En ny grafisk profil till den Stockholmsbaserade inredningsdesignern Lina på Design by my eye, är något som jag har jobbat med på sistone. Igår satt äntligen designen på logotypen! Eftersom Lina själv jobbar med design och ofta skapar ny inredning åt både företag och privatpersoner i många olika stilar, tänkte jag att det var bäst att hålla formgivningen så stilren som möjligt.

Min tanke med färgvalet var att svart och vitt kommer aldrig kännas fel eller bli omodernt. Ett randigt mönster lades till på toppen av begynnelsebokstaven för att ge en subtil känsla av att verksamheten håller på med inredningsdesign.

Från början brainstormade jag fram ränderna som en stilistisk persienn med ett nedhängande snöre. Faktum är att jag funderade på att ha med fler objekt som skulle förklara vad för sorts design detta handlade om, då namnet i sig inte avslöjar det. Ju mer jag krånglade till det, desto sämre blev det. Till slut var det bara ränderna kvar och då kändes plötsligt logon färdig! "Kill your darlings. And when done killing, kill som more!" är så jag brukar försöka tänka om min första idéer. Det är inte lätt att vara bödel men någon måste ju var det också!  

Oftast är det mycket bättre att motstå frestelsen att berätta precis hela historien i illustrationen. Betraktaren mår bara bra av att få lägga sista pusselbiten själv. Ingen gillar ju att bli omyndigförklarad och skriven på näsan. Dessutom kan man ju ha turen att få till en abstrakt bild som gör flera närbesläktade tolkningar möjliga samtidigt. Ränderna i den här logotypen får mig att tänka på persienn, randigt tyg, perspektiv och en rörelse framåt. Alla dessa associationer passar bra till någon som jobbar med inredning.

En annan sak som brukar vara bra att få till med logotyper är att de helst ska se lika bra ut mot både mörk och ljus bakgrund.  Det gör den här loggan nu. Troligtvis blir den presenterad i negativt utförande på visitkorten.

Ränderna från d:et återkommer som profilmönster på visitkortens baksida samt på andra relaterade trycksaker. Just detta med ränderna kommer att få Linas visitkort att sticka ut lite lagom från mängden. Jag skriver lagom, för även om man är designer, är det ju inte alltid bra att sticka ut med helt galna visitkort heller. Blivande kunder kan ju bli rädda för att inredaren har alldeles för vågad stil för att passa just dem.

Tyskfödda konstnären Andrew Myers växte upp i Spanien och verkar numera i Kalifornien, efter att ha gått på college där. Han gör fullkomligt fantastiska och tredimensionella konstverk av skruvar som sticker ut olika långt från underlaget. Sist av allt målar han skruvarna i exakt rätt kulör. När man ser bilderna på hela processen är det lätt att förstå att Andrew "bara" gör mellan fem och tio konstverk om året. Inspirerande! SE FLER BILDER PÅ ANDREWS SKRUVKONST HÄR.  

Ett av Andrews favoritögonblick som konstnär var när en blind man stod och kände på hans konstverk med fingrarna och började le, då han kunde "se" vad det förestälde.

Levande material som trä är alltid finast, tycker jag. På tyska webbshoppen Pension für produkte har de kanonfina skärbrädor, ostbrickor och pizzatallrikar med vackert grafiska motiv i bästa komposition. Det häftigaste med dessa konstverk i trä, är att motivet anpassas efter den unika ådringen i träbiten. Så fint! Fler motiv som dessa hittar ni här.

Tredimensionella skulpturer och förstorade porträtt på människor i lego måste ju vara rätt svåra att skapa, eller hur?
Den amerikanska konstnären Nathan Sawaya får ibland frågan om han använder en dator och/eller speciellt lego när han skapar sina fantastiska verk;

- Ibland använder jag mig av min dator för att bestämma kroppens placering och en del skulpturers skala. Men jag går också på ögonmått, säger Sawaya.

- Det lego jag använder, köper jag precis som alla andra och det är inget speciellt med det. Eftersom museum inte verkar uppskatta att få trasiga skulpturer skickade till sig, limmar jag samman delarna med ett plastlim gjort på getmjölk och älvtårar, förklarar han ironiskt vidare. Läs resten av inlägget och se fler bilder på detta här.

Tänk att två gräskullar kan gömma ett så häftigt bostadshus! The Edgeland House av Bercy Chen Studio LP är inte bara fascinerande för sin visuellt tilltalande arkitektur, som smälter in förträffligt i sin miljö. Mest intressant är designens miljövänliga aspekt. Tack vare att huset ligger täckt av jordmassor och har ett tak av gräs, isoleras det så att det blir naturligt svalare på sommaren och varmare på vintern. Inspirationen till detta kommer från de nordamerikanska indianernas så kallade "pit house".

Det gröna tänket återkommer även i husets tvådelade design. Tanken är att man ska behöva gå ut och få direktkontakt med naturen för att ta sig mellan vardagsrummet/köket och sovrumsdelen mitt emot. Jag vet inte om det upplägget kommer att sälja så bra i ett snöigt Sverige men idén är ju intressant.

 Att naturen kommer mer och mer in i våra minimalistiska stadshem är ingen nyhet. Det är en härlig trend, tycker jag! Den här vita lampan av träkvistar och 24 LED-lampor är ju bara så fin. 400 kr kostar den.

Varför inte göra sin egen lampa av träpinnar förresten? Påhittiga CaisaK visar hur detta går till på sin blogg.

Ikeas Onsjö-lampa av LED för 500 spänn är också spännande.

En snygg båt måste ju ha en väl formgiven namnskylt, eller hur? Så här såg processen ut när segelbåten S/Y Här och Nu i Pampas Marina fick sitt namn designat och monterat av Monroe Design. I morgon drar vi av appliceringstejpen och inviger skönheten med pompa och ståt!