Det är nu jag sätter punkt här! kategori: Allmänt

Jag startade det här projektet med ett enda syfte. Jag ville inspirera, beröra, förändra och påverka. Få folk att stanna upp, tänka till kanske två tre eller tio gånger för att förhoppningsvis komma till lite insikt eller inspireras till att göra något av sin situation i livet. En hjälpande hand helt enkelt. Och under åren har vi lyckats bygga upp en otroligt fin relation, ni läsare och jag. Ni har stöttat mig när jag gått lite vilse likväl som mina texter bevisligen har fått er att finna nytt hopp. Det är jag obeskrivligt tacksam över! Men som man brukar säga; "ALL GOOD THINGS COME TO AN END" eller hur? Och så har det då blivit dags. Efter mycket tankekraft och ambivalenta månader har jag tagit mitt beslut. 

Först och främst vill jag tacka alla som jag har träffat på under resans gång. Cissi Wallin, Snajvid, Diabetesmannen, bloggare, alla nattklubbsmänniskor, eventbyråer och eldsjälar. Fantastiska individer allihopa! 
Sedan vill jag självklart tacka alla på Finest.se för min tid här, både som bloggare och som redaktör. Det har varit otroligt lärorika och händelserika år.
Och sist men inte minst, tack till alla mina fantastiskt underbara följare och läsare! Utan er hade den här bloggen inte varit ett skit kan jag säga. Det har varit en ära att få ta del av era synpunkter och dela med mig av mina egna känslor, allt ifrån kortare texter till  "Hon är bara mitt allt". 

Men det är dags att sätta punkt för nu. Vem vet, en dag kanske jag börjar igen. Men för nu är det dags att tacka för mig och den här bloggen. Vissa saker har ett "bäst före-datum" och den här bloggens utgångsdatum har sedan länge gått ut. Jag tror att det var Springsteen som sa "like roses needs the rain, the poet needs the pain" och det stämmer. För att jag ska kunna dela med mig eller framställa något med en melankolisk klang och underton av lite hopp behövde något smärtsamt. Men på senare dagar har jag funnit mig själv må riktigt bra. Och att forcera fram en text är ett konstnärligt självmord. Därför väljer jag att lägga ner och fokusera på vad jag faktiskt vill göra, uppnå nya mål och prova något nytt.

Jag har en lång väg framför mig och jag börjar se vart den leder. Med lite tur kommer ni snart få se mig i andra format. Så länge kommer jag fortfarande finnas på TWITTER, INSTAGRAM och såklart VINE ( @Lu*Ke ) där ni kan följa mig. Det här har varit anledningen till min frånvaro här på bloggen. Jag är fruktansvärt urusel på avsked och avslut måste jag väl erkänna. Åter igen, tack till alla som varit med under resan! Ni är fantastiska! All kärlek till er, mina vänner. Och kom ihåg att ni förtjänar alltid det allra bästa. 

Jag älskar er!

Skapad:
13 mars 2014, 19:57
Läst:
6024 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

jag har väntat så länge att jag glömt vad jag väntar på kategori: Texter

Ännu en gång skriker mitt inre. Överanalyserar precis allt. Cirkeln bryter aldrig sina mönster och tar aldrig en paus. Jag borde kommit längre. Jag vet inte varför men jag vaktas fortfarande av taggtråden från mitt förflutna. Men det är ibland skadorna som håller mig samman. Samlad erfarenhet och vi lär oss av våra misstag. Ja, jag är en dyster figur ibland. En känslomässig knytnäve är vad som finns kvar, mitt enda vapen jag har. Att leka Stålmannen kanske inte var så hållbart i det långa loppet. Man är inte mer än människa och att tro något annat var ju rent av idiotiskt.

Det är ju inte som att jag har så mycket att förlora, men det lilla jag har kvar håller jag högt! För hon är min svaghet likväl som min styrka. Jag är hennes envisa och motsägelsefulla älskare, hennes beskyddare. Frågan är väl kanske vem som ska skydda henne från mig. Det är rätt svårt att lära gamla hundar sitta men jag försöker och det är väl allt man kan begära av sig själv har jag hört...

Lite medvind hade inte varit fel och jag borde väl kommit över min destruktiva perfektionism vid det här laget. Men om jag ska vara helt ärlig har den bara blivit värre. Det är ingen större skillnad från tre år sedan. Det tycks som att mitt liv konstant sätts på prov och en isoleringscell hade ibland suttit fint då jag sällan får en lugn stund. Men att ge upp har aldrig varit ett alternativ. Vägledning är så gott som förlorad då jag får ett och samma svar: "Det är ditt krig, bara du kan hitta dina sätt att lösa problemen" så jag antar att det mer handlar om att rida ut stormen än att bekämpa den. 

Måste lära mig hämta andan emellanåt. Men vad fan, jag står åtminstone inte stilla. Jag vet vart jag är påväg, jag vet bara inte åt vilket håll mina fötter tar mig. Jag bidar bara min tid. Det ironiska är att jag har väntat så länge på något att jag glömt vad jag väntat på. Så jag antar att det enda jag har kvar att göra är att fortsätta gå tills jag hittar något meningsfullt längs morgondagens horisont.

