Det blev ingenting hos Natali idag...

Avas tänder bråkar med henne...
Så hon va ledsen och då vill jag inte böka med henne...

Egentligen va det planerat sedan ett halvår tillbaka att jag och Robin skulle gå på 30 sekonds to mars ihop idag på grönan.
Men eftersom hon inte mår helt bra ville jag inte att mamma skulle ta henne.
Så Robin fick gå själv.
Men jag hör konserten ifrån vårt fönster!

Nu har Ava somnat och jag myser med mini och lite godis...

I morgon fyller vår prinsessa år!!!!

Har tagit en lång promenad idag, på jakt efter en klänning till Avas kalas.
Alltså en till Ava...

Runt på lite olika ställen men jag fann den till slut på Nk.
Passande nog hade dem rea där så det va ju perfekt!
599kr istället för 799kr!
Ni får se den i morgon!

Idag ställde sig Ava upp helt själv utan stöd.
Hon har ju hållit på länge och då och då fått sig en smäll i pannan.
Från pottan har hon lyckats ett tag.
Men idag så sa det pang bom och hon fattade galoppen. Har gjort det flera gånger.

Nu har jag packat en liten påse med saker vi ska ta med till Natali...
Vi ska baka cake pops till kalaset i morgon.
Eller rättare sagt Natali ska baka och jag ska se på och lära mig!
Vet ju inte alls hur man gör...

Ava fann min packade påse och den va intressant!
Mitt lilla busfrö!

Nu vet jag varför Ava varit så dålig!!!

Inte nog med att hon fick vaccinet.
Nu har hennes 3e och 4e tand brutit igenom.
Jag har sett dem både uppe och de på sidan nere, men det är alltså de där nere som jag ser har börjat spricka upp nu!
Hon är alldeles röd i tandköttet!

Konstigt för hon hade ingen reaktion på de första tänderna!

Men nu vet jag vad det är som orsakar henne smärta!
Mitt lilla hjärta!

Har lagat pastasallad till middag idag. Så snabbt och enkelt!
Köpte en ekologisk fullkornspasta och den va såååå god!
Och in med några kycklingfiléer i ugnen, grönsaker och majs! Klart!

Till det har jag gjort en kall sås på crème fraîche...

Kan inte bli enklare eller godare...

Ava är fortfarandefebrig!

Jag är säker på att det är vaccinet...
Så hon har sovit den mesta delen av dagen.

På morgonen va hon uppe en stund och lekte.
Hon har börjat fatta hur bra gåvagnen är.
Nu springer hon med den från ställe till ställe, ställer vagnen vid sidan... Leker och tar den till nästa ställe...
Ha ha...

Vi tog en liten promenad ner till affären också men Ava gillade det inte...
Så vi gick snabbt hem och kröp ner i sängen igen...

Min stackars lilla tjej!

Har köpt nya hårspännen.
Hon har ju börjat få så långt hår så nu måste luggen undan från ansiktet.
Så söt!!!

Här hemma har jag tvättat och städat.

Ska snart påbörja middagen!
Tänkte laga pastasallad med kyckling!

Jag har inte skrivit så aktivt här, förlåt.

Har haft så mycket i min hjärna.
Tror jag behöver hjälp med att bearbeta vissa saker.

Som att vi inte kommer kunna skaffa syskon till Ava.
Att det är fel på min kropp.
Att det är därför jag fått mina små alldeles för tidigt.

Jag försöker att se till de ljusa sidorna.

Jag är så otroligt lycklig över det jag har.
Jag har ju trots allt så enormt mycket fint i mitt liv.

Jag har mitt mirakel.
Min prinsessa.

Hon är det vackraste och finaste i världen.

Men samtidigt saknar jag det som jag aldrig kommer kunna ge henne.
Ett syskon.

Jag skulle vilja ha ett till samtal med läkarna på ks.
Allt va så dimmigt under våra samtal när de sa att vi inte bör försöka igen.

Jag kommer inte få ett annat svar.
Hur mycket jag än önskar.
Men jag kanske får mer klarhet.
Ett avslut?
Eller så river det upp mer...?

Jag behöver nog prata med någon om detta.
Och om tiden på sjukhuset.

