Jag har alltid älskat att skriva, därför har jag även "alltid" varit en ganska aktiv bloggare. Då en stor del av allt bloggandet handlar om att "spotta ur sig" inlägg på löpande band har min skriventusiasm varit en ganska god egenskap på vägen genom the land of the bloggers. 

För er som följde mina otaliga uppdateringar förr i tiden kommer säkert ihåg att jag kunde skriva 10-15 inlägg per dag när fingrarna kliade lite för mycket. Nu precis ikväll när känslan att ge bloggandet ett försök till dök upp från ingenstans finns givetvis det gamla beroendet kvar. Jag är förmodligen bara helt otroligt jäkla uttråkad då det är Fredag, klockan är 01.02 och jag sitter hemma ensam i soffan och kollar på någon pissig film och därför är knappandet på datorn enda sättet att fly den allt mer tristessfylda verkligheten. 

En väldigt viktig sak som jag måste poängtera för alla människor där ute är att jag för närvarande jobbar med det underbara gänget på Oxid och är tillsammans med en kompis ansvarig för deras Onsdagar. Så ni som nu av någon outgrundlig anledning missat detta och är väldigt festsugna på Onsdag vet ni vad ni ska göra. 

Nu ska jag fortsätta att bekämpa tristessen med 10.000 BC eller vad den nu heter (något trams på 5an) och hoppas på att min kära flickvän kommer hem snart då hon faktiskt fyller år idag (för en timme och fem minuter sedan) hon skulle bara ut och "gå en runda runt lägenheten" vilket brukar ta ungefär 10 minuter men nu, sådär en och en halv timme senare börjar hon bli lite saknad....