A Cocktail of Rockabilly...

Jag har funderat lite på en sak och det är hur gemene man ser på rockabilly som livsstil. Vad rockabill ÄR. Jag har också klurat på hur vi som valt den här livsstilen ser på VARANDRA... (<--- Please don't shoot me!? Det är bara lite harmlösa tankar och reflektioner).

För mej är rockabillyn en väldigt variationsrik subkultur som BORDE möjliggöra för den enskilde individen att få vara individuell. Frågan är om den gör det? Eller finns det ibland en viss uppfattning om att dom "missanpassad" måste anpassa sej även bland resterande "missanpassade"? Jag vet inte. Jag bara undrar. Jag FRÅGAR.

För mej är det just alla olika stilar och valmöjligheter som är det charmiga med "det hela" och jag tycker inte att det ena valet av stil är mer rätt än den andra. Det handlar bara om olika preferenser som vi har som människor. Vad vi själva kan relatera till. Jag har under åren som gått blivit kallad för både rockabilly, raggar, eller MC-brud. Inte bara av "Svensson" utan också av människor som lever i "min värld". Det jag däremot aldrig blivit klassad som är psychobilly eller burlesquebrutta och det har ju absolut sina naturliga orsaker (<--- jag är nämligen inte särskilt förtjust i dödskallar och zombies och klä av mej på scen på ett snyggt och sensuellt sätt skulle jag aldrig få för mej att göra. Jag skulle troligtvis bara se ut som en klumpig bambi på hal is iförd korsett eller en ograciös heffaklump. Stel som ett kylskåp... Jag är till min fördel när jag står stilla, helt enkelt. Ännu bättre är jag om jag håller truten... Hehe!) men jag gillar ABSOLUT båda stilarna (<--- Fast föreställ er mej med lila, rosa eller grönt hår i Laholm. Bara en slinga i luggen hade varit tillräckligt för att "Svensson" skulle sätta i halsen om dom såg mej och jag tänker på mina medmänniskor...)

Det har till och med hänt att jag blivit "anklagad" för att inte vara "äkta" och det förstår jag det också, för självklart finns det även inom den här livsstilen dom som ibland vill sätta en etikett på någon annan för sin egen skull. Varför skulle dom inte? Dom är ju inte mer än människor. Precis som vem som helst. Som alla andra. Det som jag däremot tycker är underligt är att dessa människor som valt att leva i en livsstil som ofta använder REBELLEN, den egensinnade människan, som en förebild och ett slags kännetecken känner ett behov av att nischa någon annan istället för att låta den enskilde individen själv få välja, eller INTE välja att sätta sej själv i någon ram. För är inte det ett tänk som "Svenssons" ägnar sej åt?

Men vad ÄR jag då? Vad skulle JAG kalla mej själv om jag var tvungen att välja? Något som jag i och för sej inte tycker att jag ska behöva göra (<--- och det är precis därför som jag har "A Cocktail of Rockabilly" som trademark) men om vi leker med tanken att jag skulle stämpla mej själv till en samhörighet med andra så skulle det troligtvis vara som Rock-A-Chola.

Men... Det är ju bara ytterligare en variant även om det är den stilen som tilltalar mej lite si så där extra just för att den inte bara är "a way to look" utan framför allt "a state of mind". Min personliga preferens. Fast spelar det egentligen någon roll. Det är ju bara ett ord. Ett namn. För är det inte så att vi alla i sista änden ändå är same same, but different?

 

Skapad:
7 August 2012, 15:30
Läst:
2141 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (4)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

  • Maria
    2012-08-08, 10:21

    Gäst

    Intressanta reflektioner, som även jag pysslar med ibland som t ex nu i helgen på OSW. Vi är så många som fungerar under samma paraply. Själv älskar jag både 40-, 50- och 60-tals estetiken och VÄLJER det jag tycker är fräckt från varje stil. Sedan använder jag det. Mycket 40-tals hår, lite mer punkig klädstil... Själv har jag mycket svårt att förstå de brudar/kvinnor/flickor som väljer musbrunt 40-tal rakt igenom. Städrock, det hade min mamma när hon städade. Jag skulle inte få för mig att gå ut i en sån när det finns så mycket annat vackert. Som min mr Right säger, det måste väl ha funnits finkläder även på den tiden? (Han tycker också att musbrunt 40-tal är asfult.) But, you go to your church and I'll go to mine. Det sköna är väl att umgänget faktiskt funkar hur bra som helst oavsett vilken stil man väljer. Sedan är väl några lite mer "stuck up" än andra, men de får hållas, det skulle säkert inte ge mig något att hänga med dom ändå-.....

