Hej på er. Lite uppdateringar blir det minsann. Så, vad har hänt sedan sist? Jag har fått svar på mina prover som togs för att jag har haft så mycket problem med magen. Gluten var det minsann inte och det känns jäkligt skönt faktiskt. Det är nämligen IBS (irriterad/orolig tarm för att förklara det enkelt för er som inte vet) jag har. Inte det roligaste heller, men bättre än gluten kanske. Jag har fått fiberpåsar som jag ska få i mig. 1-3 under dagen, äta regelbundet, dricka mycket vatten och motionera. Så ska försöka få i ordning mitt liv. Tänk vad magbesvär kan ställa till med va?

Idag var första gången på 2-3 veckor jag ens var på gymmet. Förutom igår - men den träningen kan jag inte tycka gills, så värdelös. Dagens däremot, herrejävlar! Körde ben, mage och lite cardio på det. Egentligen ska jag köra lätt ben, men hur kul är det? Så jag trotsar lite och körde lite tyngre ändå. Eller okej, rätt tungt - men inte max. Jag skakade när jag gick därifrån. Så jävla nice. Men jäklar vad jag tappat mycket. Har blivit svagare och tappat muskler. I juli kommer jag igång ORDENTLIGT igen. Om jag längtar - JA. Tänkte på samma gång försöka mig på en "lätt" deff. Har dock inte tänkt så mycket mer på det, men det kommer. Jag är riktigt taggad. Men tillbaka till dagens träning. Jag är vrålnöjd. Känns så jäkla bra att komma igång igen. När man är van vid att dagligen få vara på gymmet och röra på sig till att sedan knappt orka vara på jobbet trots 12 timmars sömn blir man bra frustrerad. Jag hoppas verkligen på att kroppen tillåter detta nu. För jag måste ju trots allt lyssna på kroppen! 

På tal om träning. För undefär ett år sedan körde jag mycket med pwo. Favoriten var lätt Jack3D. När den sedan försvann har jag väl inte riktigt hittat någon pwo som kommit upp i den nivån och började sedan dricka celsius istället. Här om dagen köpte jag den omtalade Craze. Man får ju passa på nu när den finns på marknaden igen. Om jag gillade den? ÄLSKAR DEN. Vet egentligen inte varför jag inte köpt den innan, men bättre sent än aldrig. 

Nu är det långhelg på g. Riktigt skönt. Dock 3 timmars jobb på söndag. Imorgon är planen att ligga ute i solen och bara vara. Träning skulle jag även gissa på. Mage och cardio, kanske någonting annat om jag känner att kroppen pallar. Annars blir det som sagt i början på juli. Jag börjar känna mig glad igen. Livet börjar komma tillbaka. 

Fan vad nere jag känt mig på senaste. Först och främst känner jag mig fortfarande tom utan min jävla vän. Åh, sån frustration. Sedan för att kroppen fortfarande mått som den gör. Detta är första dagen efter jobbet jag inte somnar på minst en vecka. Jag har inte orkat göra någoting, ingenting alls. Det som tar mest på mig är träningen. När man är van att dagligen träna och sedan knappt orka jobba. Mitt psyke gillar inte det. Jag har i alla fall varit och tagit prover hos min husläkare och ska tillbaka på tisdag. Men det känns inte som att man kommer få något vettigt tillbaka. Utan det vanliga "Det ser helt normalt ut". Dock känner jag att kroppen sakta - SAKTA men säkert blir bättre. 

Annars då? Snart tar detta jobb jag är på nu slut. Har bara ett vik till 13 juni. Jösses så fort tiden gått. Tänk att jag ändå varit där sedan februari. Riktigt roligt har det varit. Utmattande på sitt sätt, men riktigt roligt. Så i sommar kommer jag jobba lite mer på Sats än vanligt. Även det känns bra. Har sökt plugg i höst, men är inte helt hundra på att jag faktiskt VILL plugga nu. Kanske vill jobba lite till. Ja, jag vet inte så mycket om hösten än, men det känns rätt bra ändå. Jag som annars brukar känna mig rätt stressad över sånt. Men just för tillfället känns det rätt bra. 

Något jag just nu ser väldigt mycket fram emot är nästa fredag. Om en vecka har jag tatueringstid igen. Dags att bygga på min revolver igen. Nu är det runt om som gäller då den redan är färdig. Är så pepp. Vill NU. Det känns så jäkla långt bort. Trots att det bara är en vecka. Och sedan är det en kort jobbvecka för mig nästa vecka. Eller ja, nu kommer jag jobba varje söndag igen. Men nästa vecka är vi lediga både torsdag och fredag. SKÖNT. Inte nog med det har jag hört att det ska vara fint väder också - UNDERBART. Jag älskar det. 

Jag lovar, ett inlägg om mina piercingar kommer. Tänkte kanske slänga ihop det med tatueringarna eller så. Men det kommer. Jag lovar. 

Hej på er. Någon dag när jag har ork ska jag skriva om mina piercingar och planer då jag fick frågan om det. Det kommer. Jag lovar. Men nu tänkte jag skriva om min lilla kropp som åter igen är knas. Eller rättare sagt min mage.

