Sveriges finaste fester för landets finaste personer.
Fyll i din mail och du kommer att få inbjudningar från finest.se till VIP-kvällar, förhandsvisningar, klubbkvällar och premiärer i din stad. Vi ses i vimlet!:
Känner redan hur pulsen har sänkts. Vädret är långt ifrån bad. Ligger istället i sängen och kollar fjärde säsongen av Breaking Bad. Balkongdörren öppen och gardinen dansar så där mjukt och romantiskt som bara en gardin kan. Inga måsten idag heller.
Det är den 14 september och regnet piskar mot min fönsterruta. Regnet piskar hela huvudstaden. Jag sitter med en kopp kaffe i ena handen och med den andra handen lekande över tangentbordet. Om ni försöker kan ni säkert se det framför er. Ni kan säkert se hur varje ord skrivs aningen långsammare än det skulle ha skrivits med två händer. Kanske läser ni det aningen långsammare bara därför.
För snart ett år sedan kastade jag mig in i denna bloggvärld. Jag började en aning trevande men delade snart med mig av mina inre tankar. Mina privata tankar. Min person. Jag hade fram till då varit väldigt tyst om sådana saker. Jag är inte artisten som gråter ut i Se & Hör. Jag har aldrig varit och kommer aldrig vara den personen. Här i bloggen har det dock känts motiverat att stundtals glänta på dörren till den riktigt privata Sebastian. Och ni har givit mig respons på sådana inlägg. Och jag har skrivit fler. Jag har fått ut mycket av att skriva ner mina funderingar och jag hoppas att ni som läst har kunnat använda mina ord på ett eller annat sätt.
Det känns dock som att jag är färdig nu. Den där privata Sebastian känner ett allt större behov av att åter få vara riktigt privat. Han är trött på strålkastarljus och han vill dra sig tillbaka nu. Leva ett liv utanför medias radar. Det gäller inte bara bloggen utan allting. Jag kommer absolut ställa mig på en scen fler gånger i mitt liv, men jag vill inte längre leva mitt liv i en mediacirkus. Min dröm har alltid varit att få skapa. Aldrig att få vara känd.
Jag fortsätter skriva min bok och förhoppningsvis släpps den och når fram till er läsare. Kanske påbörjas ett nytt musikaliskt projekt som någon gång når era öron. Vem vet.
Tack till er alla. Tack för alla fina kommentarer, tack för hur ni själva delat med er av det som är privat för er. Jag vet hur jobbigt det kan vara och jag är imponerad av hur ni vågar.
Tack Alex Erwik. Jag valde att blogga på Finest för att jag gillar dig. Du är driven, proffsig och bra. Tack för att du släppte in mig på den här sajten, omgiven av silikonskribenter och transor. Det har varit en kul och nyttig period för mig.
Jag hoppas att du som läser detta är på väg dit du vill komma. För din egen skull. För att det är där du hör hemma. Andra människor kommer alltid tycka. Låt dem tycka. Kärlek till dig, från mig. Alltid.
Sebastian.
Blogg: elsa89.blogg.se
Blogg: mmmmengel.blogspot.se/
Blogg: https://randigatankar.c
Och Lycka till! Glömde jag ju säga 
Tack själv för att vi har fått följa dig lite i ditt liv och fått ta del av dina tankar och funderingar Kommer sakna dina ord men tycker det är underbart att du tänker på dig själv nu i första hand Lycka till med allt du tar dig för i framtiden och ha det så bra och var rädd om dig nu Massa varma kramar
Blogg: finest.se/gretchenofswe
Blogg: www.everythingisnotabou
Vad himla tråkigt att du väljer att sluta blogga nu Sebastian 
Ok, det är ditt liv , du bestämmer och självklart ska du inte fortsätta med något som inte ger dig något längre. Jag förstår hur du känner. Men det är tråkigt ändå. För du har ju ända sen du blev känd "kommunicerat" med oss på något sätt på dina olika sidor och det har varit oerhört kul ! Och det har varit väldigt givande och intressant att i denna bloggen få ta del av den mer privata sidan av dig. Inte för att du är en "kändis" utan för att du är någon jag tyckt väldigt mycket om i många år nu. Du och din musik har varit en stor del av mitt liv.