    Blogg: www.rockabillymom.blogg

  • MirAnna (K43)
    2012-08-07, 22:04

    Jag tror snarare att det vi placerar folk och fä i olika fack för att SLIPPA förstå oss på dom, Anette. Vilket som så tror jag det handlar om trygghet av något slag...

    Jag hade också en illblå slinga i håret på 80--talet. En lite kornblå "syntlock" i nacken och rakade sidor vid öronen...

  • Anette O
    2012-08-07, 21:34

    Gäst

    Ja du, vi vill gärna placera in folk och fä i fack. Vi tror nog det är lättare att förstå sig på människor då. På tal om färg i håret så hade jag faktisk en illblå slinga i håret en gång i tiden...men det var på det "glada 80-talet".

  • CC
    2012-08-07, 19:45

    Gäst

    Bra inlägg där=)
    Ja, vem är mer "äkta" rockabilly än någon annan?
    Rockabillyn är ju så mycket blandat. Du kan gilla bilarna, musiken, kläderna, frisyrerna, inredning, you name it.
    Å man måste inte gilla allt. Man kan gilla delar av det. Å man måste inte gå runt i 50tals kläder dagligen för att gilla stilen tex.
    Som i allt annat kan man plocka godbitarna=)

    Lycka till med personalrekryteringen.

    P.s. Missade dig vid backracet i lördags.D.s.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Förändringar... kategori: Tips och förslag

Jag har börjat finna mej tillrätta på min nya blogg även om det är en del att pilla och fixa med. Att flytta en blogg tar precis lika mycket tid och ork i anspråk som en flytt IRL. Om inte fysiskt, så i alla fall mentalt. Allt innehåll ska, precis som ett bohag, försiktigt packas ner i märkta "kartonger" för att det inte ska komma bort eller gå sönder på vägen.

Min flytt innebär dessutom inte bara merarbete för mej. Det betyder också att du som har följt min blogg hos Bloglovin' måste ändra din prenumeration om du vill fortsätta hålla dej uppdaterad och det gör du enklast genom att klicka på den här bilden.

Skapad:
10 January 2014, 12:19
Läst:
165291 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

  • MirAnna (K43)
    2014-01-11, 18:17

    Tack, Dino! Fast jag försvinner ju inte helt. Du kan fortfarande följa mej och Giovanni. Bara inte här på Finest.

  • dino
    2014-01-10, 20:43

    Gäst

    kommer att sakna dig,din söta son och din mysiga bonusfamily, det var kul att läsa dina kuliga inlägg.

Nu slutar jag blogga...

...fast inte helt och hållet. Jag kommer bara att göra det under andra former och inte lika frekvent som tidigare.

I drygt tre år har jag varit en av Finest toppbloggare. En allt igenom trevlig erfarenhet som jag inte ångrar för en sekund, men på grund av alla förändringar som skett i mitt liv det senaste året så har jag bestämt mej för att slå av på takten lite. Därför känner jag inte att jag kan uppfylla dom kriterier som det krävs för att blogga på kontrakt och det är av den anledningen som jag tagit beslutet att "säga upp mej". Det är dags för mej att gå vidare och du som lojalt har följt mej under alla år kan fortsätta göra det HÄR.

Tack Finest för den här tiden! Det är dags för mej att ge mej ut på nya äventyr, men jag kommer att fortsätta hälsa på här då och då även om jag inte längre är en del av Sveriges största nöjessajt.


