Då rullar vi vidare i mitt och Letys oplanerade äventyr, mardröm, helvete… kärt barn har många namn sägs det va? Hur som helst har jag upptäckt att genom att skriva så här är det betydligt lättare att komma ihåg grejer. Vilket är bra, men automatiskt frågar jag mig varför jag skriver om det här? Något som jag gärna glömmer? Antar att problem man inte har själv är intressantare att läsa om? :D
Jaja hur som helst, jag avslutade att berätta att tjejen lyckades få tag i sin gudmor som antog sig uppdraget att vända upp och ner på vår lilla lägenhet. Som tur var så hade vi lämnat en nyckel utanför huset om någon skulle behöva gå in, kan inte säga hur lättat jag var att komma på det! Så gudmorsan stack hem till oss och började leta… Det första vi får höra är att hon inte hittar den!? FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN! Ekar i mitt huvud… men mitt ansikte bara ler och kommunicerar snällt tillbaka; leta lite till? Och då hittar hon det, iaf vad hon tror är rätt! Hon får ordern att skicka det asap (as soon as possible)(känns dumt att jag skrev en förkortning om jag ska beskriva vad det betyder efter).
Detta är första dagen i Santiago, snart reser vi tänkte vi! Pappret är på väg så nu är det bara att fixa biljetterna och 200 buck för varje biljett känns inte så dumt. BAM! Innan vi hinner ringa American Airlines så revolterar min mage… toabesök var 10 minut kan nog beskriva vad det innebär. Tur att vi hade ett ”personligt” badrum!… mest tur för alla andra :P Efter tag tar tjejen initiativet och ringer. Jag ligger och förbannar gudarna medan Lety springer iväg för att göra telefonsamtalet. Tyvärr så har inte Sergio pengar på luren och hemtelefon är såååååå 90-tal. Så var ska vi ringa? Aha, Sergios mormor lever kvar i det förflutna och även i samma byggnad. Wosh! Lety iväg! Jag har gått över från gudarna till universum och frågar mig vad meningen med livet är. Hinner dock inte avsluta tanken och komma med ett svar innan jag måste besöka toaletten igen… sånt är livet?
Efter ett tag kommer Lety tillbaka… hmm, hon ser inte jäääääätttteee glad ut.. L Så här är dealen nu; visst var jag en dumskalle som glömde dokumentet, men den lilla jäveln som ”hjälpte” oss på flygplatsen hittade på allt han sa! :S Först och främst så hade AA ingenting med vår flight att göra mer än att dom var ”operating”, vilket innebär att det är LAN Airlines som är ansvariga för vår resa. Och dom har ingen 24h = 200$ policy! Nej dom har ”kan ni inte resa inom 24h timmar förlorar ni biljetten och måste söka arbetstillstånd i chile och arbeta med att servera completos (korv med bröd fast med lite avokado, då blir den tydligen chilensk?!) i 2 år för att ha råd att betala en ny biljett till LA”. Biljetterna dom ville sälja till oss kostade, 3000$.. styck!!! Nej, inte chilenska pesos som skulle motsvara 50kr utan 3 tusen amerikanska pistoler = 3 miljoner svenska kronor eller ett liv som hund. Hmm… problem huh? Efter att vi tagit ur vår ilska på varsitt sätt; Lety genom att skrika och skälla på diverse språk och jag… ja, genom att gå på toa igen :S
När vi lugnat oss började vi leta billigare flyg på internet (vi gjorde en ”Nina” och snodde grannens internet). Och åter igen med lite tur hittade vi en billigare biljett, ”bara” tusen dollar var. Antar att man få vara nöjd ändå. Men det blir att jobba gatan nu när jag är hemma i Los Angeles igen… så förnedrande :P
Så pappret är på väg och vi har till och med fått ett garanterat datum för ankomst, den 17 Januari! MIN FÖDELSEDAG!!! Bästa presenten :P Dagen vi skickade var den 14 så till den 17 kunde vi väl klara oss. Sergio lät oss stanna och vi började ”leva” lite mer genom att gå ut och lära känna området något. Jag var fortfarande ganska begränsad så det vart korta promenader. Dessutom ville vi inte missa pappret om det dök upp tidigare. 17 januari kom och tyvärr vart det inte så mycket festande, men dock massa trevliga kommentarer på facebook! Så trots att allt jag fick av min bror var ”grattis” (med LITET ”g”!!) så var jag inte bitter, pappret skulle ju komma och då kunde vi boka biljetten… Tiden gick… hmm, dom kanske jobbar sent på Fedex? Hmm.. dom kanske jobbar natt på Fedex? Hmm… vi har blivit lurade?.. IGEN!?! Nästa dag ringer vi US post office som skickar oss vidare fram och tillbaka tills vi kommer till deras partner på fedex. Så var är pappret?? Det sista som står på trackinglistan på internet är att den är i brasilien??? Phu… den är i CHILE! Fast en bit bort… fast skit i det, den är i CHILE! Vi pratar med dom på fedex och dom berättar att adressen på dokumentet var felaktigt.. det fanns inget gatunummer!?