Så många underbara minnen från åren som gått sen 2006 när jag först såg dig live, när du släppte din första platta. Dom minnena kommer alltid finnas kvar. Som några av dom roligaste och bästa i mitt liv. Helt ärligt.
Lycka till med boken, med livet ! TACK för allt ! Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.Hoppas vi ses någon gång. Vid scenkanten. Må bäst
Kärlek o Varma Kramar från Bizze / Birgitta
Fina du, tack för att du delat med dig! Modigt, ärligt, inspirerande och alltid välformulerat. Vi ses någongång, någon stans. Kram!
Blogg: Http://www.annikaherlit
Lite småförkyld spenderar jag fredagkvällen i mjukisbrallor, hoodie och soffa. Trillade runt bland klipp på youtube och halkade till slut in på Hitler: The Rise Of Evil. Hur halkar man in på Hitler? Nå väl.
En miniserie om Hitlers väg till makten. Kort om hans uppväxt, kort om hela vägen till andra världskrigets början. Men tillräckligt informativt för att ändå ge någon sorts eftersmak. Peter Stormare i rollen som homosexuell SA-officer. Har ni tråkigt och vill se lite krigshistoria är det bara att kolla in! Alla delar finns på youtube.
Själv ska jag väl googla på Pol Pot, Milosevic eller något annat upplyftande. Trevlig helg!
Blogg: finest.se/gretchenofswe
Ja du kan då konsten att skapa en munter och mysig fredagskväll då Sebastian .. Nej men seriöst, det är ju aldrig fel med informativa, historiska filmer / serier heller. Har sett en hel del om denne Herr Hitler då men dock inte denna. Gillar Robert Carlyle mycket ! så kanske ska ta och kolla in denna också då.
Tack detsamma, ha en trevlig helg du också ! Take it easy och Krya på dig från förkylningen
Det blåser storm i mitt liv just nu, både på det privata planet och jobbmässigt. Vacker storm. Jag är lite överallt både i tankar och i fysisk form. Det är först nu jag på riktigt känner att min svacka av utbrändhet och annan skit är över. Det tog sin lilla tid, men hellre att det blir riktigt gjort än att jag fuskar och trillar dit igen. Det står stora och positiva förändringar för dörren. Nya utmaningar, nya vägar. Roliga projekt med roliga människor och förhoppningsvis kan jag både lära mig nytt och få användning av det jag redan kan.
Jag skriver väldigt mycket. Inte här i bloggen, utan i min bok. Min självbiografiska roman. Jag får tvinga mig själv att stänga av datorn och gå och lägga mig runt kl 03 varje natt. Annars skulle jag sitta uppe dygnet runt och fullständigt hälla ut mig själv i Word-dokumentet. Jag har inte pratat med något förlag än eftersom jag vill bli klar först. Jag vill skriva tills jag känner att jag fått ur mig det jag vill få ut. Sedan får resten liksom lösa sig. Vill ingen ge ut min historia kanske jag ger ut den själv. Jag kanske släpper den här i bloggen, kapitel för kapitel. Det är en senare fråga hur som helst. Ingen mening att fundera över var boken ska släppas innan det finns en bok. Ingen mening att rita upp ramar. Det här är ett projekt jag tänker låta bli exakt som det blir. Jag skriver inte boken för att skriva en bok. Jag skriver den för att jag har något att berätta. Jag håller med "Sandra" som kommenterade mitt förra inlägg. Det har gått inflation i kändisar som ska gråta ut och söka tröst i bokform. Därför skriver jag inte så. Jag skriver inte som en kändis. Och jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig. Jag skriver för att jag vill berätta vad jag gått igenom, utan självömkan och utan att superhjälte-förklara mig själv. Jag skriver för att visa att det finns mer hos en människa än det ögat ser och öronen hör. Det är väl den enda anledningen att skriva, eller hur? Och för att få ur sig saker, kanske. Det kan säkert inte skada.
Jag kan inte minnas när jag ställde väckarklockan sist. Det är lyxigt att få vakna när kroppen är redo. En av de fördelar jag verkligen värderar högt i mitt yrke. Visserligen satt jag uppe till kl 01 och jobbade igår, så det är inte direkt som att jag inte förtjänat att få sova ut.
Det är ofta en fin gräns mellan jobb och annat i min värld. Jag har alltid jobbet med mig, på något sätt. Jag kan inte gå ut en fredagkväll med mina vänner utan att springa på någon jag haft eller kommer ha en jobbrelation till. En drink på Anglais kan leda till ett gig. Eller en bokdeal.