 

Skapad:
7 January 2014, 14:35
Läst:
166173 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

Sentimental Sunday Brunch

Jag kastade ihop en improviserad Sunday brunch baserad på ett sentimentalt "back when I lived in the Keys" som föll den övriga familjen i smaken.

Bacon, äggröra, rostat bröd, tiger- och blåbärsmuffins och en obligatorisk Virgin Mimosa. Eftersom ICA hade stängt när jag kom dit (<--- Det är ju trettondags afton... Det visste inte jag, men nu gör jag det...) så blev det inga doughnuts. Jag får helt enkelt planera lite bättre nästa gång.

När jag ringde till Giovanni på korttids för att kolla om han var redo att komma hem i morgon så frågade han hur dags och när jag svarade att jag hämtar honom klockan 10 så suckade han högljutt och sa: "Uff! Så jädra tidigt..." Ett gott tecken på att han har det bra och trivs. Dessutom hade han och en av personalen upptäckt att hon bor i huset precis jämte oss. Visst... Piteå är inte stort, men vilka är oddsen för det, liksom?

Skapad:
5 January 2014, 16:52
Läst:
166918 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Största möjliga tystnad...

Här är det tystare än tystast... Giovanni kommer hem först i morgon bitti och jag tänker passa på att njuta av att inte behöva ta något ansvar tills dess.

Later dudes & dudettes!

Skapad:
5 January 2014, 14:29
Läst:
167089 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

Pain & Gain

Gott Nytt 2014 på Er!

Vi har tagit det väldigt "piano" i några dagar och det har blivit mycket filmtittande. Vi har bland annat hunnit avverka 2 Guns med Mark Wahlberg och Denzel Washington i huvudrollen och Pain & Gain. Även den med Mark Wahlberg, men i stället för Denzel så har han i den sistnämnda sällskap av Dwayne Johnson (aka "The Rock").

Filmen är baserad på en sann och fullkomligt makaber historia som utspelade sej i Miami i mitten av 90-talet. Jag bodde i södra Florida på den där tiden (inte särskilt långt från Miami) och eftersom storyn är så bizarr och dessutom fick mycket medial uppmärksamhet när det begav sej, så kunde jag inte för mitt liv begripa hur händelsen totalt undgått mej.

Därför var jag bara tvungen att googla Daniel Lugo som var "the mastermind" bakom the Sun Gym Gang och jag upptäckte till min förvåning att det filmen skildrar faktiskt är galet sant (<--- det är så absurt att dom till och med vid ett tillfälle i filmen lägger in en textremsa som påminner om att det faktiskt har hänt på riktigt...) och har du inte redan sett filmen så tycker jag du ska göra det. Genast!

I morgon har Giovanni korttidshelg och vet ni vad jag ska göra då? Sova! Hela helgen. Eller... Jag tänker i alla fall försöka... Går det inte får jag väl titta på lite mer film. Det verkar vara Mark Wahlbergs år, för han har medverkat i ännu en film under 2013 (tillsammans med Russell Crowe och Catherine Zeta-Jones) som jag skulle vilja se. Broken City.

Någon av er som sett den? Och vad tyckte ni i så fall?

Skapad:
2 January 2014, 13:01
Läst:
168348 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

A Happy Ending!

Bloggen har varit obstinat i några dagar... Den vill inte riktigt släppa in mej så att jag kan blogga som jag ska. Därför har det varit lite tyst här, men det kanske inte gör så mycket nu under helgerna när ni med största sannolikhet är upptagna med annat.

Här hos oss är förberedelserna i full gång och vi har påbörjat nedräkningen av 2013. Det blir knytkalas ikväll med god mat och gott sällskap och jag har ställt mej vid spisen. Eftersom jag inte är någon mästerkock som bara hystar ihop en delikat middag utan att vara totalt fokuserad på ett recept så kör jag på ett beprövat kort för att vara på den säkra sidan. Vår huvudrätt blir en Boeuf Bourguignon. Förrätten faller också på min lott och då får det bli en klassisk räkcocktail.

