Videoinspelning

Så var det dags för videoinspelning igen med allt vad det innebär.

Allt ROLIGT det innebär ska jag tillägga!

I mars spelade vi in videon till vår första singel A Dogslife och den kan du se här nedan.

Den är 4 minuter lång, men tog tre dygn att spela in, tre veckor att klippa och den tid det tog att organisera hela projektet tappade jag räkningen på någon vecka innan själva inspelningen.

Faktum är att jag i nuläget inte ens kan uppskatta hur många timmar det sammanlagt tog i anspråk av alla människor som var med och hjälpte till för att få ihop den.

Ännu ett stort tack till er alla, numera både nya och gamla vänner!

Måndag 17/9 är det alltså dags igen och denna gång är det låten House of Dogs som ska bli video och förhoppningsivs gå till historien som en klassiker.

Åtminstone en liiiiiiiten klassiker kan man hoppas!

Tanken är den ska bli den galagayigaste videon som någosin har gjorts med alla ingredienser som krävs för att uppnå den känslan; skumpa, nakenhet och glamour.

Nyskapande..? Nä, inte ett dugg, men KUL!

När jag beskriver videon för de inblandade säger jag att den ska kännas som ett gigantiskt HubbaBubba!

Finns det tuggummit kvar i handeln för övrigt...?

Snart har alla vänner fått inbjudan om att medverka i videon eftersom jag vill att det verkligen ska synas att vi är en enda stor familj på House of Dogs!

Skapad:
24 augusti 2012, 00:05
Läst:
1831 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (3)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Härlig lördag!

På en scen någonstans och det är ju så det ska vara!

Skapad:
20 september 2014, 23:29
Läst:
497 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Chicago på Stadsteatern!

Jag har inte sett en musikal på Stadsteatern tidigare och jag var nog inte beredd på hur magnifikt det skulle vara.

Galet bra...

Chicago som musikal har aldrig varit en av mina favoriter varken som film eller på scenen, men den här gången hände det något och vad det bereodde på kan jag inte svara på, men jag misstäner att det var helheten med ljud, ljus, kläder, musik och artister som gjorde att den nästan tre timmar långa föreställningen kändes som en kvart.
Sharon Dyall är alltid fantastisk, men så här fantastisk har hon aldrig varit och hennes Velma Kelly var löjligt minnesvärd.

Lisa Nilsson som Roxie Hart är lika fantastisk och när tjejerna steppade i finalnumret ville jag ställa mig upp och skrika, men jag höll mig till alla andra gjorde det mot slutet.

Dan Ekborg behöver liksom inget omdöme efterson han alltid levererar, men jag kan nog tycka att han aldrig har varit så underbar i ett sammanhang där han sjunger och dansar.

Dansarna! Vilket j---a gäng! Jag blir galen när jag ser mäniskor som är så bra på att dansa och agera samtidigt! Jag är djupt imponerad.

En av dem hade dessutom väldigt snygg bakdel och det såg ALLA i publiken i en scen så jag var nog inte ensam om att registrera det...

Mina goda vänner Mikael Mård och Tim Mårtensson har hjälpt Lars Wallin att få ihop den imponerande kostymen som var pricken över i under hela föreställningen och jag är lite stolt över att ha jobbat med dem båda efter att ha sett kvällens föreställning.

Fredrik Lycke som Mr Cellofan... jag blev KÄR! Man kan ju inte bli kär i en scenkaraktär så klart... Eller kan man...?

Det jag mest tog med mig från Stadsteatern var Fredrik Lycke och det han förmedlade som Roxies mesige make är värt en Guldmask.

Ja ja, nu lät jag som en recensent igen, men så länge man ger goda omdömen är det väl ok...?

Chicago måste ses och jag kommer att se den igen så fort möjlighet ges.

Skapad:
19 september 2014, 23:17
Läst:
1029 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kom igen Charlie med Robert Gustafsson

Alla komiker är nog lite avundsjuka på Robert Gustafsson eftersom karln faktiskt gör allting bra och det visade han prov på i Kom igen Charlie på Oscarsteatern ikväll.

