, sårad, förnedrad och uppgiven. Och som tidigare sagt... Jag är HELT ensam. Bonden är på sitt andra jobb och där är jag. Mitt i skogen i en liten kall stuga och får mitt livs värsta besked. Panikångest kom som ett brev på posten. Grät. Skakade. Kunde inte andas.

Men det bör tilläggas att L egentligen inte har gjort något fel här. Hon har aldrig lovat mig någonting. Hon har inga plikter gentemot mig och ska rent logiskt inte behöva stå till svars för någonting här. Hon har aldrig sagt att vi är exklusiva. Vi är inte ihop. MEN, vad hon dock har sagt är att hon känner saker för mig. När vi pratat om den där Söndagkvällen (då vi låg för första gången nyktra) i efterhand så har hon pratat om den på så sätt som "kvällen då jag började se dig som något annat än bara vän" och såna saker.. Och det här vet jag (och minns) väldigt väl då jag läst just det sms:et varje kväll uppe i Norrland som god natt-saga för mig själv. Som bensin för att orka med denna norrlands-vistelse. Hon tycker om mig. Hon har känslor för mig. Just därför känns det extra bisarrt att hon ligger med någon annan.

MEN! Detta är och andra sidan något jag själv skapat. Tjejer fungerar på ett sätt. Visst, killar likaså men tjejer är nog ÄNNU mer så. Och L är EXTREM när det gäller just detta. Är man på, så blir hon avtänd. Kontrollerar du henne eller bestämmer du över henne - Så gör hon tvärt om. Så detta ligg kunde/kan lika gärna vara en protest bara. Håll inte fast mig, jag är en fågel, jag behöver kunna flyga, blockera inte mina vingar, jag får göra som jag vill. Ett bevis på att hon gör vad hon vill. Hon ska få göra vad hon vill. Jag kvävde henne. Och jag har bara mig själv att skylla för det.

Men samtidigt, ni som varit kära. Ni vet ju exakt hur det är. Det är HELT omöjligt att inte vara på. Iaf för mig och många jag pratat med. Man vill ju höra av sig EXAKT hela tiden. Man vill ju skrika ut till hela världen att JAG ÄR KÄR!!! Alla trötta jävla klyschor stämmer ju! Så jävla patetiskt men sant. Man överanalyserar varje minst grej hon gör. Om hon lägger en like på en viss bild. Om hon kommenterar någon annan. ALLT blir liksom SÅ viktigt för en. Känslor är inget man kan bestämma över. Just därför det är så satans läskigt och frusterande. INGENTING FUNGERAR LÄNGRE I SKALLEN!

Jag menar, nästan allt i livet kan du påverka. Du kan påverka jobb, boende-situationer eller om din kropp är ful. Men kärlek och någon annans känslor är liksom inget man kan bestämma över. Det går inte att tvinga fram något. Därför det är så läskigt. Man står helt handfallen. Så maktlös. Helt plötsligt är man inte själv viktigast i sitt eget liv. En annan människa är det. Man tappar fokus på allt det viktiga. Som jag i detta nu tex, jag borde lägga ALL min fokus på att fixa boende och lite andra grejor som VERKLIGEN MÅSTE LÖSAS i mitt liv.. Istället ligger 110% av min fokus och vakna tid på något helt annat. PÅ NÅGOT SOM JAG INTE ENS KAN PÅVERKA!!!! förstår ni hur orimligt och idiotiskt det är? Ja, precis så orimligt och idiotiskt som kärleken är.

Nåväl, det blir Måndag och jag åker mot Sthlm. Redan nu inser jag att detta kommer bli kaos. Hur ska detta gå? Vad ska jag göra? Jag träffar L på söder. Vi ska försöka prata och bestämma något. Vi hinner sitta ner i 1 minut innan jag börjar gråta inför henne. Hon blir frustrerad och ber mig att sluta men jag kan inte. Jag säger att jag måste bryta med henne och att jag måste lämna henne. Det enda hon då upprepar är att hon "inte kan förlora mig" och "gå inte". Några andra ord får hon inte fram. Jag måste gå. Jag bara gråter. Den kvällen blir fruktansvärd. Jag bara gråter. Och jag tackar Oscar och Dennis för att ni fanns där då. För annars kunde jag mycket väl gjort något jävligt dumt.

Det blir Tisdag. Jag sover inte. Jag äter inte. Jag bara gråter. Jag sitter helt apatisk i Dennis säng och bara stirrar in i väggen. Jag har rådfrågat alla jag känner och folk är ganska överrens om att VILL DU KOMMA ÖVER NÅN? BRYT HELT MED HENNE! Och jag gör det. Jag blockar/tar bort L från samtliga sociala medier och sådant. Det tar emot så in i helvete. Det gör så ont att jag inte ens kan sätta ord på skiten. Min bästa fina lilla L som varit min närmsta anhörig under vintern.. Vafan liksom? 

Det blir Onsdag. En annan tjejkompis säger till mig att det viktigaste är såklart att bryta med henne, absolut. Men det NÄST viktigaste är att DÖDA DET LILLA HOPP SOM FINNS KVAR. Det är så jävla kloka ord. För jag funderar själv en stund.. Hur i hela fridens namn ska jag kunna gå vidare om hon inte säger till mig att det inte finns nån chans för oss? Att hon inte ser oss som ett par? För det har hon faktiskt aldrig sagt. Inte till mig. Inte till någon. Hon har aldrig sagt "nej". Hon har sagt "kanske" och "jag vet inte" och "jag är så förvirrad" och allt sånt. Men aldrig "nej" och då går det upp för mig. Jag måste ha ett "nej" för att kunna gå vidare. Annars kommer jag aldrig kunna gå vidare.

Jag messar henne. Jag kräver att hon ska ge mig ett svar. Återigen, nu gör jag det där osexiga osnygga igen. Ingen gillar en kille som håller på såhär. Jag fattar ju själv hur jävla osexigt och oattraktivt det är att fråga en tjej såhär.. Men detta är något jag MÅSTE veta. Jag MÅSTE vara sjävisk här och jag ber till henne att hon ska vara osjälvisk och ge mig ett svar. Hon måste berätta om hon ser en framtid mellan oss eller inte. Och OM hon säger "ja" till detta så ska det INTE vara för att hon så desperat inte vill förlora mig som vän...För så kan det ju lätt bli. Hon ska ju mena det. Hon måste vara osjälvisk här. Hon måste tänka på mig. Så jag kan få en CLOSURE. Hon kan inte svara via sms. Vi bestämmer oss för att ses på Torsdagen och försöka få lite klarhet. Ett sista försök.

Det blir Torsdag, alltså igår. Vi ses på Södermalm. Hon är vackrare än någonsin. När hon kommer in på baren så ser jag först och främst den vackraste jävla kvinnan i hela världen. Men jag ser även mina egna misslyckanden. Jag menar, när hon låg på mitt bröst. Då var ju ALLT så glasklart...för mig! Det fanns inga tvivel. Det var liksom en done deal. Jag var så glad, lugn, harmonisk, lycklig och tillfreds med ALLT. Jag kunde dö där och då och jag hade varit nöjd med livet. När man känner så... Och tjejen uppenbarligen inte känner samma sak. Det är fan nästan det läskigaste som finns. Så konstigt. Då tror man ju att man är dum i huvudet. Alltså vafan? När jag väl blir kär så är det inte samma sak från henne? Hur kan det stämma? Det här går ju inte ihop? Skojar någon med mig? Är jag sinnessjuk? Jag lämnar ut min kropp, själ och hjärta för henne.. Och hon tvekar. Kortslutning.

Iaf. Hon kommer in på baren. Hon sätter sig ner och det dröjer inte många sekunder innan jag börjar gråta igen.. Dock under mer kontrollerade former denna gång. Bestämmer mig för att låta henne få försöka prata. Det blir inget vettigt sagt egentligen. Och jag klandrar henne inte. Det är sinnessjukt svårt för henne det här med men men jag bara önskar att det fanns en lösning. Jag sitter där och jag blir bara ledsnare och ledsnare.. Det går så långt att jag bönar och ber om att få sova med henne. Bara en sista natt så att jag kan få känna lycka igen innan jag bryter med henne helt. Ja, så patetisk och ynklig var jag där i stunden. Och jag gråter när jag tänker på det nu. Hur jävla sorglig och desperat syn det måste varit. Men som sagt... Kärlek gör en desperat. 

Vi kommer inte fram till någonting. Vi skiljs åt. Och när jag sitter här nu och skriver så är jag helt tom i skallen. Munnen är full av salt smak från alla tårar och jag önskar bara att det fanns någon lösning på detta. Vi kan inte vara ihop, vi kan inte vara isär. Vi kan inte vara vänner. Vi kan inte vara KK längre. Hon tycker om mig. Mer än som vän. Det har hon sagt så många gånger. Känslor finns där. Men jag är kär. Jag är på en helt annan nivå än henne. Men man tycker ju samtidigt, vad mer krävs? Hon har ju känslor för mig? Borde inte det räcka för att testa liksom? Alla mina tidigare flickvänner har det ju varit så med. Jag har haft känslor för dom men inte varit kära i dom. Medans dom har varit svinkära i mig. Men och andra sidan, hur bra har mina tidigare realtioner gått? 

Det är en helt hopplös situation det här. Och det som gör denna situation så pass mycket krångligare än ett vanlig brustet hjärta-scenario är att vi är så jävla nära vänner. Det går inte att komma ifrån. Gänget är nu splittrat (eller ja, en rejäl spricka i det iaf). Det som kunde och BORDE ha varit de bästa med denna flirt (att vi var bästa vänner innan, grymma förutsättningar kan tyckas?) utvecklades till att vara det VÄRSTA TÄNKBARA.. Vi vet allt om varann. Jag kan omöjligt spela henne på något sätt. Hon ser rakt igenom mig. Jag kan inte spela stark. Och hon uttryckte det så bra igår.. Hon hade gjort något på jobbet som hon innan varit lite nervös för. Hennes första tanke då var att hon ville sms:a mig och berätta för att hon visste att jag skulle bli stolt och tycka hon var duktig. EXAKT SÅ. Hur ska jag kunna gå vidare från detta? Hur ska jag kunna radera henne ur mitt liv? Vem ska fylla tomrummet?

Men samtidigt.. Om vi skulle försöka fortsätta vara polare liksom. Tänk då scenariot att vi går ut "gänget" typ nästa helg och dricker öl.. Sen vid 12-tiden viker hon av för att möta upp någon snubbe. Det skulle ju liksom inte funka. Jag skulle ju bryta ihop då.. Om jag liksom bryter ihop nu när vi bara ses?! Jag måste vara realist här. Jag måste bryta med henne. Eller? Måste jag det? SNÄLLA BERÄTTA FÖR MIG! HJÄLP MIG! Jag vill inte vara realist. Jag vill inte förlora min bästa fina tjej. Jag behöver henne så jävla mycket. Hon förstår mig så väl. 

Ni vet, tex sånt här med paranoia, orolig kropp eller panikångest. Sånt har jag haft en del problem med och väldigt få av mina vänner har det. Så det är omöjligt att förklara för dom hur det känns. Dom bagatelliserar det då liksom. "Äh, Nemo, det är inte så farligt, försök bara att tänka på något annat". Men L vet. Hon vet exakt hur man mår då. Hon förstår mig som ingen annan. Jag är så jävla trygg hos henne. Hon dömer mig inte för någonting. Vi är liksom the same, jag och hon. Och jag kan inte leva utan henne.

