Sommarkväll!

Som jag längtat efter en skön sommarkväll på stan! Nu fick jag den med finaste Simon Leisjö! Ljummen kväll med surr och människor!! Love you Simon!
Kram Camilla

Skapad:
7 July 2012, 21:30
Läst:
1872 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Mycket har förändrats.

Jag heter Åsa Holmgren och jag har idag fått access till Camillas blogg.
Vill dela med mig av fint reportage om sockerberoende.

Den här artikeln om Camilla som i dagarna publiceras i Amelia är väldigt fin. Den skrevs för ca ett år sedan och mycket har hänt sedan dess. Sedan i somras har Camilla varit sjuk. Under hösten och vintern har läget stadigt förvärrats. Hon får behandling men vi vet inte hur framtiden ser ut. Jag skickar kärlek o ljus i mängder, kraft att klara av sjukdomen!
Kram till dig Camilla!
/Åsa Holmgren


Skapad:
7 March 2014, 21:32
Läst:
31324 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • lindahellgren (K41)
    2014-06-26, 11:48

    Krya på dig Camilla! Kram!

  • elinnjl (K21)
    2014-06-09, 16:27

    Otroligt duktigt kämpat, heja dig!

  • Heléne
    2014-03-19, 14:20

    Gäst

    Hej Camilla
    Jag har också följt dig på avstånd, halkade hit via en gemensam vän. Tittar på din blogg då och då för att se hur det går för dig. Blev lite orolig för dig när jag förstod att du är sjuk. Jag hoppas verkligen att det kommer att ordna sig för dig och att du får förmånen att känna dig frisk igen. Kram!

  • Ebba
    2014-03-14, 08:26

    Gäst

    Jag har följt din resa på avstånd Camilla. Du fantastiska kvinna som verkade ha en outsinlig energi och dominerade på Twitter och andra sociala medier. Utan att känna eller ens ha träffat dig, har jag saknat dig och regelbundet sökt efter nån slags statusuppdatering för att förvissa mig om att du mår bra. Skickar dig varma tankar och kraft att orka vidare!!

  • Namn
    2014-03-08, 00:17

    Gäst

    All styrka till Camilla!!! Vi är nog många som oroar oss och undrar var du tog vägen... Stor kram full med energi kommer här!!!

Jag är annorlunda - Trine Munkvold gästar bloggen!

Varje dag när jag vaknar känner jag mig annorlunda. Annorlunda från dig. Annorlunda från de allra flesta faktiskt. Hur det kommer sig undrar du? Svaret på frågan är enkel. Jag ÄR annorlunda från dig. Du ÄR annorlunda från mig. Vi alla ÄR annorlunda från varandra.

Annorlunda hur frågar du nu? Det finns ett enkelt svar på den frågan också. Annorlunda som i unik. Jag är unik. Du är unik. Vi alla är unika. Det finns bara en Trine Munkvold Lindset. Det finns bara en jag som bär med sig mina upplevelser och erfarenheter, mina tankar och idéer, mina känslor, mina drömmar och fantasier, mina hopp, min tro, min längtan. En enda en, och det gör mig annorlunda än dig och alla andra. Vi är alla annorlunda varje dag. Vi är gjorda för att vara annorlunda varje dag. Vi är gjorda för att vara unika varelser, människor, medmänniskor, själar - kalla det vad du vill. Och just för att vi är det så ÄR vi också alla annorlundabra. Annorlundabra undrar du? JA! Annorlundabra svarar jag. Annorlundabra för att annorlunda behöver inte alls vara dåligt. Annorlunda är bra och jag ärlskar att vara annorlundabra.

Kärlek till dig Camilla som låter mig dela med mig av mina ord och tankar, och kärlek till dig som läser. Ni är alla annorlundabra i mina ögon. Varje dag! /Trine Munkvold Lindset

Be the change you want to see in the world!

