Jag har jobbat och slitit hela dagen och nu börjar min enorma häck äntligen få en form som jag är nöjd och belåten med. 2/3 är färdigt och i morgon ska jag ge mej på den sista tredjedelen. Om det inte regnar förstås.

Så det är inte för inte som jag faktiskt känner mej ganska nöjd med mej själv (<--- jag har ju klippt min allra första häck, liksom. Dessutom hyfsat rakt...) trots att dagen haft en hel del tråkiga inslag. Själva besöket av utredaren från polisen var inte tråkigt. Det var snarare ett väldigt positivt möte. Däremot var anledning mindre rolig, men den frustrationen jag kände tidigare idag är som bortblåst.

Jag är med andra ord inte särskilt långsint. Jag blir sur, ledsen, arg osv, men jag tar tag i det och det går över relativt snabbt, för hur roligt är det egentligen på en skala att gå runt och vara butter?

Så mitt tips är att OM du har "the blues", greppa en häcksax och gå lös på närmaste buske. Jag lovar! Det hjälper.

Ni vet alla dom där rättsliga tvisterna som jag har haft runt omkring mej ett längre tag? Dom pågår alltjämt, även om jag valt att inte skriva om dom i detalj på bloggen. Bland annat för att det är en trist, tråkig och fullkomligt onödig privatsak, men framför allt för att det inte känns tryggt att göra det, eftersom jag inte vet vem som "hälsar på" och för att jag inte vet hur dom skulle reagera eller agera utifrån det jag skriver. Oavsett vad jag skriver så lämnar det alltid ett utrymme för tolkning och vill dom tolka mina tankar och åsikter på fel sätt, så ja... Då gör dom det och dom kommer dessutom se till att jag får sota för att jag vågat öppna truten och det vill jag inte.

Men för att säga något till er som hänger med, bryr er om och som stöttar när det känns tufft och som kanske också undrar hur det går och vad som händer, så har jag i alla fall haft besök av en utredare från polisen idag angående dom olaga hot jag fått och under dom två timmar vi pratat så har jag varit tvungen att dra upp en massa gammalt som jag för länge sedan, inte glömt, men lagt bakom mej och jag är inte alls säker på att det här är en boll som jag vill sätta i rullning, utan det känns mer som ett nödvändigt ont, något jag måste göra för att någon gång få lugn och ro, och just nu är jag fullkomligt tom i skallen.

Fast jag ger inte upp. Det gör jag aldrig. Därför tänkte jag göra det bästa av situationen genom att utnyttja mitt "robottillstånd". Jag tänker beväpna mej med häcksaxen och skära sönder lite kvistar för det finns mycket häck kvar att klippa. Jag ska vara lite nyttigt destruktiv och "förstöra" något till det bättre. Ha sönder på ett positivt sätt. Riva ner för att kunna bygga upp. Bryta ihop för att komma igen. Tjingling!

Det har varit en lååååång dag. Jag har som den värsta "demolition mom" gått lös på häcken med saxen och nu börjar den sakta men säkert ta form. Få nu inga konstiga idéer, för jag pratar naturligtvis om min enorma trädgårdshäck som inte sett en häcksax på dom senaste fyra åren. Inte mitt fel, för jag har bara bott här i ett år och låt säga att jag inte är så vidare värst glad över att behöva ta hand om det andra inte fått tummen ur att göra.

Nu ska jag Skypa färdigt med Richard som sitter och gnäller om hur han inte kan hitta dom bilder som jag tjatar på honom om och sedan ska jag krypa i säng och vila min rygg som fått sej en riktigt genomkörare i trädgården idag. Tur att jag har en skön madrass att sova på.

Det här blev ett totalt meningslöst blogginlägg, men men... Det sammanfattar min dag. Jo, förresten! Det har ju varit Volvons dag hela dagen. Grattis min lilla Amazon på din dag! Se till att komma hem från verkstaden snart. OK?!

Nåväl... Nu slutar jag innan det spårar ur fullkomligt. Tjingeling och kram på er allihop!