

Jag har mirakulöst överlevt Way Out West också. I vanlig ordning är jag lite stressad när jag skriver det här inlägget för jag måste alldeles strax sprattla iväg till NK för jobb. Gjorde min första dag efter tio dagars ledighet igår. Vart tar tiden vägen egentligen? Hade sett fram emot den där ledigheten i vad som kändes som en evighet och när jag låg i sängen i mitt flickrum på kvällarna tänkte jag att jag verkligen skulle ta vara på tiden och vips så satt jag på bussen påväg tillbaka till Stockholm igen. Ja, ni läste rätt. BUSS. Alla tåg var fullbokade och det enda färmedlet där överhuvudtaget det fanns lediga biljetter var buss. Sex timmar tog resan och sätet åt min stackars röv. Nå väl. Hade en underbar vistelse i både Varberg och Göteborg, var inte alls sugen på att åka tillbaka till Stockholm. Det är härligt att bli ompysslad.
Göteborg bjöd på härligt väder alla tre dagar jag var där och festivalen var fantastisk. Min första festival, tror jag. Sjukt mycket kärlek. The Black Keyes var grymma, De La Soul likaså. Kraftwerk kändes som en riktig tripp... Alla iförda 3d-glasögon dansandes till ganska konstig musik även om jag förstår att det var revolutionerande när det kom. Machine, machine, machine, machne, MACHINE. Typ. Blev riktigt full på torsdagen igen och halva fredagen gick åt till återhämtning på Marias soffa. Lovade mig själv där och då att det skulle bli nykta kommande två veckor men jag vet inte. Imorgon är det någon fest på The Wall som man "borde" gå på. Jag avskyr att jag inte har något karaktär.
Â
CandiBaux (K27)
2012-08-19, 18:24
Jennica
2012-08-19, 17:08