I ett hörn av skolgården leker ett gäng flickor. Alldeles i dagarna går dom ut årskurs tre och ett helt sommarlov står för dörren.
Dom hjular, står på händer, skrattar och kivas men som på en given signal sticker alla i väg utom en. Knappt någon säger hej då till flickan som blev ensam kvar. Det är inte första gången scenariot utspelar sig.
Det är den sedvanliga fotbollsträningen med Brommapojkarna som tjejgänget skuttar i väg till.
Den som blev kvar har en förälder som inte mäktar med terminsavgiften och därmed gick flickans drömmar i kras om att få hänga med dom andra på träningen.
Hon som blev kvar heter Cecilia. Hon säger inget men hon känner. Det gör hennes mamma också. Mamman känner ännu mer. Det dåliga samvetet bankar på henne med stora släggan.
Eftersom många barn i dag, anmärkningsvärt nog inte får lära sig empati och social kompetens hemifrån så anser Cecilias mamma att det snarast införs som ett högprioriterat skolämne. Läran om att bli en mänsklig individ med bra samspel gentemot sina medmänniskor.
Att en flicka i gänget inte har råd att gå på fotboll är en sak. Det är ingen annans fel men att kunna säga hej då till den som blir lämnad kvar bör man kunna när man är tio år.
Kanske är det så att många föräldrar anser att empatisk förmåga och social kompetens inte betyder något i dag ? Det ligger inte i tiden i vårat egocentriska samhälle. Man vill ha barn som tar för sig. Ha barn med vassa armbågar som burdust tacklar sig fram i tillvaron.
Just därför bör det vara ett viktigt ämne i skolundervisningen för hur ska vi annars orka med varandra.
Sent samma kväll ringde ändå en av flickorna och bad om ursäkt att hon inte hann säga hej då. Det betydde mycket och visade också att den flickan har ett stort mått av dom viktigaste ingedienserna en människa bör innehålla.
Cecilia får drömma vidare om fotbollen över sommarlovet för hennes mamma har gett sig fan på att hon inte ska behöva bli ensam kvar och försöka mota bort tårarna.
Drömmen om BP ska bli sann.
----------------------------
Med dom orden tänker jag ta både blogg och facebooksemester på obestämd tid. Kort eller lång, det vet jag ej men efter tre års intensivt bloggande kan man nog behöva det 
.
Trevlig sommar .
Annika
. 
. 
tillbaks
Men det var ruter i tjejen som ringde må jag säga. 
Simone
2012-08-10, 22:56