Oh yeah! Know what? I helgen ska jag till Stockholm och vara med på The Nike Blast! Är galet taggad, inte minst eftersom jag lyckades missa Super Saturday i höstas..! 

Anyhow, i hear kolhydratsladdning är galet viktigt (just kolhydratsladdning är en frekvent återkommande punkt i mitt liv!), och jag har därför noga planerat in mina kolhydratspåfyllningar för imorgon och lördag.

Jag tänkte börja med endera Tössebageriet eller Riddarbageriet (by the time I'm there vet vi alla hur det slutar..!), för att sen köpa med en rackare från POCK hem. Lördagen känns sen som en Stadsmissionenlördag (i Gamla Stan, finfint ställe, finfina semlor!). 

Imma be like HELL YEAH! 

Så, imöra far allt jag har träningsklädsmässigt ner i en väska och jag hoppar på tåget (oh i know.. jag hänger vitlökskransar runt halsen, fullkomligt badar i heligt farvatten, lassar på alla korsbeklädda smycken jag har samt lägger av en bön i kvarten.. men.. sen är det ju SJ vi pratar om..!). 

Mata tanommassa

... eller - idag har jag gjort mig ett kap..! Hoho, det är bara barnen som fattas för att jag ska vara en fulländad pappa (yeah, jag skrattar till och med åt dom själv!). 

Produktiv dag! Massor av träning, lite plugg (det börjar bli dags att börja nu!), men framför allt, en massa smålir. Bland annat såg jag till att få en finfin ljusstake kapad till rätt höjd! Bara en sån sak! 

Jag ringde runt i stan och försökte hitta en verkstad som kunde kapa ett järnrör på ett smidigt och snyggt sätt - and i found one. Så jag åkte upp, möttes av en galet trevlig kvinna. Now, vilken stadsbo känner man sig inte som när man, som svar på hennes fråga "alltså.. vad är det här egentligen?!" berättar att man köpt en finfin designljusstake (bestående av ett järnrör på fot...!) som är i lite fel längd..? Minen jag fick när jag berättade vad jag betalat för järnröret var mer eller mindre priceless, och faktumet att svaret på "så vad blir jag skyldig för detta?" var "jag tycker du betalat tillräckligt för dendär allaredan!" kan ju inte annat än kännas sådär gött i magen. 

Thanks to you Asum you are! 

Och jag lovar att jag sköt in en massa machokommentarer för att maskera att jag tyckte maskinen var helt jävla insane. Den såg ut som något ut monster trucks, och framför allt, något som när som helst skulle kunna suga upp och kapa av både mig och henne samtidigt..! 

"Rörigt du!" ..... ho.. ho.. ho..! 

Mata tanommassa

Yeah beatch! 

En toksnabb liten uppdatering =) 

Atlantisgalan alltså! Jag satt tillsammans med den alltid lika förtjusande Annie (som även står för bilderna!) och PT-Johan! 

And well.. lets just say.. those guys got on their feet the MOMENT Proud Mary started playing! ÖÖÖÖS!!! :D

Sweet dreams! 

Mata tanommassa

Ja alltså, jag känner lite spontant att jag inte kunde hålla mig från att i alla fall nämna följande spelrecension i Aftonbladet! 

*ta här en paus för att läsa denna.. minst sagt.. uppseendeväckande.. text!* 

Kollar man sen över kommentarerna finns det naturligtvis en hel del extremt kritiska röster, det finns en hel del positiva röster, men framför allt, så har både Kerstin själv, och ansvarig utgivare uttalat sig. Den senare med att han tycker texten är "förträfflig". 

And now, helt seriöst nu. Dog jag av att läsa texten? Började mina ögon blöda för att de aldrig skådat ord fulare än så? Knappast. 

Tycker jag att det är vettigt att inleda en recension av ett barnspel med följande: 

"Förr satte monster skräck i oss. Idag runkar vi till dem. Glittrande vampyrmuskler i ”Twilight” och bögporr i ”LA zombie” har förvandlat den moderna människan till nekrofil. Det är okej att tända på döda kroppar, så länge de är sexiga och fiktiva." 

Not really! 

Inte heller hade jag tyckt att det vart passande att skriva att Smurfhits senaste platta låter som om man drar kuken mot nyspända gitarrsträngar i takt med stönen från en rulle tysk hardcore. 

- och jag förstår definitivt inte vad som skulle vara förträffligt med recensionen. Inte mest för att jag tycker det är fantastiskt konstiga ordval med tanke på att det är ett barnspel, utan för att jag vid slutet av recensionen inte har en blekaste aning om vad spelet handlar om. 

Mata tanommassa

AND YEAAAAHHH!!! Atlantisgalan!! Vilket ÖS!!! Jag har tokladdat sen jag fick frågan om att sjunga, letat låtar, övat febrilt och fullkomligt målat upp en bild av ett helgalet gäng som fullkomligt öser framför scenen. And well.. somehow this imaginary stuff really does come true.. hahaha!! Världens goaste kollegor och medlemmar var där, och tillsammans gjorde vi det till en kväll värd att minnas! 

Förutom att sjunga alla mina välkända hits.. (ja.. alltså.. den.. eller.. ja, jag körde några välkända covers! ) så serverades finfin middag till mysmusik och blev prisutdelningar! Själv har jag gått runt med ett tokstort leende på läpparna hela dagen, för att inte tala om priset som "Årets Instruktör 2011" som dinglat runt halsen..! Har funkat finfint, förutom när jag skulle försöka få in ramen innanför jackan när jag skulle ut med hundarna. Hur det är att köra spinning, för att inte tala om CXWORX med det imorgon får helt enkelt tiden utvisa..  Bilder från kvällen kommer, i promise! Jag hade nämligen finfina polare som fotade massor - just havent gotten those pictures yet! Håller tummarna för att slänga upp dom imorgon! 

Nu är det dock bums i säng, för om 8 timmar börjar veckans första pass. Spinning, 45 minuter, på Atlantis Gym & Spa i Jönköping. 

LIKE YEEAAAAAHHH!!!! 

See ya ^^

Mata tanommassa