1988 bodde jag i Gävle och min kompis Bella flyttade till Berlin och kom hem till julen och hälsade på med en skotskrutig rock som gick i gult, svart och rött.
Det var det absolut snyggaste jag hade sett i hela mitt liv och det var design Jean-Paul Gaultier.
1989 flyttade jag till Stockholm och här fanns EN HEL BUTIK MED BARA GAULTIER DESIGN!!!
Jag dog en smula varje gång jag var inne i butiken och insåg att jag inte hade råd att köpa något.
När det var rea var jag och min kompis Anna-Karin där och köpte allt som fanns att köpa och jag har fortfarande kvar ett skärp, en brosch och två t-shirts som jag fortfarande använder.
Det kan man kalla en bra investering både ekonomiskt och kvalitetsmässigt!
2001 var jag på semester i Paris och när jag klev in i hans butik som då låg på Rue Madeleine påstod mitt sällskap att jag inte andades på hela tiden.
Det är en evig lögn för jag vet att jag suckade flera gånger och för att sucka måste man ju andas!
Igår var tredje gången i mitt liv som jag befann mig i samma rum som Jean-Paul och det var lika magiskt den här gången.
Första gången var 1994 i London där vi råkade hamna på samma gayklubb och jag stod så nära att jag lätt hade kunnat sträcka ut tungan och slicka lite på hans tatuering i nacken.
Jag höll mig!
Andra gången var på privat fest i Stockholm 1995 och kvällen till ära hade jag på mig en muskort kritvit kilt, vita knästrumpor och en vit t-shirt med texten "Betty Ford Clinic".
Jag vill betona att jag inte jobbade med dragshow på den tiden och varken sminkade mig eller hade ambitioner att göra det så jag har svårt att rättfärdiga den muskorta kilten, men å andra sidan såg väl folk värre ut än så i andra kretsar under 90-talet.
Jean-Paul och jag stötte på varandra i toalettkön och han frustade lite när han såg min t-shirt och läste högt vad som stod på den med STARK fransk brytning.
18 år senare, närmare bestämt igår var det invigning av den resande utställningen av Jean-Paul Gaultiers haute couture på Arkitektmuséet i Stockholm och jag var världens lyckligaste och längsta människa för att jag fick vara där.
Jean-Paul var i byggnaden och åter igen var jag så nära att jag kunde ha tagit på honom.
Jag höll mig den här gången också!
Utställningen är fantastisk!!!!! Alla kläderna sitter på dockor med "leande" ansikten och jag säger inte mer än så, och man är så nära att man faktiskt kan ta i kläderna om man nu skulle vilja göra det.
Alla kläder utom de som Madonna har haft på sig så klart eftersom de förmodligen annars skulle försvinna bit för bit...
Robyn var dj tillsammans med ett gäng andra begåvade dj´s och en hel del "vogueing" försiggick!
Den officiella efterfesten var på Paradise och den var galet lyckad så klart.
Förresten... jag kom på nu att jag faktiskt har träffat Jean-Paul Gaultier en fjärde gång, men det var inte i en byggnad, snarare utanför.
När jag klev ur taxin igår kväll för att gå in på Paradise stod en gråhårig man utanför och väntade på taxi tillsammans med två väninnor och jag noterade inte vem mannen var förrän han sa något med den där STARKA franska brytningen...
Mon dieu... ska jag behöva vänta 18 år till innan jag andas amma luft som Jean-Paul Gaultier...?
Jag får väl trösta mig med att köpa hans kläder så länge...
Par bleu!
Jag och Mattias på randiga mattan på Arkitektmuséet.
Bild 1: Barborden såg ut så i hela festtältet! jag ville ta med ett hem, men hade inte plats i väskan.
Bild 2: Robyn dj´ar.
Bild 3: Kung Gaultier på trappan och hans undersåtar nedanför.
Bild 4: Vi partajar med Karina Ljungdahl, den superduktiga fotograferskan.
Inga kommentarer än.