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara såhär första gången jag blev kär. Jag trodde att när det väl skedde, då var det glasklart. Jag känner mig så sinnessjukt otillräcklig och usel. Jag överanalyserar ALLA gamla händelser och SMS just nu. Tänker i olika ologiska banor.. "Om" eller "Vad hade hänt?" och så. Jag tänker så om ALLT jag skrivit. Vad gjorde jag fel? Varför gjorde jag så? Och sen inser jag alla mina fel och vänder frågorna till "HUR I HELVETE KUNDE DU TRO ATT DU ENS SKULLA KUNNA HA EN CHANS HOS EN SÅN SOM HENNE?! DIN PATETISKA FULA JÄVLA SOPA!". Typ.

Det går att överanalysera sig till vansinne. Det går att bli arg på L för att hon lät mig bli kär i henne. För att hon låg med mig nykter flera gånger trots att hon visste att jag tyckte hon var PERFEKT. Jag har tänkt så mycket på det. Varför stoppade hon inte allt? Varför backade hon inte när hon fattade vad som höll på att hända? Jag har frågat henne detta och hon säger "För att jag inte visste vad jag kände. Jag hade ju också känslor. Jag gillade det" och då kan man ju faktiskt inte klandra henne längre.. Hon kanske trodde att hon skulle bli kär. Då har hon ju heller inte gjort något fel liksom. Dock så låg hon med honom när hon visste hur såld jag var på henne. Och med en sån handling visste hon också hur mycket hon skulle såra mig. Det kommer ta tid att smälta.

Kärlek SKA ju vara det vackraste som finns. Det säger alla. Men är det verkligen det? Om man bryter ner det lite. Hur ofta är kärlek vackert? När båda parterna är på EXAKT samma nivå. Och hur ofta sker det? Egentligen? Oftast är ju någon mer kär än den andre och då blir det mer...plågsamt. Kärlek alltså. Jävla gift. Vi borde bojkotta det. Komma på något nytt åt folket. Tänk så många hjärtan det skulle rädda...

Och folk säger åt mig att jag borde ligga med andra. Dejta andra. Enda sättet att komma över någon heter det tydligen. Men problemet med rebound-sex är att man inte vill ligga med någon annan. Man vill ju bara ligga med den man håller kär. Och sex som man inte ens vill ha, hur bra kan det bli? EGENTLIGEN?

Vill dock verkligen poängtera att jag inte är arg på L. Jag kan inte vara arg på henne. Och ni får inte heller vara arga på henne. Lova det. För hon är faktiskt bäst. Vet att detta är sjukt kämpigt för henne med.. Och hon har gjort så mycket för mig. Ställt upp så mycket för mig. Och även om jag låter upprörd i denna text så kan jag inte vara arg på henne.. För faktum kvarstår, hon har inte gjort något egentligt fel. Hon har aldrig ljugit för mig. Visst, hon gjorde mig ledsnare än vad någon annan gjort mig någonsin i och med de där ligget... Men återigen, vi hade aldrig lovat varann någonting. Vi var inte exklusiva. Jag är bara så extremt jävla ledsen, uppgiven, arg och förvirrad. Varför kunde jag inte bara varit glad för det vi hade? Jag hade liksom i princip en KK relation med mina drömmars tjej. Varför var jag tvungen att gå iväg och bli så mkt...Nemo? Is i magen människa. Spela cool. Lugn. Men som sagt, känslor. Man kan fan inte bete sig.

Allt jag vet är att jag inte klarar av det här just nu. Jag har VERKLIGEN inte tid med denna hjärtekross. Så fel i tiden! Om man nu kan säga så ens. Jag kan inte äta. Jag kan inte sova. Jag kan inte fungera som människa. Jag har TVÅ nya jobb som börjar i dagarna och dom MÅSTE liksom funka. Jag har dessutom skärt ner på ALLT festande rejält (fri från fest i 21 dagar nu) så kroppen är i konstig obalans HELA tiden... Och jag har just nu inget boende heller och borde leta som en galning.. Gör jag det tror ni? Nej. Jag sitter istället med händerna i kors och frågar mig själv, hur fan blev det såhär?

Nu blir det paus med L på obestämd tid. Ett break. Just nu har jag blockat henne på alla sociala medier plus att jag tog bort hennes mobilnummer igår. Allt som påminner om henne måste bort. För jag måste väl göra så? Det är väl enda sättet? Eller? Det är här ni kommer in i bilden. Ni får MER än gärna berätta om era egna erfarenheter av detta. ALLT uppskattas. För jag själv blir verkligen inte klok på skiten. Jag VET att jag måste bryta med henne för att få ett fungerande liv. Få en fungerande skalle. Men jag KAN typ inte bryta med henne. Eller jag vill ju inte iaf.. Hon är för viktig i min tillvaro. Hennes stöd. Hennes sms. Hennes vänskap. Hennes kramar. Hennes rena uppenbarelse. 

FAAAAAAAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DETTA! Hur fan blev det såhär? Vad hände liksom? Och nu gråter jag igen. Dags att runda av. Hoppas ni orkade läsa allt och pallar lämna en kommentar. Ni hjälper mig att hålla huvudet över ytan. Än så länge iaf.. Tack.

Kram.

Skapad:
31 January 2014, 10:45
Läst:
47652 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (82)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2014-08-22, 03:53

    Gäst

    7 månader? Oj vad länge... 7 månader är ingenting, verkligen ingenting!

  • Stina
    2014-05-20, 12:30

    Gäst

    Vill bra gråta för dig. Hugger i hjärtat när jag läser de du skrivit.

  • JohnnýMann
    2014-04-27, 04:44

    Gäst

    Nemo, du är en loser.
    jag vet att du sitter o runkar åt all uppmärksamhet du får här, men det förändrar inte faktum, du är en loser!
    Trist men sant. Om du tog livet av dig imorgon skulle din mamma bli ledsen,,utöver det skulle ingen bry sig!
    Så börja grina!

  • JohnnýMann
    2014-04-27, 04:36

    Gäst

    Patetiska människa, hade pissat på dig om jag inte visste att du gillat sånt.

    Du är nu känd o alla hatar dig, grattis.

    Gå o dö nu så får du se att ingen bryr sig!

    Ring trolljägarna o grina så får du mer PR!

  • Marie
    2014-04-26, 17:37

    Gäst

    Så otroligt fint skrivet. ...hjärtskärande dock.... Ord är överflödiga, man vet inte vad man ska säga efter att ha läst det.... Lycka till iaf.

  • my
    2014-03-08, 18:36

    Gäst

    Jag älskar dig

  • Liisa typii
    2014-03-05, 01:33

    Gäst

    som "hk" skrev.... ditt "göra-linn-avundsjuk"-twittrande haha jag kommer ihåg det. som en 14 åring. både det här inlägget och ditt "göra-linn-avundsjuk"-twittrande haha. nemo körde psykopatstyle i sitt tydligaste slag och linn gick på det. hon kan inte vara annat än dum i huvudet. perfect match. bara jag och hk som förstod psykos-fjortisstyle. sen när "din tjej" förstår så kommer ett tyck synd om mig inlägg och en gråt bild på instagram. årets lol går till nemo

  • Namn
    2014-02-26, 10:09

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • a
    2014-02-23, 17:56

    Gäst

    Jag började t.om gråta när jag läste detta, Jag känner igen mig något enormt och av min erfarenhet så hjälptes det nästan inte nånting av vad folk sa.. därför är det så svårt att skriva nånting bra. Den enda jag vet som är bra är bara tiden.. Tiden läker alla sår, faktiskt! men är fortffarande nog det sämsta man kan säga till en människa i din situation. Men hoppas ni kan komma fram till nått vettigare när ni kanske ses och pratar om detta!

  • Patricia Ö
    2014-02-20, 04:05

    Gäst

    Det är otrolig svårt att säga något bra, det "rätta".
    Ord känns så futtiga, dimmiga och avlägsna. Och de ord som jag försöker hitta kretsar kring hur berörd jag bli av din förmåga och ditt mod att lämna ut dig själv på detta viset, helt fritt för alla att läsa.
    Någonstans får jag ändå känslan av att du skriver detta för henne. Så att hon ska förstå. Verkligen förstå. OM fallet är på det viset så tror jag att även hon uppfattar det.
    Jag tror att de allra flesta fått uppleva olika relationer där man ibland har varit den mest intensiva (kanske rentav besatt) men även där någon vi bryr oss mycket om varit den.
    Den ultimata balansen infinner sig enligt mig nästan aldrig. Detta pendlar även i en relation.
    Jag vill att du ska veta att jag inte skriver detta i mening att sänka dig på något vis. Känner verkligen för dig! Men jag inser nu efter vart som jag skriver att jag hellre inte kommer att kunna lyfta dig. Om detta beror på att jag är ärlig eller synisk, ja det vet jag inte. :/
    L för Love

  • M
    2014-02-17, 22:16

    Gäst

    Vilken hemskt berörande text. Tårarna rann från början till slut medan jag läste. Så otroligt duktig du är på att sätta ord på dina känslor. Jag är helt tagen.

    Jag hoppas så innerligt att allt kommer att lösa sig. Jag förstår att den tanken känns långt borta. Men en vacker dag kommer det att bli bra. Hur klyschigt det än låter.. Efter regn kommer solsken!

    Everything in life is temporary. So if things are good, enjoy it because it won't last forever. (Inget en människa vill höra, men...) And if things are going bad, don't worry. it can't last forever either.

    Du är stark, du kommer att klara detta. Jag håller mina tummar för dig!

  • hk
    2014-02-16, 03:37

    Gäst

    hahaha, alltså, för ditt eget bästa nemo. ditt "göra-linn-avundsjuk"-twittrande de senaste dagarna har varit lite väl genomskinligt. jag känner er båda bra och vill er båda väl men du är bättre än så här nemo!

    Blogg: hk@gmail.com

  • Namn
    2014-02-15, 21:44

    Gäst

    Nemo har du någon gång blivit ordentligt utredd inom psykiatrin? Annars kan väl det vara lämpligt kanske.

  • Carnell
    2014-02-15, 21:21

    Gäst

    Hej Nemo. Nu har det gått ca 2 veckor sen du skrev inlägget och undrar hur du mår och hur det går. Jag har också varit med om det där. Jag var vän med kille, vi var världens bästa gäng och jaa you know the story. Skillnaden var att tjejen i fråga som han istället valde att spendera en natt med var min arbetskamrat.. Så jag var tvungen att undvika henne också. Men jaja. Det jag gjorde iaf dom dig, klippa banden. Helt och hållet. Jag blev arg och tillät mig bli det för att kunna vara stark. Och då här 4 år senare så umgås jag inte med någon utav dem längre. För att han sabbade gänget. Det var inte mitt fel utan hans. Att tiden läker alla sår är världens tråkigaste citat men det stämmer. Du ska låta dig själv vara ledsen. du kommer bli kär igen, jag lovar. Du kommer inte vara ensam resten av ditt liv. Du har fler vänner som bryr sig om dig.