Trine på Twitter: @trinemunkvold

Skapad:
29 October 2013, 19:06
Läst:
54922 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Daniela Hassenstein
    2014-01-04, 20:40

    Gäst

    Hej
    Kan man komma i kontakt med Camilla via mail? tacksam för svar kramen daniela

  • Namn
    2013-10-29, 20:09

    Gäst

    Härliga ord från dej Trine! Blir glad när jag läser!
    Camilla har även bett mej skriva i Bloggen o det kommer väl snart ett inlägg även från mej!
    Kram kram / Yvonne

Camillas kamp....

Camilla är sjuk och kämpar på mot tillfrisknande och blir borta ett tag fr bloggen men hon ville att jag skulle lägga ut en dikt som Bitten Jonsson översatt.

Dikten läser Camilla alltid, morgon och kväll och jag vet att den hjälper henne i resan framåt. Den är en del i hur hon hånglar upp själen, som hon brukar kalla det.

Jag passar på att lägga ut en bild på Camilla och hennes soulmate Simon Leisjö som hon nämnde i förra veckan att hon saknar.

Massor med krya på sig tankar har jag till henne! Vi är nog många som märker av hennes digitala tystnad!

Kärlek till er alla!
/Åsa Holmgren bloggvikarie

Resan…

Tänk dig en bro, på ena sidan bron är det mörkt och kallt…

Vi har varit där, tillsammans med andra, dubbelvikta av smärta. Vi drogade oss på olika sätt för att fly smärtan. Vi åt, drack, tog tabletter, rökte, tappade kontrollen över sex, pengar, arbete ja livet självt. Vi fokuserade på andras smärta, vi försökte allt…

Vi visste inte om BRON. Vi trodde vi var längst ut på en klippa. Men.. några av oss fick insikt, våra ögon öppnades med hjälp av en KRAFT… vi såg bron. Andra talade om för oss vad som fanns på andra sidan; värme, ljus, och läkande av vår smärta. Vi hade svårt att ta in detta men vi började sakta gå ett steg i taget, kanske ..kanske….

Vi försökte övertyga människorna runt oss att det fanns en bro, inte ett stup. Men de ville inte lyssna. De kunde ännu inte se bron, och de trodde oss inte. De var ännu inte redo för RESAN..

Vi beslöt att gå ensamma, mycket tack vare de människor som från andra sidan bron ropade.. kom, kom över hit, men du måste gå själv. Ju närmare vi kom desto mer såg och kände vi att det de lovat, ett annat och bättre sätt att leva, verkade vara sant. Det var varmt, ljust, läkande och villkorslös kärlek utan krav.

Men nu är det en bro mellan oss och de vi älskar. Ibland är vi frestade att gå tillbaka och dra dom över. Några av oss har gjort det, bara för att upptäcka hur sjuka vi blev igen och till sist inse att man inte kan forcera någon över denna bro. Var och en av oss måste gå av eget val och när tiden är inne. Några kommer, andra försvinner i mörkret, Valet är inte vårt.

Vi kan älska dem. Vi kan vinka till dem. Vi kan ropa till dem. Vi kan uppmuntra dem, såsom andra uppmuntrade oss. Men vi kan inte tvinga dem att gå över till oss.

Om din tid har kommit att korsa denna bro, eller om du just kommit över i ljuset, behöver du inte känna skuld. Vi är där vi ska vara nu. Vi behöver inte gå tillbaka bara för att någon annans tid inte är inne. Det bästa vi kan göra är att stanna i ljuset för att påminna oss och dem om att denna plats finns.

Bon voyage………………( ur Let Go Let God översatt av BJ 2006 )

Skapad:
25 October 2013, 23:20
Läst:
55144 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Agnes
    2013-10-29, 18:37

    Gäst

    Har läst om Bitten ochhur hon har haft det. Känner att jag borde vända om från stupet. Om Camilla läser det morgon o kväll kanske det kan få en på andra tankar o vända sig om.

    Hoppas du mår lite bättre Camilla!

LIKA OCH ANNORLUNDA - Mikaela Neuman gästbloggar!

