Socialt utanförskap

Dela DIN HISTORIA.

HAR DU NÅGOT ATT BERÄTTA?
Det pratas om socialt utanförskap, men vad är det?
I Sverige är väl alla med?
Här finns ju skyddsnät.
Vi tar väl ansvar för alla barn. Eller?

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var du bor. Ibland får du hjälp, ibland inte. I värsta fall leder det till att du inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång. Nu samlar vi historier om barn i socialt utanförskap.
Vad har du att berätta?

mailto: utanfor@unicef.se

Skapad:
22 October 2012, 10:58
Läst:
5827 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Syrien....

11 000 barn har dödats i #Syrien. En hel generation riskerar att gå förlorad. Alla barn har rätt till trygghet och skydd. Vi måste agera. Gå in på rädda barnens sida och på två minuter blir du månadsgivare till Katastroffonden och hjälper Syriens barn till liv och framtid
http://www.raddabarnen.se



.

Skapad:
24 March 2014, 00:56
Läst:
3063 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Än finns det hopp......

Blev tårögd av detta meddelande.....

Hej! Ville bara bifoga det min pappa skrev till dig på sin Facebook-sida. /Katharina Damgaard

Läste för ett par dagar sedan om påhoppet på Zinat Pirzadeh och hennes dotter. Hade tänkt skicka mina tanker om detta till kvällspressen men finner det meningslöst, dom tar inte in det ändå. På Facebook kan man som tur är skriva om allt. Har läst Din artikel på Facebook. Bästa Zinat ! Jag framför hela Sveriges ursäkt för den kränkande behandling Du och Din dotter utsattes för i tåget. Tyvärr finns det fortfarande alldeles för många hjärndöda och inkompetenta personer kvar i vårt samhälle år 2014 trots att man tycker dom borde ha lärt sig en läxa av historien. Jag fattar inte hur man kan hålla på med främlingshat och förnedring i en så pass upplyst tid som nu. Själv växte jag upp i skuggan av andra Världskriget. Har sett mycket grymhet och ondska. Ovisshet och osäkerhet dagligen, nattliga larm om luftangrepp under 5 år, Nazisternas och Gestapos omänskliga över- grepp när dom hämtade nära och kära, goda grannar och vänner för vidare transport till koncentrationsläger och gaskamrar. Många kom aldrig tillbaka. Trots allt vad jag och min generation har gått igenom kan jag ändå inte hata Tyskarna. Dom var vilseledda av en fanatisk och sinnessjuk maktgalen person. Depressionen hade sin blomstringstid och det var lätt för dessa stackare att känna hopp och en ny storhetstid, allt var i botten. Dom jag föraktar och hatar är alla dessa nazister, rasister och fanatiker som inte har lärt sig att förstå det minsta av vår historia. Vi är alla människor av kött och blod. Hudfärgen kan skilja oss åt vad utseendet beträffar men blodet som rinner i oss allihopa vart vi än kommer ifrån i Världen är RÖTT. Vilket innebär att vi alla är lika. Zinat ! Du och Din familj och alla övriga som kommer till vårt land för att få ett bättre liv, hjälpa till med att skapa samhörighet och vara ett föredöme för andra skall alltid känna sig varmt välkomna. Vi måste tillsammans hjälpas åt att bekämpa Rasism, Nazism, förtryck, förnedring, tortyr m.m. Leo Damgaard

Skapad:
12 March 2014, 16:23
Läst:
4315 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Inte en främling.....