  • Katrin
    2014-02-15, 11:09

    Gäst

    Fina fina Nemo, blev så ledsen när jag läste de här önskar att jag på något sätt kunde hjälpa dig och ge dig tips men när jag tänker kan jag inte komma på något bra. Jag hoppas att du och L senare framöver kan prata ut om det som hände och iallafall vara vänner, ni hade ju en väldigt fin relation och sånna ska man ta vara på!! Ta hand om dig nu, kramar i massor

  • Namn
    2014-02-14, 22:10

    Gäst

    typ gråter när jag läser det här, känner igen mig i mycket.. låter som du har borderline. och ja, jag har sett dig i mariatorget. så jag förstår dig bra. jag har många knep men det bästa är att låta tiden gå och inte älta. när mitt ex gjorde slut med mig tog det 7 månader att komma över det. 7 månader av helvette med överdoser, koma och psyke. men det var en dag som kom och jag kände att det här är ingen person jag vill ha tillbaka längre. lycka till nemo..

  • T
    2014-02-06, 22:24

    Gäst

    Det gör sjukt ont och i stunden det värsta som finns. Ångest x1000. Och du kan fråga efter tips men det enda som hjälper är tid. Det går över. Du gör rätt i att inte ha kontakt med henne. Första gången man blir kär.. det är inte menat att hålla. För det är så fruktansvärt intensivt i början. Kärlek som håller, eller ett förhållande som håller, det kan inte enbart baseras på känslor. Känslor är förrädiska.

    Blogg: tuvis.tumblr.com

  • T
    2014-02-06, 22:24

    Gäst

    Det gör sjukt ont och i stunden det värsta som finns. Ångest x1000. Och du kan fråga efter tips men det enda som hjälper är tid. Det går över. Du gör rätt i att inte ha kontakt med henne. Första gången man blir kär.. det är inte menat att hålla. För det är så fruktansvärt intensivt i början. Kärlek som håller, eller ett förhållande som håller, det kan inte enbart baseras på känslor. Känslor är förrädiska.

    Blogg: tuvis.tumblr.com

  • Angelica Wig
    2014-02-05, 20:03

    Gäst

    Du är stark och att va kär kan vara både helt sjukt underbart och bland det mest smärtsammaste som finns.
    Man vill att allt ska bli som man föreställt sig, att allt ska bli perfekt, så blir det inte det. Men även om det känns tufft nu så dämpas känslorna med tiden, oftast inte igenom att ligga andra, ut och hitta på saker med någon vän.

    Hoppas du mår bättre snart

    Blogg: www.nattstad.se/Angelic

  • Theo
    2014-02-05, 14:09

    Gäst

    Det här är första gången jag läser din blogg faktiskt. Fick en lust att googla dig efter att sett avsnitt två av Kungar av Tylösand imorse. Och jag vill bara säga hur sjukt imponerad jag blir och hur mycket mer respekt jag plötsligt fick för dig efter att läst ditt inlägg.

    Du påminner så mycket om mig själv. Med alltifrån att jaga kickar här i livet, ragga tjejer, massa one-night stands, fest, alkohol och droger. Olika sätt att fly ensamheten och andra psykiska sår man bär med sig. Undermedvetet eller medvetet.
    Men även saker jag uppfattar efter att enbart läst en sida i din blogg, det här med analyserandet och grubblandet över livet, beteenden, människor, och mänskligheten. Och att du ändå är väldigt mån att höra av dig till människor i din omgivning som du bryr dig om. Och i viss mån den neurotiska personligheten. Rätta mig gärna om jag har fel. Du är en tänkare med ett hjärta Nemo, alla är inte det. Så det borde du verkligen omfamna hos dig själv.

  • Theo
    2014-02-05, 14:09

    Gäst

    Gud vet att, du har bränt många broar. Krossat många hjärtan. Men varje människa måste komma till en punkt där han/hon förlåter sig själv. Det som har hänt, har hänt. ”Jag visste inte bättre då” Det är inte viktigt längre. Utan det enda som är viktigt, det är här och nu. Att totalt leva i nuet och i viss mån framtiden.

    Försök ha is i magen och lugnet inför sorgen och förlusten som kommer. Men ge inte upp. Du kommer att åter att få uppleva likadan kärlek som du precis fått uppleva.

    Hur levande vill du bara? Livet är inte redo föränns du är redo. Var modig, våga ta risker. Istället för att bara knulla massa olika tjejer som inte betyder nåt för dig, endast för att fylla ditt ego, få bekräftelse att man är bra, grym. Att man duger. Alla människor vill innerst inne bli sedda, hörda och älskade.

    Som Buddha sa, i slutändan är det bara tre saker som spelar roll. Hur mycket du älskade, hur varsamt du levde och hur schysst du lämnade saker som inte var menat för dig.

  • Nicke
    2014-02-04, 23:58

    Gäst

    DU är så bra Nemo. Perfekt på så många vis. Så klok och eftertänksam. Fattar vissa saker kan inte media köpas. Trots din grymma text här i bra förklaring (mer än bra). Imponerad.!!!! Du fattar hur personer kan bli sårad. Finns massa svin som tror de är känd p.g.a. medverkan av en såpa.(vilket skämt mot dem som pluggar). Men du valde. Valde rätt!! Inte se publicitet som ultimata. Du är så bra. Gillar dig skarpt!!!!. Du fick massa plus i mitt register efter du valde ej berätta i media din livshistoria p.g.a. respekt till henne.. All heder. Du är en kille med mycket många borde ha i sig av mänskliga drag. Ödmjuk, inte storhetsvansinne, ärlig, våga blotta sig, visa sina bra och dåliga sidor, svagheter m.m.. Men mest mycket HJÄRTA! Fortsätt skriva utöver de jobb du har nu. Att du nu tar Svensson jobb, stort! å är stolt, underbart! Förstå hur många unga du inspirerar????Yngre tror det är efter fest å kuligheter. Du ger ärlig naket alltid på din blogg, stort! Du är grym Nemo å gör många tro på livet. Bästa du.!

  • Maria
    2014-02-04, 00:09

    Gäst

    Något man måste tänka på när man är så fruktansvärt olyckligt kär är att man aldrig är ensam om att må sådär fruktansvärt dåligt.
    Jag fällde några tårar när jag läste din text, mycket eftersom jag går igenom samma sak just nu. Man måste vara stark, man måste övertala sig själv om att det kommer gå över med tiden, fast det inte känns som så. Är man inte beredd på att gå vidare, för man "tror" på något konstigt sätt att det finns en chans så ska man inte gå vidare än heller. Tiden kommer när man är redo, det kan bara tiden visa.
    Jag är kristen, och jag ska be för dig. Jag hoppas att allting blir bra, Gud är med dig. Han sviker dig aldrig, glöm aldrig det. Massor av styrkekramar.

  • Isa
    2014-02-03, 13:29

    Gäst

    Fyfan vad du är duktig på att skriva Nemo!
    Som någon annan skrev, går du igenom ett helvete, FORTSÄTT gå och ge inte upp. Det är så jävla svårt men så pass stark som du är som vågar skriva den här texten och visa dig sårbar så har du också styrkan att kriga emot ett nederlag, du klarar det här!! Det kommer lösa sig, förr eller senare, det måste det göra. Ge det tid. Jag tycker personligen inte att du ska bryta med L, kanske ett tag men inte för alltid. Jag tror att ni båda två behöver tid att tänka just nu, allt händer av en anledning och om ni är ifrån varandra kanske det blir ännu tydligare att ni faktiskt hör ihop, att ni inte kan vara utan varandra under en längre. tid. Så som sagt, ge det tid även om det känns förjävligt just nu. Jag tror också att jobbet kommer i rätt tid, fokusera på det, dig själv och din egen framgång. Du behöver det just nu.

    Du är så jävla bra och stark Nemo, glöm inte det och se inte ner på dig själv. Du fixar det här och du kommer kunna gå vidare, med eller utan eller L. KRAM!

  • AntarAttDuInteEnsKanGissa
    2014-02-03, 01:52

    Gäst

    First, cred för en fantastisk text.

    Second, YES YES YES, du ditt känslokalla beräknande as som krossat OTALIGA antal flickehjärtan med falska löften och tillfälliga ligg. ÄNTLIGEN VINNER KARMA. FY FAN VAD RÄTT ÅT DIG.

    THIRD hoppas du nu kan börja förstå känslan "EMPATI" som du tidigare haft 100% avsaknad från. Hoppas du förstår LIDANDET du utsatt andra människor/par med vars problem du bagatelliserat, förstorat, bara för att du själv njuter av dramat kring dem. Alla människor/par som du utsatt för så mycket lidande bara för att du gillar att förstöra för andra. För att kärlek inte fanns.

    NU ÅR DET DIN TUR ATT LIGGA I SÄNGEN OCH GRÅTA

    Enda som saknas är att du är gravid å blir tvungen att göra en smärtsam abort som jag blev.

  • Daiken
    2014-02-02, 23:01

    Gäst

    Jag kan säga såhär, Tiden läker alla sår, tror det eller ej, det gör det!

    Hur ont och jobbigt du än har det just nu..så kommer det bli bättre!

    Just nu är du i en chockerad fas, en fas där du knappt vet vad som är sant eller inte, dröm eller verklighet, det kan ta tid för dig att landa i den sanningen. Men som småningom så kommer du landa, och du kommer bearbeta det. Varje dag som går så kommer det gå bättre, du kanske inte märker det själv, men det BLIR bättre.

    Och du gör helt rätt i att avstå från kontakt med henne, på det sättet så hjälper du dig själv att läka. Jag vet att det är svinsvårt att göra det...och ibland kan man få impulser "bara ETT sms..sen är jag nöjd" Men då måste man komma ihåg VARFÖR man gör detta, varför man avstår kontakt, jo, för att man måste tillåta sig själv att läka och bearbeta det.

    Jag vet hur det känns, det gör ont, det är ett helvete på ren svenska, men DET BLIR BÄTTRE.

    Otrolig fint skrivit av dig, du är stark och du kommer klara dig igenom detta.
    Du är bäst!
    (Y)

  • Carro
    2014-02-01, 19:53

    Gäst

    Du sätter verkligen ord på alla känslor. Sjukt bra skrivet. Och som du själv säger så tror jag att det bästa just nu är att bryta. Kärlek är fan inte lätt. Men ändå så fint. Jag önskar dig all lycka och hoppas att det i slutet löser sig. Följ ditt hjärta och lyssna till din inre känsla. Dom leder dig rätt.

  • Richard
    2014-02-01, 18:14

    Gäst

    Du är fanimej den starkaste personen jag vet!
    Vet att när jag hade kärleksproblem likt dina så jag jag in i en total depression och det dröjde ett halvt år innan jag kunde prata om någon med det, att kunna dela med dig av det till hela världen är sjukt strong, hang on in there Nemo, vinälskar alla dig. Skägg.

  • Hanna
    2014-02-01, 13:49

    Gäst

    Jag har också förlorat en som jag kände var den absolut bästa för mig, vi blev också som bästa vänner och de gjorde ont som fan att behöva förlora honom. Men nu ca ett halvår efter känner jag att jag skulle kunna se honom som en vän igen och jag hoppas att du kommer känna likadant, för henne tidsnog. Men jag tror att detta är något som kommer att ta tid att gå vidare från, men jag hoppas att du kommer över henne snart och klarar av att se henne som bara vän snart för de vore ju bra för er båda. Men låt de ta tid att sörja för de finns inget utväg från de, bara gör saker som gör dig lycklig. Jag hoppas att du blir lycklig och mår som en kung snart Nemo.
    Tusen kramar från ett hängivet fan.

  • Sofia
    2014-02-01, 13:24

    Gäst

    Så fruktansvärt bra skrivet. Jag vet exakt hur du känner eftersom jag går igenom i princip samma sak just nu. Jag har inte kunnat sätta ord på mina känslor, men du beskrev precis hur det är, smärtan, känslorna. Finns inget värre än att tro att man har en chans när man inte har det. Vi får kämpa tillsammans, vi fixar det. Och jag lovar dig, när den rätta tjejen dyker upp kommer du uppleva kärlek igen. Kram på dig Nemo!