Skapad:
5 mars 2014, 13:07
Läst:
8968 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Y'all bitches walkin' while I'm runnin' it kategori: Allmänt

Jag vet att det börjar se jävligt glest ut här men det har sina anledningar. Allting har en specifik tidpunkt och än är det inte dags att reda ut det så jag återkommer inom en snar framtid. Under tiden finns jag ju på en del andra plattformer så som Instagram, Twitter och framför allt Vine. Och dom senaste veckorna har jag blivit bemött av en hel del negativitet. *paus för att skratta för mig själv en stund* Folk som tror sig veta hur någon är för att man en gång i tiden brukade ses på fester börjar klaga på den man har blivit idag och anklagar en för att "LÅTSAS" vara någon man inte är. Haha vad fan vet dom om det? Det här med "haters" känns åter igen lite aktuellt.

För det första, folk förändras! Antingen accepterar man det eller låter det vara. Svårare än så är det faktiskt inte. När dom som påstår att dom känner mig säger att dom skäms för mig... Kolla inte då? Och för det andra känner inte dessa människor mig heller. Så vill dom skämmas är det deras problem.
För det andra, VARFÖR spendera så mycket tid på att vara negativ? Det kan ju aldrig vara hälsosamt att bära på så mycket bitterhet egentligen! För det tar så förbannat jävla mycket energi när man går omkring och är konstant negativ. Att hålla sig positiv och glad är både enklare, mer givande och kräver inte lika mycket energi.
För det tredje, det här med att döma folk... En av dom få regler jag stenhårt följer är att jag inte dömer folk jag inte känner. Jag försöker åtminstone inte göra det. Let's face it, vi är alla jävligt fördomsfulla till och från så det är ibland rätt oundvikligt men jag försöker i alla fall. Man brukar ju säga att man dömer andra efter sig själv. Bara ett tips till er där ute. *hint*

För saken är den att jag gör bara sådant jag tycker är roligt. Om det så är att flumma runt på VINE i bar överkropp eller göra musik, skitsamma. Så länge jag tycker att det är kul och får ut något av det så varför inte? Jag är en redig jävla bekräftelseslyna, men det har kanske lite att göra med att jag förmodligen har adhd också. MEN min poäng här är att oavsett om man gillar vad jag gör eller inte, jag får fortfarande uppmärksamhet och det är väl lite det det här handlar om. Och nu insåg jag det ironiska med det här inlägget då precis under den här skiten har jag skrivit om när ett bekräftelsebehov går överstyr...

I alla fall... Om ni är några av dom som inte gillar mig men klagar på Twitter så får jag ju ändå uppmärksamhet. Och om ni är några av dom underbara läsarna/följarna som gillar mig, en fet high five till er och tack till båda grupperna. Ni båda är minst lika värdefulla för mig! Så FUCK OFF och ha en trevlig kväll.

Y'all bitches walkin' while I'm runnin' it

 

Skapad:
19 februari 2014, 21:44
Läst:
15045 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

när bekräftelsebehovet går överstyr kategori: Filosofi

Dom flesta som känner mig eller vet vem jag är, är nog ganska bekanta med mitt gigantiska bekräftelsebehov. Jag vet inte var det började då jag som liten gärna höll mig för mig själv och trivdes i min ensamhet. Men någonstans på vägen slog det slint och jag fick en förkärlek till att få stå i rampljuset, oavsett situation. Jag tror väl att det i grund och botten handlar om att man vill bli omtyckt, helst av alla i sin omgivning. Man vill ju inte direkt framställas eller ses som någon dålig individ eller dum. Vissa, delvis jag själv, skyr alla medel för att tillfredsställa alla omkring sig. Man ställer upp kanske lite för mycket och vill bara alla väl.

Problemet är att det ibland blir lite fel och något litet slinker mellan fingrarna. Man kan inte vara till lags för allt och alla, dygnet runt, sju dagar i veckan. Det är rent av omöjligt att vara omtyckt av alla. Så enkelt är det. Någonstans måste man sätta ner foten för att ge direktiv och visa vad som är rätt och då löpa risken att man inte är den där sköna förebilden utan en tråkig diktator. Det viktiga att komma ihåg här är att det är för den goda sakens skull! 

Alla vill vi ha någon form av bekräftelse. Somliga mer än andra. Min flickvän kan ibland störa sig lite på min semi-narcissism. Så var går gränsen? För om vi ska ta det för vad det faktiskt är handlar det om ett tämligen egocentriskt beteende. Och självklar kan det vara en drivkraft i många sammanhang men oftast känns det lite som en nackdel att hela tiden söka uppmärksamhet, både digitalt och i verkligheten. Det man kanske bör fråga sig själv är vad man som individ kan göra för att åtgärda eller tillfredsställa sitt bekräftelsebehov och hur långt man bör gå innan saker går överstyr.

Skapad:
10 februari 2014, 14:23
Läst:
18415 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kommentarer (1)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

jag har en jävligt fet överraskning till er! kategori: Allmänt

Så tydligen gillar ni när jag lägger upp akustiska covers. Kul! Verkligen! Jag lovade mig själv att ta tag i musiken mer det här året så jag ska försöka hinna med att öva in lite låtar så jag kan dela med mig till er framöver. Idag har jag en riktigt bra jävel på gång, det kan jag lova! Det här kommer bli riktigt fett. Funderar på att spela in den ordentligt.

Annars då? Jo då, tack. Det är bara bra. Jag flummar runt som fan på VINE så vill ni se massa töntiga klipp på mig tycker jag ni följer mig, @ludwigkeijser.

Skapad:
2 februari 2014, 12:56
Läst:
21136 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av Keijser innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.