det finns sa mycket att skriva om. anda finner jag inte lusten eller orken att skriva ned det just nu. Jag ar egentligen i grund och botten en person som alskar att utrycka mig i ord och bilder. att fa till det dar lilla extra imellan raderna, imellan bokstaverna, och im i bilden. som vacker kanslor, som vacker tankar. ja sant som man inte egentligen kan satta ord pa. men som man anda far till pa nat satt. att beskriva nat med nagra fa meningar men man far anda bilden av hela samanhanget, och man andas kanslan. man upplever skrivna ord.

jag skulle kunna skriva om hur cali har fatt mig att vaxa som person, som individ, till ett starkare och battre jag. Jag skulle kunna skriva om hur att aka till cali har fatt mig att utmana mig sjalv i situationer jag forut undvek. Hur jag lart mig att ta for mig, knyta kontakter och vanskap, helt sjalv. Hur jag insett att gora nagonting helt sjalv ar underbart larorikt. Jag skulle ocksa kunna skriva om Chapman, denna lilla men valdigt profesionella privatskola for endast 6 000 elever. Hur vi puschas till att lyckas och att utvecklas pa basta satt. eller hur lararna "kurvar" vara betyg. vilket innebar att genomsnittet av eleverna har inte far lamna skolan med hogre an B i betyg. Allt detta for att skolan ska ses som en elit skola, och de som gar ut med A ar verkligen topputbildade. Jag kan aven skriva skvaller, om att detta ar en skola med en bunt rika kids, bla hugh hefners son.

Jag kan skriva hur det ar att se kandisar lite overallt, om att dansa 1m fran en full/hog/whatever Paris Hilton, springa pa Rihanna pa the grove eller om hur mina vanner efterfestar med Zac Efron. Jag kan skriva om hur magiska alla nattklubbskvallar i LA ar, om hur vi alltid lyckas gora kvallarna lyckade och om hur vi trillar in i lagenheten 6 pa morgonen. Jag kan skriva om hur otroligt skrammande vanligt droger ar har, eller hur det ar "lagligt" att roka pa, eller om hur alla 21 aringar alltid blir superpackade for att dom inte vet hur man ska hantera alkohol for att dom far vanta till sin 21 ars dag innan det ar lagligt att dricka. Eller om hur denna staden verkar rymma alla varldens fransman av olika sorter. Hur killar ar gentleman pa ett helt annat satt eller hur det kandes att kolla in i hans enormt vackra bruna ogon.

Jag kan skriva om min hatkarlek till att langta efter att aka hem, hur det bara ar 18 dagar tills jag kliver pa planet hem till verkigheten. Hur mycket jag saknar min familj och mina vanner. Men hur jag har blivit handlost foralskad i en stad, och hur jag vill gora allt for att en dag flytta tillbaka. I alla fall for ett tag.

Men just nu valjer jag att inte skriva nagonting alls, i alla fall for stunden. Men jag lovar att uppdatera er snart <3

det ar nu, for forsta gangen pa over 3 manader som jag verkligen inser att jag ar flera hundra mil ifran min famlilj och mina vanner. jag kan inte ens ringa hem till min familj bara for att fa hora deras roster och fa det att kannas att dom bara ar en liten bussresa ivag, precis som vanligt. allt maste planeras genom skypesamtal eller fbmeddelanden. jag trivs verkligen, alskar mitt liv har. det ar som en drom. men ibland slar verkligeheten till, och jag inser att det ar nastan 4 manader sen jag kramade min pappa. och for en ny kram kravs en 16 timmars flygresa. usch och fy vilket deppinlagg detta later som. men behovde bara skriva av mig. famlij och vanner ar det viktigaste i livet, och jag vill att dom ska veta att jag saknar och alskar dom massor <3

jag och mami i tunisien for nagra ar sedan.