För mer än ett halvsekel sedan befriades de överlevande från Förintelsens läger runt om i Europa, men det verkar som om vi redan glömt dessa rastänkandets ödesdigra slutstationer. Eller kanske vi aldrig riktigt lärde oss läxan? Europa måste vakna och inse att det tankegods som fick oss att sluta se våra medmänniskor som människor och gjorde oss till massmördare, inte automatiskt försvann vid krigsslutet, utan måste bekämpas varje dag, ännu i dag. I dagens Sverige tar samtalen kring vem som är svensk och vem som inte är det, mer och mer plats i vår vardag. När jag ser mig i spegeln, ser jag ingen främling. Jag vet att de flesta ibland nog kan känna sig som främlingar till och med för sig själva. Jag vet att ensamheten kan krypa in under huden som fuktig kyla, oavsett hudfärg eller etniskt påbrå. Men som före detta flykting, kommer ett av mina främsta kännetecken för många, kanske de flesta, alltid att vara att jag är invandrare. Trots det känner jag mig ganska förskonad från den slags blickar som förpassar mig till facket "den andra". Kanske har jag som kvinna lite lättare att bli accepterad än många av mina manliga medflyktingar. Hur skulle jag kunna vara en främling nu när det svenska folket uttalar mitt namn rätt, fastän min nya dator envisas med att ändra det till Pinat? Eftersom det får mig att skratta lägger jag inte till namnet i ordlistan, tillverkaren får ta första steget. Som svensk medborgare åtnjuter jag precis samma rättigheter som den vars släkt har varit svensk i generationer. Ändå tillhör jag dem som känner sig otrygga utan sina svenska pass nära till hands, som oroar sig, helt ologiskt, för att en dag bli tagna på gatan utan det. Främlingar, men ändå inte. Jag, som med dig blir vi, känner mig ett med alla som varje dag kämpar för rätten att leva, att duga, att få vara. Men mitt optimistiska jag fick sig häromveckan en känga som heter duga. Min ettåriga dotter och jag blev nämligen föremål för en äldre mans hat under en längre tågresa. Det började med att han undrade vad "sådana som ni gör här". Som i en mardröm anslöt sig också den bredvidsittande tonårsflickan till hans attack. Hon hävdade hätskt att min lilla dotter lät alldeles för mycket, det var inte så man gjorde här i landet, och tyckte att vi skulle kliva av direkt. Märkligt nog var en bebis tydligen mer störande än gruppen tatuerade och korthåriga män som skrålade i andra änden av vagnen. Den resan blev min lilla dotter och jag föremål för häxjakten på invandrare, på ett tåg vi inte kunde lämna. Ofta under mina över tjugo år här i landet har jag hört invandrade vänner berätta om sin utsatthet, och tyckt att de överdrivit. Men den dagen på det tåget, mindes jag deras ord om hatiska svenskar som inte ens tål att se oss, och började undra om vårt Sverige håller på att förlora den medmänsklighet som landet är känt för. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna när tågvärden kom till undsättning, och fick mannen att byta plats. Men resan var redan förstörd. Numera undviker jag så långt det är möjligt tåget när jag reser med min lilla flicka, det som hände där vill jag inte utsätta henne för igen. Bara tanken på att riskera vara inlåst i fem timmar med racistiska människor gör mig skakig. Dessutom serveras alkohol på alla tåg, och en överförfriskad rasist saknar de spärrar som en nykter sådan ändå har. Ett ord jag verkligen avskyr är ”främlingsfientlighet”. Jag tror nämligen att ju mer man använder det, desto mer materialiserar sig fenomenet bakom ordet, och får starkare och starkare rötter. Upprepandet av ordet normaliserar innehållet, och ger en allt rikare grogrund för rasismen. Vi har redan hatat alldeles för mycket, och då menar jag också vi som slår oss för bröstet med budskap om kärlek, jämlikhet och solidaritet. Den som inte är med oss är mot oss, och därmed värdig vårt hat. Så stänger vi dörren för alla eventuella eftersläntrare. Jag tror att vi förringar vikten av lika värden varje gång vi tar ord som främlingsfientlighet, invandrarfientlighet och svenskfientlighet i våra avtrubbade munnar. Orden bär på stor kraft. Ord som används som vapen kan få stora konsekvenser, kan bokstavligt talat dräpa, eller ge liv. Ord kan omfamna, välkomna eller avisa. Ord ska användas med omsorg och ansvar. Därför vill jag inte mer än nödvändigt använda mig av dem som bär på hat. Jag använder mycket hellre de vänliga som famn, ömhet, hjälp, godhet, kärlek, försoning, gästfrihet, träd, blommor, vattenmelon och persilja. Sommaren 1994 ändrade några ord på ett litet papper min sons och mitt liv och tillvaro. Sveriges hade beslutat att upphäva utvisningen mot oss, och vi fick äntligen uppehållstillstånd. Den varma sommardag som vi fick glädjebeskedet, beviljades vi rätten att behandlas som människor, och inte längre som fredlösa råttor som till varje pris skulle jagas bort. De orden var viktiga. När jag ser mig i spegeln ser jag bara mig själv, nyvaken, trött och förkyld, men ingen främling. Jag har försonats med mig själv och alla mina nyanser, från det mörka till det ljusa. Jag kommer aldrig att blondera mig och jag kommer lika litet bli av med min brytning när jag pratar, som med min astigmatism. Men jag vägrar att vara en främling i mitt nya land och framför allt i min egen kropp. För jag har rätt att leva på denna jord lika mycket du, som vem som helst. Kom därför ihåg att vara snäll mot den som du kanske ser som en främling, för så fort du reser ifrån dina närmaste ses du kanske på samma sätt, åtminstone tills vi alla har blivit lite klokare.

