Mamma är på Gotland, alla vänner jobbar och ute öser regnet ner. Detta betyder: jag äter på oregelbundna tider, har tråkigt och blir blöt.

Har fått ett par mail om att det inte går att nå mig. Det går, men det är nog lite svårare än vanligt. Jag är sedan en vecka tillbaka på Gotland med familjen och här blir jag kvar till den 29:e. Den 30:e åker jag och Gjelset till Göteborg där vi blir kvar i några dagar. Sedan är allt som vanligt tills skolan drar igång den 17:e (om det var någon som undrade...).

Nu till det viktiga. Jag har inte hunnit (läs orkat) hämta ut mitt sim-kort och kommer förmodligen inte göra det förrän jag åker härifrån. Så jag nås på min systers telefon eller via mail.

Tjing!

En födelsedag jag aldrig kommer att glömma är året jag fyllde 17. Jag var i Italien tillsammans med familjen och var arg över att jag blivit tvingad till att följa med. Jag ville hellre vara hemma med min pojkvän. Men så kom min födelsedag och även den EM-match jag hade väntat på. Sverige skulle möta Italien. Min familj hade gjort hela dagen perfekt för mig och jag ångrade mina tidigare utbrott. På kvällen gick vi tillsammans till en liten krog i närheten av hotellet för att kunna titta på matchen. Vi var de enda turisterna och förmodligen de enda under sjuttio år. Cassano gjorde mål i första halvlek och de italienska farbröderna var glada och bjöd på födelsedagsläsk. Men med endast fem minuter kvar kvitterade Zlatan och tystnaden efter min familjs glädjeskrik blev ganska jobbig. Till slut kom servitrisen och serverade tårta till alla. Det lättade upp stämningen och kvällen tillsammans med farbröderna blev en av de bästa födelsedagar jag någonsin haft.

Något jag missade i Italien var Lasse Granqvists (visst heter han så?) kommentarer till Sveriges mål. Kan man annat än älska känslan han hjälper till att skapa med sina glädjetjut?

Kim fick ringa till adressen min telefon ska befinna sig på. Men kvinnan som svarade sa att de inte hade någon telefon. Så var det med det. Värt ett försök i alla fall.

När jag nu försökt rycka upp mig och låta orden "det är bara en telefon, alla meddelanden och nummer går att ersätta och alla bilder på Norea när hon var bebis är fina som minnen också" smälta in har mitt humör varit lite si och så. Tills jag kom på den briljanta idén att titta på ett av mina favoritklipp på youtube. Det fungerar varje gång och inte heller idag blev jag besviken.

Lycka och gåshud - varje gång.

Här befinner sig min telefon just nu. Igår blev min telefon stulen ur min handväska. När jag kom hem gick jag in på http://www.wherestheparty.se/ och min telefon befinner sig på Dalbovägen i Sollentuna. Jag har inte varit i närheten av Dalbovägen. Så du som bor där och råkar ha fått med dig fel telefon - hör av dig till mig så att vi kan ordna upp det här lilla misstaget.

Jag gråter nog lite mer än de flesta. Det gör mig inget. Oftast går det över fort och jag kan efter några tårar springa och leka med de andra barnen igen.

Igår skulle jag hyra film för att försöka roa mig i min ensamhet. Stod och höll i ett par riktiga storfilmer som jag visste att jag skulle gråta floder till. Jag valde bort alla, för Bröllopsduellen. En komedi om två kvinnor som varit bästa vänner i alla år och nu ska gifta sig, på samma dag, på samma plats. De börjar tävla och till slut också sabotera för varandra - vilket borde framkalla ett par skratt. Men icke. Min huvudkudde var dygnsur när filmen äntligen var slut. Det var längesedan jag mådde så dåligt och jag önskar att jag aldrig hade sett filmhelvetet. Jag fick ont i magen över hur de var mot varandra och hur de fullkomligt förstörde mina flickdrömmar om hur ett bröllop ska vara. Nu säger väl något fanskap att "den slutade ju lyckligt" men det spelar ingen roll. Den timmen som ägnades åt att sabotera något av det vackraste som finns överväger - big time.

Ikväll blir det nog Titanic istället. Den bygger inte upp några förväntningar på att man ska få sig ett par skratt. Titanic kan man lita på.

Fick precis Lily Allens sång 22 och det var längesen jag föll så pladask för en sång.

Enligt den mycket pålitliga sidan bloggvarde.se är min blogg värd 2,180 kronor. Jag har tröttnat på bloggsystemet här hos Finest (som innebär att man måste blogga 120 gånger om dagen för att synas) så säljer jag nu min blogg till högstbjudande.

(Det här är inget skämt. Absolut inte. Inte ens jättelite. Eller, jo lite kanske.)

Många av er känner nog till att jag har läst Utredningsociologi det senaste året. Det inte lika många känner till är hur kämpigt jag har haft det med utbildningen. Jag har inte känt mig bekväm med mitt val och jag har heller inte känt att jag har kunnat satsa, helhjärtat. Bristen på jobb och tanken på att misslyckas har fått mig att hänga kvar längre än vad som kanske var bra för mig. Men nu har jag hoppat av. Jag har i tre veckor kunnat kalla mig för arbetslös, istället för student. Igår fick jag reda på att det snart är slut på det. För igår fick jag mitt antagningsbesked till KY-utbildningen som jag har hittat och som jag vill läsa. Projektledare Mötesdesign.

Den 17 augusti sätter det igång igen. Den här gången uppe i Norrtälje tillsammans med min syster som också kom in.

"Utbildningen betonar starkt de personliga och sociala kompetenserna. Spetskompetensen ger en bredd, som innebär att den studerande kan söka sig till ett mycket stort antal olika områden inom mötesindustrin. Lärarna är i första hand från branschen med en mycket lång och gedigen erfarenhet. Dessutom inbjuds gästföreläsare inom olika specialområden.

Utbildningen ger dig kompetens att arbeta med:

- Mötesplanering på företag, arrangörer och konsultbolag

- Inkommande researrangörer

- Incentiveföretag

- Eventföretag

- Mässor

- Konferensavdelningar på Hotell

- Professionella kongresser

- Conventions

- Corporate Hospitality"

Hela det här med blogg förutsätter ju att man tycker att man är tillräckligt viktig för att folk ska vilja läsa om livet man lever. (Eller vad det nu är för trams man skriver om.) Ni som älskar mig över allt annat måste må förjävligt nu med tanke på den dåliga uppdateringen. Så här har ni en liten uppdatering samt en idolbild att spara:

* Jag har badat ute för första gången i år.
- Jätteskönt!

* Har läst halva boken "Sista skottet sparar jag åt grannen."
- Riktigt bra bok. Läs bokrecensioner om ni vill ha utförligare kommentarer.

* Brännan börjar ta sig.
- På överkroppen alltså. Varför får jag aldrig bruna ben?

* Funderar på att ta mig ned till Edsviken för ett dopp.
- Om jag orkar. Det är ju säkert 300 meter.

* För andra gången i mitt liv har jag fått kommentaren "du är lik Lady Gaga."
- Håller inte med.