Utifrån sett ser det nog ganska lätt ut. Ta en öl, var lite härlig, träffa lite folk. Men jag tror att det krävs en viss typ av människa för att konstant orka med att marknadsföra sig själv. Jag t ex har haft långa perioder i min karriär då jag helt enkelt fått nog och ledsnat. Och därför skippat att gå på grammisgalor och rockbjörnar. Hemma i soffan framför tv-spelet är det ingen som kommer fram och frågar "vad jag har på G" eftersom det "har varit lite tyst om mig senaste tiden". Jag kunde bli stressad av sådana frågor tidigare, men det bottnade ju i att jag inte ville ha något "på G". Jag ville bara få vara ifred i min paus från stress och press. Jag ville bara få sippa på min öl i lugn och ro utan att behöva förklara mig för någon. Klart man blir asocial i ett sånt läge.
Roligt att Expressen redan hunnit skriva en artikel om boken jag skriver. (länk till artikeln finns i förra blogginlägget).
Lika bra att ta tag i det där nu. Skriva klart den. Jag har som jag tidigare skrivit i bloggen ingen aning om i fall den överhuvudtaget blir klar. Och om den i så fall ges ut. Att Expressen uppmärksammat grejen ger mig dock en känsla av att intresset för mitt bokprojekt kanske är större än jag tidigare trott. En av få gånger jag blivit positivt överraskad av kvällspressen överhuvudtaget. Det tackar jag för.
Planen för dagen är att skicka 2.000 mail. Därefter umgås med min gode vän Rickard Engfors. Snacka om livet. Snacka skit. Kanske dyka förbi Andreas Lundstedts bokreleasefest. Det blir en bra dag.
Kanske dags att skriva klart den där boken nu, helt enkelt... Kul att kvällspressen visar intresse!
Och vips var det sommar igen i den stora lilla staden. Efter en helg av konstant regnande lyser solen nu starkare än den gjort på hela sommaren. Jag är dock redan inställd på höst och hångel nu, så soljäveln kan lysa bäst fan den vill. I don't give a shit, liksom. Jag trotsar dig, värme! Du är inte min boss.
Jag får vara kreativ idag. Sitter i skrivande stund på golvet i vardagsrummet med gitarrförstärkaren brummande någonstans i ljudfältet. Försöker komma på vilka svenska låtar jag vill tolka på de fyra On Stage-spelningarna i november. Tillsammans med Brolle, Uno Sveningsson och Jessika Folcker m fl ska jag göra en show på temat "det bästa från Sverige". Låtar på svenska, låtar av svenskar, låtar som på olika sätt betyder något extra för oss i Sverige. Mitt Spotifykonto blandar låtar av Roxette med hits av Hellström. Det slår mig att jag aldrig riktigt haft någon stor förebild inom svensk musik. Kan faktiskt inte nämna en enda svensk artist som gett mig den där "shit!"-känslan.
Däremot finns det hur många bra låtar som helst, skrivna av svenska låtskrivare eller artister. Just nu är jag i en Lemarc-fas. Låten Drivved hörs ganska ofta här hemma. Lemarc är höst för mig. Han har finess, han är mjuk och han sjunger fantastiskt bra. Just nu är han så nära jag kommer att ha en svensk idol.
Eftermiddagen spenderar jag i replokalen. Kan inte berätta vad jag gör där nere. Inte än. Inte mer än att jag jobbar med något nytt. Att jag inte gör det ensam. Och att det känns fantastiskt inspirerande och kul. Som det gjorde när man var 17 och repade in en ny låt med bandet. Och man tänkte "Shit, det här är bra. Vi kommer få ligga.".
Jag älskar youtube. Det här klippet är från 1992. Bandanas och total briljans.
Blogg: ordkaoz.blogg.se
"Det finns inga mirakel" är så bäst! Lyssna in den
Jo, solen skiner faktiskt även här idag. Men det regnar säkert imorgon igen. Bläää ... säger den sanna regn- och hösthataren. Men jag får väl ta mig igenom den där hemska årstiden ännu en gång då. Går liksom inte att undvika.
Finns ju mycket bra svensk musik men bara två artister som betytt riktigt mycket, Lundell och Du.
