...Så vill jag bara skänka ett enkelt tack till de vänner som ställer upp för mig nu när jag är mitt upe i fritidsforskningen. Jag har till exempel en vän som skickar mig långa långa roliga rebusar med emojjsymboler på min ajfån. Jag tycker det känns fint av honom att han inte låter min hjärna gå ner helt i dvala.

Innan idag fick jag äran att prata med min krigarväninna när hon skulle gå ifrån sitt jobb till affären, då passade hon på att ringa och gotta sig i min fattiga isoleringsmisär.... vilket känns helt ok, för jag sitter inne i värmen medans hon fryser häcken av sig i minusgraderna

Det va bara det jag ville säga...

Så ja, då tar man det här med fritidsforskandet till en högre nivå, och fortsätter forska utan bil….alltså hemma isolerad med en 5 åring.
Korkade bil som har ett batteri som vägrar samarbeta med mig! Så nu har jag TVÅ ickefungerande bilar på parkeringen. Det tror jag uppskattas av ALLA som bor här.
Hur som haver är jag sjukt trött på att fritidsforska, och lite lätt bitter (på ett seriöst sätt) över alla mail där det står ”att tyvärr har vi valt att gå vidare med en annan sökande…”.Eller, ”tjänsten är nu tillsatt…” bla bla bla.

Hopp hepp nu kallar forskningen på mig igen. Tror att jag ska ta semester ifrån forskandet nästa vecka…och bara….vara.

/// Fia

Då va det dags…

För ett otroligt upphetsande nyhetsbrev!

Fattig: Självklart är jag det, vad annars. Men har vant mig

Uttråkad: Självklart, det finns liksom inte så mycket att hitta på här om dagarna.

Motionsglad:…för det är gratis tidsfördriv som dessutom ger den fina biverkningen hälsa.

Upphetsad över helgen! YES för då ska jag och min eleminenta krigargrupp träffas och hitta på nya tokigheter, som till exempel klippa pansarplåt och bygga potatismjölbomber… (eller som det i vanlig folkmun kallas, trixa till en middag och skölja ner den med alkohol).

Träningsglad: Japp det är jag, och trivs med den glädjen. Wopwop

Åter igen i skrivandets stund upphetsad över helgen….hihihihi….

Är oseriöst bitter: Jaaaaa men det är ju liksom min grej, och folk behöver verkligen inte ta det så seriöst!

Hemligt glad i smyg: ..faktiskt…(men det är hemligt)

Veckans top notch: Att titta på biggest loser samtidigt som man flötar i sig choklad.

Veckans tankenöt: Hur fort kan man gå med nerkylda benmuskler och träningsvärk?

Veckans insikt: Nya träningsbyxor anpassade för svensk vinter bör inhandlas.

Veckans ord: Upphetsande

Veckans humör: labil stabil

Veckans färg: Grön

Veckans film: Horrible Bosses som kan vara den bästa film som gjorts hittills.

Veckans låt:Thats not my name, The Ting Things

Chillidill

Fia

WOW!

Vilket fantastiskt gensvar jag fick angående mitt föregående inlägg! Blir så himla glad över de positiva orden som jag fått det senaste dygnet! Känns så bra att man har ett sådant fint stöd ifrån kända och även mindre kända vänner.
Lite skönt tycker jag (i smyg) att det är en hel del som känner igen sig i detta vansinnestillstånd, och att jag inte är ensam i världen om detta….även om jag inte i detalj gått in på mina värsta vansinnesdåd... gör jag det, är det säkert många som backar i sitt igenkännande så jag låter det vara osagt och gottar mig våran fantastiska gemenskap i hjärtekrossarlägret, där glöden aldrig slocknar och tältpinnarna står stadigt, där fisket i vår sorgflod alltid ger avkastning, och fotsvampen ständigt frodas av tårdränkta fötter… ok jag kanske tog i lite där. Men tycker det är så roligt att få fin respons!
Så mina vänner, tack ska ni ha!

Jag vill även passa på att tacka Hanna RockLobster för det eleminenta blogginlägget igår.

///Fia

Så här är det:

Nu kan jag inte hålla emot längre utan det är lika bra att bekänna skiten.

När jag inte får som jag vill har jag en tendens att utöva världens alla trick och knep för att tillslut finna framgången till det som jag vill ha.
För ett år sedan ”hittade” jag en kille som jag ville ha. Nu visade det sig efter ett tag (det KAN ha varit jag som varit lite trög) att han inte ville ha mig.
Detta har drivit mig till fullkomligt vansinne, vilket har medfört att jag utsatt mig själv (och honom) för vansinnesdåd utöver det normala!

Under det här året som jävligt sakta har rullat på, har jag till exempel:

·         Varit extra klämkäck och charmigt (not) spontan

·         Varit extra vild och galen

·         Varit extra kaxig (fast jag egentligen inte vill)

·         Varit extra hysteriskt glad

·         Skrattat extra mycket

·         Varit extra nervös vid de tillfällen vi träffats och i stort sett skakat sönder a´la EP anfall

·         Jag har haft extra mycket prestationsångest som har lett till en del alkoholhaltiga katastrofer, vilket icke har medfört pluspoäng till mig…ICKE!

       Jag har varit extra blyg

·         Varit extra låg och nere för att han ska tycka synd om mig och bekräfta mig

·         Jag solat och trimmat ner mig extra mycket

·         Jag har solat mindre och gått upp extra mycket

·         Jag smilat upp mig och varit extra söt

·         Jag har låtsats vara extra tillbakadragen

·         Jag har tappa självförtroendet extra mycket, och hade han träffat mig för över ett år sedan hade han inte känt igen mig (det kan nära och kära intyga)

·         Jag har till och med ljugit om att vissa substanser intagits bara för att verka cool (DEN NI!!!)

·         Jag har fått mig en extra fet näsbränna

·         Jag har nyligen upptäckt att genom att ha sett hans ex och tjejkompisar förstått att jag sumpat det extra mycket

·         …vilket gör mig extra arg, ledsen och förtvivlad

Så nu är det så här:

Att trots hur betuttad jag än kommer vara i den här stackars människan, så tänker jag vara det som den otroligt tråkiga, inrutade människa som jag egentligen är (vilket nära och kära kan intyga det också). En sådan där tråkig människa som inte har honungsmelon och annat fräckt i kylen, utan har som alla andra svenskar en herrgårdsost jämsides med Bregotten. Jag orkar inte med ett sådant här biopolärt år en gång till!

….känner mig lite naken

/// Fia in the nude