Tänk vid den här tiden för ett år sedan va våran antenatalresa på sjukhuset snart över. 8 veckors sängläge med massa mediciner på sjukhus tog slut.
Neoresan tog över.

Den där neoresan...
Neonataltiden.

Jag är fortfarande rädd för att förlora henne.
Har tvångstankar att titta till henne var 5:e minut när hon somnat.
Vet inte när jag ska våga ta bort andningslarmet...

Men annars mår jag bra.
Men jag vet att jag skulle kunna må lite bättre.
Det är bara den där jävla rädslan över att våga söka hjälp.
Jag är så dålig på det...

Min skatt ligger här bredvid mig, hon andas tungt och sover sött.

Tänk att jag har min lilla tjej här.
Jag älskar henne så att det gör ont!

Jag vill ge henne hela världen.

Jag har även min stora lilla tjej här inom mig.
Jag känner hennes närvaro.
Hon lever genom mig och min kärlek för henne.
Genom saknaden och stoltheten över att vara hennes mamma.
Vår lilla änglaflicka.

Förlåt för ett rörigt inlägg.
Kände att det va dags att skriva av mig...

God natt❤

Bild: liten Ava
liten vilya

Jag har inte skrivit så aktivt här, förlåt.

Har haft så mycket i min hjärna.
Tror jag behöver hjälp med att bearbeta vissa saker.

Som att vi inte kommer kunna skaffa syskon till Ava.
Att det är fel på min kropp.
Att det är därför jag fått mina små alldeles för tidigt.

Jag försöker att se till de ljusa sidorna.

Jag är så otroligt lycklig över det jag har.
Jag har ju trots allt så enormt mycket fint i mitt liv.

Jag har mitt mirakel.
Min prinsessa.

Hon är det vackraste och finaste i världen.

Men samtidigt saknar jag det som jag aldrig kommer kunna ge henne.
Ett syskon.

Jag skulle vilja ha ett till samtal med läkarna på ks.
Allt va så dimmigt under våra samtal när de sa att vi inte bör försöka igen.

Jag kommer inte få ett annat svar.
Hur mycket jag än önskar.
Men jag kanske får mer klarhet.
Ett avslut?
Eller så river det upp mer...?

Jag behöver nog prata med någon om detta.
Och om tiden på sjukhuset.

Tänk vid den här tiden för ett år sedan va våran antenatalresa på sjukhuset snart över. 8 veckors sängläge med massa mediciner på sjukhus tog slut.
Neoresan tog över.

Den där neoresan...
Neonataltiden.

Jag är fortfarande rädd för att förlora henne.
Har tvångstankar att titta till henne var 5:e minut när hon somnat.
Vet inte när jag ska våga ta bort andningslarmet...

Men annars mår jag bra.
Men jag vet att jag skulle kunna må lite bättre.
Det är bara den där jävla rädslan över att våga söka hjälp.
Jag är så dålig på det...

Min skatt ligger här bredvid mig, hon andas tungt och sover sött.

Tänk att jag har min lilla tjej här.
Jag älskar henne så att det gör ont!

Jag vill ge henne hela världen.

Jag har även min stora lilla tjej här inom mig.
Jag känner hennes närvaro.
Hon lever genom mig och min kärlek för henne.
Genom saknaden och stoltheten över att vara hennes mamma.
Vår lilla änglaflicka.

Förlåt för ett rörigt inlägg.
Kände att det va dags att skriva av mig...

God natt❤

Bild: liten Ava
liten vilya

Oj oj!

Vet inte hur jag ska skriva detta...
Ikväll va nog den läskigaste kvällen någonsin...
Tack och lov va mamma här annars skulle jag ha ringt ambulans, brandkår, polis och helikopterstyrkan hit!

Ava skrek och skrek...
Konstant i 1, 5 timmar!!!
Stackaren...
Det verkade som om hon hade ont...
Hon skrek så hon tappade andan.
Oavsett vad jag gjorde så slutade hon inte...

Nu fick hon en Alvedon och efter 30 minuters kvidande, hulkande och krokodiltårar lugnade det ner sig...

Jag vet fortfarande inte vad det va...
Antagligen en reaktionär vaccinet.
Men jag har nog aldrig varit så rädd!!!
Grät jag med när hon grät så jag tröstade Ava och mamma tröstade mig!

Nu har hon somnat...
Min lilla prinsessa!!!