Ä men det är ju swag!
Varje gång som jag blir förkyld och täppt i näsan så måste jag ta nässpray. Måste. Jag klara inte av att vara täppt i näsan inte i en sekund inte på natten inte på dagen. Jag har varit beroende av nässpray i många år av mitt liv. Det slutade med att jag fick operera min näsa för att skära bort blodkuddar som doktorn förklarde det för mig. Det var en hemsk operation och jag har aldrig varit så ledsen i mitt liv. Det forstade blod ur näsan och jag sov inte på flera nätter eftersom jag hade tamponger uppkörda i båda borrarna ja ni fattar...
Jag är rädd för att fastna i ett beroende igen såklart men jag har inte riktigt fattat vad jag ska göra för att undvika det. Det blir ju nämligen en ond cirkel då jag måste ta spray när jag bli täppt och sen är jag fast i några veckor tills jag tar tag i den och minskar dos och byter till barn osv.
Nu har jag plötsligt löst mitt problem och det känns som att jag uppfunnit hjulet. Jag körde med näskannan! Lite ljummet vatten, en halv tesked salt med jod i och sen hällde jag vattnet i den ena borren så att det rann ut i den andra. Ringo tyckte att det var jättspännande att se på kan jag säga. Sen snöt jag mig ordentligt och då kändes det som att jag snöt ut halva hjärnan. Alltså det känns hur man rensar bihålorna really!
Sen behöver jag inte ta nässpray mer. Helt öppen i näsan och andas perfekt. Ringo däremot...Not so much. Hur i helvete ska jag klara av att få en tvååring att hälla saltvatten i näsan? Går inte va?!
rova!
Inga kommentarer än.