Jag är mitt uppe i en gerillamarknadsföringskampanj för mitt företag STHLM Diskjockey inför sommarens fester och gick under förmiddagen runt på Östermalm och satte upp reklamlappar. Styret anslöt till lunch i Fältöversten och kom med förslaget att jag borde använda mig av pensionärer som levande reklampelare.
– Tejpa upp lappen på ryggen på tanterna. De kommer inte att märka något, sa han.
– Jag ska tänka på saken, svarade jag.

Ursäkta ljudkvalitén.

När jag stod i dj-båset på Ambassadeur kom partymagnaten DJ Hångel fram och berömde mig för min krönika om jämförelsen dj kontra kassabiträde.
”Som dj ska man tydligen acceptera vad som helst”, sa han uppgivet.

Någon timme senare stegade en tjej i tjugoårsåldern fram och knackade mig på axeln när jag var mitt inne i mixen. Jag gav henne ett klassiskt ”ett-ögonblick”-finger varpå tjejen tog KLIVET IN I DJ-BÅSET och fortsatte knackningarna.
Skulle detta hända på Åhlens eller ICA? Har ni någon gång skådat en kund gå in bakom kassan och slå kassörskan på axeln när hon signalerar att hon är upptagen? Har det över huvud taget skett nattetid på Max?

Nej, jag tänkte väl det. Märkligt det där.

DJ Darwin 2008.



DJ Darwin 2010.

Fotografi: "Gubbtjyv i busskur"
Pris: 2695:- ex moms
Säljare: Nicklas Jungstedt (nicklas.jungstedt@gmail.com)

Det finns dj:s som verkligen satt sin prägel på Stureplan. Som format nattklubbslivet i en eller annan riktning. En av dessa är Andreas Backwall. En annan Baby J som gjorde rnb-musiken rumsren igen. Och så har vi Tom Bola som gett ett ansikte till ”V-musiken”. Genren som vuxit explosionsartat de senaste åren.

Ett exempel på vilka ringar på vattnet den sistnämnda har skapat är Bobby Malmlins (mannen som först bokade in Tom på just V) inlägg om en spelning på Pure.

I lördags gjorde jag min första spelning för Stureplansgruppen sedan Laroy 2008. Och det gick bra om man ska döma efter reaktionerna och responsen. Jag hade riktigt roligt även om det kom någon rnb-förfrågan för mycket.

Tack Boudal, Kalleryd och resten av personalen för trevligt bemötande.

Bilder från kvällen på Amba hittar du HÄR (bortse gärna från min haka på vimmelbilden, den är tagen ur sitt sammanhang).

Kan bli bra. Fruktansvärt bra. Vi ses på stora golvet.

Sedan jag slutade bära keps har hårvaxet blivit en betydande del av min värld. Utan vax ser jag inte mänsklig ut. Det är ett mirakel att min flickvän vågar tittar på mig på morgnarna.

Jag var länge storkonsument av det dyra Rusk-vaxet (199 kronor burken) men slutade köpa det när burkarna förminskades och priset stod still. Den frisör där jag handlade det slutade köpa in Rusk av samma anledning. Det ska sägas att mitt hår är väldigt tjockt. Det kräver starka grejer och det enda substitut till Rusk jag hittat som fungerar är Studio Indestructible Sculpting Wax från Lóreal. Betydligt billigare, lite kladdigare men det duger.

Jag har haft ångest över att jag inte funnit Loreal-vaxet i min närhet men i dag gjorde jag den glädjande upptäckten att Sabis i Fältöversten innehar märket. Jag skulle gissa att de kommer att tjäna några tusenlappar på mig under de närmaste åren (spons-förslag mottas gärna).

Det var bara det.

Jag var på möte på Kungsholmen och blev därefter sugen på lunch. Det fick bli Stadshuskällaren.



I restauranglobbyn satt en hovmästare jag tyckte jag kände igen. Frisyren, hållningen, de ryckiga rörelserna – jag hade träffat den mannen förut. Jag var helt säker.



Kunde det vara… Ja – Styret! Inga konstigheter. Den mannen byter ju jobb oftare än en annan byter underkläder. Trevlig hovmästare, det där.



Hovmästaren rekommenderade dagens husman. En utsökt lunch som avslutades med några väl tillagade pannkakor. Mycket gott. Efter notan fick jag en rundtur i köket.
”Här är Nobel-servicen”, sa Hovmästaren.
”Stiligt”, sa jag.



Sedan tog jag en ångestfylld vända till IKEA och lyckades – äntligen – köpa r ä t t tv-bänk. Succé! Nu är jag glad igen.