  • Frida s
    2014-02-01, 11:29

    Gäst

    Älskar att du är så rak och öppen Nemo som delar med dig av dina känslor. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Bryt med henne! För ett tag ialf. Det gör ont nu, men du är stark och när du ger ditt hjärta till någon så förtjänar du ett hjärta tillbaka. Du är stark Nemo, gillar dig!

    Blogg: Sodergrenfrida@twitter

  • Sofie
    2014-02-01, 11:00

    Gäst

    Riktigt bra skrivet, känner igen mig så himla väl i det du skriver och jag kan inte annat än att tycka synd om dig för jag vet hur förjävligt det är. Jag vet vad hjärnan och kroppen gör mot en när man blir kär, men blir liksom rädd för sig själv när man inser hur dum man kan vara mot sig själv. För två månader sen tog det slut med min kille, han var inte säker på hur han kände. Jag blev förkrossad, helt förstörd. Skrev till han varenda natt, låg bara och grina och vägra åka till jobbet. Det finns ingen värra smärta än ett krossat hjärta, dom som inte varit kära vet inte hur det känns. Dom ska inte ens yttra sig. min vänner sa ''gå inte tillbaka till han igen, han är inte värd det. gör han såhär så vill han inte ha dig egentligen''. Då blir man arg, för hur kan dom ens säga så? Jag är kär och kommer han tillbaka till mig så är det självklart att jag går tillbaka till honom. Han började sakna mig, och sa att han insåg att det faktiskt är mig att han vill leva livet med. Så låt hon sakna dig, det kommer bli bra!

    Blogg: nattstad.se/sofieblom

  • Maja
    2014-02-01, 10:12

    Gäst

    Alla som har ont i hjärtat borde lyssna på Du är snart där- HH

  • Max
    2014-02-01, 06:04

    Gäst

    Varför inte fråga L om en ärlig chans. Vänskapsbanden är brutna och om/när ni ses igen kommer känslorna ändå komma tillbaka. Även om man tror att man är över det.
    Så lägg inte så mycket vikt vid det. Föreslå att ni kan ses och se vart känslorna tar er. Utan att ladda situationen med ord som "förhållande" och "kärlek". Prova att vara nära varandra, och se vilka känslor som finns där. Utan press.
    Hon har inte stängt dörren, Nemo. Ibland behöver man få ta ett litet steg i taget innan man kan ge sig till någon. Gör klart för henne att du förstår det. Det finns ingen anledning att inte prova om ni ändå har klippt banden mellan er som vänner. Du får reflektera över om du är beredd att ge L en chans att se vad hon känner utan några "strings attached". Beredd att känna hopp.
    Må bäst! Peace

  • Erica
    2014-02-01, 00:47

    Gäst

    Fint att du vågar skriva detta och berätta om dina känslor. Det är riktigt starkt. Du är stark Nemo!

  • Namn
    2014-01-31, 22:41

    Gäst

    Du är bäst, keep going!

  • Namn
    2014-01-31, 21:50

    Gäst

    Så bra skrivet. Känner så väl igen mig men var inte så nära vänner så förstår det måste vara jobbigt. Hur gammal är du? Hur gammal är tjejen? Hoppas det går som du vill. Förr ell senare så gör det ju det vare sig det är med denna tjej ell någon annan ...

  • Namn
    2014-01-31, 20:56

    Gäst

    Bästa text jag läst, ett självutlämnande, ärligt, naket inlägg som kryper under alla hudlager, vidare genom ådrorna, följer blodomloppet upp till hjärtat, griper tag om en. Mitt i prick i det som inte borde kunna tolkas, utan bara känns. Vilken talang du har Nemo. Skriv klar boken snarast, kommer sträckläsa den garanterat. Styrke- kramar till dig

  • Matilda
    2014-01-31, 19:35

    Gäst

    Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt.

    Du vågar! Jag vågar! Kram fina Nemo

  • Matilda
    2014-01-31, 19:34

    Gäst

    Kärlek är fint, men ännu oftare är det åt helvete. Kände igen mig i dina ord. Hur jag krampaktigt vill hålla kvar för att jag är så hopplöst kär. Jag har dock inte kommit lika långt som du och släppt taget än. Men det kommer, jag ska bara.... Du är stark! Allt blir bra. Det kommer bli bra för mig med. Man måste bara våga. En då bra text från Michaela forni ( den fick inte plats kommer i nästa kommentar)

    Blogg: matildae.devote.se

  • Leona
    2014-01-31, 17:24

    Gäst

    Hon är fan bränd i skallen. Hade någon skrivit ett sånt här blogginlägg om mig så hade jag smält likt en smörklick i solskenet. FINA NEMO! heja dig

  • Josefine
    2014-01-31, 17:09

    Gäst

    Jobbigt det där med kärlek.. Har tyvärr inte tips eller råd åt dig då jag aldrig varit riktigt kär.
    Däremot så är jag jävligt nyfiken på vilken gård du var på då jag söker gårdar att jobba på utbyte mot husrum & mat!

  • Namn
    2014-01-31, 17:07

    Gäst

    Svaret är att att hon inte känner lika starkt som du gör . Du kräver ett svar Hon
    inte kan ge. Är alltid obehagligt för den andre när någon är så på som du är .

  • Otto
    2014-01-31, 16:46

    Gäst

    Ja, man blir ju lite nyfiken på vem denna dam kan vara! Hon som fick Nemo mänsklig. Nemo, the all mighty tjejtjusare får till slut nobben av en kvinna och får känna på sin egen känslokalla medicin... Var väl på tiden! Haha, no offense mannen. Gillar dig. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter!

  • Baronen
    2014-01-31, 16:40

    Gäst

    Jag blev mest nyfiken på vem tjejen är. Någon som kan skriva ut namnet?
    Som råd kan jag säga att dett aldrig kommer fungera. Bryt helt och glöm. Livet går vidare.

    Blogg: br@live.se

  • Vendela
    2014-01-31, 16:20

    Gäst

    Mådde såhär i 3 månader fram och tillbaka.

    Förjävla äckligt. Man kan inte göra ett piss. Möjligtvis vänta ut det.

  • Tove
    2014-01-31, 16:17

    Gäst

    fina nemo! har följt dig på twitter ett tag nu och har läst och sett hur du har haft det (kan ju omöjligt veta då vi inte känner varandra, men du fattar). det gör ont i mig för att du har så ont och jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. var i en liknande situation som du är i. var så jävla jävla kär, för första gången i mitt liv. alltså otroligt, fantastiskt, kunde inte sluta le-kär. han var inte det. han var kär i sitt ex, inte mig. jag vet att det fanns något fint mellan oss och det visste han med, men han kunde inte släppa Henne. allt jag gjorde var för hans skull. när jag duschade, sminkade mig, köpte nya kläder var det till honom. men tiden gick och det blev mer och mer uppenbart att det aldrig skulle bli vi. jag var fortfarande övertygad om att han var the one, men jag började sakta med säkert se förbi honom, han var inte allt. det har nu gått två år och jag träffade honom och Henne på en fest. hon gör honom lycklig och han henne och det var fint att se. och jag mår bra! på riktigt asså.

  • jennifer
    2014-01-31, 16:02

    Gäst

    Om hon har äkta känslor för dig så kommer hon att sakna dig, det är därför som du måste bryta helt nu ett tag i alla fall. Ett andetag i taget, en timme i taget och en dag i taget. Varje dag du tar dig igenom är en vinst, för dig själv. Det kan vara så att hon varit där du är och blivit otroligt sårad och därför är rädd för att känna, rädd för att falla och bli sårad igen. Ge henne tid, under tiden så begraver du dig i jobb, hitta boende och umgås med människor som kan få dig att skratta när du inte ens vill le. Dina närmsta är viktigare än nånsin nu! Gör saker som får dig på andra tankar en liten stund. Nu får du också tid för eftertanke och distans till det hela som gör att du kommer se nyktert på situationen när hon är redo att prata eller träffas. När mitt ex lämnade mig rasade hela min värld och min räddning var att han bor 60 mil från mig då slapp jag se honom och få hjärtat krossat flera gånger om. Ta hand om dig, jag vet att det inte känns så nu men det blir bättre det tar bara tid för såren att läka

    Blogg: Jenniferwestman.devote.

  • För feg för att inte vara hemlig...
    2014-01-31, 15:52

    Gäst

    ....Det är så svårt att formulera allt jag skriver i ord. Så svårt att få ner alltihop. Man vill bara krama om dig. Vi alla vill det. FÖRSTÅ DET. Jag hoppas med hela mitt hjärta att ni finner en lösning. Att allting blir okej och att vi snart igen kommer att få se ett spår av vår gamla Nemo. Gamla goa Nemo.

    PS. Jag är ingen obehaglig stalker, ha-ha. Bara en tjej med ett lite för stort hjärta. "Jag har ett för stort hjärta för mitt eget bästa" som jag brukar säga. Jag bryr mig egentligen inte om jag får något tecken av dig att du har sett detta. Om du kommer se detta. Men jag har gjort det jag kan och det nöjer jag mig. Jag kan stå rakryggad. Du är grym. Fantastisk. Fin. Puss och kram

  • För feg för att inte vara hemlig...
    2014-01-31, 15:52

    Gäst

    ...Känner ingenting. Men med min erfarenhet vill jag i alla fall berätta för dig att du gör helt rätt. Blocka henne överallt och ta bort hennes nummer. Gör allt för att slippa se hennes ansikte och återuppliva känslorna. Tänka tillbaka på era minnen. På hennes huvud på ditt bröst. På hennes närvaro och på hennes trygghet. BORT. Allt ska bort. Men tro mig: Du kommer att fråga vännerna om de har koll på hur hon mår, vad hon gör, vem hon umgås med, om hon har någon ny... Du kommer med stor sannolikhet att unblocka henne på någon av medierna för att kolla igenom hennes bilder. DET KOMMER ATT TA SIN TID. Låt det ta sin tid!

    Om dagen kommer då hon insett att hon gjorde fel. Gjorde fel som lät dig gå. Bli inte rädd Nemo. Gör inga förhastade beslut utan tänk verkligen efter. Ge det en dag eller två. Tänk, kom fram till ett beslut och tänk sedan fyra, fem gånger till

  • För feg för att inte vara hemlig...
    2014-01-31, 15:51

    Gäst

    ..Jag tänker därför inte ge dig något tips på hur DU ska göra. Det går inte till så. Och speciellt inte när jag är motsatsen till dig. Jag blir kär igen, igen och igen. Tills nu då jag inte kan bli kär längre. Jag är rädd för kärlek. För jag har varit i din situation alldeles för många gånger. När folk säger att kärlek är den bästa känslan säger jag åt dem att det inte är sant. "Du kommer att förstå mig någon dag. Jag lovar". De säger åt mig att jag måste våga hoppa och hoppas på att någon står där nedanför och fångar mig. Nej säger jag. Inte igen. Aldrig igen. Jag har väldigt lätt för mig att bli kär. Låta en människa rikta pistolen mot mitt hjärta och låta dem avgöra ifall de ska skjuta eller inte. Men jag har samtidigt så patetiskt lätt för att sedan komma över den här människan. Det har nästan blivit som en sjukdom. Jag kan förlora känslorna bara helt plötsligt. För jag är van. Van att bli lämnad och van att bli sårad. Så hjärnan vet: "Nej nu äre nog dags att släppa denna. Hejdå känslor" och jag blir tom.