Han är en av landets främsta skådespelare både på dramasidan, som han visade prov på i till exempel Rainman, och på den humoristiska sidan.

Dessutom är han framgångsrik regissör och manusförfattare.

Och allt började väl i Björnes magasin har jag för mig...

Jag är verkligen ingen recensent, men ibland är det kul att få tycka till om skådespelarprestationer eftersom jag är så fascinerad av teater, film och scenkonst i stort.

Suzanne Reuter är alltid Suzanne Reuter och alltid fantastisk, men jag blev extra glad när jag såg kvällens föreställning eftersom Suzanne var med hela tiden och hade en massa bra och roliga repliker från början till slut!

Till skillnad från den föreställning jag själv medverkade i som stygg foajédam på samma teater; La Cage aux Folles, där Suzanne faktiskt inte sa så mycket.

Till min stora sorg eftersom ingen kan leverera en snärtig replik som hon.

Magnus Roosmann som en otroligt obehaglig typ var ändå den som märktes mest på bänk åtta där jag satt och det berodde inte på att han hade shorts på sig genom hela föreställnignen och visade att han har väldigt snygga ben...

Alla skådespelarinsatser var jättefina, scenografin var makalöst snygg och påkostad som alltid på Oscars och ljud och ljus likaså.

Gänget bakom scenen på den teatern vet hur man ser till att publiken får en helhetskänsla med sig hem!

Det var premiär och röda mattan var på plats och arrangören Bindefeld AB likaså och mer glamour än så kan det kanske inte bli i Stockholm.

Jag tackar Vicky Von der Lancken, Johan Von der Lancken och Marku Saarinen för att jag fick komma på besök.



Skapad:
18 september 2014, 23:47
Läst:
1641 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Min så kallade pappa med Micke Nyqvist

Jag vet inte vad jag förväntade mig när jag gick in på bion för att se den nya filmen med Micke Nyqvist, men jag blev ganska omskakad.

Den var inte jättedramatisk, men jag bev ändå otroligt tagen av berättelsen om flickan utan pappa som hittar honom och sedan förlorar honom igen.

Nu kanske jag avslöjade för mycket av handlingen, men jag loar att färden dit är tillräckligt innehållsrik för att du ska se filmen!

Min så kallade pappa är en lugnt berättad film med en hel del humor, men samtiidgt dramatisk på ett sätt som inte går att beskriva om man inte har sett filmen.

Det har säkerligen med de fantastiska skådespelarinsatserna att göra och Vera Vitali som dottern och Micke Nyqvist som pappan... 

Det kändes så där äkta som det bara gör ibland på film och på teve...

Den här filmen ska jag se om när det har passerat lite tid så att jag får perspektiv på alla ämnen den drog tag i inne i mig.

Tack till Marita Hammervild och Daniel Lindroth på Subito PR för en som vanligt otroligt fint ordnad premiär av den här vemodiga filmpärlan.

Foto: Camilla Käller

Skapad:
15 september 2014, 23:49
Läst:
3324 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Hej då Göteborg, hej resten av hösten!

Nu är jag tillbaka i Stockholm och när jag kramade artisterna hej då i logen på Park Lane idag så kändes det i hjärtat.

Jag vet ju att vår bransch hela tiden handlar om att bryta upp och att lämna människor man tycker om, men jag kommer nog aldrig att vänja mig helt.

Från och med i veckan planeras kostym för Världens barn-galan på SVT, Stadsbrudkårens välgörenhetsevent på Berns, World Aids Day Galan i egen regi och så klart kärleksprojektet på Gävle teater, också i egen regi så jag vet att jag inte kommer att vara ledsen så länge eftersom de nya projekten tar så mycket tid och energi i anspråk.

Mycket kläder blir det och eftersom jag älskar kläder så är det ett enda långt och sant nöje att planera!

Nedan en bild jag, Erik och Shirley tog för att göra lite reklam för Ett Gävla liv i Gävle!

30 + 31 oktober drar vi in på Gävle teater och om du kommer får du se hur Gävligt det verkligen komemr att bli!

Skapad:
13 september 2014, 23:49
Läst:
3924 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.