Jag tycker det finns en intressant dynamik eller motsatsförhållande om du hellre vill kalla det så, mellan orden annorlunda och lika. Det finns många likheter mellan oss människor oavsett kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning, erfarenheter, personlighet, intressen, livsval etc, vilket jag tycker är bra. Alla människor har lika värde.

Ibland får jag känslan av att vi i Sverige är lite extra måna om att vara lika varandra och känna samhörighet med "gruppen". Att vara annorlunda lika. Precis som Wille Craaford så träffsäkert sjunger i låten " Samma typ av annorlunda saker" . Vi handlar på IKEA, köper likadana kläder hos de större klädkedjorna, är mobilberoende, äter tacos på fredagar och vädrar våra åsikter om IDOL eller annat aktuellt TV-program i massmedia och på sociala medier. Ja, du vet säkert vad jag menar, jag säger varken att det är negativt eller positivt. Jag konstaterar bara att det är så jag uppfattar det. Vi har alla en längtan och behov av att känna samhörighet, att vara en i gänget, att vara inkluderad. Att bli accepterad.

Å andra sidan, vill de flesta människor på ett eller annat sätt skilja sig från mängden och vara unika, annorlunda. De önskar bli sedda, bekräftade, beundrade och accepterade för just det hen är. Jag tror också att många människor vill både vara annorlunda och lika. Lika i den meningen att bli accepterad i sin olikhet. Att vara annorlunda kan betyda att man inte liknar gruppen. Spännande och samtidigt lite läskigt. Att gå mot strömmen, att känna sig udda, ensam och kanske rent av obekväm? Det kräver mod, beslutsamhet och en övertygelse om att det känns rätt och viktigt att vilja vara annorlunda.

Idag kan det annorlunda handla om att leva sitt liv som man själv vill, kämpa för att lansera en nytänkande affärsidé, skapa sin musik eller stå upp för sina åsikter. Kännetecknande är att de riktigt annorlundabra människorna och idéerna först möter massor av motstånd - ja till och med förlöjligande innan de accepteras och hyllas. Mycket av det som behöver förändras runt omkring oss idag kräver annorlunda lösningar. Annorlundabra lösningar levererade av annorlundabra individer. Det är ur mångfald, olikheter och att tänka annorlunda som vi utvecklar vår nutid och framtid.

När har jag känt mig annorlunda? Vid flera tillfällen. Extra tydligt var det under de tidiga skolåren, där jag kände mig mentalt äldre samtidigt som jag var blyg och inte ville synas. Lite svårt rent praktiskt när jag var längst i klassen. Andra gånger kan det vara i en viss arbetsmiljö, i ett annat land, eller i ett visst sammanhang där jag avviker. Som nu, just nu är jag annorlunda på flera sätt. Vissa delar är högst ofrivilligt medan andra är definitivt noga valda ställningstaganden. Mixen kallas livet och jag navigerar mellan det valda annorlunda och det tvingande annorlunda så gott jag förmår.

För några år sedan lyssnade jag på Camilla när hon föreläste på en trendgala. Jag fastnade för hennes förmåga att tala - hon nådde publiken så självklart och annorlundabra. Sedan dess är Camilla en mycket uppskattad vän och en av mina främsta inspirationskällor när det gäller att utvidga mitt eget tänkande och agerande. Själva ordet Annorlundabra, på engelska Differentgood, är klockrent och inkluderande. Det sätter igång en massa annorlundabra idéer som vill förverkligas har jag märkt hos omgivningen. Jag är övertygad om att vi är många som tillsammans vill åstadkomma annorlundabra förändringar.

/Mikaela Neuman

Skapad:
24 October 2013, 16:31
Läst:
55480 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Annorlunda och "normalstörd" - Erika Åberg gästbloggar!

Jag fick ett sms av Åsa Holmgren häromdagen. Ett sms med en förfrågan om jag ville skriva ett inlägg här i Camillas blogg. Jag blev oerhört smickrad! Tack Åsa och Camilla!

