Hej på er. Någon dag när jag har ork ska jag skriva om mina piercingar och planer då jag fick frågan om det. Det kommer. Jag lovar. Men nu tänkte jag skriva om min lilla kropp som åter igen är knas. Eller rättare sagt min mage.

De senaste två(?) veckorna har min mage bråkat som fasen med mig. Jag har ont, den har bubblat varit svullen och haft sig. Igår var helt sjukt (se bilden nedan) Jag har även varit väldigt trött. Okej att jag brukar vara lite småtrött, men detta är mer än vanligt. Jag har alltid - ALLTID sedan jag börjat jobba kommit upp när larmet ringer. ALLTID. Oavsett när jag lagt mig. Nu så kan jag lägga mig 21 och inte komma upp vid 06. Kämpar för att komma upp och kommer upp runt 06.45 istället. När jag väl kommer upp är jag fruktansvärt seg och piggnar till. Är pigg i någon timma. Sedan kommer gäspandet. Jag orkar knappt träna - vilket oftast är det jag längtar efter. Idag åkte jag hem direkt. Skulle på yoga vid 17. Vaknar i panik av att min telefon ringer lite över 16. Då har jag på något sätt stängt av det larm jag ställt in och sovit i över tre timmar på soffan. Och jag är då inte pigg nu kan jag lova. Gäspar HELA TIDEN. Så slog det mig igår kväll. Gluten? Jag googlade på det och då är bland annat trötthet som är väldigt vanligt symtom. Sedan åt jag ju faktiskt bara pasta tilll lunch på jobbet då vi fick makaroner och korv - jag HATAR korv.  Sedan fick jag i mig lite yoghurt vid 14 tiden. Efter det åt jag ingenting pga att jag fick ont. Och jag menar, så svullen som jag blev. Nja, det känns inte riktigt rätt. Och eftersom jag har två mostrar som inte klarar av gluten är det inte helt omöjligt att även jag fått det. Laktosintollerant vet jag redan att jag är. Så jag ringde och bokade tid hos min läkare idag. 17 Juni ska jag dit för att ta lite blodprover och hoppas på något svar. Tills dess är det bara att fortsätta som vanligt. Det suger ju rätt hårt. Men vi får hoppas på att tiden fram till den 17 går fort. 

Båda bilderna är tagna igår. Jag ser redan på den vänstra bilden (som är tagen 16 igår) att jag börjar bli svullen. Bilden till höger är tagen runt 22 igår kväll. Och ja. Svullen? Liiiite va.. Fattar inte alls vad som hände. Nu har jag spegenvinklat den bilden för att man ska se skillnaden, så den högra bilden är alltså på min vänstra sida. Hoppas jag får något vettigt svar hos läkaren sedan så jag vet vad jag ska göra. För så där tänker jag då INTE ha det. 

Jaha.. Om man kanske borde ta sig i kragen och ta upp bloggen igen? I alla fall lite smått? Ja, jag får se. Det slinker in något inlägg här och var. 

Jag lever. Jag har mina små dippar då jag inte kan träna som vanligt förrens juli och det gör mig frustrerad och arg. Det är dock någonting jag själv valt. Ändå drar jag till gymmet och gör det jag kan/får göra. Men när man är van vid att få röra på sig och lyfta tungt varje dag är det en grym frustratuion när det putsväck tas bort. Inte nog med det så känner jag mig plufsig också. Fruktansvärt haha. Men jag gör det jag kan och sedan i juli tar jag upp träningen igen. Slutet på juni/ början på juli. Om jag längtar? JA. 

Annars då? Känns inte som att jag har ett skit att skriva om, om jag ska vara helt ärlig. Står helt still i skallen. Äsch, jag ger upp detta inlägg och skriver ett inlägg när jag kommer på något vettigt att skriva om. Trevlig helg på er. Puss och Kraaaaam.

Jag har svårt att låta folk - speciellt killar komma nära. Jag har byggt en mur framför mig. Jag har ett skydd. Guarden uppe. Inside I'm a mess by someone before. Ja, tidigare förhållanden har på riktigt förstört mig. Jävla as jag haft som pojkvänner. Kanske därför jag inte haft så många, thank god. Det i sin tur har gjort att jag är begränsad. Jag vågar inte släppa in folk, det kommer till en viss gräns. Sedan kan de tycka att jag är iskall. Och ja, det stämmer nog att jag är iskall. För jag vågar inte mer. Det tar stopp. Men det finns även de som klättrar över min mur, som sakta men säkert gör att jag släpper guarden. 

Anledningen till att jag måste skriva av mig är att jag har haft en vän - Ja, vän. Jag har alltid vetat vem det är men det är nu det senaste halvåret vi börjat prata och verkligen lära känna varandra. Han lyckades klättra över, halvvägs i alla fall. Han vet mer än många av de dejter jag haft. Jag släppte in honom i mitt liv. Kändes så bra att prata med honom, ja, ni vet som det är med vänner man verkligen trivs med? Här om dagen sa vi upp kontakten av vissa olika anledingar som gjorde att det blev bäst så. Grejen är att jag verkligen mått så dåligt över det. Jag har gått runt med små panikångestattacker, sovit fruktansvärt dåligt, matlusten försvann helt och är inte riktigt tillbaka ännu, tappat hår som fasen. Inte nog med det lyckades jag bli sjuk i torsdags. Feber, ont i kroppen, huvudvärk, illamåeende. Allting på en gång, vilket kanske är bra. Men det är tufft. Det känns verkligen som jag förlorat en nära vän. Och det gör ont. Det hade varit en grej om jag hade varit arg. Jag är 'bättre' på att vara arg än så här.. Tom och ledsen. 

Jag har egentligen ingenting att säga med detta inlägg, jag behöver bara skriva av mig och hoppas på att jag mår bättre av det. Och jag vet, det kommer bli bra, man kommer bli bättre. Men det är just nu det är jobbigt. Jag saknar min vän. 

"I'm not heartless. I just learned to use my heart less."

Ps. Man får faktiskt komma och hälsa på mig om man ser mig. Jag brukar få höra att jag är rätt trevlig haha

Jag har inte tränat på tre dagar. Både onsdag och torsdag åkte jag hem istället. Jag somnade på soffan någon timma för att sedan somna innan 21 på onsdag och innan 20 i torsdags. Igår hade jag planerat annat så det blev minsann ingen träning då heller. Det verkar som att min kropp behövde vilan. Nu när jag tänker efter har jag inte haft en vilodag på 4 veckor och innan det var jag sjuk. Inte konstigt att kroppen behövde vilan. + att det verkar som många varit trötta nu på senaste. Vädret? Jaja. Idag däremot blev det träning. 

Corepulse, lite extra ben efter det, även axlar och mage. Tänka sig. Jag som faktiskt struntade i frukosten och planerade att äta den efteråt. Jag trodde denna träning skulle gå åt skogen men jäklar så bra det gick. Nöööjd! Men det gäller att lyssna på kroppen. Annars då? Jobbar imorgon, funderar på om det är armarna som ska få känna på efteråt!! Något blir det nog om kroppen inte skriker nej!!

1 dl havregryn. 
1 dl rågflingor. 
4 dl vatten. 
Vaniljprotein - efter smak. Jag vill gärna att det ska smaka lite mer så inte riktigt en 0.5 dl. 

 Allt kokas självklart ihop. Proteinet slänger jag in sist. Toppar med bär - min favorit är hallon.