X

Hysteri

Den obehagliga ungen här nedanför får mig att förstå att jag inte är ensam på jorden att känna frustration när jag inte kan träffa den där höga tonen eller i mitt fall; inte hinner med det jag ska.

Men, vad fan... jag och omgivningen får väl ta att jag ibland "sjunger falskt" och istället fokusera på att när jag väl sjunger rent så kan resultatet faktiskt bli fantastiskt.

Metafor!

Undrar om flickebarnet på filmen inser det också eller behöver hon helt enkelt  bara söka hjälp eller byta till starkare lyckopiller...?

Skapad:
idag 2012, 10:37
Läst:
54 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Kaos...

...är showbuisness moder.

Ingen klok showman har sagt det; det var bara jag som precis insåg fakta.

Inför varje produktion känns det som att hela världen är upp och ner och att inget någonsin kommer att bli som det var förut.

Stressdimmorna ligger täta och man vill slå ner tjejen på 7-eleven för att hon har glömt ställa fram mjölken vid kaffet.

Man vill dra till Island och maskera sig till rauk bara för att slippa prata med folk...

Dessutom går allt snett och inget blir som planerat hur noga man än planerar.

Att vara inne i en produktion innebär framför allt dåligt samvete eftersom jag aldrig tycker att jag hinner med det jag ska göra och alltid får känslan av att folk tittar snett på mig över kaffemuggen för att jag inte har gjort det jag ska.

Jag är tyvärr inte så bra på att passa tider i vanliga fall heller, men jag jobbar som en idiot på att bli bättre på det och under perioder när schemat är fullt blir det extra svårt att hinna dit jag ska i tid.

Tack gode gud för taxi...

Jag är tidoptismist ut i fingerspetsarna och tycker verkligen at jag har mest tid i hela världen tills jag tittar på klockan och plötsligt har femton minuter på mig att duscha, äta frukost, sticka en tröja till Mats och ta mig till Skärmarbrink... eller något annat gudsförgätet ställe... 

Men, i kaos och under stress kan även väldigt bra saker hända och lösningar på problem kan dimpa ner rakt i skallen på en och förmodligen hade de aldrig gjort det under normala omständigheter.

Efter en premiär lägger sig alltid lugnet som en filt över tillvaron och även om jag just nu har svårt att tro det så säger mig förnuftet och erfarenheten att det är så.

I början på juni är det lugnare och då ska jag ta en fika med en kompis och det är redan inskrivet i kalendern!

Veckan efter börjar visserligen förberedelserna för Pride så nästa fika är inplanerad till mitten av augusti...

Skämt åsido... 

Ur kaos föds en föreställning och ur den föds inspirationen att ta nästa steg och ge sig ut på nya äventyr mot nya mål och så länge man inser det och inte slår ner tjejen på 7-eleven för att hon har glömt ställa fram mjölk vid kaffet är det ok för... då kan man blir portad på 7-eleven och det är inte bra...

Jag på bron mellan Gamla stan och norrmmalm en vanlig tisdag eftermiddag på väg till ett möte, försenad en halvtimme.

Skapad:
15 May 2012, 23:53
Läst:
130 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Panik

Det uppstår panik i drömfabriken när en dragshowartist inte hittar rattarna.

Jag pratar inte om bildelar...

Det hände häromdagen, det har hänt tidigare, det kommer säkerligen att hända många gånger igen och det ställer alltid till problem eftersom illusionen av det jag ska föreställa på scenen helt enkelt blir svårt att ... föreställa sig.

En gång löste jag problemet med handdukar...

En annan gång med en peruk...

En gång med apelsiner...

Det var inte snyggt, men det funkade den stund jag var på scenen och jag luktade Fanta i flera dagar.

En gång showade jag helt utan och det funkade det med.

Det har ju alltid funkat för Goldie Hawn...

Jag hittade för övrigt rattarna för en stund sedan!

En låg av någon anledning bland dansarnas skor och en låg i fruktskålen i köket.

Antingen spökar det på nya kontoret eller så är det någon i gänget som har utecklat en särdeles stygg humor...

Morr... 


Med byst.

Skapad:
14 May 2012, 23:55
Läst:
170 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Beroende

"Jag heter Peter Englund och jag är beroende av nässpray".

Och av gala så klart, men det är inte skadligt för hälsan, bara för ekonomin.