Skapad:
12 March 2014, 12:02
Läst:
4300 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Knut ..,.

Tillslut videon är här! :-)

BURN(Official Music Video) by KNUT.

http://www.youtube.com/watch?v=ZoY3PI0qjzw

Skapad:
1 February 2014, 08:45
Läst:
11593 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Hej :-)

God fortsättning på det nya året! :-)

Skapad:
24 January 2014, 12:39
Läst:
12337 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

  • Maria at inredningsvis
    2014-03-21, 19:01

    Gäst

    Härliga bilder du bjuder på hoppas att våren kommit till er som här i GBG.

    Ny post...stilrena designerdetaljer

    Ha en fin helg

    LOVE Maria at inredningsvis - inredning it's, Swedish for decor

    Blogg: inredningsvis.se/

Julklappar som räddar liv...

Köp julklappar som räddar barns liv Nu är det enklare än någonsin att göra något gott. Genom att handla UNICEFs fältprodukter hjälper du barn över hela världen att överleva och utvecklas. I gåvoshopen på unicef.se hittar du allt från vaccin och medicin till fotbollar och skrivböcker. Produkterna skickas till de barn som behöver dem mest och du får ett fint gåvobevis att ge bort i julklapp. Köp julklappar som räddar barns liv! Direktlänk till gåvoshopen är: http://unicef.se/ad/F3D2FA?target=/gavoshop

Skapad:
13 December 2013, 16:03
Läst:
17336 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

  • www.ladore.se
    2013-12-26, 15:31

    Gäst

    Nu finns den omtyckta och populära produkten även i Sverige.

    Ladore by Gia-Angelina är ett svenskt företag som just nu fokuserar på en produkt för dig som gärna använder desinfektions-gel för händerna – men som gärna vill ha det där lilla extra. Produkterna doftar ljuvligt, kommer i olika varianter och doften stannar länge på dina händer.

    – Tanken med dessa produkter är att de ska vara i rätt storlek så man smidigt ska kunna ha med sig i väskan, jackan eller fickan utan att de är för stora eller tunga.

    Produkterna är dessutom fuktgivande, snabbtorkande och innehåller bland annat E-vitaminkapslar för lena, fräscha händer.

    Passa på - Ange rabattkod IADORE och få 10% rabatt på alla köp.
    Rabattkoden gäller till den 30 dec.