Frågeställning: Får man bli förbannad på en person som tog sig tiden att se till att mitt gudavälsignade dokument kom iväg till chile men glömde skriva gatunummer? Svar tack!
Hur som helst så uppdaterar vi adressen och vi blir lovade att den kommer imorgon (18e). Excellente! Nu bokar vi biljetterna! Med lite finans hjälp av mina fantastiska, heroiska och förstående föräldrar så kan vi boka en biljett till LA den 20e! Skööönt, allt är på plats nu? Nja inte riktigt… men i den stunden kändes det så och dessutom kände jag mig bättre så vi drog ut för en pisco soure och gott sällskap. Sergio hade även två andra couchsurfers från Brasilien som gjorde oss sällskap och vi hade en riktigt kul kväll på en ”english-spanish” get-together.
Förklaring: Engelsktalande med intentioner att lära sig spanska samt vice versa samlas i en bar för att snacka skit. Första timmen talas det bara engelska, andra timmen bara spanska, tredje timmen blandat. Grymt kul ide och även väldigt underhållande att höra dålig spanska och engelska. Kalas! :D
19e januari, dagen innan vår hemresa. Vi vaknar på morgonen och jag har en känsla av oro. Jag är fan heller säker på att det där dokumentet kommer komma idag, det har lätt hänt nått på fedex för att förhindra det. Så jag ringer för att checka om det är på väg… och mycket riktigt: ”no po, el camion etta roto weon, no podrai salir oy, mañana vendra po!” Google translate: ”PANIK!!!” Tydligen så hade lastbilen någon typ av problem på morgonen så dom kunde inte skicka iväg dokumentet så vi får det imorgon?! Notera att vi redan köpt biljetter till ett flyg som avgår kl 07:45 från Santiago dagen efter. Nått måste göras så vi bestämmer oss för att sticka dit. Vi tar våra sista pesos och sticker iväg. Tåg, plus en vilsen taxichaffis som lämnade taximetern på när han gick av för att fråga efter vägledning av random folk. :S Sen kom vi fram och vi fick ut dokumentet. Nu var det bara en fråga om det var rätt dokument som vi fått skickat… YES! Det var rätt och det var med en enorm lättnad vi tog lokala bussen hem.
Den natten vakna jag 4 gånger orolig att jag inte skulle höra klockan men denna gång var det inga problem. Taxin stod kl 5 och väntade på oss och vi åkte till flygplatsen där vi åt en fantastisk frukostbuffé!
Annat att notera är att flyget vi bokat hade en ”hemlig” mellanlandning i Lima, Peru som inte stod i bokningen. Så i sin helhet besökte vi, Uruguay, Brasilien (roadtrip under tiden vi var i Uru), Chile, Peru, Costa Rica (en av mellanlandningarna) och såklart US and A.
Så nu är vi hemma igen och jag känner verkligen att 2011 är mitt år… :S Darför har jag gjort nyårslöftet att inne ha en miljon vid årsskiftet… vad för typ av miljon säger jag inte! 
Yaaaa pooo weeoonn, Famous J
Ard
2011-03-30, 20:18
Hunken
2011-02-27, 13:10