Idag har någon jag älskar högt opererats och ligger nu på en onkologavdelning någonstans i Sverige. Cancer!
Det är nu tre mycket närstående personer som fått cancer på mycket kort tid. Jag försöker i min sorg för dessa käras öde tänka att jag som nära person aldrig ska tycka synd om, bara ge av min kärlek och vara ett stöd. Vill att de skall känna att de aldrig ska behöva trösta mig som är frisk för att jag känner sorg och att det känns så jävla orättvist!
Jag vill ge kraft och hopp, värme och glädje! Jag älskar dessa människor så mycket. Ber om bättring varje dag! Jag har lovat att finnas där och jag ska med stor glädje och kärlek hålla det!
Jag älskar livet men ibland känns livet så orättvist! I mitt liv har det varit mycket sjukdom och hälsat på! Många många runt mig har dött i cancer och aids.
Jag kan inte längre villkora livet! Varje dag kommer till mig som en ny gåva och av den anledningen kan jag inte tänka sen, bara nu! Ett steg i taget! Jag ska göra det mitt hjärta och min själ innerst inne vill för vad skulle jag annars bli??
Rädslan ska inte få styra. Det är kärleken som ska få leda mig framåt och inåt!
Kram
Camilla Näslund
Inga kommentarer än.