Har jag någonsin känt mig annorlunda? Jodå, det har jag! Jag är uppvuxen i missionsförbundet och familjen var väldigt aktiv i kyrkan. I skolan var vi inte så många som var kristna, så vi som var det blev satta lite utanför de andra. Inte direkt mobbad, men utanför. Vi var lite töntiga, tyckte de andra. Lite annars, som vi säger här uppe i norra Sverige.

I tonåren blev jag satt lite utanför även i kyrkan. Jag vet ärligt talat inte varför, men mina vänner i den gemenskapen var tydligen inte mina vänner och gemenskapen visade sig med all önskvärd tydlighet inte innefatta mig. Jag glömde aldrig någon av de vännernas födelsedag, jag ringde dem och frågade hur de mådde, när jag flyttade skickade jag flyttkort med personliga hälsningar till var och en. I flera år. Aldrig ringde de mig och undrade hur det var med mig. Och då de senare gifte sig, en efter en, blev alla andra bjudna (inklusive mina syskon och föräldrar), men inte jag. Nej, jag ser mig inte som ett offer och jag är inte bitter, men jag har funderat många gånger på varför det blev så. Jag umgicks visserligen i flera olika kyrkliga kretsar, men det var endast i kretsen missionskyrkan där jag var uppväxt som jag inte riktigt passade in. Kanske var det hotfullt att jag var lite överallt och inte endast med dem? Kanske var jag för extrovert? Kanske var det för att jag som tonåring blev kär lite ”för ofta”, som de sa? Jag vet faktiskt inte.

Livet gick vidare, jag lämnade kyrkan i tonåren eftersom jag kände att den gemenskapen inte var för alla, eller åtminstone inte för mig. Jag hittade andra vänner som inkluderade mig, även om vi var väldigt olika varandra. Som gillade mig för att jag var den jag var. Som jag gillade för att de var som de var. Genom åren har många sett mig som en glad person, en rolig och trevlig människa att ha omkring sig och i sina liv. Men i min egen familj har jag alltid känt mig som ett UFO. Det var Jonas Gardell som hjälpte mig att sätta ord på det med sin roman ”Ett UFO gör entré” från 2001. För det är så jag känt mig i den biologiska familjen sedan barnsben. Som ett UFO, annorlunda de andra. Resten av familjen har bra läshuvuden, själv har jag alltid fått kämpa som ett djur i skolan. Vi har haft olika sätt att se på saker och ting, vi har haft olika intressen. De andra är tillsammans en enhet, jag bildade min en egen enhet.

Jag märker fortfarande att mina föräldrar inte någonsin förstått sig på mig, inte ens som det barn jag en gång var. Jag tycker inte att jag är så himla konstig, vi är ju alla olika. Det kan smärta mig ibland, att de inte sett eller förstått vem jag varit och är, men jag har valt att inte ha dem så nära mig sedan jag blev vuxen.

Det jag idag kallar min familj inkluderar mina barn, min sambo och mina vänner och där är jag rik och tacksam! I den familjen får jag massor av energi! Jag har kommit fram till att jag är nog ovanligt lite fördomsfull, eller kanske man ska säga ovanligt fördomsfri. Mitt sinne är väldigt öppet och jag tycker sällan att saker är märkliga eller konstiga, jag tycker det mesta är naturligt. Och det är nog rätt konstigt, i och för sig! Mitt i det är jag också rätt naiv och tror att alla är som jag, tänker och resonerar som jag, vilket ställer till det för mig ibland då andra reagerar på ett sätt som jag inte riktigt begriper. ”Jaha, var det där konstigt? Hur då?” måste jag fråga mig allt som oftast. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget att det inte är så, men det är svårt att lära sig det, märker jag.

Jag har också insett att då jag är så öppen och så extrovert som jag är, kan andra uppfatta mig som hotfull, något jag själv inte alltid heller förstår. Jag har bestämt mig för att då det händer är det den andres problem, inte alls mitt. Jag måste få vara den jag är och klarar man inte av mig som den jag är, då får det vara. Jag har även en son som har en stark ADHD och han har alltid uppfattats som ”annorlunda”. Då vi är väldigt lika varandra trodde jag länge att även jag hade diagnosen. Jag är utredd och på pappret är jag, så att säga, normalstörd. Sonen däremot har haft fler motgångar i livet än hans ålder egentligen borde tillåta. För att det varit så svårt för skola, släktingar och andra att veta hur de ska handskas med honom. Ett barn. DET gör mig väldigt ledsen! Varför inte bara se människan?