    Upptäck den enkla vägen till rena och fräscha händer - Handdesinfektion med Parfym ♥

    Hemsida - www.ladore.se
    Webbutik - http://ladorewebbutik.tictail.com
    Facebooksida - https://www.facebook.com/ladorebygiaangelina

    Blogg: www.ladore.se

Natur P1 min krönika

Julen nalkas runt hörnet. Snöflingorna dansar ner från himlens magiska tak och sätter sig på världen utanför vårt fönster. Vi bor så nära skogen nuförtiden att jag ofta ser rådjuren ströva i skogen utanför. Mitt hjärta är uppfyllt av tacksamhet och mitt sinne är upprymt av glädje över vårt nya hem. Jag har aldrig tagit för givet att ha ett tak över huvudet. Jag har levt under krig, under flykt, under utvisningshot och i armod, så det är svårt att ta tryggheten för givet. I våras tog jag en promenad med min lille son och utforskade vårt nya hems omgivning. Till hans förtjusning hittade vi massor med blåbärsris. Ännu inga blåbär i sikte, men prospekten såg lovande ut. Vårt hems egne lille kock började genast att planera. - Mamma, när blåbären kommer och blir mogna då måste vi plocka hem massor och baka blåbärspaj. Farmor har redan lärt mig det. Full av beundran tittade jag på honom och sa; - JA det ska vi göra. Att se hans glada min och hans lilla gestalt bland blåbärsriset väckte minnet av min äldste son och mig själv i Norrlands mörka skogar i början av nittiotalet. Långt innan min lille son föddes. På den tiden levde jag och min förstfödde undangömda, utan socialt nätverk och utanför samhällets skyddsnät. På din tiden handlade att hitta blåbär inte om att baka blåbärspaj, utan bara om att få något i magen. Vi gick upp tidigt och började jakten efter blåbär, för att sälja dem till mataffären och köpa mat för pengarna. Men mataffären i Boliden hade förutom mat också leksaker. En gång fick min son en egen hink att plocka blåbär i, för att kunna köpa den lilla röda bilen som han hade trånat efter i veckor. Visserligen kostade den bara 45 kronor, men på den tiden var 45 kronor mycket mer än vi hade råd med. Värst av allt var att han var så hungrig att han åt upp det mesta som han lyckades plocka. Han satt bland blåbärsriset och var blå runt hela munnen och tittade besviken i sin hink och började gråta. Mamma jag kan inte köpa min bil! Jag tröstade honom och hällde över massor med blåbär från min hink i hans. Han sken upp som en sol. Lite senare i mataffären fick vi hela 95 kronor för dagens körd. Lyckan var stor när han fick sin bil och jag kunde köpa ett paket mjölk, lite annat gott. Och ja, vi kunde till och med baka blåbärspaj till kvällen. Jag blev påmind ännu en gång att naturen är så generös. Nu är blåbärsrisen är gömda under snöns vita täcke men snart kommer våren åter och naturens givmildafamn bjuder oss och fåglarna på bärkalas. För naturen gör ingen skillnad mellan utvisningshotade flyktfåglar och dem som har det gott ställt.

Skapad:
4 December 2013, 01:29
Läst:
18649 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (4)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

  • Nadina
    2013-12-08, 20:27

    Gäst

    Hej Zinat!
    Såg dig på julgalan, tele 2 arenan i fredags.
    Du var magisk, rolig och vacker.. det är du jämt!
    Knut - han var också bra, men jag hejar ALLTID på dig.

  • Eva Köping
    2013-12-08, 17:32

    Gäst

    Så fint skrivet o tänkvärt ❤

  • Kristina
    2013-12-08, 17:30

    Gäst

    Så fint skrivet! ❄

  • susanne wollter
    2013-12-04, 03:50

    Gäst

    Så underbart vackert skrivet med så tänkvärda ord som berör finaste fjärilssyster!

Jul ❤️

Handlar julklappar och det känns härligt att göra det en vardag utan stress. :-)

Skapad:
28 November 2013, 11:59
Läst:
19477 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av ZINAT innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.