Jag har världens bästa liv med ett jobb jag älskar och som föder mitt ego, vänner jag älskar och som älskar mig, hälsa och jag ser inte fy skam ut men trots det händer det ändå att jag ibland vandrar i dödsskuggans dal. Idag har varit en sådan dag. Jag ligger inte och stirrar som en fåne i taket men det har hela dagen känts som om jag ska implodera, försvinna till ingenting och sluta existera. Inte finnas och vara väldigt nöjd med det. Därför har jag inte bloggat idag. Jag kommer förmodligen inte blogga imorgon heller för imorgon ska jag vara onåbar i hemmet. Jag tror att jag behöver det. Vi lär med andra ord höras på fredag så håll ut.

Inga kommentarer än.