Jag fick tre frågor av Åsa som hon och Camilla ville att jag skulle besvara i det här inlägget. Den första har jag försökt besvara, frågan om jag någonsin känt mig annorlunda. Den andra frågan var ”Vad är annorlunda?”. Jag tror inte jag kan svara på den, eftersom jag inte tycker att så mycket är så annorlunda

Mina barn brukar säga att ”vi Åbergs är inte riktigt normala. Vem sjutton vill vara normal?”

Den tredje frågan var ”Vad tänker du att ordet annorlundabra betyder och känns för dig?” Svaret kommer här: Camilla träffade jag under Umeå Fashion Weekend hösten 2009. Hon tog mig bokstavligen med storm! På den tiden var Camilla stor i dubbel bemärkelse: dels i sin kroppshydda och dels i sin enorma och fantastiska personlighet. Till en början blev det lite för mycket för mig, måste jag motvilligt erkänna! Jag backade. Men efter ett tag såg jag bortom hennes fysiska storlek eftersom hennes mentala storlek och drivkraft var – och är – så mycket större! När hon myntade uttrycket annorlundabra kändes det fint även i mig. Ordet trendade på twitter och det började användas flitigt. Den dumskallestämpel jag hade satt på mig själv under skolåren var visserligen borttvättad vid det laget, jag har alltid tyckt att jag har dugt till och haft en hyfsad självkänsla, även om andra inte är som jag eller jag som andra. Men liksom Gardells ”UFO” blev annorlundabra ett nytt bra ord att använda. Ordet inkluderar. För du ÄR bra, även om du inte följer strömmen!

Eller som Louise Hoffsten sjunger: ”Only the dead fish follow the stream”.

Allt gott! KRAMAR från Erika Åberg twitter/instagram: @erikaaberg

Skapad:
23 October 2013, 10:00
Läst:
55828 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

En av Camillas stora idoler Gästbloggar!

Hej!
Jag heter Elias Foghagen och är 17 år! Jag går tredje året på natur på CIS. Jag gillar Musik och festivaler. Jag är aktiv i flera sociala medier.

När jag har gått ut gymnasiet så vill jag läsa media eller Music and event management. Jag lärde känna Camilla Näslund via twitter! Har jag någon gång känt mig annorlunda? Ja det har nog hänt.

Jag har en CP-skada som gör att jag har lite svårt att t.ex. skriva för hand. Men det har nog aldrig varit på ett negativt sätt i alla fall inte som jag minns.

När är man annorlunda? Man är annorlunda när man inte är som alla andra eller som alla andra vill att man ska vara.

Annorlundabra är ett ord som jag tycker inkluderar och är fullt av kärlek. Det vill säga något väldigt bra! Ett ord som betyder att något som inte stämmer med samhällets tankar kan vara mycket bra. För mig kan något annorlundabra vara något nytänkande men det kan också vara så mycket mer.
Kram Elias Foghagen

Elias Foghagen Twitter: @MrFoghagen

Linkedin: http://se.linkedin.com/pub/elias-foghagen/61/b5a/790

Skapad:
22 October 2013, 09:15
Läst:
55981 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Getty Domein gästar bloggen! kategori: ANNORLUNDA BRA

För 20 år sedan var Jag Getty Domein en trasig tonåring utan fast punkt i livet. Trots utsattheten lyckades Jag hitta styrka i musiken och skapa mig en helt ny tillvaro. I dag kan Jag bocka av både Melodifestivalen och en Ny singel på min karriärlista.