  • För feg för att inte vara hemlig...
    2014-01-31, 15:51

    Gäst

    .....Vi blir aldrig, aldrig någonsin av med dem. Hjärtat, pusslet kommer splittras igen. Men byggs sedan upp igen. Av den starka killen du är. Ännu starkare denna gång. Ju mer pusslet splittras. Ju fler gånger hjärtat brister. Ju starkare människa är det som ställer sig upp. Ju starkare blir pusslet och ju starkare blir hjärtat och du.

    Jag tror på dig, vi tror på dig. Nu gäller det bara att DU måste tro på dig själv. Du måste lyssna och lära. Du måste lyssna på de personerna du litar på och de personerna som känner dig. De är de som vet hur du ska göra nu. De är de som hjälper dig att hitta dig själv igen. Du kan inte be oss, dina läsare och dina beundrare att hjälpa dig. Hur mycket det än pirrar i fingrarna. Vi vet knappt vem du är, vännen. För om du lyssnar på oss kan vi säga fel saker. Vi kan leda in dig på fel vägar. Förstår du?....

  • För feg för att inte vara hemlig...
    2014-01-31, 15:50

    Gäst

    Det är så läskigt att läsa det här för man tror för en sekund att man är i din kropp. Att man är du. Du skriver på ett sådant sätt att man själv känner sig halv, brusten och tom. Men det är ju inte jag? Det är ju du. Nemo Hedén. Kändisen som jag har följt ett tag tillbaka. Förebilden. Killen som jag på något sätt känner att jag känner, fastän det enda jag har sett utav honom är bilder och text. Kändisen som känns så nära, men är så långt bort. Nemo den starka, Nemo den osäkra. Nemo som alltid klarar av att skriva ner mina känslor som jag inte ens själv kan sätta ord på.

    Det är de hårdaste smällarna i magen som gör oss till starkare människor. Det är de hårdaste smällarna som gör att hjärtat istället bildas till ett pussel med tusentals pusselbitar. Men vi pusslar ihop pusslet igen. Vi blir hela. Tro det eller ej. Men på ett eller annat sätt blir vi till slut det. Till slut så är pusslet ihopsatt igen. MEN en till smäll kommer att komma......

  • Lovisa
    2014-01-31, 15:27

    Gäst

    Detta säger jag med största möjliga kärlek Nemo, men hur mycket kan hon ha tyckt om dig om hon knullade en annan när du va bortrest? Gör man verkligen det om man har känslor för någon? Låter som egoistiskt smått sinnessjukt beteende i mina öron isf.. Som inte går att ursäkta bort..

  • Namn
    2014-01-31, 15:21

    Gäst

    gay

  • Linnea
    2014-01-31, 15:20

    Gäst

    Vackra fina bästa Nemo!

    Det gör ont nu. Och det måste de få göra ett tag. Men du verkar ändå ha insett det mesta tycker jag. Du är klok och det blir bättre. Jag tror dock på er. Ni har en unik grund så det finns goda förhoppningar om att ni hittar tillbaka till varann nån gång i livet. All lycka!!!

  • Rodney
    2014-01-31, 15:08

    Gäst

    Men i dom skorna du står i nu så vet jag att det ær i stort sett som att bestiga mount everest før att hålla den positiva kænslan i kroppen levande.

    Lyssna på det positiva och ta till dig før det ær många som diggar dig och øsnakr dig allt gott! Gløm aldrig det

    Må bæst nu så skålar vi før lycka næsta gång jag kommer hem

  • Rodney
    2014-01-31, 15:07

    Gäst

    Bra skrivet bror! Vet exakt hur det kænns. Haft samma problem. Drømde om mitt ex senast inatt som jag aldrig kommer få tillbaka hur mycket jag æn vill.

    Har sjælv kæmpat. Legat med 200 brudar utan en kænsla som ens ær i nærheten av vad det var med henne.

    Vet hur det kænns att vad man æn gør så ær det bara en bild av henne framfør øgonen på en. Oavsett om man ær och handlar, vilken låt man æn lyssnar på, læser en bok, ær ute och går, pratar med någon annan face to face osv...

    Ta tid før dig sjælv och umgås med dom som DU vill umgås med och dom som ger DIG energi och stød!

    Gør saker som får dig att må bra. Fokusera på dig sjælv nu och ta bort allt/alla som suger energi ur dig.

    Det handlar inte om att du ær sjælvisk utan om att øverleva och att hålla din hælsa så stabil som møjligt!

    Hjærnan kan inte vara positiv och negativ på samma gång.

  • Elvira
    2014-01-31, 14:43

    Gäst

    "Kärlek är till för idioter och folk som inte vet bättre. Och ibland vet man inte bättre."
    Får så ont i hjärtat och i magen av att läsa det du skriver, även fast jag knappt har någon aning om vem du är. Även om det är ganska klena ord just nu, så kommer det bli bättre. Oavsett hur det blir mellan er.
    Jag följer dig på twitter och du skriver så det känns. Rakt in i hjärtat.

    Blogg: esinisalo@twitter

  • Namn
    2014-01-31, 14:30

    Gäst

    Gud får så himla ont i hjärtat av de här. satt i samma situation för ett år sedan, och sen dess har vi inte haft någon kontakt och jag har fortfarande inte kommit över honom.

    Sen tycker jag inte att du har någon som helst rätt att vara arg på henne för att hon "lät dig bli kär i henne". It takes two to tango, och man har alltid ansvar för sig själv i en relation. Det var DU som blev kär och då får DU stå för det; hon har inget ansvar för att du blev kär i henne. Men jag förstår att du känner som du gör, det är viktigt att försöka tänka rationellt bara, skilja på saker.

    Förövrigt så följer jag dig på twitter och gillar verkligen att du är så himla ärlig och öppen och fin. Kan inte hjälpa att glädjas lite åt din situation bara för att nu vet jag att jag inte är själv med att vara helt krossad liksom. Mitt enda råd att som du skrev: bryt kontakten och döda det sista lilla hoppet. All lycka till dig

  • Julia
    2014-01-31, 14:09

    Gäst

    Det kommer bli ni två. I can feel it. Stämmer det du säger så behöver du bara ge det tid. Låta det lägga sig. Ta ett steg tillbaka. Låta henne längta lite. Låta henne sakna dig. Kan du vara så cool så LOVAR jag fan att ni kommer hitta tillbaka till varann. Sån här stark kärlek ska inte slösas bort! ^^

  • Lovisa
    2014-01-31, 14:04

    Gäst

    Låt oss säga att du tänkte på henne 50% av all tid under din dag, då gäller det nu att ersätta dessa 50% med annat. Gör det, och låt tiden gå. Det är det enda rätta.

  • Been there done that
    2014-01-31, 13:56

    Gäst

    Även om det här är inte vad du vill höra, så är tid det ända som hjälper. Man ältar och går igenom gamla minnen hur länge som helst. Vaknar på morgonen och tänker "idag ska jag inte tänka på dig alls" men gör det i slutändan ändå. Tid fina du, tid. Gråt hur mycket du vill, diskutera med dina vänner, tvinga dem stå ut med dig och ditt tjat och dina tankar. Hur lite du än tror det, så blir det bättre om ett tag, kanske inte de närmsa tiden, men den dagen kommer! Sjukt starkt att du har blockat henne över allt dock och inte smyg "stalkar" henne, för det blir man verkligen inte klokare på och det gör att man fastnar och inte kommer vidare. Hoppas verkligen att det löser sig snart för dig! Kram

  • Emelie
    2014-01-31, 13:46

    Gäst

    Du är en stark människa som orkar skiva detta. Inte många människorna världen som vägar skriva sådana saker! Tycker att du är en härlig person. Kärlek är något magiskt. Så tråkigt. När sånt här händer. Jag tycker det är konstigt om nu L hade känslor för dig som du säger. Och även om ni inte var tillsammans. Då gör man inte så. Tycker inte jag. Det är svårt att veta vad man ska göra. Men det finns inget rätt eller fel. Du måste ju fundera hit vill du ha det. Och hur vill hon ha det. Frågan är klara ni av att bara vara vänner? Utan att såra varandra. Och klarar ni det. Så fortsätt att vara vänner! Ge inte upp! Du är en stark människa!

    Blogg: Nattstad.se/eme.style

  • Danne
    2014-01-31, 13:40

    Gäst

    Viktigt att folk får veta eller hur? Haha sjukt.

  • Henke
    2014-01-31, 13:38

    Gäst

    Grymt bra skrivet, hände mig nästan samma sak för 1,5 år sedan. Jag var tok kär och hon var inte alls på min nivå! Hon gjorde slut genom att vara jävligt passiv och kall mot mig. Hon vågade inte görs slut utan beteende sig så pass att att jag inte längre hade nått val.
    Jag mådde kasst i ca 1 år så fort jag såg henne fick jag rysningar i hela kroppen och längtade som fan tillbaka till tiden då vi var lyckliga ihop!. Så var det jämt. Men sin första kärlek är alltid den speciella och den kommer man Bära med sig hela livet. Kämpa på Nemo! Jag bröt allt med mitt ex. Mina vänner påminde mig så lite som möjligt om henne! Till slut glömmer man och börjar leta efter nya tjejer igen. Det tar tid, men det kommer bli bra!

  • Namn
    2014-01-31, 13:37

    Gäst

    Vet precis vad du pratar om! Som om du gick in och läste min bok som är skriven i mitt huvud. Var tillsammans med en tjej i ca 3.5år och en dag stängde hon bara av. Jag var precis som du, blev den där pojkvännen som jag själv hatade. Skrev saker som jag ångrar, bara för att få respons. Ju mer jag försökte få tillbaka henne, ju längre bort kom jag henne. Jag blev svartsjuk, tog ALLT som ett tecken, typ topics på blogginlägg, låtar hon lyssnade på, Övertänkte ALLT som hände i hennes liv och försökte associera det med mitt. Kände mig ett tag som en psykopat och visste inte vem jag själv var ett tag.

    Dock har jag växt otroligt mycket som människa och försökt att tagit detta som en lärdom mer än ett misslyckande. Det blir bättre, (förhoppningsvis) och det var SJUKT bra skrivet som många kan associera till. Skägg!

  • Namn
    2014-01-31, 13:27

    Gäst

    "Säger" följande utifrån egen erfarenhet
    1. L är inte mer extrem än någon annan person"fri som en fågel". Det kallas för egoism

    2. Bra att man blivit dumpad någon gång i livet, då lär man sig något. Motgångar är det som utvecklar en människa inte medgångar. Människor som aldrig blivit dumpade är självupptagna och kan inte relatera till den andra individen.

    3. Man vill inte vara med någon som inte vill vara med en själv, sämsta relationen någonsin

    4. Det är okej att vara sörja över någon men placera inte personen uppe på ett piedestal.

    5. I detta fall, L tycker om dig mer än en vän men drar ändå och knullar med en annan i samma veva. Jo säkert, Låter mer som klassisk separationsångest det enda som hon oroar sig över är förändringen som kan komma att ske om det inte är som förr. Hennes problem ingen annans. Egoismen hägrar igen.