Nässpray upptäckte jag 1998 när jag var dunderförkyld och någon sa till mig att köpa nässpray för att jag var så in i bomben täppt i näsan och efter att ha tryckt två gånger på pumpflaskan var jag fast OCH irriterad för att jag hade gått runt i total ovisshet om detta undermedel ett helt liv.

Jag vill inte veta hur många flaskor jag har avverkat sedan dess och jag har verkligen försökt sluta, men det kommer alltid något i vägen... som till exempel täppt näsa...

Folk som säger att vet bäst påstår att jag blir täppt i näsan för att mina slemhinnor är förvirrade, men jag vet att det beror på att jag är småförkyld eller kanske allergisk mot något... eller bara trött...?

Jag inser att du förmodligen skiter fullständigt i att jag är beroende av nässpray, men om jag berättar att jag har ett beroendebeteende i största allmänhet så kanske du tycker att det är liter mer kittlande...?

Jag har varit beroende av jordnötssmör, Treo, karlar, ögondroppar, Mad men, Vivienne Westwood, ketchup, Tetris och en massa andra saker men inte av cigaretter, snus, sex, sprit eller knark.

Så där! Då var det luftat och klart och ingen behöver spekulera i mitt eventuella bereonde av något av tvivelaktig karaktär.

Förutom "gala"... 

Alla tycker väl att det är kul att ha kul, men problemet är att det erbjuds lite för mycket kul i perioder och att jag har jättesvårt att tacka nej.

Lyxproblem? Absolut, men lik förbannat så ställer det till problem eftersom man blir trött, sliten, plufsig och ful(l) av för mycket gala och när galat är över så ska man försöka bli normal igen.

Jag har för länge sedan konstaterat att det tar klart längre tid att bli av med konsekvenserna av gala än att HA gala...

I fredags var det gala och jag är fortfarande sliten, men kan ändå inte låta bli att tänka på hur galakul jag ska ha på onsdag när det vankas mer... gala...

"Jag heter Peter Englund och jag är beroende av gala... också...".

Galatjej.

Skapad:
13 May 2012, 23:37
Läst:
346 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Mäktigast inom svenskt herrmode 2012......blev

... blev Johan Lindeberg!

Tidningen King korade årets vinnare på Café Opera och hade galafest i samband med det.

Jag tog med mig vännen Marcus och fick äran att denna gång på på "gröna mattan" istället för "röda mattan", men det funkade PRECIS lika bra.

ALLA brukar säga att ALLA var där och i det här fallet stämde det för ALLA var där.

ALLA utom ALLA Pugatjova... om nu någon minns den galanta damen...

Jag uppsökte traditionsenligt först Marie Fredrikssons hörn så klart.

Ja, alltså den delen av baren där Marie Fredriksson stod på en bild i ett mingelreportage i Vecko Revyn på 80-talet med en stor stark i handen.

Det var något speciellt med den bilden och jag MÅSTE bara stå där en stund varje gång jag är på Café Opera.

Maries glamourösa hörn satte tonen för kvällen och sedan var det gala fram till på småtimmarna när denna människa som ångrade sitt skoval haltade in på kontoret för att svida om till vardagsunifom och ta tunnelbanan hemåt.

Så här såg jag dock ut innan med hjälp av den snyggaste accessoaren av dem alla, Marcus :


Skapad:
12 May 2012, 16:10
Läst:
332 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.

Man ska ju hinna blogga också...

...men, det är inte så lätt när det inte finns Internet på nya kontoret och jag måste flänga fram och tillbaka av den anledningen också.

Man inser snabbt hur beroende av Internet vi är 2012.

Livet stoppar upp HELA tiden!

Bara att kolla en tågtid liksom... Plötsligt måste man RINGA!!! Stenålders!!!

Idag kopplas vi upp mot världen igen iallafall. och det tackar vi Gud(innan) för! 

Eller rättare sagt Rasmus som kommer och hjälper oss...

Lite mer från A Dogslife:

Linus vill inte att jag ser rundnätt ut...

Bullen! Välgräddad i skallen!

Dominatrix eller bara jag i obekväma skor? Avgör själv.

Alla foton Hannah Welander.

 

asd

Skapad:
11 May 2012, 13:36
Läst:
460 ggr
Dela:
Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Alla anonyma kommentarer måste godkännas av DiamondDogs innan de syns på sidan.

Inga kommentarer än.