Peter LeMarc är ju en skön snubbe. Gjort många bra låtar med bra texter. Både min mor och bror diggade honom mycket. Och ja, han är höst. Man ska kura i soffan under filten med tända levande ljus i mörkret när man lyssnar på honom.
Skulle väldigt gärna vara den berömda flugan på den berömda väggen i din replokal ! Spännande och kul låter det iallafall ! Härligt med något som ger sådan, ny skön inspiration.
Blogg: finest.se/Gretchenofswe
Jag gillar Lady Gaga. Jag gillar Coldplay. Igår fyllde den första akten Globen. Den andra Stockholm Stadion. Jag var varken där eller där. På en uteservering i Gamla Stan hörde jag istället på avstånd hur The Soundtrack Of Our Lives bjöd på några av de viktigaste låtarna från min uppväxt på Debaser Slussen. Instant Repeater 99. Mantra Slider. Låtar som konstant hördes i mina hörlurar på den tiden då iPhone hette CD-freestyle. De var på en minuts gångavstånd igår men jag gick inte dit.
Jag får svårare och svårare att motivera mig själv att verkligen gå och TITTA på musik. Jag har sett de flesta av mina hjältar redan. U2, Springsteen, George Michael, Foo Fighters. Jag har sett Yes och jag har sett Mora Träsk. Och även om många av dessa konserter tillhör de absoluta höjdpunkterna i mitt liv så här långt har jag ändå svårt att söka nya liknande upplevelser. Jag vet inte vad det beror på. Jag gillar inte folksamlingar, det är väl en anledning. Jag gillar inte att stå i kö och jag gillar inte att behöva skrika "VA!?" varje gång mitt sällskap säger något.
Jag har aldrig varit någon festivalmänniska heller. Förutom de festivaler jag själv spelat på har jag inte besökt någon. Jo, en! Where The Action Is. I Stockholm. En stadsfestival.
Jag är bekväm, så är det nog. Jag vill ha gåshuden men jag vill inte att någon ska trampa på och smutsa ner mina vita sneakers. Det går i perioder sånt där men det var nu ganska länge sedan jag längtade efter att se något LIVE.
Känner fler som jag? Gubbarna på äldreboendet, ja. Men någon annan? Någon ung person? Någon under 50?
Ha ha ... Jag missade faktiskt alla gig du gjorde våren 2006. Kom igång lite sent. Första spelningen var i Borås 29 juni 2006. Men SEN har jag bara missat ett par stycken ja Statsfestivalen i Helsingborg 2006 var en upplevelse då man fick ha ett järngrepp om räcket framför scenen medans horder av unga damer hängde på min rygg och skrek sönder mina öron haha.. Västerås, Sigurdsgatan, 2009 var lugnare men satan vilket kanongig ! Ja oj vad många härliga minnen man fått genom åren - tack vare Dig ! Så Tack ska Du ha Sebastian !
Jag har också sett dom flesta av mina största idoler live. Springsteen, Stones, Cohen. Stör mig att jag aldrig kommit iväg på U2 och Tina Turner. Har sett Lundell 9 gånger och dig typ 20 tror jag
Att se artister jag älskar live är typ det bästa som finns i livet ! Det kan vara The Boss på Ullevi tillsammans med 64 000 andra eller Southern Skyline på Skål med några hundra i publiken - båda gigen ger mig en sån jävla energikick ! Att lyssna på musik live, hängandes på scenkanten helst, är så otroligt mycket mer än att lyssna på en platta.
Jag hatar att trängas med folk och köa på Ica ! Men jag har inga problem med att vänta i timmar på en bra artist, leka sardin i publikhavet och vässa armbågarna för att få bästa platsen Jag njuter ! Av att tillsammans med andra digga järnet och ge mig hän. Att dansa och sjunga med. Det är som om tiden stannar just då. EUFORI ! Jag tror aldrig jag blir för gammal för att njuta av livemusik !
Om jag vore rik och bodde i Sthlm skulle jag gå på massor av konserter !
När du väl går på en maffig live-spelning igen så kommer du förstå tjusningen med det hela, och vad du missat. Och varför alla andra verkar så lyckliga. Ibland glömmer man bara
Inga kommentarer än.
Sally
2012-07-08, 16:14
Midia
2012-07-07, 09:35
Annika
2012-07-06, 17:22