    6. Be henne dra åt helvete. Då kommer ni garanterat inte höras på ett tag. Säkert kort.

  • Namn
    2014-01-31, 13:27

    Gäst

    Lille vän. Kärlek är det bästa och värsta som finns. Jag är sådär äckligt kär just nu och har världens finaste pojkvän.
    "L" verkar ju inte ha lämnat något svar. Se till att hon får läsa detta blogginlägg, då kanske hon får en wake up liksom.

    Jag känner igen mig mycket i detta, har haft stormiga förhållanden där jag har vart head over heels in love och allt har skitit sig. Jag klarade mig ur det. jag hittade min nuvarande pojkvän och då insåg jag vad kärlek verkligen är.

    Du är så jävla stark, om du inte känner det, så finns det där inne någonstans, det gäller bara att rota fram det.
    Du är stark, du är grym. Du är Nemo.

  • Tex
    2014-01-31, 13:27

    Gäst

    Du tar dig igenom det här Nemo, det vet jag.
    Det tar sin tid bara!

  • Julia
    2014-01-31, 13:27

    Gäst

    Hej Nemo!
    Jag mår verkligen dåligt att få läsa om det du varit med om, det kan inte va lätt!
    Jag är i en liknande situation just nu med mitt ex. vänner säger till mig att skita i honom och att ja ska dejta och ligga med andra. Jag tycker inte att det finns någon mening med det. Kärleken hör till en person och den går inte att ersätta med ett one night stand. Och personen finns i huvudet hela tiden och man vill hela tiden skicka det där dumma smset fast man egentligen inte ska.
    Men jag har gjort så nu att jag försökt komma ut och hitta på saker med mina vänner för att kunna tänka på annat, ta en fika, åk iväg en sväng? Bara man har något att sysselsätta sig med så blir allt mycket enklare även fast det inte löser alla problem.
    Jag hoppas att allt kommer lösa sig för dig och L, ge det lite tid bara. Vet att det är svårt men ha tålamod och va stark!
    Kram

  • Namn
    2014-01-31, 13:26

    Gäst

    VILL KRAMA DIG!!

  • Felicia del 2 :)
    2014-01-31, 13:23

    Gäst

    Och va jag förstår så har ni något jättefint gemensamt både vänskaps väg och kärlek. Så nemo fortsätt kämpa! Det kommer bli svårt och det kanske inte slutar med att ni gifter er och skaffar barn men ni kanske åtminstone kan klara av att umgås.
    En person man är jättekär i är värd att kämpa för
    Iallafall så ångrar jag än idag att inte jag gjorde det.
    Sen kanske det inte är det enklaste just nu så ta en liten break och börja prata med varandra igen om några veckor. Så har båda smält det lite och ni kanske kan gå vidare på ett bra sätt
    Kram, önskar dig alla lycka

  • Liindh
    2014-01-31, 13:21

    Gäst

    Bästa fina Nemo! Jag tror att många har varit i din situation, men inte kunna sätta ord och text på den känslan du beskriver. En så välskriven text som kommer hjälpa många i framtiden.
    Jag har gillat dig från första början (i kungarna) och jag hoppas fler ändrar sin åsikt nu. Bakom den coola killen finns en liten och känslig kille. Du är en förebild Nemo! Fortsätt ditt jobb med boken, jag ser fram emot den.

  • tim
    2014-01-31, 13:20

    Gäst

    Vet exakt hur du känner, kanske inte exakt i samma grad men har precis varit med om en liknande sak, en tjej jag tyckte så otroligt mkt om, allt var så bra och jag mådde så bra. Men sen av någon anledning försvann allt, hon ville inte träffas något mer och slutade höra av sig och jag försökte få ut en anledning men jag fick inget, blev så otroligt frustrerad och bara mådde skit.. men har försökt komma över de nu men de kommer nog ta ett tag. Du är stark nemo men kärlek är ett helvete.

  • Alicia
    2014-01-31, 13:20

    Gäst

    Skriv en kommentar

    Blogg: Aliciakellett.devote.se

  • Felicia del 1:)
    2014-01-31, 13:18

    Gäst

    Hej Nemo
    Jag har vart kär som du fast våra historier är helt olika, men principen är densamma alltså om man ska bryta med personen eller inte.
    Jag valde att bryta med personen för det kändes som det ända rätta just då. Jag orkade inte gråta över en person längre, jag ville bara gå vidare. Sagt och gjort, jag bröt med personen och har inte snackat med honom sen den dagen (1.5år sen ca)
    Men än idag är det han jag ligger o tänker på. Vad ja kunde gjort annorlunda osv. Och att jag saknar han.
    Det har vart grymt svårt att bara släppa taget om honom o aldrig mer prata med han. Och det som gjorde att jag klara av det överhuvudtaget va för att han hade sårat mig o jag kände att han inte var värd mig.
    Vad ja vill få sagt är att ge inte upp för lätt. Ja gav upp i första motgången och jag ångrar det än idag. För jag saknar han så grovt mycket o även fall jag inte hade gett upp så kanske det ändå inte hade fungerat.. Men det e nåt jag aldrig får veta för jag försökte aldrig.

  • Sabina
    2014-01-31, 13:17

    Gäst

    Jag förstår hur du känner. Eller jag vet exakt hur du har det. Det är klart att du känner dig utsatt, otillräcklig och övergiven. Men jag ser det såhär. Ge henne lite tid. Denna kärlekshistoria kom säkert lika mycket som en chock för henne som för dig. Vad jag kan förstå verkar hon ganska lik dig, och det liv du lever. Alla är inte beredda på en så stor förändring. Jag tror att hon e rädd, mest rädd.. Rädd för att ge sig in på något hon inte vet något om än. Är hon då inte lika säker som du kan det ta tid. Mitt tips är tid.

  • Amanda
    2014-01-31, 13:15

    Gäst

    Hej Nemo! Din text berörde verkligen, och jag känner igen mig i flera stycken.. Min kille gjorde slut med mig 1a november. Den dagen kändes som att hela världen rasade. Samma dag låg jag och grät konstant i 8 timmar. Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag trodde aldrig jag skulle bli glad igen, tårarna tog aldrig slut. Tårarna fortsatte komma lite hela tiden i 2 veckor, därefter började jag acceptera det som hänt, under den här tiden smsade jag honom fortfarande, undrade om han verkligen verkligen menade det han hade gjort. Jag tror det är viktigt att få ur sig allt, alla frågor och tankar man har. Jag sket helt i om jagverkade som ett ex som inte kunde släppa taget. 1 månad efter uppbrottet började jag fungera normalt igen, och började trivas med mig själv. Kort därefter hörde han av sig igen, han saknade mig. Vi har börjat träffas igen, men hur det blir vet jag inte.. Du är stark, Nemo! Du kommer bli glad igen. Går du igenom ett helvete, fortsätt gå!

  • Viktor
    2014-01-31, 13:12

    Gäst

    Du är starkare än vad jag någonsin kommer att bli och det sorgliga i detta fall är att tid troligen är det enda som kan läka detta så håll ut det kommer att bli bättre men den närmsta tiden kommer att bli tuff men du kommer klara detta ❤️❤️

  • Henke
    2014-01-31, 13:11

    Gäst

    Makalöst fin text. Fan. Jag vet fan ingen som sätter ord på känslor som du. Unik gåva. Ta vara på den!

  • Namn
    2014-01-31, 13:09

    Gäst

    kan verkligen inte sådant här. jag känner mig lite som Nemo innan kärleken träffade dig. önskar all lycka i framtiden ändå. kram.

Tills vidare stänger vi bloggen.

Ni finner mig på Twitter. Återkommer när tid, lust, motivation och måendet som krävs för längre skrivande infinner sig igen.

Skapad:
18 September 2013, 15:28
Läst:
70395 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Sofia
    2014-01-18, 09:20

    Gäst

    Nemo! Om du ska skriva en självbiografi måste du sluta skriva "dom" finns inget svenskt ord som heter DOM! De/dem inga genvägar.

  • Anonym
    2013-12-11, 23:04

    Gäst

    Du var min absolut favoritperson i Kungarna av Tylösand. Du är väldigt förändras, utseendemässigt, men på ett possitivt sätt. Avgudar dig. Puss

  • Namn
    2013-10-10, 10:02

    Gäst

    Alkis

  • Isa
    2013-09-20, 22:29

    Gäst

    Jag väntar Kom tillbaka när det känns rätt

  • my
    2013-09-19, 09:30

    Gäst

    Kom tillbaka till bloggen när du VILL och KÄNNER för de, vi finns här för dig!
    Läsare - inte haters.. Puss & kram
    Fin bild btw

Jag lever. Om än knappt.

Hej. Här får ni en lång text om vart jag befinner mig just nu samt massa bilder som alla är tagna under veckan som var. Texten skrev jag med sinnessjukt glöd i handen så jag har inte rättat den någonting.. Skrev allt i ett vansinnigt tempo väldigt spontant och implusivt.. Så jag ber redan på förhand om ursäkt ang alla stavfel och gramatiska missöden. Så. Läs nu.

Jag kände när jag vaknade idag att jag är skyldig er en förklaring. Varför jag inte skrivit här längre. Varför jag bara försvinner. Folk som känner mig vet varför jag försvinner. När jag försvinner så gör jag det in i dimmor av dekadens. Jag försvinner in i alkohol, kvinnor, vänner och fest. Jag bedövar mig själv. Jag flyr. När jag flyr in i denna dimma så försvinner jag från sociala medier. Då kommer inte Twitter och bloggen i varken första, andra eller tredje hand. Snarare hamnar dessa sociala medier längst ner i prioriteringen.

Men jag har och andra sidan ingen skyldighet gentemot er. Jag behöver inte be om ursäkt. Detta är min blogg och som vi kommit överrens om tidigare så ska jag bara skriva här när jag vill och behöver. Men det blir samtidigt så genomskinligt. Särskilt för alla de människor som känner mig på riktigt. Dom vet att jag fallit in i en "sån där period" när jag längre inte är synbar på sociala medier. Alla som känner mig IRL vet det. Dom behöver inte ens fundera på saken. Dom bara suckar djupt för sig själva, tänker "aah, det är classic nemo" och går sen vidare med sina respektive liv.

Det går inte bra för mig just nu. Och jag tänker inte ens sticka under stol med det. Jag är inte en sån som skriver om att allt går skitbra när det sedan går åt helvete. Jag är en överärlig människa. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Mamma har alltid sagt det om mig "Din ärlighet kommer ta dig långt Nemo". Långt vet jag inte.. Bara den får mig att överleva så blir jag glad. Jag tycker det är patetiskt med människor som försöker verka lyckliga och glada utåt men som sedan går sönder på insidan.. Varför gör dom detta? Vad är dom rädda för? Varför vågar dom inte visa vilka dom verkligen är? Skäms dom så mycket över att vara mänskliga? Skäms dom så mycket över att inte må helt perfekt? DET ÄR OKEJ ATT INTE MÅ BRA IBLAND!

Jag var på god väg för några veckor sedan. Jag har arbeten på gång, gymmade varje dag och levde efter ett kostschema. Jag höll det i några veckor och trodde verkligen på det... MEN! Då gjorde jag en classic Nemo. Jag tog allt för givet. Jag blev högmodig. Jag tror då att allt är löst och jag glömmer bort vem jag är. Jag glömmer bort vart jag kommer ifrån och jag glömmer bort vad jag ska göra. Jag kan inte ta saker för givet. Jag måste jobba stenhårt för minsta jävla framgång. Jag får inte glömma det. Livet är en uppförsbacke och jag kan inte tro att jag är kung bara för att en liten liten ljusglimt visar sig. Att jag inte lärt mig det ännu. Det är inte okej Nemo.

