Ikväll ska jag fira min födelsedag. De allra närmast sörjande kommer hem till mig och Yeya på middag vid sex. Det är lite extra spännande för detta blir första gången som Sockervadden träffar Daddy Cool. Han är lite nervös inför mötet med pappsen. Det är dock fullkomligt onödigt spenderad energi för jag är övertygad om att de kommer att vajba perfekt. De har så många fina drag gemensamt. Båda är öppensinnade, kreativa och empatiska killar som vågar visa sig sårbara och vara sig själva till 100 %. Kvinnor brukar ju välja partners som liknar sina fäder och jag verkar inte vara något undantag. Jag tycker att det ska bli skitkul!

Maten jag tänkte laga är min favoritkycklingrätt. Här kommer receptet:

1 påse kycklingbröstbitar

paprika - röd och gul

vitlök

3dl uppvispad grädde

1 msk sambal Olek

1-2 tsk curry

1 dl mango chutney

Jag brukar tillaga kycklingen i en gryta först så att den blir vit. Paprikan kan man lägga i mot slutet så att den inte blir för mosig. Grädden vispas, blandas med kryddor och hälls över kycklingen och paprikan i en ungsfast form. Jag smakar av och gör allt på en höft så ursäkta konstiga mått. Ugnen sätts på 225 grader och det ska gräddas i typ 20-25 min. Tiden beror lite på hur man väljer att tillaga detta så håll koll och gå efter hur det ser ut. Servera med ris och drick vitt vin till. Mums!

Här kommer en riktig Lobsterassklassiker. Få benövningar är så effektiva som denna. Dessutom är det bra att man kan göra den hemma.

Snoop är en entreprenör, som ni säkert redan vet. Förutom musik gör han bland annat kläder och film. Vid lanseringen av hans senaste album "Malice in Wonderland" släppte han en film med samma namn. Xzibit, Soulja Boy och MC Lyte har roller i filmen som tyvärr ser ut som en riktig kalkon. Att oscarsbelönade Jamie Foxx ställer upp måste bara betyda en sak - han är Snoops homie. Jag misstänker att Jamie tagit rollen utan sin agents medhåll. Snoop är trots allt Snoop. Bor man i So Cal, som södra Kalifornien populärt kallas, är han fortfarande Da Dogg Father. Jamie och Snoop är ändå en intressant combo för att de är lite omaka, tycker jag. Jamie känns inte i närheten lika "hood" som Snoop. Han känns lite som gangxta Snoops pretto lillebror. Men det beror antagligen bara på att han är duktig på att anpassa sig för hans uppväxt i segregerade Texas verkar ha varit allt annat än en dans på rosor. Hur som helst är detta inget man märker något av när man träffar honom. Min uppfattning om Jamie är att han är lite av en kamelont som umgås både i typiskt vita kretsar samtidigt som han får respekt i the hood. Det är intelligens och det är inte många som klarar den balansgången.

Många hip hop-profiler från back in the day visade Snoop respekt genom att komma på releasefesten av "Malice in Wonderland". Bizzy Bone från Bone Thugs was TRIPPIN! Det var fest i bilen på väg till festen, tydligen.

Jigga kunde inte låta bli att hoppa på en remix på det feta beatet av Snoops "I Wanna Rock". Det är tungt och jag uppskattar beatet men jag gillar ändå den kommersiella "Gangsta Luv" bättre. Det nya albumet ligger uppe för live streaming HÄR. Det är trist att säga det, men tyvärr låter inte Da Dogg Father riktigt som förr.

Det här är ett av de tyngsta hip hop-beatsen som någonsin gjorts. Dre är producentkungen av LA. Så är det bara. Tyvärr känner jag mig riktigt kluven när jag lyssnar på rap eftersom budskapet ofta är rena katastrofen. Tänk vad grymt det vore om dessa killar kunde utnyttja sin exponering till att sprida positiva budskap i stället för en massa negativ smörja. Vad mycket nytta de skulle kunna göra! Jag önskar mig fler medvetna rappare på beatsen jag älskar.