Självklart blir det bubbel också, men först ska jag ta mej en kort promenad i snöfallet innan det blir mörkt. Släpper bloggen in mej igen så återkommer jag, men om i fall att den inte gör det så önskar vi er alla ett riktigt gott slut på det gamla året och en helt fantastisk början på ett nytt fräscht 2014.

Skapad:
31 December 2013, 12:26
Läst:
169490 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

  • Namn
    2014-02-03, 16:30

    Gäst

    Skriv en kommentar

  • Märit
    2013-12-31, 19:27

    Gäst

    Gott nytt... från hon på fd andra sidan åkern !

  • Madde
    2013-12-31, 16:17

    Gäst

    Gott nytt år på er!! Kram, pös och allt det där!

    Blogg: www.madelein.se

  • MirAnna (K43)
    2013-12-31, 15:14

    Haha! Tack Jonna! Detsamma till dej och tack för alla inhemska superlativ!

  • jonna
    2013-12-31, 15:04

    Gäst

    gott nytt år till dig, som jer nalta grann,din karl förstår. och din snygga son,och dina fina bonusflickor, o karn dine som jer snygg han me,

Sprit för medvetna mammor... kategori: Tips och förslag

Strax innan jul fick jag hem ett sött litet paket med parfymerad handdesinfektion från lika söta Gia-Angelina som är kvinnan bakom det svenska företaget La Dore

Gia-Angelina fick idén att själv framställa handspriten när hon inte kunde hitta en sort hon personligen var nöjd med i butikerna. För att uppnå bästa resultat så började hon till och med läsa kemivetenskap och nu, så här två år senare, finns det fem dofter i sortimentet att välja mellan. Med andra ord, en väldigt handlingskraftig och målmedveten tjej (<--- som du kan läsa mer om HÄR) och det gillar jag. 

Jag gillar också produkterna som Gia-Angelina skapat med kärlek och omtanke och jag har tillsammans med Jenny och Julia testat och betygsatt tre av dom. Vanilla Paradise, Sweet Kisses och Secret Seducer.

Alla tre gör att man känner sej ren och bacillfri om händerna så där får dom alla fem av fem möjliga. Doftmässigt så luktar alla väldigt gott, så där blir det också full pott, men på grund av detta var det inte helt enkelt att välja ut en som var bättre än den andra... Men min favorit blev i alla fall till slut Secret Seducer (den lila). Tjejerna tyckte båda bäst om Vanilla Paradise (den gula). Deras andrahandsval blev den jag hade som första och den jag gillade näst bäst var Sweet Kisses (den rosa).

Jag kan alltså inte rekommendera bara en. Däremot kan jag lova att oavsett vilken doft du än väljer så kommer du inte att bli besviken. Vill du testa så hittar du hela La Dore's sortiment HÄR. Vem vet... Din favorit kanske blir en av dom två jag inte provat (<--- Star Dust/blå och Pure Love/röd). Ännu... 


Skapad:
28 December 2013, 13:46
Läst:
173316 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (5)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av MirAnna innan de syns på sidan.

  • MirAnna (K43)
    2013-12-31, 12:23

    @ PETER: Jag tänkte efter lite och då insåg jag att Star Dust är det självklara alternativet för dej. Varför? Jo, för den är "blomstrig" och söt... Hehe!

  • MirAnna (K43)
    2013-12-30, 22:54

    Ja, det hade varit käckt Peter.

    Men du kanske kan prova Pure Love som är varm, söt och fruktig. Skulle inte det passa utmärkt in på dej? :D

  • Peter
    2013-12-30, 17:39

    Gäst

    Sprit för medvetna pappor då? Hade vart riktigt nice att smörja in händerna med handsprit och det doftade något gott manligt.

  • MirAnna (K43)
    2013-12-30, 11:21

    "Närproducerade" produkter "is the shit", Emma.

    Dessutom främjar jag hellre en ambitiös småföretagande kvinna än någon massproducerande jättekoncern.

  • emmathorsell (K37)
    2013-12-30, 02:04

    Måste prova när mina från USA är slut här hemma

    Blogg: www.finest.se/emmathors