Jag är verkligen en klassisk missbrukarpersonlighet. Och jag vet inte hur många gånger jag förnekat detta för mig själv bara för att jag lyckats hålla uppe några veckor från typ alkoholen. "Jag har lurat mig själv så många gånger nu" som Håkan sa. Dricker vi ska jag dricka mest. Köper jag en 200 g chokladkaka ska jag äta upp hela. ALDRIG sparat en ruta ens. Jagar vi tjejer så ska jag knulla flest och snyggast tjejer. Och på den vägen är det. Alltid mest. Aldrig lagom. Det är otroligt frustrerande att vara på detta sättet ska jag be om att få tala om. Det jagar mig jämnt och ständigt. 

Så det spelar liksom ingen roll att jag var nära på att ändra upp allt. Allt var på god väg att lösas lite iaf... Då tror jag helt plötsligt att ALLT är okej, unnar mig en bira, helt plötsligt festar vi i 48 timmar och sen är allt förstört igen. Pang boom. Så lätt.

Förmodligen är det pga mina föräldrar. Mina föräldrar besitter båda missbrukspersonligheter ut i fingerspetsarna. Visserligen har dessa två individer tillfrisknat från sina missbruk med det tar icke bort vad det är. Jag har fått stora delar av deras personligheter. Deras trasiga självkänslor. Deras maniska beteenden i relationer. Deras sjukliga bekräftelsebehov. Deras "LAGOM ÄR SÄMST".

Jag förstår bara inte vart jag ska börja? Vad jag ska ta mig till? Jag överdriver inte när jag säger att 90% av min umgängeskrets här i Stockholm har problem med något slags missbruk.. Sen om det handlar om alkohol, droger eller något annat låter jag vara osagt. Men det är SJUKT. Vår krets är ganska bisarr om man säger så. Och hur ska jag kunna ta tag i saker och ting då? Nu låter detta som ett påhopp på mina vänner. Det är det verkligen inte. Men jag är också säker på att dom förstår hur jag menar. Dom kan få sina liv att fungera med missbruk. Jag kan det inte. Det är nog den väsentliga skillnaden.

Jag funderar ofta på att dra iväg. Dra upp till jämtland kanske i några månader och bo på en bondgård. Göra något sånt där bisarrt. Stänga mig ute från internet och alkohol fullständigt. Gömma mig från allt vad twitter, facebook, vänner, brudar, alkohol och fest innebär. Typ några månader. Tror ni det skulle vara bra för mig? Skulle det funka? Men sen skulle man ju ändå behöva komma tillbaka till Stockholm lite senare... Och då är förmodligen allt still the same liksom. Läget här lär ju vara oförändrat då.. Och vad är det egentligen som talar för att man DÅ skulle kunna klara sig bättre? Inget... Eller skulle en paus göra allt för mig?

Det blir så himla lätt att man självömkar när man skriver såna här saker men tro mig, detta är inget självömkande. Offerkoftan är inte på. Ni behöver inte tycka att jag tycker synd om mig själv. Jag gör verkligen inte det. Tro mig. Det är inte synd om mig för fem öre då jag satt mig själv i denna situation. Jag skriver detta inlägg för att jag vill att folk ska veta. Jag vill att folk ska veta att jag lever (om än knappt). Och jag vill att folk ska veta vart jag befinner mig. Ni förtjänar att veta vad som sker med mig. För jag vet att många av er trots allt bryr er.

Ni får mer än gärna maila mig om ni har tips och råd. nemonemo87@hotmail.com finns jag på och jag läser alla mail.. Även om jag pga lathet och glömska ofta glömmer att svara på dom. Jag är väldigt tacksam för mail. Tips och råd kan man aldrig få för många av. Så har ni erfarenhet av bekräftelsekåta osäkra missbrukar-idioter med självkänsle-berg o dal banor i min ålder så hör gärna av er. Jag börjar bli desperat.

Fram tills bara för nån månad sen så hade jag aldrig funderat på självmord. Tanken hade aldrig ens slagit mig. Nu har den det. Men ta det lugnt. Jag tänker inte göra något sådant, såklart. Det är det mest själviska man kan göra på denna planet. Men tanken har verkligen slagit mig under de senaste veckorna. När du känner att du endast är en börda för din omgivning så blir det otroligt tungt att gå upp på morgonen. Du ser liksom inget ljus. Och att din blotta frånvaro skulle underlätta för din omgivning... När du tänker så. Vad återstår då liksom? Ta det dock med en nypa salt. Jag tror jag är för feg för något sånt. Men bara själva grejen att tanken har börjat slå mig. DET skrämmer mig något fruktansvärt alltså.

Jag önskar att jag kunde säga till er att jag har en plan. Jag önskar att jag kunde säga till er att en lösning är nära. Jag kan inte ge er ett skit. Jag kan bara ge er denna uppdatering. Och detta kan väl ses som vatten på sin kvarn för alla Nemo-antagonister där ute. Vill ni spy skit över mig så go nuts, have fun. Här och nu har ni öppet mål. Åhhh vilken patetiskt omogen missbrukar-26åring som inte kommit nåntstans i sitt liv. Väx upp! Skaffa ett liv! Du är pinsam. JAG VET ALLT DETTA. Håll käft eller kom med något konstuktivt och vettigt era jävla nötter.

Och till er andra som faktsikt bryr er - Jag älskar er. 

Skapad:
17 September 2013, 13:00
Läst:
71207 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (15)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Hejhopp
    2014-04-05, 17:02

    Gäst

    Hej,

    Du har ett känsligt nervsystem. Som mig.

    Ju tidigare du inser att alkohol och nikotin är nervgifter, desto bättre.

    Rehabiliteringsprocess:
    1. Var i naturen så mycket du kan
    2. Var helt nykter
    3. Låt tiden gå

    Ge det ett-två år. Tar månader för nervsystemet att återhämta sig.
    Kanske finns det även en del att lära sig här:
    http://www.hsperson.se/

    Klart ☺

    Tja

    Blogg: nej

  • Fröken Utberg
    2013-12-07, 21:47

    Gäst

    Känner så igen mig i dig Nemo, man vill att saker ska hända NU NU NU annars lessnar man å helt plötsligt försvinner man, bort från alla, sig själv, ja allt blir plötsligt jobbigt. Sen är man där igen söker... Vad söker man? Vad vill man ha ut i livet? Är det så här det ska va? Varför är alla lyckliga å har allt medans en själv är en vilsen själ?!

  • Din brors kusin
    2013-10-02, 08:41

    Gäst

    Nemo, tar du bort de kommentar som svider om den verklighet du lever i? Sprit, knulla och Magaluf kommer inte ge dig mycket i livet.....

  • Sophie
    2013-09-28, 23:04

    Gäst

    du är så fin nemo! kämpa,du klarar allt!

  • natten
    2013-09-23, 12:58

    Gäst

    Asså... det här kanske låter konstigt och superfel, men jag tycker att du ska prova lsd och typ svamp om du inte har gjort det än. Jag drack själv för mycket förut (antagligen inte lika mycket som du men mer än jag ville liksom), men sen experimenterade jag lite (lite!) med hallucinogener (nu tar jag ingenting, det är inte beroendeframkallande) och man ser sig själv utifrån och allt det där du säkert har hört 100 ggr. Vad är det jag verkligen vill här i livet? Vad har jag för problem? Hur ska jag lösa dem?

    Sen valde jag att bara börja fokusera på det som var positivt alltid. Om jag mår dåligt av att titta på nyheter så kollar jag inte på nyheter. Till och med Bajen som jag älskar slutade jag att följa för att jag mådde för dåligt av det. Nu är jag hur lycklig som helst. Jag kan sitta ensam hemma och bara vara glad. Alkohol är en så jävla destruktiv och fruktansvärd drog. Som det låter på dig är det den som förstör mest för dig.
    Hoppas allt löser sig!

    http://thesocietypages.org/socimages/files/2010/11/201011

  • my
    2013-09-19, 09:21

    Gäst

    Jag älskar dig!
    De blir bättre me tiden
    Kämpa kämpa! Kram

  • Lisa
    2013-09-18, 22:01

    Gäst

    Du är så jävla bra.

    Blogg: liisanyman.blogg.se

  • Gila
    2013-09-18, 21:00

    Gäst

    Snälla ta emot hjälpen /

  • Sarah
    2013-09-18, 20:58

    Gäst

    Tror att bloggen är bra för dig / terapi mm / du har kunskap i skrivandet / ha det gott o fortsätt blogga

  • Tilde
    2013-09-18, 18:06

    Gäst

    Jag tror på dig!

    Blogg: dumildetilde.blogg.se

  • Kalle
    2013-09-18, 04:35

    Gäst

    Mitt råd till dig är att du i morgon ringer och bokar tid med din husläkare. Gör det I MORGON!!!!! Skjut inte upp det!! Berätta sedan allt för läkaren så kommer du att få hjälp. Berätta om dina självmordstankar och om ditt missbruk!

    Om någon av Nemos släktingar eller vänner läser detta så uppmanar jag dem att se till att han bokar tiden med husläkaren och ser till att han går dit.

    Kom ihåg att det enda som du kan ändra på är framtiden!!

  • m
    2013-09-17, 22:05

    Gäst

    Det är råa texter likt dessa som gör mig bombsäker på att bakom din fasad som synts utåt finns en fabulös människa. En jordnära & sympatisk människa med något otroligt vettigt bakom pannbenet. Detta låter möjligen som en klen tröst i en hård värld å antagligen inte vad du vill höra. Men utifrån det lilla jag sett av dig (har kikat in på din blogg emellanåt sedan jag fick höra ditt namn på TV första gången) kan jag se att du är en fantastisk människa.
    Du måste bara våga tro på det själv.
    Släpp alla normer & andra människors regler på hur du ska vara och var dig själv, en ocensurerad version.
    Har tyvärr inga vettiga råd ang. den problematik du nämner här då jag dessvärre inte besitter den livserfarenheten riktigt ännu (är endast 21 år ung), men det finns många människor ute i vida världen som tror på dig.
    Åtminstone en.

    Och det är jag.

  • Namn
    2013-09-17, 17:52

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • Namn
    2013-09-17, 14:01

    Gäst

    Kontakta din kontaktperson/psyk/Socialtjänsten eller vilken kontakt som känns bäst.

    Sök sedan till Behandlingshemmet Jälla utanför Uppsala.

    http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/jalla

    De arbetar efter den tolvstegsbaserade Minnesotabehandlingen och de är mycket bra.

    Du är ung och behöver hjälp snabbt, Lycka till!!!

  • ...
    2013-09-17, 13:44

    Gäst

    fan alltså..
    om du bara lät folk hjälpa till ändå..

Missed you so!

Välkommen till Sverige bästa Chrille! Att du orkade Rhodos ända tills idag är FAAN anmärkningsvärt! Idag ska vi MYSA!

Skapad:
9 September 2013, 21:41
Läst:
73604 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Jag - Idag!

Gått ner 6 kg sen Rhodos. Det ni! Träningen och kostschemat ger resultat!

Skapad:
8 September 2013, 21:47
Läst:
74049 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Hur jag ska blogga. Bajen. Snuten. Brorsan. Och Göteborg?

Ni har så rätt mina kloka kära läsare. Klart som fan att jag inte behöver uppdatera varje dag. Jag KAN ju faktiskt bara skriva exakt när jag känner för det. När jag vill och behöver berätta något. På så sätt blir kvalitén också bättre. Kvalité före kvantitet i bloggen. Hellre få jävligt bra inlägg än massvis med halvdana inlägg där bara 1 av 10 kanske håller hög kvalité...