"Coca Cola, Starbucks och Apple. Alla är de starka varumärken som de flesta känner till, men även namn som Katrin Zytomierska, Peder Lamm och Melker Andersson kan betraktas som varumärken. En ny magisteruppsats i företagsekonomi vid Stockholms universitet, visar att skillnaderna mellan företagsägda varumärken och så kallade personliga varumärken är relativt små. Genom utbredningen av sociala medier, bloggar och användandet av Google, samtidigt som människans förmåga att lättare ta till sig koncept och socialt konstruerade stereotyper ökar, blir det personliga varumärket allt viktigare, vare sig vi vill eller inte. För oss som individer gäller det att bevaka och hålla oss uppdaterade på den bild vi själva förmedlar, samt att hantera transparens menar uppsatsförfattarna.

Wow! Detta är ju PRECIS vad jag har sysslat med 24/7 under det senaste året. Jag sökte ju till Robinson bara för att skapa ett välkänt personligt varumärke som jag sedan skulle kunna använda i kommersiell exponering av min egen produkt. Denna målsättning var varför jag med inlevelse satt utmärglad i ett träsk och lovade tittarna att jag aldrig skulle ge upp. "De får bära ut mig på bår för att få mig härifrån" var ett av mina citat.

Efter inspelningen av Robinson började jag blogga och ställa upp i all möjlig media för jag visste att jag bara skulle vara het i 15 minuter. Det gällde att ligga i för att förlänga dem till åtminstone 17-18 minuter. Denna plan har faktiskt lyckats. Jag får mina flesta nya kunder från min blogg och via Facebook. När jag snart lanserar min webbshop med väggdekorer har jag tack vare mitt personliga varumärke samt alla kontakter flera sätt att nå ut.

Under det senaste året har jag bland annat gjort följande:
Robinson Filippinerna - åkte ut som 7:e sista person men blev ändå mer känd än vinnaren på grund av hur jag hanterade mediakarusellen efter programmet.

Sleepless at Playground - Jag vann tävlingen i att hålla sig vaken. Vi började på tisdagen och slutade på fredag eftermiddag.

Singing Bee Celeb i TV 3.
Hål i Väggen i TV 5.

Wipeout i Argentina TV 5. Jag är med i April.

Draknästet i SVT med min affärsidé att starta en webbshop för mina väggdekorer = nationell reklam för min produkt på bästa sändningstid. Det börjar sändas ikväll och jag är med i mitten av April.

Dessutom har jag varit omslagsflicka för Må Bra och Aftonbladets Kropp&Hälsa och gjort några av Aftonbladets mest klickade videos för nätet. Söndagen efter avsnittet där jag blev utröstad, var löpsedeln på Aftonbladet "Sveket mot Angela".

Min blogg har under ett år varit en av de mest välbesökta på landets största nöjescommunity. Förra våren hade tidvis nästan 150 000 besökare om dagen. Det är makt.

Allt detta har jag gjort för att bygga mitt personliga varumärke så detta ämne ligger mig verkligen varmt om hjärtat. På tisdag kommer jag att prata om detta i ett  nyhets- och aktualitetsmagasin på Radio Stockholm. Kul va?

33 härligt erfarna bast blir man idag alltså. Jag skulle aldrig vilja vara en osäker 22-åring igen för det var alldeles för mentalt påfrestande. Kråkfötterna runt ögon skulle jag i och för sig gärna skippa. Helt plötsligt dök de upp, bara sådär utan förvarning. Men jag ska inte klaga för jag ser faktiskt bättre ut nu än jag gjorde för 10 år sedan. Kroppen omfördelade babyhullet och jag har lärt mig att använda puder i min egen hudton. Ett tag såg man ju ut som en översminkad working girl. På riktigt alltså. Jag har en bild på detta som till och med JAG inte tänker lägga upp. Med tanke på vilka ofixade bilder på mig själv som jag brukar publicera, förstår ni säkert hur illa det var på den tiden. Det är bättre nu som tur är. Bilderna i detta inlägg är från 2007. Då partajade jag fortfarande runt Stureplan och jag rockade självklart en tiara kvällen till ära. Samen hittade jag av en slump på East. Vilket roligt par va?