De senaste två(?) veckorna har min mage bråkat som fasen med mig. Jag har ont, den har bubblat varit svullen och haft sig. Igår var helt sjukt (se bilden nedan) Jag har även varit väldigt trött. Okej att jag brukar vara lite småtrött, men detta är mer än vanligt. Jag har alltid - ALLTID sedan jag börjat jobba kommit upp när larmet ringer. ALLTID. Oavsett när jag lagt mig. Nu så kan jag lägga mig 21 och inte komma upp vid 06. Kämpar för att komma upp och kommer upp runt 06.45 istället. När jag väl kommer upp är jag fruktansvärt seg och piggnar till. Är pigg i någon timma. Sedan kommer gäspandet. Jag orkar knappt träna - vilket oftast är det jag längtar efter. Idag åkte jag hem direkt. Skulle på yoga vid 17. Vaknar i panik av att min telefon ringer lite över 16. Då har jag på något sätt stängt av det larm jag ställt in och sovit i över tre timmar på soffan. Och jag är då inte pigg nu kan jag lova. Gäspar HELA TIDEN. Så slog det mig igår kväll. Gluten? Jag googlade på det och då är bland annat trötthet som är väldigt vanligt symtom. Sedan åt jag ju faktiskt bara pasta tilll lunch på jobbet då vi fick makaroner och korv - jag HATAR korv.  Sedan fick jag i mig lite yoghurt vid 14 tiden. Efter det åt jag ingenting pga att jag fick ont. Och jag menar, så svullen som jag blev. Nja, det känns inte riktigt rätt. Och eftersom jag har två mostrar som inte klarar av gluten är det inte helt omöjligt att även jag fått det. Laktosintollerant vet jag redan att jag är. Så jag ringde och bokade tid hos min läkare idag. 17 Juni ska jag dit för att ta lite blodprover och hoppas på något svar. Tills dess är det bara att fortsätta som vanligt. Det suger ju rätt hårt. Men vi får hoppas på att tiden fram till den 17 går fort. 

Båda bilderna är tagna igår. Jag ser redan på den vänstra bilden (som är tagen 16 igår) att jag börjar bli svullen. Bilden till höger är tagen runt 22 igår kväll. Och ja. Svullen? Liiiite va.. Fattar inte alls vad som hände. Nu har jag spegenvinklat den bilden för att man ska se skillnaden, så den högra bilden är alltså på min vänstra sida. Hoppas jag får något vettigt svar hos läkaren sedan så jag vet vad jag ska göra. För så där tänker jag då INTE ha det. 

Jaha.. Om man kanske borde ta sig i kragen och ta upp bloggen igen? I alla fall lite smått? Ja, jag får se. Det slinker in något inlägg här och var. 

Jag lever. Jag har mina små dippar då jag inte kan träna som vanligt förrens juli och det gör mig frustrerad och arg. Det är dock någonting jag själv valt. Ändå drar jag till gymmet och gör det jag kan/får göra. Men när man är van vid att få röra på sig och lyfta tungt varje dag är det en grym frustratuion när det putsväck tas bort. Inte nog med det så känner jag mig plufsig också. Fruktansvärt haha. Men jag gör det jag kan och sedan i juli tar jag upp träningen igen. Slutet på juni/ början på juli. Om jag längtar? JA. 

Annars då? Känns inte som att jag har ett skit att skriva om, om jag ska vara helt ärlig. Står helt still i skallen. Äsch, jag ger upp detta inlägg och skriver ett inlägg när jag kommer på något vettigt att skriva om. Trevlig helg på er. Puss och Kraaaaam.

Jag har svårt att låta folk - speciellt killar komma nära. Jag har byggt en mur framför mig. Jag har ett skydd. Guarden uppe. Inside I'm a mess by someone before. Ja, tidigare förhållanden har på riktigt förstört mig. Jävla as jag haft som pojkvänner. Kanske därför jag inte haft så många, thank god. Det i sin tur har gjort att jag är begränsad. Jag vågar inte släppa in folk, det kommer till en viss gräns. Sedan kan de tycka att jag är iskall. Och ja, det stämmer nog att jag är iskall. För jag vågar inte mer. Det tar stopp. Men det finns även de som klättrar över min mur, som sakta men säkert gör att jag släpper guarden. 

Anledningen till att jag måste skriva av mig är att jag har haft en vän - Ja, vän. Jag har alltid vetat vem det är men det är nu det senaste halvåret vi börjat prata och verkligen lära känna varandra. Han lyckades klättra över, halvvägs i alla fall. Han vet mer än många av de dejter jag haft. Jag släppte in honom i mitt liv. Kändes så bra att prata med honom, ja, ni vet som det är med vänner man verkligen trivs med? Här om dagen sa vi upp kontakten av vissa olika anledingar som gjorde att det blev bäst så. Grejen är att jag verkligen mått så dåligt över det. Jag har gått runt med små panikångestattacker, sovit fruktansvärt dåligt, matlusten försvann helt och är inte riktigt tillbaka ännu, tappat hår som fasen. Inte nog med det lyckades jag bli sjuk i torsdags. Feber, ont i kroppen, huvudvärk, illamåeende. Allting på en gång, vilket kanske är bra. Men det är tufft. Det känns verkligen som jag förlorat en nära vän. Och det gör ont. Det hade varit en grej om jag hade varit arg. Jag är 'bättre' på att vara arg än så här.. Tom och ledsen. 

Jag har egentligen ingenting att säga med detta inlägg, jag behöver bara skriva av mig och hoppas på att jag mår bättre av det. Och jag vet, det kommer bli bra, man kommer bli bättre. Men det är just nu det är jobbigt. Jag saknar min vän. 

"I'm not heartless. I just learned to use my heart less."

Ps. Man får faktiskt komma och hälsa på mig om man ser mig. Jag brukar få höra att jag är rätt trevlig haha