Bruset är fullt av intryck. För många. Brinnande viljor, men splittrat fokus. För att närma dig målet måste du bestämma dig för en väg. Och vad som än händer, vilka kriser som än uppstår så får du inte tappa siktet. När det är som allra svårast är det viktigare än någonsin att du inte avviker. En kedja är inte starkare än sin svagaste... o s v. En del klyschor har en viktig kärna av sanning.

Allt har sin tid. Du kan inte uppfylla alla drömmar samtidigt.

Timing is everything.

Do har micket fin muskel. Jag er stolt over dig.

Tacktack. Men vilken muskel? Och varför är DU stolt över mig?

Fast jag gillar inte kräftor. Inte ens värdinnan gör det. Så vi kör rökt lax. Två av drygt hundra gäster...

Omega-3 ftw! :D

En del människor kan inte vara ensamma. De vill känna samhörighet med andra, även om det innebär att kompromissa med vilka de är. Någon säger "Man vill ju...", "Ibland behöver man..." och liknande klyschor som du kanske inte håller med om. Men du nickar instämmande. Och säljer en del av den du är för att vara en del av gruppen.

Om du inte har rätt att tycka något annat är gemenskapen inte värd något. Agree to disagree måste finnas med i ekvationen som kallas vänskap. Om så inte är fallet gör du bäst i att strunta i din nyfunna gemenskap.

Den är bara en illusion. Ett luftslott. Och när det rämnar är du fortfarande ensam. Och aningens blekare än tidigare.

Vi samlas i Hagaparken. Alla stereotyper. Skådis, Underklädesmodell, Rocker... och Fitnessdåre. Tillsammans med Journalister, Stylist och Fotograf. Vi blir uppmanade att se sexiga ut och suga med blicken under våra respektive fotosessioner. Jag gör mitt bästa för att finna mig i situationen och "flörta" med kameran. De frågar oss vilka vi är, vad vi gör. Och varför. Och vad vi ser i vår drömdejt.

Den 16:e september får ni reda på vad det handlar om...

Jag var och tränade idag. Dips bl a. Körde med 60 kg i viktbälte, riktigt djupa. Så när jag började lasta av för nästa set (började krokna lite) så kommer min tränings- och tävlingspolare Joseph fram till mig.

- Plockar du AV vikter?

- Ja, börjar bli tungt...

- Skitsnack, du har mycket mer. Du måste få ut ALLT!

Joseph är den mest taggade gympersonlighet jag någonsin träffat. Han exploderar nästan av energi. Hela tiden. Och han har rätt. Jag är lite off idag för en gångs skull.

Så på med 80 pannor extra. Ladda, psyka. Och KÖR, med Josephs vrål ekande hela vägen.

- Kom igen nu för helvete. Uppuppupp! 2 till minst. Vila mellan. Och UPP igen. ALLT ska ut! NER hela vägen. UPP och lås ut.

Jag kör till bristningsgränsen. Pumpen är otrolig. Efteråt är jag sådär fånigt lycklig. Med blixtrar framför ögonen stapplar jag till gymnastikrummet för några avslutande omgångar hårda crunches och brutala plankor. Som Joseph sa, ALLT måste ut. Varje gång.

Får aldrig glömma det.

Ni som inte gjutit dem för att nå era mål - ni förstår inte. Gjort uppoffringar och kompromissat för att kunna hamna där ni vill - och fortsatt med samma livsgnista. Medvetna om er omgivning, utan att ta något för givet. Utan de skyddsnät som många är vana vid.

För att ens ana vad som står på spel måste man uppleva avgrunden. Våga släppa det för givet tagna och stirra ner i den. Att inte få möjligheten att ställas öga mot öga med ens värsta farhågor och istället vaggas in i en förrädiskt trygghet - det är vad som berövar liv. Sluter sinnet och begränsar.

Låt aldrig det inträffa.

Jag vet inte vad det är som gjort att jag inte orkat blogga så mycket på sistone; jag har en massa uppslag och tankar, men har inte haft  energin att sätta ihop dem. Nå, nu är jag tillbaka igen. Idag har jag varit och tömt gymgrossistens förråd på kosttillskott - har två stora fitnesstävlingar, den 4:e (Decembercupen, Lund) och 11-12:e december (Luciapokalen, Göteborg), som jag satsar otroligt mycket på. Det är jag och Joseph Tekie från Team Segertåget, SATS Odenplan, som ska försöka ge Sverigeeliten smisk. Alla pusselbitar börjar falla på plats så jag tror att vi ska kunna åstadkomma en jätteskräll. Vi har drivet, uppbackningen, kunskapen och de naturliga förutsättningarna som krävs för att lyckas. Nu är det bara planering och upplägg av träningsperioder, näringsintag och vila som gäller. Omgivningen får anpassa sig eller ge vika. It's like that just nu.

Alla stöttar inte mig. En del tycker att jag är galen. Andra förstår att jag måste göra det här, oavsett. Men ni är väldigt få. Ni ska dock veta att jag är otroligt tacksam för stödet i en värld av missunsamma vänner. Ni är the best of the best.

Alla bäckar små...

Formen  är på g - gotta get a little bit stronger

Imorgon lämnar en av mina absolut bästa vänner landet för lite alone-time annorstädes. I veckan sammanstrålade jag med henne igen för första gången på länge – vilket är oerhört sällsynt nu för tiden, eftersom både hon och jag har varit otroligt upptagna med att ta hand om oss själva. Vilket också, om det går att sätta etiketter på sådant, var ”temat” för vårt möte. Att tro på sig själv och köra järnet när man väl vet vad man vill.

Jag ”träffade” mh för första gången via bloggandet. Vi höll kontakt och fortsatte konversera, för att till slut korsa vägar för första gången i utesvängen. Jag störde mig något oerhört på henne, för det var omöjligt att kategorisera människan. Dualist är bara förnamnet (och det är inget dåligt, även om du ibland tror det). Jag, kontrollmänniskan nummer ett, ville kunna ”mäta” och definiera min omgivning så långt det går (något jag släppt nu för allt, utom det som berör mig själv). För första gången var det inte möjligt. Alls. Det krävdes att jag la ner det där helt och hållet för att nå nästa steg i vår relation. Villkorslös omtanke, (försök till) förståelse och insikten om att äkta vänskap inte har något utgångsdatum (som vissa vill påskina).

En av dina bästa egenskaper (som du är mycket väl medveten om) är att se det bästa i människor och plocka fram det. Du gjorde det med mig och har tveklöst gjort detsamma för otaliga i din omgivning sen den dagen då du insåg din potential.

Nu är det bara en person kvar att hjälpa. Om någon förtjänar att hitta sin väg och samtidigt få otrolig uppbackning och stöd från sin omgivning så är det du. Jag kommer alltid att ge dig det när du behöver. Om jag kan och får.

Och om du inte får det från andra; f*ck em to hell.