Genom melodifestivalen blev jag ett ansikte för många, men tävlingen är egentligen en ganska liten del av min musikaliska karriär. Jag rör mig lätt mellan folkmusik, dans, rap och pop. Jag sjunger på engelska och ibland på lingala. Jag är född i Kongo och det är omöjligt att inte prata om min uppväxt. Jag har i alla år inte varit öppen med vad jag har gått igenom. Min berättelse får det att knyta sig i magen ibland när jag tänker på det som har varit . De första åren bodde jag hos min mormor i Kongo eftersom min mamma var så ung när hon fick mig. Jag visste inte vem min pappa var, jag kände honom inte då. Jag kom till Sverige för att hälsa på min far och lära känna honom sen så skulle jag tillbaka till min mor. Men kort efter att jag kom till Sverige dog min mamma i en tragisk bilolycka och jag fick då stanna kvar för att bo hos min pappa i Sverige.

Han var sjuk i aids/Hiv, men han berättade aldrig om det. Så det kom som en chock för mig när han också gick bort. Det gick väldigt snabbt på slutet. Jag och min kontakt person kom till sjukhuset, jag var 11 eller 12 år. Jag var kallad dit för att ta avsked av min far. Läkaren fråga om jag visste vad min far hade för sjukdom. Jag visste inte. Han sa Hiv/aids och förklarade lite om sjukdomen . Jag förstod väldigt fort att det inte var något man gick runt och sa eller pratade om. Jag förblev tyst med hemligheten. Min pappa har två bröder som bor i Sverige, men ingen av dem ville ha med mig att göra, en elvaårige pojken lämnades vind för våg. Inga ursäkter eller förklaringar kan släta över det sveket. Det enda jag har kvar av min far och mor är foton och minnen. det gör ont ibland när jag tänker på allt det som har varit. Men jag är inte bitter. Jag grämer mig inte, mitt liv har ändå blivit bra. I dag har jag ett egen familj och barn.

Jag har inte lust att tänka på det förflutna längre, jag har gått vidare i mitt liv. Jag var deprimerad, kände ångest och fick självmordstankar. Det kändes som om jag inte dög eller passade in någonstans, inte bland andra kongoleser och inte i det svenska samhället. Det var en förvirrad tid. Jag vågade inte berätta för mina vänner om att min pappa dog i aids. På den tiden var sjukdomen fortfarande omgärdad av mycket skam och jag var rädd att folk skulle tro att jag också var sjuk eller smittad. När jag sov över hos kompisar och deras föräldrar frågade hur mina föräldrar dog sa jag att mina bägge föräldrar gick bort i en bilolycka. I dag vet mina vänner varför jag ljög, men det dröjde länge innan jag kunde berätta sanningen. När jag var sexton år kom droger in i mitt liv. Jag visste att det var fel och försökte resonera med mig själv, men känslan av att vilja passa in någonstans och känna gemenskap och tillhörighet tog över. Det kändes också som en helt ny värld öppnades för mig och jag kunde döva mina känslor på samma gång. Jag visste att det inte var bra, jag ville inte sluta mitt liv på plattan som en pundare.

Räddningen blev en kompis Lady. Han visste att jag älskade att sjunga och frågade om han hade lust att vara med och skapa en grupp tillsammans med honom. Vi gjorde många spelningar tillsammans och jag kunde på nytt känna en samhörighet fast på ett musikaliskt sett. Sedan sökte in på en folkhögskola för att läsa upp gymnasiebetygen. Där träffade jag musikern Håkan som drog med mig på ett NA-möte. Han blev en mina vuxna förebilder och vän. I dag är jag drogfri. Min nya singeln Dance with the devil handlar just om människans inre kamp. Man måste kämpa och se det positiva i sig själv. Förutom att jobba på en fritidsgård , är jag en angaerad förälder i min son basket- och fotbollsträning . Jag vill vara den vuxne som jag själv saknade när jag var liten.

