Känner egentligen för att skriva ett riktigt håll-käften-inlägg, men är alldeles för slut för det i natt.

Firat söta Maritza som fyllde 40 år i dag. Haft jättekul. Önskar dock att min man hade närvarit. Gubben är på en weekend med grabbarna och jag saknar honom jämte mig i sängen SJUKT MYCKET!

Kom just hem. Matade mina små liv till nakenkatter och slet av mig varenda tråd på kroppen. Känner mig bitter över att det väntar en lång arbetsdag på mig om ett par timmar. Hade så gärna velat följa med födelsedagspinglan med vänner till Berns. Har haft så himla roligt och skrattat och haft skoj med både gamla och nya ansikten. Fina Maritza, hennes arbetskolleger, fina Leifi, min "ex-man" Haski och Benny Banan - skåningen. Ända som saknades är min gubbe, Märstamicke och jugge-N. Får sådan ångest nu att jag starkt funderar på att sminka om mig, slänga på mig en stilig trasa och ringa efter taxi.

Nä, fick med mig en gudomligt god smörgåstårta hem från Maritza. Jag tänker avsluta kvällen med att tröstäta och sakna min gubbe som är på semester. För att vara riktigt nördig hela vägen ut så tänker jag spela Wordfeud. Slå den.

Det här med fyrklöver alltså! Helvete!

Dealen som jag hade slutit med mig själv innefattade inget jobb denna vecka. Tanken var att jag skulle vila upp mig nu när skolan är avklarad. Hade hoppats på att gå igenom mina mail, papper och bara vara. Istället blir det 77 timmars jobb. 34 timmar kvar på denna arbetsvecka. Det känns sådär med tanke på att det redan är Torsdag.

Jag är så sjukt fjantig när det kommer till arbete. Klarar verkligen inte av att säga nej. Jan räkna de gånger jag tackat nej till extrapass och det är inte ofta.

På fredag ska jag på möte ang. ett nytt jobb eventuellt. Med andra ord: mer jobb! Haha jag är galen. För exakt ett år sedan gjorde jag inte någonting. Jag låg hemma i min kingsize-bed och kikade dokumentärer hela dagarna. I dag har jag tre arbeten, ett fjärde på gång. Har precis tagit min examen och springer i vanlig ordning på en massa event och tillställningar. Behöver en spa-dag. En heldag på Grand hotel spa. Det var längesen. Bokat spa med mig själv i början av nästa månad. Ska tillbringa en hel dag där med en skruvad bok.

Nu tillbaka till min nya ovana: Wordfeud.

Magdalenadivina heter jag där.

Folk lägger ultraljudsbilder på foster på FB. Maggie lägger ut bilder på hennes hjärna.

Folk lägger ultraljudsbilder på foster på FB. Maggie lägger ut bilder på hennes hjärna.

Jag vill ha min energi tillbaka. Varenda liten muskel i kroppen har gett upp. Till råga på det drabbades jag av ett migränanfall. Har inte ens varit utanför dörren i dag. Så himla trist när det är så härligt väder utanför.

I morgon ska jag på magnet-röntgen av skallen och nacken. Undra om man får en kopia på hjärnan. Skulle vara ganska häftigt att slå upp på väggen. Visserligen hade en kopia på Einsteins hjärna föredragits, men det är inte så långt ifrån. Har hört att han också var galen.

Ska bli intressant och se hur jag kommer att klara av MR med tanke på att jag har svårigheter med att ligga still under längre perioder. 20-30 minuter ska jag ligga i en jävla tub - blickstilla. Heja Maggie!

Sen har jag ingenting som MÅSTE göras. Inget jobb, inge skola, inga deadlines på artiklar och bäst av allt: inget som stressar mig.

Jag ska njuta av en lugn tisdag. Svara på mail, beställa hem katt-grejer, handla mat, städa, tvätta, planera resa...

Lugn? Yeah right!

Fick just ett tips på FB om denna dokumentär som börjar om knappt en timme. Kunskapsdokumentärer är som godis för min hjärna. Är dessutom intresserad av nära-döden-upplevelser. Har varit det så länge jag kan minnas.

Tydligen ska de som upplevt en nära-döden-upplevelse i regel inte vara rädd för döden efter upplevelsen. Själv har jag aldrig varit rädd för att dö. Min största rädsla är att någon i min närhet ska avlida hastigt. Jag tänker tanken flera gånger varje dag. Det är sjukligt jag vet. Det är inte normalt att oroa sig över att friska människor i min omgivning ska dö. Men det är tusen gånger sundare än tidigare ovanor jag våndats med.

Hoppa in i duschen, men först betala en räkning, leta efter min remiss då jag har för mig att jag ska på MR i morgon. Men det kan lika bra vara nästa Tisdag den var inbokad. Även Tisdagen som var. Ja, ni märker - välkommen till min strukturerade vardag

Min PT kommer att döda mig i morgon om han får nys om min alkoholiserade impuls-utgång i kväll. Ärligt talat så lovade jag och sambon varandra att gå ned till Märsta bistron för max en eller två drinkar. Vi skakade hand på en timme.

Det var nio timmar sedan. Åtta timmar senare ån avtalat. Tänk vilken power alkohol har på människan. Redan efter två drinkar förlorar man omdömet och förvandlas till en tidsoptimist.

Av alla droger jag någonsin varit i kontakt med så önskar jag verkligen att alkohol bör vara den drog som samhället borde kämpa mest med att bekämpa.

En majoritet av alla våldsbrott som begås i Sverige begås faktiskt under alkoholpåverkan. Och ändå bötfälls fredliga marijuana-rökare medan grovt våldsamma människor flippar och förstör livet för både sig själva och andra under alkohol-påverkan. Och enligt det samhälle vi lever i så är detta helt acceptabelt.

Vid 21 tiden gick jag och sambon ned till Märsta bistron för en bärs. Jämte oss, bordet intill bestod av ett halvdussin alkoholiserade människor med två små ett-åringar som slussades omkring från famn till famn i takt med att sällskapet blev mer och mer onyktra.

Tragiskt. Stackars barn. Jag stod ut i två timmar. Vid 23-tiden gav jag upp. Kände att jag inte längre kunde hålla minen. Ringde soc-jouren gör norrort och förklarade situationen. Tror ni att de gjorde en insats för våra kommande barn som i framtiden kommer att styra samhället och se efter oss?

Nä, varken de eller polisen dök upp. Kände hur hela magen vändes upp och ned när tvillingarnas mor avrundade alkis-festen på krogen genom att säga:

"Vi köper cigg på vägen och hår hem till mig och dricker vin - vi kan sitta ute på verandan."


Och då har jag fått vetskap om att denna mamma har fyra barn till hemma och att fadern till dessa tvillingar kämpar rättsligt för att gå träffa sina ett-åriga tvillingar, vilket modern förbjuder honom till.

Vad är det för mor som sitter på lokal-krogen kl 23.00 en Fredag med sina två ett-åringar, samtidigt som hon förbjuder dessa stackars små liv att träffa sin far. Vart finns rättvisan? Stackars små oskyldiga barn. Önskar från hela mitt hjärta att dessa barn blir räddade och placerade hos en kärleksfull familj. Vissa människor ska verkligen inte ha barn. Det är som min barndomsvän Jannicke säger:

Att få barn är ingen självklarhet - det är en gåva. Ta då vara på den.