Men det är hos mig problemet ligger. Varje gång jag drivit en blogg så har jag känt mig tvungen att skriva minst en gång varje dag. Jag har känt att jag annars svikit mina läsare. Att det varit min skyldighet. Att ni annars kanske glömmer bort bloggen. Eller att ni blir sura på mig. Att ni inte kikar in nå mer då... Men det är bara jag kanske. Typiskt nojjiga onödiga idiotiska tankar signerat Nemo Hedén. Hehe.

Såååååååååååååååååååååå... Hej på er! Det var ett tag sedan jag skrev av mig på allvar. Hade ni en bra helg? I know i had! Helgen spenderades i goda vänners sällskap. Skärgårn, grilla, mys, sked, kärlek, vänner... JA! Jag tänker inte gå in mer ingående på helgen för det är lite privaaaat men det var väldigt mysigt. Såna här helger får det gärna bli mer utav! Tack alla inblandade! 

Var på Bajen - Brage igår. Egentligen är det helt sinnessjukt att det ska behöva bli spännande när vi möter seriejumbon på hemmaplan. OCH dom får en man utvisad. ÄNDÅ kan vi inte släcka matchen tidigare. Det är så sorgligt och frustrerande att jag inte ens kan sätta ord på eländet. Jag älskar mitt lag men det gör verkligen ont.. Deep inside. Vi vinner med 2-0 men det kunde lika gärna ha blivit 1-1. Och det säger väl det mesta känner jag. Sorgligt.

Det kryllar av poliser i centrala Stockholm idag. Varför? Förmodligen pga Obamas stundande besök. Han kommer väl idag va? Ikväll? Jag hatar polisen. Dom är dessutom i princip aldrig trevliga. Jag fattar inte. Jag försöker alltid säga "Hej" i en glad trevlig ton när jag ser en polis. I princip ALDRIG får man ett glatt svar tillbaka. Dom bara mumlar något. Polisen ska sprida ut känslor av trygghet. Dom ska få folk att känna sig trygga, lugna och tillfreds med situationen. Ändå sä känner man sig mest bara orolig, rädd och obekväm när man ser en snut. Och jag vet att många andra känner så också. Varför är det så? Nej vet ni vad. Snuten får nog jobba på sin utstrålning och vänlighet lite. Jag vill ha poliser som utstrålar trygghet, medmänsklighet och glädje. Fint!

Jag har förmodligen fått ett jobb i Göteborg om jag vill. Usch. Kluven till det alltså. Jag både vill och inte. Men som jag sagt tidigare - Jag tänker inte prata något om jobb i denna blogg. Det är inte vad denna blogg är till för. Denna blogg är till för att ventilera känslor, tankar och sådana saker. Inte prata om trivialiteter som jobb och träning och sånt grått trams.

Idag flyttar min lillebror till Berlin. Det känns lite konstigt. Nu bor alltså två av mina syskon i Berlin. Ett bor i Göteborg. Vi är alltså bara tre st kvar i Stockholm från syskonskaran varav en jag aldrig har kontakt med. Vi var sex stycken snortajta syskon förut. Nu är skaran mindre än någonsin. Vi växer upp. Vi glider isär. Det vilar en slags sorg över detta i min värld. Men men, guess that´s life.

Jag vill verkligen spela in en podcast! På riktigt. Jag undrar.. Ni som är insatta. Vad behöver man för utrustning för det? Behöver man bara en Mac och en mic liksom? Är man hemma sen? Och vilket program är bäst att använda? 

Tacksam för svar!

Skapad:
3 September 2013, 15:06
Läst:
76278 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)


  • 2013-09-17, 01:26

    Gäst

    Jag är sååå kär i dig, har älskat dig sen kungarna av tylösand

  • Namn
    2013-09-05, 20:59

    Gäst

    Du har då aldrig vart i Ryssland, där kan man börja snacka om dåliga och otrevliga poliser, vi har tur här i sverige!

  • Namn
    2013-09-05, 14:25

    Gäst

    Är du seriös när du kallar dig själv känd haha? Du va b-kändis för 3 år sen, nu är du ingen #kändmöterkänd asså de va de fulaste

  • Fia
    2013-09-03, 22:06

    Gäst

    Lätt att du ska ta jobbet i göteborg! Testa nåt nytt. Va har du att förlora? Trivs du inte så e det ju bara att dra tillbaka!! Inte svårare än så egentligen. Och boendet fixar sig alltid! puss fina nemo

  • Lillgård (K)
    2013-09-03, 19:35

    Jooooo allt ståhej är för att Obama kommer ;P

Påminns.

Påminns om varför jag en gång slutade att blogga. Två grejor. 1. Jag har så svårt för att uppdatera regelbundet. Jag vill bara skriva när jag känner mig manad och motiverad. När jag har något specifikt att skriva om eller berätta. Men känner en skyldighet till er att skriva varje dag när jag har en blogg. Lite knas. 2. Anonyma negativa kommentarer är verkligen röv. Det fegaste som finns. Och på bloggar hänger dom sorgliga idioterna mest. De anonyma näthatarna. Därför jag gillar Twitter mer. Svårare att vara anonym där. Men fan.. Ska försöka uppdatera mer här men kan inte lova något. Har verkligen förvandlats till en fullfjädrad Twitterkille.

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg mot nya Söderstadion.. Även kallad tele2 arena. 14.000 biljetter sålda idag när vi möter seriejumbon Brage. Hur många va på plats på de allsvenska toppmatcherna igår sa ni? FORZA älskade Bajen! Passion oavsett division. Vi må ha sämst lag men INGEN kan ta ifrån oss att vi har Sveriges i särklass bästa publik!

Skapad:
2 September 2013, 18:19
Läst:
76740 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Emily
    2014-09-09, 02:15

    Gäst

    Ta dig tid att läsa min KORT VITTNESBÖRD som kan vara användbara FÖR DIG ELLER EN PERSON NÄRA DIG.
    Hej
    Mitt namn är fru Emily. Jag vill dela denna korta vittnesbörd med de goda människorna i den här världen. Det kan vara användbart för dig på ett eller annat sätt. Det här är min historia.
    Min man tycker att månggifte är inte fel, har han sett en annan tjej för det gångna 1 år nu, och jag sa till honom att han måste sluta, men han säger att han är kär i henne, de har till och med talat om varit tillsammans "FOREVER" och även
    henne flytta in hos oss. min man älskar mig fortfarande, han ångrar att få in detta i första hand, men inte villig att bryta upp med henne, säger han, om han så break-up, kommer det inte finnas någon annan relation utanför deras matrimony.One dag som jag var går via internet på jakt efter jobb, jag såg olika vittnesbörd om om hur en profet hjälpt dem med deras problem. En av dem sa att han hjälpte honom botade sina sjukdomar, den andra sa att han hjälpte henne blev gravid efter 11 år av att vara barnlös och jag såg en annan som sa att han hjälpte henne räddade hennes äktenskap och få ett bra jobb, hon tappade E i denna stora man, så jag bestämde att ge mannen en rättegång och jag kontaktade honom på hans e-post: drokosu01@gmail.com denne store man berättade för mig att min man var under damens förtrollning. Men han kunde bryta förtrollningen och min man slutade relationen med damen inom 48 timmar och han kom tillbaka till mig att be om ursäkt för allt han gjorde och bad om min förlåtelse. Vänner inte kvar i tystnad eftersom de säger "ETT PROBLEM DELAD ÄR ETT PROBLEM HALF LÖST" Men jag säger ett problem som delas med denna stora man är "ETT PROBLEM PERMANENT LÖST" eftersom någon gillar DR OKOSU har en lösning på alla dina problem oavsett problemet bara att kontakta honom på hans e-post: drokosu01@gmail.com jag lever lyckligt nu med min man och min 2 underbara kids.DR OKOSU berättade jag kunde också kontakta honom på något av följande problem:

    (1) vill att ditt ex tillbaka.
    (2) Du har alltid mardrömmar.
    (3) För att främjas på kontoret
    (4) Vill ett barn.
    (5) Vill du bli rik.
    (6) vill hålla din man / fru att bli din ensam för evigt.
    (7) behöver ekonomiskt stöd.
    8) Vill du ha kontroll över er äktenskap
    9) Vill du bli attraherad av människor
    10) Barnlöshet
    11) BEHÖVER make / maka
    12) Cure för någon sjukdom.
    Kontakta DR OKOSU idag och du kommer inte att ångra dig. E-post: drokosu01@gmail.com
    Tack för din tid .....

    Blogg: vera4sure1000@gmail.com

  • my
    2013-09-03, 20:34

    Gäst

    Haha kuul att ni vann! Grattis!! :D

  • Tina
    2013-09-03, 07:37

    Gäst

    Man ska aldrig känna att man måste blogga för då blir det bara ett måste och då är det inte lika roligt
    Och skit i dom anonyma. Det är bara sådana som är avundsjuka på dig.

    Du verkar ha mognat till dig och nu blivit en snäll och fin man

    Kram på dig

  • Tina
    2013-09-03, 07:35

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • vendela
    2013-09-02, 22:50

    Gäst

    Du behöver inte uppdatera ofta, uppdatera bara när faaaaaan du känner för't . Ost

    Blogg: www.vendelan.blogg.se

En ursäkt från en avdankad sliten d-kändis..

..Om man ens betraktas som det längre? Hehe. Nej men skämt åsido! Ber om ursäkt för uteblivet bloggande i helgen. Har varken funnits tid eller lust för det. Ungefär som varje helg med andra ord! Man vill ju inte blogga på helgen. Man vill ju ha kul då! Göra saker som inte innebär hänga vid en skärm.. Plus att folk ändå inte hänger på sociala medier på helger så... Tänkte dock posta ett längre inlägg nu ikväll men jag har inte tillgång till nån dator nu. Sur Nemo! Dock lovar jag att posta ett längre inlägg imorgon där jag berättar allt om helgen samt mycket annat trevligt! Bifogar avslutningsvis en bild från tidigare idag. En bild där jag visar hur sur och sexig jag kan vara. Så det så. Hörs imorgon mina sötnosar. Pözz!

Skapad:
1 September 2013, 22:04
Läst:
77143 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • blessing
    2014-05-08, 02:05

    Gäst

    vilken underbar värld vi lever , jag fortfarande tvivlar på detta spell caster hur han gjorde det !
    Min mun är full av vittnesmål , Am välsignar min man lämnade hemmet för två år till Sydafrika för en turist , menade han en prostituerad och han förhäxa av flickan min man vägrar att komma hem igen , jag gråta dag och natt ser för vem kan hjälpa mig , jag läste en nyhets papper om en kraftfull spell caster heter Dr okojie och jag kontaktade spell caster för att hjälpa mig att få min älskare tillbaka till mig , och han ber mig att inte oroa sig för att de gudar som vi slåss för mig .. han sa till mig i mitten av natten när allt anden är i vila som han kommer att kasta en trollformel för att återförena min älskare tillbaka till mig . och han gjorde på mindre än 3 dagar min man kom tillbaka till mig och började gråta som jag skulle för att förlåta honom , jag , så glad för vad denna spell caster gjorde för
    mig och min man .. kontakt på sin e-post drokojiehealinghome@gmail.com är den bästa spell caster i hela vilda

    Blogg: drokojiehealinghome@gma