Jag reste tillbaka till Kongo 2009. Båda mina föräldrar är begravda utanför Kinshasa. När min son föddes ville jag fylla några tomma hål inom mig så att jag kunde gå vidare med mitt liv. Jag ville se Kongo som det ser ut i dag och jag ville besöka mina föräldrars gravar. Efter en hel dags bilresa från huvudstaden stannade jag och mina livvakt till vid en flodstrand för att pausa. Jag hörde barnskrik men kunde inte förstå var det kom ifrån. Plötsligt flöt en balja med ett spädbarn förbi och jag fick panik. Jag sprang efter för att få tag i barnet i nästan 20 minuter och under hela den tiden försökte livvakten stoppa mig . Han sa att det inte finns någonstans som ett föräldralöst barn kan få hjälp. Kongo Kinshasa har varit drabbat av konflikter länge, många människor lever under fruktansvärda förhållanden där svält våld och död har blivit vardag. De som är mest utsatta är barn, kvinnor och homosexuella och äldre och sjuka. Det är inte ovanligt att barn lämnas för att dö. Jag har fortfarande bilden av barnet på min näthinna och tänker ofta att det kunde ha varit jag själv som dog i den där baljan.

När jag kom hem ville jag göra något för folket i Kongo. Röda korset nappade på idén att starta en insamling. Tillsammans med några musikerkollegor arrangerade jag en konsert i Vitabergsparken 2011. Hoppas att vi kommer att kunna göra om det snart igen. Drömmen är att i framtiden kunna kombinera artistkarriären och arbeta för att hjälpa andra. Barnen jag jobbar med varje dag är viktiga, likaså människor i omvärlden som lever under orättvisa och svåra förhållanden. Man måste vara en god medmänniska. En liten grej för dig kan betyda väldigt mycket för någon annan. Därför är jag en annorlundabra världsmedborgare!
Getty Domein

www.gettydomein.com
Skapad:
21 October 2013, 14:16
Läst:
56840 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

  • Namn
    2013-10-21, 16:03

    Gäst

    Läser din fina blogg o sitter med tårar i ögonen!
    Hälsningar från en av Camillas nära vänner från Norrland!

Matilda 14 år gästbloggar!

Jag heter Matilda Andersson, 14 år och bor i Kramfors. Går 8:an på högstadiet. Mina mål i livet är inte riktigt klara, men jag brinner för fotograferingen. Mina intressen är fotografering, Spela piano/fiol och vara med mina kära vänner.

Jag har känt mig annorlunda många gånger. Som ett t.ex på hur jag känner/känt mig annorlunda är den drivkraft för livet, i så pass ung ålder jag är i. All den förståelse för livet och dess mening så känner jag mig annorlunda. Hur det kommer sig vet jag inte riktigt, antagligen får all den förståelse för livet, personer och känslor jag har.

Jag tror att man är annorlunda då man inte är som alla andra.

Vad jag tänker att ordet Annorlundabra betyder och hur det känns för mig? För mig betyder det att vara annorlunda bortsett från alla andra, men på ett riktigt bra sett. Jag är själv annorlundabra och det känns riktigt skönt att inte vara som alla andra. Att vara annorlundabra är ett sätt att ha självkänsla och skapa kärlek och öppenhet, då mår man bra. Då man älskar sig själv så kan man börja älska alla andra.

När min mamma berättade om Camilla första gången så blev jag riktigt nyfiken på vad Camilla gör och hur hon fungerar som. Jag började läsa om Camilla och hennes liv och blev berörd. På det sättet som Camilla orkar och håller igång inspirerade mig och på det sättet hon hanterar allt på. Desto mer jag fick reda på ju mer ville jag ha kontakt med henne. Jag skrev till Camilla om hur jag tycker och känner. På det sättet hon svarade på gav mig mer drivkraft och jag fick en speciell känsla, att jag ville mer med livet.

Camilla får mig att må bra och vi är riktigt bra vänner. Då vi träffades första gången så tänkte jag; Wow, vilken kvinna detta är! Och jag blev så klart riktigt rörd. Camilla är min största inspirations källa och drivkraft. Hon betyder riktigt mycket för mig!

Ta hand om er där ute!/ Matilda Andersson

Skapad:
21 October 2013, 00:22
Läst:
56641 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)